Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Större sinnesro och självständighet #Nya matupplevelser #Kände både tillfredsställelse och ånger
- Dyk ner i grönskans charm! Ett sabbatsår på en gård i Hokkaido, Japan Kim Youngshin, sabbatsårsresenär / 4 veckors sabbatsår
|
# Till en början började det helt enkelt med en önskan att prova på att göra något på egen hand.
Till en början började det helt enkelt med en önskan att prova på att göra något på egen hand. Genom mitt sabbatsårville jag förändra min enformiga, lata livsstil, och målet med sabbatsåret var att göra mig av med min beroende inställningvar.
Den första dagen fick jag mycket hjälp på flygplatsen och efter en del omvägar kom jag fram till Shirataki station. Så snart jag kom fram träffade jag Akito-san och åkte bil till huset. Det var sent när vi kom hem, så alla verkade sova. Efter en kort introduktion till huset gick jag till mitt rum. Eftersom rummen på andra våningen var fulla bodde jag tills vidare i tatamirummet på första våningen. Den första natten kändes den främmande omgivningen både spännande och på något sätt skrämmande.
# När jag väl har vant mig vid arbetet kommer tiden här att kännas kort, och jag kommer att ångra att den tog slut.
Nästa morgon åt jag min första måltid här. De andra rätterna var goda, och tomatgrytan var verkligen utsökt. Efter frukosten gick jag ut på fälten med Jaesung, som hade börjat bo här en månad före mig. På morgonen planterade vi om sockerbetor som hade dött.
Efter lunch planterade vi potatis på potatisfältet. Medan potatissättaren körde fyllde vi de tomma platserna med potatis. Jag tänkte att potatisen vi planterade under de där timmarna den dagen var mer än all potatis jag hade ätit i hela mitt liv.
Jag gick också till en varm källa för första gången i mitt liv. Kroppen var trött efter att ha utfört ett ovant arbete, men tack vare den varma källan kändes den mycket lättare. Fältet, som hade känts väldigt långt bort första gången jag gick dit, kändes kortare när jag vande mig vid vägen.Det var en dag som kändes som en vecka, men när tiden går och arbetet blir välbekant kommer tiden här att kännas kort, och jag kommer att känna saknad.
# Sedan jag kom hit har jag provat många nya maträtter.
Den tredje dagen regnade det, så vi var lediga. Medan jag vilade på mitt rum städade Yoko-san, Ashley från Singapore och jag trädgården tillsammans. Sedan gick vi till fältet och skördade sparris. Här såg jag också gråbo, något jag aldrig hade väntat mig att få se. Vi grävde upp gråbo, plockade vackra blommor och skördade citronmelissblad. Vi drack te framför huset och gick sedan till potatisförrådet och hämtade potatis. Där fanns lila potatisar, grå potatisar, potatisar jag kände igen och flera som såg ut som sötpotatis.
När jag kom hem och tvättade mig var färgerna så vackra. Till lunch lagade Yoko-san spaghetti med oliver och tonfisk samt kokt potatis. Maten här är verkligen utsökt. Till efterrätt åt vi potatisglass, mochi gjord på gråbon vi hade grävt upp tidigare och en blandning av mandarin och ananas – en kombination jag aldrig hade provat förut, men den var nyttig och god.
Sedan jag kom hit har jag provat många nya maträtter. Före middagen tog jag också en promenad runt huset med Nonoka. Arbetet gör att jag sover gott, alla måltider är goda och matsmältningen fungerar utmärkt, så kroppen känns lätt och bra.
# Jag var verkligen tacksam och glad över att få vara med på Nonokas femårsdag.
På lördagen fyllde Nonoka år. Därförkan jag ingen japanska, men med hjälp av en översättare skrev jag ett brev till Nonoka.Yoko-san gjorde en tårta av potatis, lagade Nonokas favoriträtter och vi satte oss alla tillsammans för att äta. Vi satte ljus i tårtan som Nonoka hade gjort, sjöng och firade.
Jag var verkligen tacksam och glad över att få vara med på Nonokas femårsdag.
# Det var en stjärnklar natt som jag kommer att minnas länge.
På måndagen regnade det, så Ezras familj, Jaeseong och jag åkte tillsammans till Asahikawa. Ezras familj gick till Nonokas lekrum, och Jaeseong och jag utforskade området i närheten. Vi promenerade på gatorna, köpte tårta och åt munkar. Sedan träffade vi Ezras familj igen och gick ut och åt sushi. Vi åt mycket och blev proppmätta. Jag tänkte att om jag reser hit igen vill jag absolut gå dit en gång till.
