Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Har lärt mig att bo ensam; blivit mer självsäker #Förbättrat mina färdigheter i engelska samtal; utländska vänner #Min inställning till utlänningar har blivit mer positiv
Jag, som brukade vara snål med beröm, lärde mig att ge även lite klumpiga komplimanger medan jag lyssnade på gästernas berättelser. Framför allt utvecklades min engelska konversationsförmåga mycket – nu kan jag kommunicera ganska bra med alla jag träffade här.
Det finns många dagar framför mig och mycket att göra, men nu känner jag att jag kan leva ett mer självsäkert liv än tidigare, även om jag skulle komma att ångra något.
-Låt mig visa mina utländska vänner mitt eget Seoul – Gap Year Stay Seoul! / Lee Hye-min, deltagare i ett familjeprojekt under sabbatsåret / 8 veckors sabbatsår |
# Genom det här projektet ville jag allra helst förändra mig själv.
Den 1 januari 2017, när jag pratade med min bästa vän och såg tillbaka på det gångna året, insåg jag att jag inte hade något kvar. När jag alltför sent insåg hur det faktiskt låg till ville jag bara fly från situationen, utan att riktigt veta vart jag skulle ta vägen. I ett överilat infall sa jag till mina föräldrar att jag ville ta studieledigt. Jag visste egentligen inte vad jag skulle eller kunde göra om jag tog ledigt. Kanske var jag till och med rädd för att göra någonting alls.
Dagarna gick – två dagar, en vecka, en månad – utan att jag tänkte på något särskilt. Jag bestämde mig för att jag inte kunde fortsätta så och ville åka någonstans där ingen kände mig. Därför undersökte jag olika program, till exempel volontärarbete utomlands eller resor utomlands.
Sedan fick jag höra talas om Korean Gap Year, som hade volontärprojekt utomlands, och upptäckte att det fanns många olika projekt där. Men eftersom jag hade haft fullt upp med att spendera pengar på nöjen hade jag inte råd att åka utomlands. Så jag letade efter ett annat alternativ och hittade det här projektet, Seoul Gap Year Stay.
När jag först såg vad projektet gick ut på tänkte jag bara: ”Åh, det vore trevligt att bo i Seoul. Det skulle vara kul. Ska jag prova?” – ungefär så enkla tankar.Kanske var det just de här enkla tankarna som gjorde det möjligt för mig att ta mig an projektet.
Jag började fokusera på sådant jag tycker om. Jag gillade resor och människor, så jag hade valt turism som huvudämne. Mitt intresse för Seoul Gap Year Stay väcktes på nytt, och jag läste mer om projektet med stort intresse.
Jag tyckte om att träffa människor när jag reste.Av projektets olika delar var det utflykterna i Seoul med gästerna som lockade mig allra mest.Vid något tillfälle kände jag att det var nu eller aldrig. I ett plötsligt infall ansökte jag. Det var mitt största beslut och min största utmaning sedan jag tog studieledigt. Så började mitt eget Seoul Gap Year Stay-projekt.
Genom det här projektet ville jag framför allt förändra mig själv. I 20 år hade jag varit konsekvent lat, saknat uthållighet och alltid förlitat mig på andra. Jag hade blivit så trött på mig själv att jag ville förändras.
Till exempel att se mer självsäker ut, Jag hade inga detaljerade mål, som att plugga hårt för att ta certifikat, men jag ville förändras på ett sätt som gjorde att jag kunde känna mig nöjd med mig själv. När sabbatsåret var slut ville jag ha en annan inställning än när jag ansökte.Det enda målet jag hade med sabbatsåret var jag själv.
# Jag fick så mycket kärlek från så många människor här.
Det finns så många människor jag minns, även efter att projektet tog slut.Först och främst skulle programmet inte ha funnits utan pensionatet, så jag vill börja med vd:n Daniel. Sedan Hye-in unnie, som började sitt första sabbatsår samma dag som jag; Seung-kwon oppa, som kom senare och hade det tufft mellan två kvinnliga medarbetare; och Myeong-sik oppa, som alltid satt uppe med mig till gryningen och pratade, även när han var trött.
