Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Investera i mig själv; agera självständigt #Resandet blev en källa till livskraft i mitt liv #Jag håller inte längre tillbaka när det gäller att spendera pengar
Jag satte inga särskilda mål. Eftersom jag skulle vara utomlands länge hoppades jag bara att jag skulle anpassa mig bra. Om jag ska nämna en sak så var det att inte snåla med pengar, utan att spendera dem på sådant jag själv tycker om.När jag var i Korea var det verkligen utmattande att hålla hårt i småsummor och vara sparsam. Nu …Jag tycker inte längre att det är slöseri att betala vad något är värt, och jag ser de här utgifterna som investeringar snarare än konsumtion. Om jag inte investerar nu tror jag att jag kommer att ångra det i framtiden, så jag håller tillbaka min lust att spara.
– Volontärarbete med barnomsorg i Kambodja / Park Eun-kyung, resenär på sabbatsår / 8 veckors sabbatsår |
#Jag tänkte visserligen att jag ville åka någonstans, menjag hade ingen konkret uppfattning om vart.
Hej, jag heter Park Eun-kyung och är 21 år. Just nu har jag studieuppehåll. När jag pluggade på universitetet tog jag impulsivt studieuppehåll eftersom jag kände: ”Jag vill verkligen inte göra någonting.” Jag var väldigt omogen. Förresten är jag fortfarande omogen. På grund av det omogna beslutet hann jag inom ungefär sex månader åka till Filippinerna, Taiwan, Kambodja och Vietnam. Det är fortfarande otroligt att jag hann besöka fyra länder på så kort, men ändå lång, tid.
Det är fortfarande förvånande att jag hann läsa engelska en kort tid i Filippinerna, volontärarbeta i Kambodja och resa i Vietnam och Taiwan. Under mina två sabbatsårsresor förlorade jag en del, men vann också mycket. Jag är glad att 2016 blev ett speciellt år för mig.
Innan rådgivningen om sabbatsår tänkte jag vagt att jag ville åka utomlands någon gång. Efter rådgivningen …fick jag rådet att åka till Filippinerna och Kambodja. Först ville jag åka till länder som USA eller Kanada. Men jag fick höra att jag skulle bli mer hämmad i mitt tal om jag åkte till USA eller Kanada, så jag valde Filippinerna och Kambodja.
En period kände jag att jag ville stanna utomlands länge. Så jag valde utan att tänka igenom det särskilt noga.Jag tänkte visserligen att jag ville åka någonstans, men jag hade ingen konkret uppfattning om vart.
# Vardagsrutiner i Kambodja
Klockan 8.30 tar jag en tuk-tuk till volontärorganisationen. Jag kommer fram klockan 9. Vi duschar barnen och hjälper dem att borsta tänderna. Vi hjälper dem också att klä på sig. Sedan lär vi dem alfabetet eller siffror. Klockan 11 hjälper vi barnen att äta lunch och diskar och tvättar sedan. Vid 12-tiden äter vi lunch och vilar fram till klockan 2. Jag sov mest en stund. Efter att ha sovit till klockan 2 duschar vi barnen igen och hjälper dem att borsta tänderna. Efter duschen är det mellanmål. Då förbereder vi lektionerna. Vi gör saker som origami, ballongblåsning och färgläggningsaktiviteter. Vi har lektion med barnen fram till klockan 4 och går sedan hem från jobbet.Jag går hem. Lektionerna är valfria.
Jag satte inga särskilda mål. Eftersom jag skulle vara utomlands länge hoppades jag bara att jag skulle anpassa mig bra. Om jag ska nämna en sak så var det att inte snåla med pengar, utan att spendera dem på sådant jag själv tycker om. När jag var i Korea var det verkligen tröttsamt att haka upp sig på småsummor och vara sparsam. Nu tycker jag inte längre att det är slöseri att betala vad något är värt, och jag ser de här utgifterna som investeringar snarare än konsumtion. Om jag inte investerar nu tror jag att jag kommer att ångra det i framtiden, så jag håller tillbaka min lust att spara.
#Framför allt fick jag möjlighet att se tillbaka på mig själv. Jag försöker acceptera och leva med både mina positiva och negativa sidor som ”jag”.
Eftersom jag hade varit i Filippinerna trodde jag att det skulle gå lätt i Kambodja. Men miljön var verkligen annorlunda. Det var inte en sådan miljö där man blev förstådd även om man inte kunde prata engelska. En del pratade inte med mig eftersom de trodde att jag inte kunde engelska. Jag tror att det delvis var mitt eget fel och delvis andras. Jag tänker tillbaka på min passiva inställning. Jag känner att jag borde ha vågat prata engelska lite mer då, men jag ska inte klandra mig själv. Det var inte helt och hållet mitt fel.