Sedan gick vi till en stor mataffär i närheten för att titta runt och köpa olika saker vi behövde. Jag tror att jag den dagen köpte en produkt som heter ”Hyujokjigan” – det verkar ha varit ett riktigt bra köp. Den var till stor hjälp. Sedan gick vi till en varm källa. Det var ett äldre ställe än det vi hade besökt tidigare, men varma källor är underbara vart man än går. Efter badet gick vi och åt tonkatsu, som jag hade velat prova.
De sa att det fanns en meny som bara kvinnor kunde beställa, så jag beställde den. Den innehöll friterad aubergine och massor av olika grönsaker, så jag tänkte att det var därför den kallades ”dammenyn”. Den var krispig och verkligen utsökt.
Det var inte förrän på kvällen som vi kom hem. Jag klev ur bilen medan jag nickade till, ochdet var första gången i mitt liv som jag såg en sådan syn. Det såg ut som om stjärnorna regnade ner. Nej – jag såg en natthimmel där mängder av stjärnor tycktes regna ner.Jag lånade en kamera av Akito, fotograferade natthimlen tillsammans med Jaeseong, tog bilder av varandra, installerade en stjärnapp för att ta reda på vilka stjärnor det var och tittade på stjärnorna väldigt länge – så länge att vi hade ont i nacken nästa dag.
Det var en stjärnklar natt som kommer att finnas kvar i mitt minne länge.
#För det finns mycket man kan känna utan att behöva säga allt med ord.
Ungefär en vecka senare satte vi upp ett staket på morgonen och plockade färdigt majsen. Till lunch åt vi shio ramen. I ramenen låg det smör, vilket gav den mer smak, och buljongen var lätt och mycket god. På eftermiddagen gick vi till sockerbetsfältet för att gödsla längs kanterna och flyttade stora stenar som kunde hindra sockerbetorna från att växa.
Att flytta stenarna var ett ganska tungt arbete för mig. Jag hade ont i handlederna, vristerna, midjan och axlarna, men kände mig mycket stolt och glad. Vid fyratiden var arbetet klart och vi gick och handlade tillsammans. För första gången sedan jag kom hit gick jag till shoppinggatan nära Shirataki station. Alla byggnader var så vackra och färgerna kändes väldigt varma.
På kvällen köpte vi mycket nötkött, lamm och fläsk till en grillkväll, stannade till vid mataffären för att köpa alkohol och snacks, hämtade Nonoka till huset och gjorde i ordning inför grillningen. Vi satte oss alla tillsammans, grillade och åt kött och pratade,Jag förstod knappt någon japanska, så jag kunde inte delta i samtalen eller känna igen mig i det som sades, men jag tyckte ändå om stämningen. Det finns mycket man kan känna utan att behöva säga allt med ord..
Efter grillningen städade vi undan, satte oss i vardagsrummet och pratade allihop. Medan jag lyssnade tänkte jag: ”Jag önskar att jag blev mycket bättre på japanska.” ”Även efter att jag har åkt tillbaka till Korea vill jag fortsätta studera japanska så att jag inte glömmer den, så att jag nästa gång jag kommer hit kan prata mer med Yoko-san, Akito-san och Nonoka.”
#Det kom gäster från Kyoto.
Ungefär två veckor efter att jag kom hit fick vi gäster från Kyoto. Till middag lagade jag en koreansk kimchigryta med nötrevben som jag lärt mig av min mamma, och Jaeseong lagade Huahua. Yoko-san gjorde potatissallad, potatispizza och andra rätter. De friterade också bambuskott som de hade tagit med från Kyoto, och de var verkligen utsökta.
Nästa dag arbetade gästerna också tillsammans med oss. Under förmiddagsrasten åt vi matcha- och jordgubbsmochi som gästerna från Kyoto hade tagit med, samt räkchips som jag hade tagit med. Jag tänkte att jag gärna skulle vilja besöka Kyoto någon gång, om så bara för att få smaka matchamochin de hade tagit med. Sedan gick vi till växthuset, gjorde i ordning odlingsbäddarna och planterade plantor som tomater och gurkor.
På eftermiddagen rensade vi ogräs tillsammans. Medan vi höll på lärde jag mig mycket om Kyoto-dialekten. Nästa dag lovade vi varandra att åka skidor här tillsammans på vintern, och gästerna från Kyoto åkte hem.