Jag är så otroligt tacksam mot alla. Eftersom jag var yngst hade de mycket förståelse för mig, lät mig komma undan med en del och tog hand om mig, så jag kände mig alltid älskad. Mina första utländska vänner som jag kom nära var Micca från Filippinerna och Mami unnie och Akane från Japan! I slutet av den här månaden planerar Hye-in unnie och jag att åka till Japan för att träffa de här två vännerna. Och så har vi Hye-in unnies och mina kompisar – Bill oppa och Tom oppa från England!De kämpade på med sina koreansklektioner i Sinchon.
De tyckte verkligen om att spela gonggi, så vi spelade alltid tillsammans. Men de två oppaerna lyckades aldrig slå mig, som brukade vara gonggi-mästare. Sedan har vi Jacob oppa, en koreansk-amerikan från New York! När vi körde fast med engelskan dök han upp och tolkade åt oss – tack varje gång >___< Och Hee-bong oppa, som kom från Hongkong för att köpa skor!Han svarade på allt med K-pop, vilket gjorde mig generad. Om jag sa ”Ah, jag blir galen~” sjöng han ”Mijyeosseo” av Son Dam-bi … eller om jag sa ”förlåt” till en annan utlänning sjöng han ”Sorry, Sorry” av Super Junior … och så vidare …
Dessutom Dawn unnie från Taiwan; Ian oppa från Malaysia, som sa att han var kock men lagade Shin Ramyun; Reito unnie, som älskade Korea så mycket att det var hennes tredje gång i Seoul; Kira unnie med sitt iögonfallande blå hår; Michael oppa från Frankrike, som kom för att upptäcka smaken av Korea men i stället fick lära känna klubblivet; och min australiske lillebror Asher, som jag trodde var född -88 men som visade sig vara född -98 och blev min bästa vän.
Pensionatets långtidsboende gäster, som Salome och flera andraMånga gäster lämnade efter sig en varm och glad känsla, men de är så många att jag inte kan skriva om alla. Jag fick så mycket kärlek från så många människor här.
#Mina tips för sabbatsåret
(Språk)
Jag deltog inte i någon studiegrupp, gick inte på någon TOEIC-kurs och hade inget extrajobb, så jag var ofta på pensionatet även de dagar jag inte var schemalagd att arbeta.
Därför hade jag fler gäster att träffa och prata med utanför arbetstid,och eftersom jag bara pratade engelska förbättrades mina vardagliga konversationsfärdigheter helt naturligt,Engelsk grammatik som jag kunde men inte använde och ordförråd som höll på att försvinna dök upp igen, ett efter ett. Om du inte vill studera konversation på professionell nivå verkar det inte behövas några särskilda studier.
(Boende)
Ibland kan du behöva dela rum med gäster av ett annat kön. Det är bäst att ta det med ro och se det som en av de där unika upplevelserna.
(Måltider)
Bland personalen jag arbetade med var jag nästan den enda som kunde laga mat (en annan kvinnlig kollega lagade sällan mat), så det var ganska tufft att laga lunch och middag som krävde matlagning. Men de som inte lagade mat skötte städningen och disken, så om ni hjälps åt ska det gå bra. Det är ändå bra att kunna laga åtminstone något enkelt, som stekt fiskkaka.
(Vad du ska ta med)
Du behöver definitivt tofflor att ha på dig inne på pensionatet. Stanna till på Daiso innan du kommer. Men tygtofflor kan bli Yeongsims (pensionatets hund) leksak, så köp gummitofflor.