I Filippinerna följde jag bara med de äldre tjejerna och killarna till restaurangerna de föreslog, utan att tänka efter. Den här gången försökte jag själv söka efter och hitta ställen. Jag lärde mig också att boka hotell. Jag lärde mig verkligen mycket tack vare kvinnorna jag volontärarbetade med. Även om jag återvände till Korea tidigare än planerat ångrar jag det inte. Jag tror att det är bättre att agera snabbt när man känner att något inte är rätt.
När jag var på väg till Kambodja och stannade till i Vietnam och Taiwan var det också roligt att träffa vännerna igen, som jag hade pluggat med i Filippinerna. Trots att vi bara hade känt varandra i fyra–fem månader lät de mig sova hos dem, skjutsade mig i bil och på motorcykel och bjöd mig på mat – jag är verkligen tacksam för det. Fram till dess hade jag tyckt att relationer var jobbiga och krävande, men de här vännerna ändrade verkligen min inställning. Om jag får chansen vill jag föra deras vänlighet vidare.Framför allt fick jag möjlighet att se tillbaka på mig själv. Jag försöker acceptera och leva med både mina positiva och negativa sidor som ”jag”.
Jag tillbringade mycket tid med kvinnorna jag volontärarbetade med. Jag vill helst inte nämna deras namn. De hjälpte mig mycket så att jag kunde anpassa mig bra till Kambodja. Utan dem hade det varit väldigt svårt. Restaurangerna de tog med mig till var alla riktigt goda och hade en trevlig atmosfär. Vi fick massage och åt goda desserter på kaféer.
Om jag träffar dem igen i Korea vill jag bjuda dem på mat ^0^ Och till mina vietnamesiska och taiwanesiska vänner som jag pluggade med i Filippinerna: tack så jättemycket för att ni tog med mig till så många ställen, trots att vi bara reste tillsammans en kort tid. Till personalen på volontärorganisationen, som jag skildes från under dåliga omständigheter: de tog hand om mig på sitt sätt, men jag förstod inte det då och klagade mycket. Det är jag ledsen för.
# Mina rekommenderade resmål!
Att åka till Sihanoukville var det bästa jag gjorde under min tid i Kambodja. Sihanoukville var lugnt och rent. Att åka på en badring och njuta av vågorna på stranden fick mig att känna mig som en sjuåring.Sihanoukville – Du kan köpa bussbiljetter på gästhus. Jag tror att jag betalade ungefär 7 dollar. Det tar cirka fem–sex timmar från Phnom Penh till Sihanoukville. Du kan leka på stranden med en badring. Jag rekommenderar medelhavspizza, pasta, kokosnötscurry och räkor! Där finns också en koreansk restaurang som heter Miso. Om du längtar efter koreansk mat kan du äta där.
(Det finns många försäljare på badorterna i Sydostasien. Bortsett från det är det bra.)
Vietnam – Du kan köpa bussbiljetter av bolag som Kumho eller D&D. Priset är väldigt lågt. Det kostar 10 dollar. Koreaner kan vistas i Vietnam utan visum i 15 dagar. Så länge du tar väl hand om passet blir det inga problem. Det tar cirka sex–sju timmar från Phnom Penh till Ho Chi Minh-staden. Det finns ett stopp längs vägen. Jag rekommenderar att ta med snacks. På raststället finns inte direkt mat som koreaner brukar tycka om.
Som ett tips gjorde jag en stadsrundtur i Ho Chi Minh-staden och åkte till Mui Ne. I Mui Ne kan du se öknen. Jag rekommenderar verkligen att åka pulka på sanden! Landskapet är vackert. Vågorna är starka för bad, så jag föreslår att du bokar ett hotell med en bra pool. Jag har hört att det är ett bra ställe för surfing. Det var skönt att vila där.
Innan jag åkte hem till Korea mellanlandade jag i Taiwan. Jag stannade i tre nätter och fyra dagar. Efter Phnom Penh kändes det härligt att komma hit, eftersom wifi och faciliteter var som i Korea. Jiufen och Pingxi var roligast. Ximending var precis som Myeongdong i Korea. Jag skulle inte rekommendera det särskilt. Jag såg många koreaner. Dessutom är jag kräsen med mat, så taiwanesisk mat passade mig inte så bra. Det är ändå värt att prova ett par sorters gatumat. Som en upplysning serverar restauranger inte vatten. Jag rekommenderar att köpa Mimi-kex och ananaskakor. Mimi-kex är särskilt goda att småäta till tv:n utan att tänka.