#Jag hoppas att mina känslor kom fram på ett bra sätt.
Några dagar senare arbetade vi på förmiddagen och var lediga på eftermiddagen, så Jaeseong och jag cyklade in till stan och tillbaka. Vi besökte en helgedom och en plan för gateball och tog en promenad i området.På vägen tillbaka handlade vi lite, och jag lagade det stekta ris som jag lärt mig av Baek Jong-won. Det blev lite för milt kryddat och smakade en aning intetsägande, men alla åt med god aptit, så jag blev glad.
Nästa dag var vi också lediga och vädret var underbart, så vi gav oss ut allihop tillsammans. Vi åkte till Biei, åt glass, köpte pudding och snacks med potatis och majs gjorda på mycket färska råvaror. Allt som såldes i Biei såg färskt och lockande ut. Efter att ha tittat runt i Biei åkte vi för att äta soppcurry. Jag berättade vad jag ville äta, och Akito förstod vad jag menade och tog oss dit.
Jag är alltid tacksam för den omtanken. Det var lika gott som jag hade hoppats, och grönsakerna var verkligen utsökta. Sedan jag kom hit känns det som att jag har ätit mycket grönsaker. Jag visste inte att broccoli kunde vara så gott. Efter lunchen åkte vi till Furano. Längs en skogsstig finns flera trästugor där folk säljer sina handgjorda produkter. De sålde träsnidade djur som spelar piano eller trummor, pappersarbeten med motiv från Furanos landskap, inramade landskapsbilder, läderväskor, ringar och en mängd andra saker.
Jag köpte två brevpapper att ge till Ezra och Jaeseong och en tavla som mest liknade landskapet i Furano och trakten som jag hade sett, att hänga i mitt rum. Sedan åkte vi till en ostfabrik för att se hur ost tillverkas och provsmaka olika sorters ost. Medan Yoko handlade gick jag omkring i Furano. Det var väldigt lugnt och husen var så vackra. Det kändes märkligt och kanske oförskämt att fotografera någon annans hus, men jag kom på mig själv med att ta bilder utan att tänka på det. Det var verkligen en fridfull och vacker plats där man gärna vill promenera.
I bilen spelade Akito koreanska låtar för oss, så vi lyssnade. Många gamla låtar av Wonder Girls, Big Bang och Kara spelades. Även soundtracket till Boys Over Flowers och soundtracket till Winter Sonata spelades. Det kändes ännu mer speciellt att höra dem här. Vi åkte till en varm källa. Jag hade varit på flera, men den vi besökte den här gången var den bästa. Det fanns många olika sorters bad, och framför allt var stämningen i utomhusbadet underbar.
Himlen var vacker, träden var vackra och träden och blommorna intill badet var verkligen underbara.Här släppte mycket av min trötthet. När jag återvänder till Korea tror jag att jag kommer att sakna de varma källorna mycket.Till middag gick vi och åt shabu-shabu. Vi åt massor, det var jättegott och vi blev riktigt mätta. När vi hade ätit och kommit hem var klockan nästan elva. Jag var väldigt tacksam mot Akito-san för att han körde så länge sent på kvällen.
Det var två dagar kvar till avresan, och på kvällen skrev jag brev till Jaeseong och Ezra-san.
Jag hoppas att mina känslor kom fram på ett bra sätt.
#Oavsett om det regnade eller solen tittade fram var det alltid vackert, så jag tog bilder. Men det är så synd att de inte blev som det såg ut i verkligheten.
Dagen innan började dagen som vilken annan dag som helst. Jag gick upp, bytte om och gick ner till första våningen för att äta frukost. Jag åt frukosten som Yoko-san hade lagat, och när Jaeseong diskade torkade jag disken och ställde tillbaka den. Vanligtvis åker jag till jobbet klockan åtta, men i dag var jag ledig, så jag gick upp på mitt rum och packade.
Jag gick ner för att tvätta mig, och Nonoka sa att hon skulle göra en ring, så vi gjorde ringar tillsammans. Vi gjorde också fruktkreper att dela på. Sedan såg vi en animerad film som hette Monster Hotel. Den hade inga undertexter, så jag lyssnade bara på japanska. Jag förstod inte det mesta, men jag förstod handlingen.
När filmen var slut och jag hade tvättat mig tog jag kameran och gick ut ur huset.När jag tog bilder såg jag att mycket av snön hade smält och att många nya skott hade vuxit fram sedan jag först kom hit. Oavsett om det regnade eller solen sken var det alltid vackert, och jag ville bevara det länge, så jag tog bilder. Men det är så synd att de inte blev som det såg ut för mina ögon.