Det finns inget sköljmedel, så om du vill att kläderna ska lukta gott efter tvätten får du köpa och ta med eget. Dessutom,är det väldigt praktiskt att ha en hårtork och ett strykjärn. Tjejer, kom ihåg att ta med en plattång om ni använder en.
Om du har fler frågor kan du ringa pensionatet och fråga – de svarar vänligt, så tveka inte att fråga om vad som helst. Att köpa saker efter att du kommit fram kan i det tysta ta både mycket tid och pengar.
(Till blivande deltagare)
Ta första steget och prata med vem som helst, oavsett varifrån de kommer. Alla kommer att bemöta dig med ett leende.Gör också mycket hushållsarbete innan du kommer. Försök till exempel att städa ett badrum hemma någon gång.
Öva mycket på att laga mat innan du kommer. Det kommer att finnas gott om tillfällen att laga mat – särskilt om du äter alla tre måltiderna.Det finns gott om galgar, så du behöver inte ta med egna.här komma planer även om du gör det spelar ingen roll men lite Mer meningsfullt att tillbringa om du vill tillräcklig planera fundera på komma.Två månader är förkort
Ibland blir det strul med bokningarna och man måste byta rum. Du måste också flytta allt bagage som du tog med dig för att bo här i två månader, men ta det med jämnmod. Det händer bara ibland.
#Mina egna utflyktsmål i Seoul
När jag vill promenera ensam utan att tänka rekommenderar jag Mapo-bron. Så småningom började jag känna att tiden var alltför dyrbar, och en period letade jag stressat upp platser att besöka i Seoul.
Sedan ville jag plötsligt inte göra eller tänka på någonting. Då kom jag att tänka på en plats där jag kunde gå ensam och få lite frisk luft, så jag gick till Mapo-brons ”Livets bro”.
#På det här sättet har jag förändrats en hel del jämfört med för två månader sedan.
Genom det här projektethar jag börjat lära mig att leva ensam. Förr brukade jag tänka: ”Hur kan folk äta ensamma, gå på bio ensamma, dricka ensamma och så vidare?” Men nu går jag ensam på Hongdaes gator, äter ensam på populära restauranger i Hongdae, gör utflykter i Seoul som jag själv har planerat, går till särskilda karaokeställen för ensamma och släpper loss där i två timmar … Jag har lärt mig att hitta glädje även när jag är ensam.
Min inställning till utlänningar förändrades också. Till en början kunde jag inte ens säga hej, och jag var rädd för att göra språkliga misstag. Därför var jag rädd för allt och kände inget intresse.
Men ju längre jag hade varit här, desto oftare började jag hälsa på gäster som checkade in för första gången och fråga vilket land de kom från och varför de hade kommit till Korea. Så småningom fick jag mer självförtroende och lärde mig att inleda samtal när jag träffade människor för första gången.Så småningom upptäckte jag glädjen i att träffa och lära känna många människor, och jag utvecklade en vana att vara försiktig med mina ord i allt jag gjorde.
Jag fick självförtroende. Jag provade det ena och det andra och upplevde sådant som jag inte kunde göra när jag gick i skolan. Ibland kände jag lite ånger och undrade varför jag inte hade gjort det tidigare. Men även den ångern var av ett lyckligt slag, eftersom den kom av att jag var lycklig nu och nöjd med den jag är. Därför kändes själva ångern behaglig.
Jag insåg att jag hade levt i en hård värld och själv hade blivit hård. De flesta jag känner är individualister. De verkar bry sig om andra, men ser i slutändan bara till sig själva. Det var den verklighet jag kände till och levde i.