# Mina personliga tips!
(Snacks)
Ta med mycket snabbnudlar. Olika sorter!! Värmen gjorde också att jag tappade aptiten. När det händer rekommenderar jag att gå till Blue Pumpkin (en butik som säljer glass, iste och liknande). Vattenmelonsjuicen är jättegod. Ibland saknar jag den när jag är i Korea. Glassen är också god. Priserna är inte direkt låga. Där kan man se många koreaner och japaner. (Vattenmelonsjuice – 4 dollar; priset på glass beror på antal kulor)
(Packlista)
Jag rekommenderar att köpa svala byxor (ofta kallade ”kylskåpsbyxor”) i Kambodja. Priset varierar beroende på hur bra du prutar. Som en upplysning köpte jag två par för 5 dollar. Det fanns ingen luftkonditionering, så jag led av värmen otaliga gånger. Jag rekommenderar att ta med en portabel fläkt. Det är lätt att köpa schampo och balsam i Kambodja. Där finns butiker som Olive Young och Watsons. Du kan köpa koreanska snabbnudlar i mataffären, men en gång såg jag dussintals myror i ett nudelpaket. Efter det blev jag rädd för att köpa dem.
Jag ordnade inget visum eftersom jag planerade att skaffa ett efter ankomsten till Kambodja. Jag packade för mycket kläder till Filippinerna, så inför Kambodja försökte jag ta med mindre. Jag tog inte med många studiematerial, bara två böcker. Jag packade gott om solskyddsmedel.
(Tips)
Om du tar ut pengar i en bankomat måste du betala en avgift på 4–5 dollar. Maxbeloppet för ett uttag är 250 dollar. Det är bäst att ta ut ordentligt med pengar i Korea. Jag har hört att det finns många falska sedlar. Om du inte tar med lektionsmaterial när du är med barnen kommer du att ha väldigt tråkigt. Saker som origami eller målarböcker är bra för att få tiden att gå. Barnen hade dessutom inga skor och deras kläder var väldigt slitna, vilket var sorgligt att se.
Jag tänkte ofta att det vore bra att ta med kläder som blivit för små för att använda i Korea. Det skulle nog kännas meningsfullt att ta med kläder eller skor. Det finns inte så mycket att göra på fritiden efter volontärarbetet, så en månad verkar vara den lämpligaste längden.
#Jag är verkligen glad att jag kan klara mig själv utan att förlita mig på andra.
Innan projektet visste jag inte ens hur man gjorde för att resa utomlands och hade bara vaga föreställningar. Men efter att projektet var slut var jag inte längre rädd för att åka utomlands. Jag var glad över att kunna boka flygbiljetter och hotell på egen hand.Jag är verkligen glad att jag kan klara mig själv utan att förlita mig på andra.
Jag insåg också att jag borde investera generöst i mig själv. Även om det kostar mycket att resa insåg jag att det kan ge energi åt en tråkig vardag, och det förändrade mitt sätt att tänka mycket.
Mitt sabbatsår är
Erfarenhet★★★☆☆
Det verkar som att jag verkligen gick igenom mycket. Folk sa så fort de såg mig att jag hade gått ner mycket i vikt. Jag hoppas att jag får något tillbaka för allt det jobbiga. Jag tyckte verkligen inte att det var lätt att ta hand om de små barnen. Jag undrar om jag kommer att volontärarbeta utomlands igen i framtiden; det känns som en erfarenhet som inte kommer att upprepas i mitt liv. Jag tror att det är ett minne jag kommer att tänka tillbaka på senare.
Lärande★★★★☆
Innan jag reste trodde jag att Korea var ett svårt land att bo i, men jag kom att tycka att Korea är ett ganska bra land att bo i eftersom infrastrukturen är väl utbyggd, wifi fungerar bra och jag har familj och vänner där.
Miljö★★☆☆☆
Det är verkligen dåligt. Det säger sig självt att det är dåligt.
Säkerhet★★☆☆☆
När jag var i Kambodja var det verkligen läskigt att korsa gatan. Dussintals motorcyklar körde förbi på en gång och det fanns inga trafikljus, så det var skrämmande att gå över vägen. Det fanns också många byggarbetsplatser. Jag var rädd för att träffas av något som kunde falla ner.