Efter lunchen åkte Akito-san, Jaeseong, Nonoka och jag för att köpa frön. Vi åkte också till en stor mataffär och köpte många saker som vi ville ha. Hemma lagade Yoko-san min favoriträtt, tomatgryta, och Jaeseong gjorde pizza. Vi åt så mycket att vi blev proppmätta, och innan det hann bli mörkt gick vi ut och lekte med fyrverkerier.
Vi tände sådana som fräser och smäller, och använde tomtebloss på pinnar. Akito-san tog jättefina bilder. Vi lyckades också rita hjärtan fint, och när de vackra fyrverkerierna var slut gick vi hem och diskade. Sedan köpte Jaeseong en riktigt god pudding som vi åt till efterrätt. Jag uppskattade att han tänkte på mig och köpte den.
#Jag var tacksam för varje stund. Jag kommer definitivt tillbaka!
Den sista dagen åt vi frukost tillsammans allihop, packade våra väskor och åkte till Shirataki station. På vägen lämnade jag över breven, och Yoko-san köpte också drycker åt oss. Vi vinkade när tåget kom. När tågdörrarna stängdes och Nonoka sprang insåg jag verkligen att det var dags att ta farväl.
Här lärde jag mig att fokusera på att leva i nuet. Och tack vare alla fina människor skapade jag många härliga minnen här.Det är alltid sorgligt att ta farväl, men vetskapen om att Ezra-san alltid kommer att finnas här och att jag kan träffa honom när som helst gör att jag inte känner mig ledsen. Snarare blev jag gladare. Även när jag åkte därifrån kände jag mig förväntansfull vid tanken på att komma tillbaka senare med människor jag tycker om.
Nästa gång ska jag definitivt kunna japanska bra och vill prata mycket. Det här är så fina och vackra minnen för mig, så jag hoppas att Ezra-san och hans familj, Jaeseong, Uchi-san och gästerna från Kyoto som kom på besök kommer att minnas tiden vi tillbringade tillsammans med värme. Jag var tacksam för varje stund. Jag kommer definitivt tillbaka!
#Mina personliga tips för ett sabbatsår
(Språk)
När jag började i projektet träffade jag någon som också arbetade där och talade bra japanska. Personen tolkade åt mig, vilket hjälpte mig mycket i arbetet. När personen inte var där …Förklarade de det mesta på engelska, och sådant som var svårt att förstå förklarade de med gester, så det uppstod inga större problem på jobbet.
Ändå tror jag att du får ut mer av tiden om du studerar japanska i förväg.
(Boende)
Huset var rent och stämningen var så trevlig att jag inte hade några problem under vistelsen.
(Måltider)
Jag har vanligtvis känslig matsmältning och känner mig ofta uppblåst, men sedan jag kom hit har jag inte haft ont i magen en enda gång.De var så bra på att laga mat att jag alltid åt goda måltider.Och när jag ibland lagade koreansk mat åt dem blev de väldigt glada. Jag rekommenderar att du övar på att laga åtminstone en maträtt att bjuda dem på.
(Vad du bör ta med)
På grund av en tidigare skadad fotled använde jag sporttejp när jag arbetade. När jag gick till mataffären köpte jag också ett plåster som lindrar värk i fötterna och satte på det på kvällen. Det hjälpte mycket.
(Till blivande deltagare)
Det jag ångrar är att jag inte kunde prata lika mycket som jag hade hoppats. Jag tänker hela tiden ”jag önskar att jag hade varit bättre på japanska”, så nu när jag är tillbaka studerar jag japanska mer seriöst och ser fram emot nästa gång vi ses.
Och eftersom uppgifterna kan vara mer krävande än man tror, kan någon som jag …Om du åker dit och tror att det är enkelt kan det kännas lite tufft i början. Men det är något som vem som helst kan klara bra. Det finns så många andra stora fördelar att du inte ska tveka bara för att arbetet verkar svårt.
#Det var en period då jag tänkte mycket på mig själv.
Innan mitt sabbatsår hade jag inget mentalt andrum och levde med mycket oro.
Genom att delta i projektet kunde jag arbeta utan störande tankar, och tack vare det lugna, långsamma tempot blev det en tid då jag reflekterade mycket över mig själv.
Nu, ungefär en vecka efter att jag kommit hem, har jag förändrats så mycket att jag till och med känner mig främmande för mig själv.