Men här kom [de] från länder vars namn jag aldrig ens hade hört talas om, ellerJag träffade gäster från länder som jag bara hade sett på internet, och mina värderingar förändrades mycket.Det fanns människor som uppriktigt var tacksamma för små saker och som kände stor ånger även för små misstag, människor som alltid log, människor som älskade Korea så mycket och människor som vänligt tog emot även ett enda ord och såg till att visa sin tacksamhet med en lapp eller ett meddelande för små tjänster. De två månaderna jag tillbringade här med dessa människor fick mig att se tillbaka på och reflektera över de senaste tjugo åren av mitt liv, och
Jag började förändra var och en av mina handlingar och ord. Jag, som brukade vara blyg och inte ens hälsa på gäster jag mötte i korridoren, började nu vara den som först frågade: ”Hej, hur mår du?” Jag insåg också värdet av familjemedlemmarna som jag brukade träffa varje dag och tänkte att jag borde kontakta mina föräldrar oftare, om så bara en kort stund.
Jag, som brukade vara snål med komplimanger, lärde mig att ge även lite tafatta komplimanger medan jag lyssnade på gästernas berättelser. Framför allt förbättrades mina kunskaper i engelska mycket, så att jag kunde kommunicera ganska bra med alla jag träffade här.
Det ligger många dagar framför mig och det finns mycket att göra, men nu känner jag att jag kan leva ett mer självsäkert liv än tidigare, även om jag skulle ångra något. Så om det är något jag vill göra tänker jag inte vara rädd, utan anta utmaningen. Jag hoppas att den här utmaningen kommer att leda till en ny förändring, precis som det här sabbatsåret gjorde.
Så jag har förändrats en hel del jämfört med för två månader sedan.
Mitt sabbatsår är
Upplevelse★★★★★
Eftersom det är en upplevelse som andra inte så lätt kan få.
Lärande★★★★☆
Som jag sa tidigare, eftersom jag lärde mig mycket.
Miljö★★★★☆
Det var ganska bekvämt att bo där. Sängen var bekväm, wifi fungerade bra och det var rent och trevligt.
Säkerhet★★★★☆
Jag var verkligen orolig eftersom det är Hongdae, men så länge man inte går ut i gryningen är det väldigt säkert.
Fritid★★★★★
Kanske kunde jag, eftersom jag bara jobbade två dagar i veckan, ägna de andra fem dagarna åt min egen fritid, vilket jag verkligen uppskattade.
Jag, som brukade vara snål med beröm, lärde mig att ge även lite klumpiga komplimanger medan jag lyssnade på gästernas berättelser. Framför allt utvecklades min engelska konversationsförmåga mycket – nu kan jag kommunicera ganska bra med alla jag träffade här.
Det finns många dagar framför mig och mycket att göra, men nu känner jag att jag kan leva ett mer självsäkert liv än tidigare, även om jag skulle komma att ångra något.
-Låt mig visa mina utländska vänner mitt eget Seoul – Gap Year Stay Seoul! / Lee Hye-min, deltagare i ett familjeprojekt under sabbatsåret / 8 veckors sabbatsår |
# Genom det här projektet ville jag allra helst förändra mig själv.
Den 1 januari 2017, när jag pratade med min bästa vän och såg tillbaka på det gångna året, insåg jag att jag inte hade något kvar. När jag alltför sent insåg hur det faktiskt låg till ville jag bara fly från situationen, utan att riktigt veta vart jag skulle ta vägen. I ett överilat infall sa jag till mina föräldrar att jag ville ta studieledigt. Jag visste egentligen inte vad jag skulle eller kunde göra om jag tog ledigt. Kanske var jag till och med rädd för att göra någonting alls.
Dagarna gick – två dagar, en vecka, en månad – utan att jag tänkte på något särskilt. Jag bestämde mig för att jag inte kunde fortsätta så och ville åka någonstans där ingen kände mig. Därför undersökte jag olika program, till exempel volontärarbete utomlands eller resor utomlands.
Sedan fick jag höra talas om Korean Gap Year, som hade volontärprojekt utomlands, och upptäckte att det fanns många olika projekt där. Men eftersom jag hade haft fullt upp med att spendera pengar på nöjen hade jag inte råd att åka utomlands. Så jag letade efter ett annat alternativ och hittade det här projektet, Seoul Gap Year Stay.