Fritid★★☆☆☆
Det fanns verkligen ingenstans att umgås. Mina storasystrar åkte först till Korea och jag blev lämnad ensam i ungefär en vecka, och jag hade verkligen tråkigt. Jag levde på wifi. Det fanns Lotteria och Tous Les Jours – jag gick ofta dit. När jag volontärarbetade var det dessutom knappt några människor där, så jag hade ingen rumskamrat och ingen att prata med. Det var rena helvetet i en vecka ... För att ta sig ut var man tvungen att åka tuk-tuk, och de sa att det kostade en dollar per kilometer. De försökte verkligen lura av mig pengar på alla möjliga sätt. Jag blev sårad.
▼Visa detaljer om projektet som Park Eun-kyung deltog i▼
Jag satte inga särskilda mål. Eftersom jag skulle vara utomlands länge hoppades jag bara att jag skulle anpassa mig bra. Om jag ska nämna en sak så var det att inte snåla med pengar, utan att spendera dem på sådant jag själv tycker om.När jag var i Korea var det verkligen utmattande att hålla hårt i småsummor och vara sparsam. Nu …Jag tycker inte längre att det är slöseri att betala vad något är värt, och jag ser de här utgifterna som investeringar snarare än konsumtion. Om jag inte investerar nu tror jag att jag kommer att ångra det i framtiden, så jag håller tillbaka min lust att spara.
– Volontärarbete med barnomsorg i Kambodja / Park Eun-kyung, resenär på sabbatsår / 8 veckors sabbatsår |
#Jag tänkte visserligen att jag ville åka någonstans, menjag hade ingen konkret uppfattning om vart.
Hej, jag heter Park Eun-kyung och är 21 år. Just nu har jag studieuppehåll. När jag pluggade på universitetet tog jag impulsivt studieuppehåll eftersom jag kände: ”Jag vill verkligen inte göra någonting.” Jag var väldigt omogen. Förresten är jag fortfarande omogen. På grund av det omogna beslutet hann jag inom ungefär sex månader åka till Filippinerna, Taiwan, Kambodja och Vietnam. Det är fortfarande otroligt att jag hann besöka fyra länder på så kort, men ändå lång, tid.
Det är fortfarande förvånande att jag hann läsa engelska en kort tid i Filippinerna, volontärarbeta i Kambodja och resa i Vietnam och Taiwan. Under mina två sabbatsårsresor förlorade jag en del, men vann också mycket. Jag är glad att 2016 blev ett speciellt år för mig.
Innan rådgivningen om sabbatsår tänkte jag vagt att jag ville åka utomlands någon gång. Efter rådgivningen …fick jag rådet att åka till Filippinerna och Kambodja. Först ville jag åka till länder som USA eller Kanada. Men jag fick höra att jag skulle bli mer hämmad i mitt tal om jag åkte till USA eller Kanada, så jag valde Filippinerna och Kambodja.
En period kände jag att jag ville stanna utomlands länge. Så jag valde utan att tänka igenom det särskilt noga.Jag tänkte visserligen att jag ville åka någonstans, men jag hade ingen konkret uppfattning om vart.
# Vardagsrutiner i Kambodja
Klockan 8.30 tar jag en tuk-tuk till volontärorganisationen. Jag kommer fram klockan 9. Vi duschar barnen och hjälper dem att borsta tänderna. Vi hjälper dem också att klä på sig. Sedan lär vi dem alfabetet eller siffror. Klockan 11 hjälper vi barnen att äta lunch och diskar och tvättar sedan. Vid 12-tiden äter vi lunch och vilar fram till klockan 2. Jag sov mest en stund. Efter att ha sovit till klockan 2 duschar vi barnen igen och hjälper dem att borsta tänderna. Efter duschen är det mellanmål. Då förbereder vi lektionerna. Vi gör saker som origami, ballongblåsning och färgläggningsaktiviteter. Vi har lektion med barnen fram till klockan 4 och går sedan hem från jobbet.Jag går hem. Lektionerna är valfria.
Jag satte inga särskilda mål. Eftersom jag skulle vara utomlands länge hoppades jag bara att jag skulle anpassa mig bra. Om jag ska nämna en sak så var det att inte snåla med pengar, utan att spendera dem på sådant jag själv tycker om. När jag var i Korea var det verkligen tröttsamt att haka upp sig på småsummor och vara sparsam. Nu tycker jag inte längre att det är slöseri att betala vad något är värt, och jag ser de här utgifterna som investeringar snarare än konsumtion. Om jag inte investerar nu tror jag att jag kommer att ångra det i framtiden, så jag håller tillbaka min lust att spara.