Jag tycker definitivt att det var rätt sak att göra för min egen skull.
- Dyk ner i grönskans charm! Ett sabbatsår på en gård i Hokkaido, Japan Kim Youngshin, sabbatsårsresenär / 4 veckors sabbatsår
|
# Till en början började det helt enkelt med en önskan att prova på att göra något på egen hand.
Till en början började det helt enkelt med en önskan att prova på att göra något på egen hand. Genom mitt sabbatsårville jag förändra min enformiga, lata livsstil, och målet med sabbatsåret var att göra mig av med min beroende inställningvar.
Den första dagen fick jag mycket hjälp på flygplatsen och efter en del omvägar kom jag fram till Shirataki station. Så snart jag kom fram träffade jag Akito-san och åkte bil till huset. Det var sent när vi kom hem, så alla verkade sova. Efter en kort introduktion till huset gick jag till mitt rum. Eftersom rummen på andra våningen var fulla bodde jag tills vidare i tatamirummet på första våningen. Den första natten kändes den främmande omgivningen både spännande och på något sätt skrämmande.
# När jag väl har vant mig vid arbetet kommer tiden här att kännas kort, och jag kommer att ångra att den tog slut.
Nästa morgon åt jag min första måltid här. De andra rätterna var goda, och tomatgrytan var verkligen utsökt. Efter frukosten gick jag ut på fälten med Jaesung, som hade börjat bo här en månad före mig. På morgonen planterade vi om sockerbetor som hade dött.
Efter lunch planterade vi potatis på potatisfältet. Medan potatissättaren körde fyllde vi de tomma platserna med potatis. Jag tänkte att potatisen vi planterade under de där timmarna den dagen var mer än all potatis jag hade ätit i hela mitt liv.
Jag gick också till en varm källa för första gången i mitt liv. Kroppen var trött efter att ha utfört ett ovant arbete, men tack vare den varma källan kändes den mycket lättare. Fältet, som hade känts väldigt långt bort första gången jag gick dit, kändes kortare när jag vande mig vid vägen.Det var en dag som kändes som en vecka, men när tiden går och arbetet blir välbekant kommer tiden här att kännas kort, och jag kommer att känna saknad.
# Sedan jag kom hit har jag provat många nya maträtter.
Den tredje dagen regnade det, så vi var lediga. Medan jag vilade på mitt rum städade Yoko-san, Ashley från Singapore och jag trädgården tillsammans. Sedan gick vi till fältet och skördade sparris. Här såg jag också gråbo, något jag aldrig hade väntat mig att få se. Vi grävde upp gråbo, plockade vackra blommor och skördade citronmelissblad. Vi drack te framför huset och gick sedan till potatisförrådet och hämtade potatis. Där fanns lila potatisar, grå potatisar, potatisar jag kände igen och flera som såg ut som sötpotatis.
När jag kom hem och tvättade mig var färgerna så vackra. Till lunch lagade Yoko-san spaghetti med oliver och tonfisk samt kokt potatis. Maten här är verkligen utsökt. Till efterrätt åt vi potatisglass, mochi gjord på gråbon vi hade grävt upp tidigare och en blandning av mandarin och ananas – en kombination jag aldrig hade provat förut, men den var nyttig och god.
Sedan jag kom hit har jag provat många nya maträtter. Före middagen tog jag också en promenad runt huset med Nonoka. Arbetet gör att jag sover gott, alla måltider är goda och matsmältningen fungerar utmärkt, så kroppen känns lätt och bra.
# Jag var verkligen tacksam och glad över att få vara med på Nonokas femårsdag.
På lördagen fyllde Nonoka år. Därförkan jag ingen japanska, men med hjälp av en översättare skrev jag ett brev till Nonoka.Yoko-san gjorde en tårta av potatis, lagade Nonokas favoriträtter och vi satte oss alla tillsammans för att äta. Vi satte ljus i tårtan som Nonoka hade gjort, sjöng och firade.
Jag var verkligen tacksam och glad över att få vara med på Nonokas femårsdag.
# Det var en stjärnklar natt som jag kommer att minnas länge.
På måndagen regnade det, så Ezras familj, Jaeseong och jag åkte tillsammans till Asahikawa. Ezras familj gick till Nonokas lekrum, och Jaeseong och jag utforskade området i närheten. Vi promenerade på gatorna, köpte tårta och åt munkar. Sedan träffade vi Ezras familj igen och gick ut och åt sushi. Vi åt mycket och blev proppmätta. Jag tänkte att om jag reser hit igen vill jag absolut gå dit en gång till.
