Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Klargjorde riktningen i livet; stärkte självkänslan #Fick varierade erfarenheter; förbättrade mina kunskaper i kinesiska #Tog mig tid att reflektera över mig själv
Allt jag gör kanske inte är rätt, men jag kände att det inte finns ett enda rätt svar i livet.Det var ett sabbatsår då jag verkligen samlade på mig många fantastiska erfarenheter.Jag ska leva utan att glömma de beslut jag fattade i denna stund.
– Tid att reflektera över mig själv medan jag blickar ut över havet — Busan Gap Year Stay / Gonaeun, sabbatsårsfamiljens deltagare / 8 veckors sabbatsår |
# Jag ville bestämma åt vilket håll jag skulle styra mitt liv.
Det kändes som om jag aldrig hade gjort det jag själv ville under mina 23 år. Jag ville prova att göra något på eget initiativ – vare sig det handlade om att resa eller studera! SåJag deltog eftersom jag ville träffa många människor och få många erfarenheter under ett sabbatsår.
Under det här sabbatsåret kunde jag inte bestämma exakt vad jag vill arbeta med i framtiden, men jag ville avgöra åt vilket håll jag skulle styra mitt liv.
# Sabbatsåret gav mig så många olika och viktiga erfarenheter att det inte är någon överdrift att kalla det en vändpunkt i mitt liv.
Innan jag tog ett sabbatsår hade mitt liv alltid gått sin gilla gång. Jag pluggade bara, började på ett vanligt universitet utifrån mina betyg, fick medelmåttiga resultat och förberedde mig för offentliga tjänsteprov.
Men en dagbörjade jag undra: Är det här verkligen vad jag vill göra? Jag började fundera på vad jag egentligen vill och vilken sorts liv jag verkligen längtar efter.Jag hade aldrig varit utomlands, inte ens en gång, och hade inte heller bott hemifrån i någon annan del av landet. Därför ville jag åka utomlands eller till en annan ort för att ta reda på vad jag ville göra.
Men jag var också rädd för att åka utomlands. Busan är däremot den stad jag känner mig mest dragen till, så jag sökte till sabbatsårsprogrammet för att bo i Busan, resa mycket och träffa många människor.
Även om det kanske verkar enkelt och okomplicerat för andra att bo på en annan ort, var det en så stor sak för mig att det tog ett tag att övertala mina föräldrar.
Så kom jag till Busan. I samma stund som jag andades in luften i Busan bultade mitt hjärta. Jag var så förväntansfull inför vad som kunde hända mig. Oavsett om det blev något bra, jobbigt eller sorgligt var jag redo att uppleva allt.
# Det var fantastiskt att det fanns så mycket att lära sig och så mycket att känna, även från människor jag bara mötte i förbifarten.
Anledningen till att jag kom till Haeundae i Busan var att jag verkligen tycker om att få utländska vänner. Jag visste att det finns många utlänningar i Haeundae i Busan, så jag valde Haeundae, och
Den andra anledningen är att jag älskar havet så mycket, och att pensionatet låg fem minuter från havet var ett stort plus. Under de två månaderna hade jag havet precis framför mig när jag ville, så jag tror att jag promenerade eller tränade vid havet ungefär varannan dag.
Förutom att städa pensionatet arbetade jag också tre gånger i veckan på ett kafé och gick på kinesiska språkskolan varje vardagsmorgon. Kinesiska var något jag länge hade velat studera, så jag gick på lektionerna utan att missa en enda under de två månaderna.
Därför lärde jag mig att presentera mig på kinesiska och föra enkla samtal med kinesiska vänner, och jag planerar att fortsätta studera. Jag lärde mig också mycket om kaffe när jag arbetade på kaféet.På det här sättetär sabbatsåretJag tycker att det är fantastiskt att kunna använda sin fritid på ett bra sätt.
Under sabbatsårsprojektet fanns det många fina stunder, men också många jobbiga och sorgliga. För att ta mig till kinesiska skolan i Seomyeon var jag tvungen att gå upp klockan sju varje morgon och göra mig i ordning – en plåga för någon som älskar att sova så mycket. Men eftersom jag gör det för att jag tycker om det har jag aldrig tänkt på att sluta.
När jag arbetade med städningen hände det ibland att gäster checkade ut sent, vilket försenade städningen och ställde till det en del. Bortsett från det var det inte särskilt jobbigt att arbeta med städningen.