När jag först såg vad projektet gick ut på tänkte jag bara: ”Åh, det vore trevligt att bo i Seoul. Det skulle vara kul. Ska jag prova?” – ungefär så enkla tankar.Kanske var det just de här enkla tankarna som gjorde det möjligt för mig att ta mig an projektet.
Jag började fokusera på sådant jag tycker om. Jag gillade resor och människor, så jag hade valt turism som huvudämne. Mitt intresse för Seoul Gap Year Stay väcktes på nytt, och jag läste mer om projektet med stort intresse.
Jag tyckte om att träffa människor när jag reste.Av projektets olika delar var det utflykterna i Seoul med gästerna som lockade mig allra mest.Vid något tillfälle kände jag att det var nu eller aldrig. I ett plötsligt infall ansökte jag. Det var mitt största beslut och min största utmaning sedan jag tog studieledigt. Så började mitt eget Seoul Gap Year Stay-projekt.
Genom det här projektet ville jag framför allt förändra mig själv. I 20 år hade jag varit konsekvent lat, saknat uthållighet och alltid förlitat mig på andra. Jag hade blivit så trött på mig själv att jag ville förändras.
Till exempel att se mer självsäker ut, Jag hade inga detaljerade mål, som att plugga hårt för att ta certifikat, men jag ville förändras på ett sätt som gjorde att jag kunde känna mig nöjd med mig själv. När sabbatsåret var slut ville jag ha en annan inställning än när jag ansökte.Det enda målet jag hade med sabbatsåret var jag själv.
# Jag fick så mycket kärlek från så många människor här.
Det finns så många människor jag minns, även efter att projektet tog slut.Först och främst skulle programmet inte ha funnits utan pensionatet, så jag vill börja med vd:n Daniel. Sedan Hye-in unnie, som började sitt första sabbatsår samma dag som jag; Seung-kwon oppa, som kom senare och hade det tufft mellan två kvinnliga medarbetare; och Myeong-sik oppa, som alltid satt uppe med mig till gryningen och pratade, även när han var trött.
Jag är så otroligt tacksam mot alla. Eftersom jag var yngst hade de mycket förståelse för mig, lät mig komma undan med en del och tog hand om mig, så jag kände mig alltid älskad. Mina första utländska vänner som jag kom nära var Micca från Filippinerna och Mami unnie och Akane från Japan! I slutet av den här månaden planerar Hye-in unnie och jag att åka till Japan för att träffa de här två vännerna. Och så har vi Hye-in unnies och mina kompisar – Bill oppa och Tom oppa från England!De kämpade på med sina koreansklektioner i Sinchon.
De tyckte verkligen om att spela gonggi, så vi spelade alltid tillsammans. Men de två oppaerna lyckades aldrig slå mig, som brukade vara gonggi-mästare. Sedan har vi Jacob oppa, en koreansk-amerikan från New York! När vi körde fast med engelskan dök han upp och tolkade åt oss – tack varje gång >___< Och Hee-bong oppa, som kom från Hongkong för att köpa skor!Han svarade på allt med K-pop, vilket gjorde mig generad. Om jag sa ”Ah, jag blir galen~” sjöng han ”Mijyeosseo” av Son Dam-bi … eller om jag sa ”förlåt” till en annan utlänning sjöng han ”Sorry, Sorry” av Super Junior … och så vidare …
Dessutom Dawn unnie från Taiwan; Ian oppa från Malaysia, som sa att han var kock men lagade Shin Ramyun; Reito unnie, som älskade Korea så mycket att det var hennes tredje gång i Seoul; Kira unnie med sitt iögonfallande blå hår; Michael oppa från Frankrike, som kom för att upptäcka smaken av Korea men i stället fick lära känna klubblivet; och min australiske lillebror Asher, som jag trodde var född -88 men som visade sig vara född -98 och blev min bästa vän.