Sedan gick vi till en stor mataffär i närheten för att titta runt och köpa olika saker vi behövde. Jag tror att jag den dagen köpte en produkt som heter ”Hyujokjigan” – det verkar ha varit ett riktigt bra köp. Den var till stor hjälp. Sedan gick vi till en varm källa. Det var ett äldre ställe än det vi hade besökt tidigare, men varma källor är underbara vart man än går. Efter badet gick vi och åt tonkatsu, som jag hade velat prova.
De sa att det fanns en meny som bara kvinnor kunde beställa, så jag beställde den. Den innehöll friterad aubergine och massor av olika grönsaker, så jag tänkte att det var därför den kallades ”dammenyn”. Den var krispig och verkligen utsökt.
Det var inte förrän på kvällen som vi kom hem. Jag klev ur bilen medan jag nickade till, ochdet var första gången i mitt liv som jag såg en sådan syn. Det såg ut som om stjärnorna regnade ner. Nej – jag såg en natthimmel där mängder av stjärnor tycktes regna ner.Jag lånade en kamera av Akito, fotograferade natthimlen tillsammans med Jaeseong, tog bilder av varandra, installerade en stjärnapp för att ta reda på vilka stjärnor det var och tittade på stjärnorna väldigt länge – så länge att vi hade ont i nacken nästa dag.
Det var en stjärnklar natt som kommer att finnas kvar i mitt minne länge.
#För det finns mycket man kan känna utan att behöva säga allt med ord.
Ungefär en vecka senare satte vi upp ett staket på morgonen och plockade färdigt majsen. Till lunch åt vi shio ramen. I ramenen låg det smör, vilket gav den mer smak, och buljongen var lätt och mycket god. På eftermiddagen gick vi till sockerbetsfältet för att gödsla längs kanterna och flyttade stora stenar som kunde hindra sockerbetorna från att växa.
Att flytta stenarna var ett ganska tungt arbete för mig. Jag hade ont i handlederna, vristerna, midjan och axlarna, men kände mig mycket stolt och glad. Vid fyratiden var arbetet klart och vi gick och handlade tillsammans. För första gången sedan jag kom hit gick jag till shoppinggatan nära Shirataki station. Alla byggnader var så vackra och färgerna kändes väldigt varma.
På kvällen köpte vi mycket nötkött, lamm och fläsk till en grillkväll, stannade till vid mataffären för att köpa alkohol och snacks, hämtade Nonoka till huset och gjorde i ordning inför grillningen. Vi satte oss alla tillsammans, grillade och åt kött och pratade,Jag förstod knappt någon japanska, så jag kunde inte delta i samtalen eller känna igen mig i det som sades, men jag tyckte ändå om stämningen. Det finns mycket man kan känna utan att behöva säga allt med ord..
Efter grillningen städade vi undan, satte oss i vardagsrummet och pratade allihop. Medan jag lyssnade tänkte jag: ”Jag önskar att jag blev mycket bättre på japanska.” ”Även efter att jag har åkt tillbaka till Korea vill jag fortsätta studera japanska så att jag inte glömmer den, så att jag nästa gång jag kommer hit kan prata mer med Yoko-san, Akito-san och Nonoka.”
#Det kom gäster från Kyoto.
Ungefär två veckor efter att jag kom hit fick vi gäster från Kyoto. Till middag lagade jag en koreansk kimchigryta med nötrevben som jag lärt mig av min mamma, och Jaeseong lagade Huahua. Yoko-san gjorde potatissallad, potatispizza och andra rätter. De friterade också bambuskott som de hade tagit med från Kyoto, och de var verkligen utsökta.
Nästa dag arbetade gästerna också tillsammans med oss. Under förmiddagsrasten åt vi matcha- och jordgubbsmochi som gästerna från Kyoto hade tagit med, samt räkchips som jag hade tagit med. Jag tänkte att jag gärna skulle vilja besöka Kyoto någon gång, om så bara för att få smaka matchamochin de hade tagit med. Sedan gick vi till växthuset, gjorde i ordning odlingsbäddarna och planterade plantor som tomater och gurkor.
På eftermiddagen rensade vi ogräs tillsammans. Medan vi höll på lärde jag mig mycket om Kyoto-dialekten. Nästa dag lovade vi varandra att åka skidor här tillsammans på vintern, och gästerna från Kyoto åkte hem.
#Jag hoppas att mina känslor kom fram på ett bra sätt.