Dessutom finns det många resenärer på pensionat, så det fanns inte så många tillfällen att komma varandra nära. Om jag tyckte att jag hade kommit någon lite närmare genom fester eller samtal, var det snart dags för personen att resa vidare. Avsked var därför vanliga, och jag har aldrig varit bra på att ta farväl.
Varje gång tänkte jag att jag kanske betedde mig så för att jag fortfarande var ung. Men hur jag än funderade verkade det som om ingen vänjer sig vid avsked, och även när jag är mormor kommer avsked alltid att kännas sorgliga och svåra – åtminstone för mig.
Ändå var det så förvånande att det fanns så mycket att lära av människor som bara passerade genom mitt liv en kort stund, och att jag kände så mycket tack vare dem.
Trots att vi var olika gamla kunde vi lyssna på varandras bekymmer utifrån våra egna tolkningar, och trots våra olika nationaliteter skilde sig våra bekymmer inte särskilt mycket åt.
Före mitt sabbatsår var jag alltid en person som kände mig fast. Jag trodde att det bästa var att vara stabil, oberörd och vanlig. Men...Nu vill jag, även om jag är lite ostadig eller inte känner mig trygg, göra något som får mitt hjärta att brinna.
Den mest värdefulla relationen jag fick under sabbatsåret var med föreståndaren på pensionatet. Hon tog hand om mig väldigt mycket när jag kom ensam från en annan plats, och vi kom så bra överens att det var väldigt sorgligt när vi skildes åt. Jag tänker också på chefen på mitt deltidsjobb, mina vänner från Myanmar och många andra.
När jag reste insåg jag att världen är mycket större än jag trodde och att det finns så mycket jag kan göra. Resor är alltid nödvändiga, och jag tyckte att resandet är en av livets viktiga stunder — så pass att man skulle kunna säga att livet är en resa.
Två månader — länge om det känns länge, kort om det känns kort — men under de här två månaderna kunde jag ompröva mina livsmål, och framför allt...Genom att prova sådant jag ville göra växte min självkänsla och mitt självförtroende, och jag fick massor av positiv energi.
Jag vet inte hur framtiden blir. Om det verkligen är okej att göra det jag vill. Ärligt talat är jag lite rädd. Men ändå...Jag tror att det stämmer att jag borde göra något som verkligen får hjärtat att slå snabbare.
Allt jag gör kanske inte är rätt, men jag kände att det inte finns ett enda rätt svar i livet.Det var ett sabbatsår då jag verkligen samlade på mig många fantastiska erfarenheter.Jag ska leva utan att glömma de beslut jag fattade i denna stund.
– Tid att reflektera över mig själv medan jag blickar ut över havet — Busan Gap Year Stay / Gonaeun, sabbatsårsfamiljens deltagare / 8 veckors sabbatsår |
# Jag ville bestämma åt vilket håll jag skulle styra mitt liv.
Det kändes som om jag aldrig hade gjort det jag själv ville under mina 23 år. Jag ville prova att göra något på eget initiativ – vare sig det handlade om att resa eller studera! SåJag deltog eftersom jag ville träffa många människor och få många erfarenheter under ett sabbatsår.
Under det här sabbatsåret kunde jag inte bestämma exakt vad jag vill arbeta med i framtiden, men jag ville avgöra åt vilket håll jag skulle styra mitt liv.
# Sabbatsåret gav mig så många olika och viktiga erfarenheter att det inte är någon överdrift att kalla det en vändpunkt i mitt liv.
Innan jag tog ett sabbatsår hade mitt liv alltid gått sin gilla gång. Jag pluggade bara, började på ett vanligt universitet utifrån mina betyg, fick medelmåttiga resultat och förberedde mig för offentliga tjänsteprov.
Men en dagbörjade jag undra: Är det här verkligen vad jag vill göra? Jag började fundera på vad jag egentligen vill och vilken sorts liv jag verkligen längtar efter.Jag hade aldrig varit utomlands, inte ens en gång, och hade inte heller bott hemifrån i någon annan del av landet. Därför ville jag åka utomlands eller till en annan ort för att ta reda på vad jag ville göra.
Men jag var också rädd för att åka utomlands. Busan är däremot den stad jag känner mig mest dragen till, så jag sökte till sabbatsårsprogrammet för att bo i Busan, resa mycket och träffa många människor.
Även om det kanske verkar enkelt och okomplicerat för andra att bo på en annan ort, var det en så stor sak för mig att det tog ett tag att övertala mina föräldrar.