Pensionatets långtidsboende gäster, som Salome och flera andraMånga gäster lämnade efter sig en varm och glad känsla, men de är så många att jag inte kan skriva om alla. Jag fick så mycket kärlek från så många människor här.
#Mina tips för sabbatsåret
(Språk)
Jag deltog inte i någon studiegrupp, gick inte på någon TOEIC-kurs och hade inget extrajobb, så jag var ofta på pensionatet även de dagar jag inte var schemalagd att arbeta.
Därför hade jag fler gäster att träffa och prata med utanför arbetstid,och eftersom jag bara pratade engelska förbättrades mina vardagliga konversationsfärdigheter helt naturligt,Engelsk grammatik som jag kunde men inte använde och ordförråd som höll på att försvinna dök upp igen, ett efter ett. Om du inte vill studera konversation på professionell nivå verkar det inte behövas några särskilda studier.
(Boende)
Ibland kan du behöva dela rum med gäster av ett annat kön. Det är bäst att ta det med ro och se det som en av de där unika upplevelserna.
(Måltider)
Bland personalen jag arbetade med var jag nästan den enda som kunde laga mat (en annan kvinnlig kollega lagade sällan mat), så det var ganska tufft att laga lunch och middag som krävde matlagning. Men de som inte lagade mat skötte städningen och disken, så om ni hjälps åt ska det gå bra. Det är ändå bra att kunna laga åtminstone något enkelt, som stekt fiskkaka.
(Vad du ska ta med)
Du behöver definitivt tofflor att ha på dig inne på pensionatet. Stanna till på Daiso innan du kommer. Men tygtofflor kan bli Yeongsims (pensionatets hund) leksak, så köp gummitofflor.
Det finns inget sköljmedel, så om du vill att kläderna ska lukta gott efter tvätten får du köpa och ta med eget. Dessutom,är det väldigt praktiskt att ha en hårtork och ett strykjärn. Tjejer, kom ihåg att ta med en plattång om ni använder en.
Om du har fler frågor kan du ringa pensionatet och fråga – de svarar vänligt, så tveka inte att fråga om vad som helst. Att köpa saker efter att du kommit fram kan i det tysta ta både mycket tid och pengar.
(Till blivande deltagare)
Ta första steget och prata med vem som helst, oavsett varifrån de kommer. Alla kommer att bemöta dig med ett leende.Gör också mycket hushållsarbete innan du kommer. Försök till exempel att städa ett badrum hemma någon gång.
Öva mycket på att laga mat innan du kommer. Det kommer att finnas gott om tillfällen att laga mat – särskilt om du äter alla tre måltiderna.Det finns gott om galgar, så du behöver inte ta med egna.här komma planer även om du gör det spelar ingen roll men lite Mer meningsfullt att tillbringa om du vill tillräcklig planera fundera på komma.Två månader är förkort
Ibland blir det strul med bokningarna och man måste byta rum. Du måste också flytta allt bagage som du tog med dig för att bo här i två månader, men ta det med jämnmod. Det händer bara ibland.
#Mina egna utflyktsmål i Seoul
När jag vill promenera ensam utan att tänka rekommenderar jag Mapo-bron. Så småningom började jag känna att tiden var alltför dyrbar, och en period letade jag stressat upp platser att besöka i Seoul.
Sedan ville jag plötsligt inte göra eller tänka på någonting. Då kom jag att tänka på en plats där jag kunde gå ensam och få lite frisk luft, så jag gick till Mapo-brons ”Livets bro”.
#På det här sättet har jag förändrats en hel del jämfört med för två månader sedan.
Genom det här projektethar jag börjat lära mig att leva ensam. Förr brukade jag tänka: ”Hur kan folk äta ensamma, gå på bio ensamma, dricka ensamma och så vidare?” Men nu går jag ensam på Hongdaes gator, äter ensam på populära restauranger i Hongdae, gör utflykter i Seoul som jag själv har planerat, går till särskilda karaokeställen för ensamma och släpper loss där i två timmar … Jag har lärt mig att hitta glädje även när jag är ensam.