Några dagar senare arbetade vi på förmiddagen och var lediga på eftermiddagen, så Jaeseong och jag cyklade in till stan och tillbaka. Vi besökte en helgedom och en plan för gateball och tog en promenad i området.På vägen tillbaka handlade vi lite, och jag lagade det stekta ris som jag lärt mig av Baek Jong-won. Det blev lite för milt kryddat och smakade en aning intetsägande, men alla åt med god aptit, så jag blev glad.
Nästa dag var vi också lediga och vädret var underbart, så vi gav oss ut allihop tillsammans. Vi åkte till Biei, åt glass, köpte pudding och snacks med potatis och majs gjorda på mycket färska råvaror. Allt som såldes i Biei såg färskt och lockande ut. Efter att ha tittat runt i Biei åkte vi för att äta soppcurry. Jag berättade vad jag ville äta, och Akito förstod vad jag menade och tog oss dit.
Jag är alltid tacksam för den omtanken. Det var lika gott som jag hade hoppats, och grönsakerna var verkligen utsökta. Sedan jag kom hit känns det som att jag har ätit mycket grönsaker. Jag visste inte att broccoli kunde vara så gott. Efter lunchen åkte vi till Furano. Längs en skogsstig finns flera trästugor där folk säljer sina handgjorda produkter. De sålde träsnidade djur som spelar piano eller trummor, pappersarbeten med motiv från Furanos landskap, inramade landskapsbilder, läderväskor, ringar och en mängd andra saker.
Jag köpte två brevpapper att ge till Ezra och Jaeseong och en tavla som mest liknade landskapet i Furano och trakten som jag hade sett, att hänga i mitt rum. Sedan åkte vi till en ostfabrik för att se hur ost tillverkas och provsmaka olika sorters ost. Medan Yoko handlade gick jag omkring i Furano. Det var väldigt lugnt och husen var så vackra. Det kändes märkligt och kanske oförskämt att fotografera någon annans hus, men jag kom på mig själv med att ta bilder utan att tänka på det. Det var verkligen en fridfull och vacker plats där man gärna vill promenera.
I bilen spelade Akito koreanska låtar för oss, så vi lyssnade. Många gamla låtar av Wonder Girls, Big Bang och Kara spelades. Även soundtracket till Boys Over Flowers och soundtracket till Winter Sonata spelades. Det kändes ännu mer speciellt att höra dem här. Vi åkte till en varm källa. Jag hade varit på flera, men den vi besökte den här gången var den bästa. Det fanns många olika sorters bad, och framför allt var stämningen i utomhusbadet underbar.
Himlen var vacker, träden var vackra och träden och blommorna intill badet var verkligen underbara.Här släppte mycket av min trötthet. När jag återvänder till Korea tror jag att jag kommer att sakna de varma källorna mycket.Till middag gick vi och åt shabu-shabu. Vi åt massor, det var jättegott och vi blev riktigt mätta. När vi hade ätit och kommit hem var klockan nästan elva. Jag var väldigt tacksam mot Akito-san för att han körde så länge sent på kvällen.
Det var två dagar kvar till avresan, och på kvällen skrev jag brev till Jaeseong och Ezra-san.
Jag hoppas att mina känslor kom fram på ett bra sätt.
#Oavsett om det regnade eller solen tittade fram var det alltid vackert, så jag tog bilder. Men det är så synd att de inte blev som det såg ut i verkligheten.
Dagen innan började dagen som vilken annan dag som helst. Jag gick upp, bytte om och gick ner till första våningen för att äta frukost. Jag åt frukosten som Yoko-san hade lagat, och när Jaeseong diskade torkade jag disken och ställde tillbaka den. Vanligtvis åker jag till jobbet klockan åtta, men i dag var jag ledig, så jag gick upp på mitt rum och packade.
Jag gick ner för att tvätta mig, och Nonoka sa att hon skulle göra en ring, så vi gjorde ringar tillsammans. Vi gjorde också fruktkreper att dela på. Sedan såg vi en animerad film som hette Monster Hotel. Den hade inga undertexter, så jag lyssnade bara på japanska. Jag förstod inte det mesta, men jag förstod handlingen.
När filmen var slut och jag hade tvättat mig tog jag kameran och gick ut ur huset.När jag tog bilder såg jag att mycket av snön hade smält och att många nya skott hade vuxit fram sedan jag först kom hit. Oavsett om det regnade eller solen sken var det alltid vackert, och jag ville bevara det länge, så jag tog bilder. Men det är så synd att de inte blev som det såg ut för mina ögon.