Så kom jag till Busan. I samma stund som jag andades in luften i Busan bultade mitt hjärta. Jag var så förväntansfull inför vad som kunde hända mig. Oavsett om det blev något bra, jobbigt eller sorgligt var jag redo att uppleva allt.
# Det var fantastiskt att det fanns så mycket att lära sig och så mycket att känna, även från människor jag bara mötte i förbifarten.
Anledningen till att jag kom till Haeundae i Busan var att jag verkligen tycker om att få utländska vänner. Jag visste att det finns många utlänningar i Haeundae i Busan, så jag valde Haeundae, och
Den andra anledningen är att jag älskar havet så mycket, och att pensionatet låg fem minuter från havet var ett stort plus. Under de två månaderna hade jag havet precis framför mig när jag ville, så jag tror att jag promenerade eller tränade vid havet ungefär varannan dag.
Förutom att städa pensionatet arbetade jag också tre gånger i veckan på ett kafé och gick på kinesiska språkskolan varje vardagsmorgon. Kinesiska var något jag länge hade velat studera, så jag gick på lektionerna utan att missa en enda under de två månaderna.
Därför lärde jag mig att presentera mig på kinesiska och föra enkla samtal med kinesiska vänner, och jag planerar att fortsätta studera. Jag lärde mig också mycket om kaffe när jag arbetade på kaféet.På det här sättetär sabbatsåretJag tycker att det är fantastiskt att kunna använda sin fritid på ett bra sätt.
Under sabbatsårsprojektet fanns det många fina stunder, men också många jobbiga och sorgliga. För att ta mig till kinesiska skolan i Seomyeon var jag tvungen att gå upp klockan sju varje morgon och göra mig i ordning – en plåga för någon som älskar att sova så mycket. Men eftersom jag gör det för att jag tycker om det har jag aldrig tänkt på att sluta.
När jag arbetade med städningen hände det ibland att gäster checkade ut sent, vilket försenade städningen och ställde till det en del. Bortsett från det var det inte särskilt jobbigt att arbeta med städningen.
Dessutom finns det många resenärer på pensionat, så det fanns inte så många tillfällen att komma varandra nära. Om jag tyckte att jag hade kommit någon lite närmare genom fester eller samtal, var det snart dags för personen att resa vidare. Avsked var därför vanliga, och jag har aldrig varit bra på att ta farväl.
Varje gång tänkte jag att jag kanske betedde mig så för att jag fortfarande var ung. Men hur jag än funderade verkade det som om ingen vänjer sig vid avsked, och även när jag är mormor kommer avsked alltid att kännas sorgliga och svåra – åtminstone för mig.
Ändå var det så förvånande att det fanns så mycket att lära av människor som bara passerade genom mitt liv en kort stund, och att jag kände så mycket tack vare dem.
Trots att vi var olika gamla kunde vi lyssna på varandras bekymmer utifrån våra egna tolkningar, och trots våra olika nationaliteter skilde sig våra bekymmer inte särskilt mycket åt.
Före mitt sabbatsår var jag alltid en person som kände mig fast. Jag trodde att det bästa var att vara stabil, oberörd och vanlig. Men...Nu vill jag, även om jag är lite ostadig eller inte känner mig trygg, göra något som får mitt hjärta att brinna.
Den mest värdefulla relationen jag fick under sabbatsåret var med föreståndaren på pensionatet. Hon tog hand om mig väldigt mycket när jag kom ensam från en annan plats, och vi kom så bra överens att det var väldigt sorgligt när vi skildes åt. Jag tänker också på chefen på mitt deltidsjobb, mina vänner från Myanmar och många andra.
När jag reste insåg jag att världen är mycket större än jag trodde och att det finns så mycket jag kan göra. Resor är alltid nödvändiga, och jag tyckte att resandet är en av livets viktiga stunder — så pass att man skulle kunna säga att livet är en resa.
Två månader — länge om det känns länge, kort om det känns kort — men under de här två månaderna kunde jag ompröva mina livsmål, och framför allt...Genom att prova sådant jag ville göra växte min självkänsla och mitt självförtroende, och jag fick massor av positiv energi.
Jag vet inte hur framtiden blir. Om det verkligen är okej att göra det jag vill. Ärligt talat är jag lite rädd. Men ändå...Jag tror att det stämmer att jag borde göra något som verkligen får hjärtat att slå snabbare.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