Min inställning till utlänningar förändrades också. Till en början kunde jag inte ens säga hej, och jag var rädd för att göra språkliga misstag. Därför var jag rädd för allt och kände inget intresse.
Men ju längre jag hade varit här, desto oftare började jag hälsa på gäster som checkade in för första gången och fråga vilket land de kom från och varför de hade kommit till Korea. Så småningom fick jag mer självförtroende och lärde mig att inleda samtal när jag träffade människor för första gången.Så småningom upptäckte jag glädjen i att träffa och lära känna många människor, och jag utvecklade en vana att vara försiktig med mina ord i allt jag gjorde.
Jag fick självförtroende. Jag provade det ena och det andra och upplevde sådant som jag inte kunde göra när jag gick i skolan. Ibland kände jag lite ånger och undrade varför jag inte hade gjort det tidigare. Men även den ångern var av ett lyckligt slag, eftersom den kom av att jag var lycklig nu och nöjd med den jag är. Därför kändes själva ångern behaglig.
Jag insåg att jag hade levt i en hård värld och själv hade blivit hård. De flesta jag känner är individualister. De verkar bry sig om andra, men ser i slutändan bara till sig själva. Det var den verklighet jag kände till och levde i.
Men här kom [de] från länder vars namn jag aldrig ens hade hört talas om, ellerJag träffade gäster från länder som jag bara hade sett på internet, och mina värderingar förändrades mycket.Det fanns människor som uppriktigt var tacksamma för små saker och som kände stor ånger även för små misstag, människor som alltid log, människor som älskade Korea så mycket och människor som vänligt tog emot även ett enda ord och såg till att visa sin tacksamhet med en lapp eller ett meddelande för små tjänster. De två månaderna jag tillbringade här med dessa människor fick mig att se tillbaka på och reflektera över de senaste tjugo åren av mitt liv, och
Jag började förändra var och en av mina handlingar och ord. Jag, som brukade vara blyg och inte ens hälsa på gäster jag mötte i korridoren, började nu vara den som först frågade: ”Hej, hur mår du?” Jag insåg också värdet av familjemedlemmarna som jag brukade träffa varje dag och tänkte att jag borde kontakta mina föräldrar oftare, om så bara en kort stund.
Jag, som brukade vara snål med komplimanger, lärde mig att ge även lite tafatta komplimanger medan jag lyssnade på gästernas berättelser. Framför allt förbättrades mina kunskaper i engelska mycket, så att jag kunde kommunicera ganska bra med alla jag träffade här.
Det ligger många dagar framför mig och det finns mycket att göra, men nu känner jag att jag kan leva ett mer självsäkert liv än tidigare, även om jag skulle ångra något. Så om det är något jag vill göra tänker jag inte vara rädd, utan anta utmaningen. Jag hoppas att den här utmaningen kommer att leda till en ny förändring, precis som det här sabbatsåret gjorde.
Så jag har förändrats en hel del jämfört med för två månader sedan.
Mitt sabbatsår är
Upplevelse★★★★★
Eftersom det är en upplevelse som andra inte så lätt kan få.
Lärande★★★★☆
Som jag sa tidigare, eftersom jag lärde mig mycket.
Miljö★★★★☆
Det var ganska bekvämt att bo där. Sängen var bekväm, wifi fungerade bra och det var rent och trevligt.
Säkerhet★★★★☆
Jag var verkligen orolig eftersom det är Hongdae, men så länge man inte går ut i gryningen är det väldigt säkert.
Fritid★★★★★
Kanske kunde jag, eftersom jag bara jobbade två dagar i veckan, ägna de andra fem dagarna åt min egen fritid, vilket jag verkligen uppskattade.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