Efter lunchen åkte Akito-san, Jaeseong, Nonoka och jag för att köpa frön. Vi åkte också till en stor mataffär och köpte många saker som vi ville ha. Hemma lagade Yoko-san min favoriträtt, tomatgryta, och Jaeseong gjorde pizza. Vi åt så mycket att vi blev proppmätta, och innan det hann bli mörkt gick vi ut och lekte med fyrverkerier.
Vi tände sådana som fräser och smäller, och använde tomtebloss på pinnar. Akito-san tog jättefina bilder. Vi lyckades också rita hjärtan fint, och när de vackra fyrverkerierna var slut gick vi hem och diskade. Sedan köpte Jaeseong en riktigt god pudding som vi åt till efterrätt. Jag uppskattade att han tänkte på mig och köpte den.
#Jag var tacksam för varje stund. Jag kommer definitivt tillbaka!
Den sista dagen åt vi frukost tillsammans allihop, packade våra väskor och åkte till Shirataki station. På vägen lämnade jag över breven, och Yoko-san köpte också drycker åt oss. Vi vinkade när tåget kom. När tågdörrarna stängdes och Nonoka sprang insåg jag verkligen att det var dags att ta farväl.
Här lärde jag mig att fokusera på att leva i nuet. Och tack vare alla fina människor skapade jag många härliga minnen här.Det är alltid sorgligt att ta farväl, men vetskapen om att Ezra-san alltid kommer att finnas här och att jag kan träffa honom när som helst gör att jag inte känner mig ledsen. Snarare blev jag gladare. Även när jag åkte därifrån kände jag mig förväntansfull vid tanken på att komma tillbaka senare med människor jag tycker om.
Nästa gång ska jag definitivt kunna japanska bra och vill prata mycket. Det här är så fina och vackra minnen för mig, så jag hoppas att Ezra-san och hans familj, Jaeseong, Uchi-san och gästerna från Kyoto som kom på besök kommer att minnas tiden vi tillbringade tillsammans med värme. Jag var tacksam för varje stund. Jag kommer definitivt tillbaka!
#Mina personliga tips för ett sabbatsår
(Språk)
När jag började i projektet träffade jag någon som också arbetade där och talade bra japanska. Personen tolkade åt mig, vilket hjälpte mig mycket i arbetet. När personen inte var där …Förklarade de det mesta på engelska, och sådant som var svårt att förstå förklarade de med gester, så det uppstod inga större problem på jobbet.
Ändå tror jag att du får ut mer av tiden om du studerar japanska i förväg.
(Boende)
Huset var rent och stämningen var så trevlig att jag inte hade några problem under vistelsen.
(Måltider)
Jag har vanligtvis känslig matsmältning och känner mig ofta uppblåst, men sedan jag kom hit har jag inte haft ont i magen en enda gång.De var så bra på att laga mat att jag alltid åt goda måltider.Och när jag ibland lagade koreansk mat åt dem blev de väldigt glada. Jag rekommenderar att du övar på att laga åtminstone en maträtt att bjuda dem på.
(Vad du bör ta med)
På grund av en tidigare skadad fotled använde jag sporttejp när jag arbetade. När jag gick till mataffären köpte jag också ett plåster som lindrar värk i fötterna och satte på det på kvällen. Det hjälpte mycket.
(Till blivande deltagare)
Det jag ångrar är att jag inte kunde prata lika mycket som jag hade hoppats. Jag tänker hela tiden ”jag önskar att jag hade varit bättre på japanska”, så nu när jag är tillbaka studerar jag japanska mer seriöst och ser fram emot nästa gång vi ses.
Och eftersom uppgifterna kan vara mer krävande än man tror, kan någon som jag …Om du åker dit och tror att det är enkelt kan det kännas lite tufft i början. Men det är något som vem som helst kan klara bra. Det finns så många andra stora fördelar att du inte ska tveka bara för att arbetet verkar svårt.
#Det var en period då jag tänkte mycket på mig själv.
Innan mitt sabbatsår hade jag inget mentalt andrum och levde med mycket oro.
Genom att delta i projektet kunde jag arbeta utan störande tankar, och tack vare det lugna, långsamma tempot blev det en tid då jag reflekterade mycket över mig själv.
Nu, ungefär en vecka efter att jag kommit hem, har jag förändrats så mycket att jag till och med känner mig främmande för mig själv.
Jag tycker definitivt att det var rätt sak att göra för min egen skull.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