#Framför allt fick jag möjlighet att se tillbaka på mig själv. Jag försöker acceptera och leva med både mina positiva och negativa sidor som ”jag”.
Eftersom jag hade varit i Filippinerna trodde jag att det skulle gå lätt i Kambodja. Men miljön var verkligen annorlunda. Det var inte en sådan miljö där man blev förstådd även om man inte kunde prata engelska. En del pratade inte med mig eftersom de trodde att jag inte kunde engelska. Jag tror att det delvis var mitt eget fel och delvis andras. Jag tänker tillbaka på min passiva inställning. Jag känner att jag borde ha vågat prata engelska lite mer då, men jag ska inte klandra mig själv. Det var inte helt och hållet mitt fel.
I Filippinerna följde jag bara med de äldre tjejerna och killarna till restaurangerna de föreslog, utan att tänka efter. Den här gången försökte jag själv söka efter och hitta ställen. Jag lärde mig också att boka hotell. Jag lärde mig verkligen mycket tack vare kvinnorna jag volontärarbetade med. Även om jag återvände till Korea tidigare än planerat ångrar jag det inte. Jag tror att det är bättre att agera snabbt när man känner att något inte är rätt.
När jag var på väg till Kambodja och stannade till i Vietnam och Taiwan var det också roligt att träffa vännerna igen, som jag hade pluggat med i Filippinerna. Trots att vi bara hade känt varandra i fyra–fem månader lät de mig sova hos dem, skjutsade mig i bil och på motorcykel och bjöd mig på mat – jag är verkligen tacksam för det. Fram till dess hade jag tyckt att relationer var jobbiga och krävande, men de här vännerna ändrade verkligen min inställning. Om jag får chansen vill jag föra deras vänlighet vidare.Framför allt fick jag möjlighet att se tillbaka på mig själv. Jag försöker acceptera och leva med både mina positiva och negativa sidor som ”jag”.
Jag tillbringade mycket tid med kvinnorna jag volontärarbetade med. Jag vill helst inte nämna deras namn. De hjälpte mig mycket så att jag kunde anpassa mig bra till Kambodja. Utan dem hade det varit väldigt svårt. Restaurangerna de tog med mig till var alla riktigt goda och hade en trevlig atmosfär. Vi fick massage och åt goda desserter på kaféer.
Om jag träffar dem igen i Korea vill jag bjuda dem på mat ^0^ Och till mina vietnamesiska och taiwanesiska vänner som jag pluggade med i Filippinerna: tack så jättemycket för att ni tog med mig till så många ställen, trots att vi bara reste tillsammans en kort tid. Till personalen på volontärorganisationen, som jag skildes från under dåliga omständigheter: de tog hand om mig på sitt sätt, men jag förstod inte det då och klagade mycket. Det är jag ledsen för.
# Mina rekommenderade resmål!
Att åka till Sihanoukville var det bästa jag gjorde under min tid i Kambodja. Sihanoukville var lugnt och rent. Att åka på en badring och njuta av vågorna på stranden fick mig att känna mig som en sjuåring.Sihanoukville – Du kan köpa bussbiljetter på gästhus. Jag tror att jag betalade ungefär 7 dollar. Det tar cirka fem–sex timmar från Phnom Penh till Sihanoukville. Du kan leka på stranden med en badring. Jag rekommenderar medelhavspizza, pasta, kokosnötscurry och räkor! Där finns också en koreansk restaurang som heter Miso. Om du längtar efter koreansk mat kan du äta där.
(Det finns många försäljare på badorterna i Sydostasien. Bortsett från det är det bra.)
Vietnam – Du kan köpa bussbiljetter av bolag som Kumho eller D&D. Priset är väldigt lågt. Det kostar 10 dollar. Koreaner kan vistas i Vietnam utan visum i 15 dagar. Så länge du tar väl hand om passet blir det inga problem. Det tar cirka sex–sju timmar från Phnom Penh till Ho Chi Minh-staden. Det finns ett stopp längs vägen. Jag rekommenderar att ta med snacks. På raststället finns inte direkt mat som koreaner brukar tycka om.
Som ett tips gjorde jag en stadsrundtur i Ho Chi Minh-staden och åkte till Mui Ne. I Mui Ne kan du se öknen. Jag rekommenderar verkligen att åka pulka på sanden! Landskapet är vackert. Vågorna är starka för bad, så jag föreslår att du bokar ett hotell med en bra pool. Jag har hört att det är ett bra ställe för surfing. Det var skönt att vila där.
Innan jag åkte hem till Korea mellanlandade jag i Taiwan. Jag stannade i tre nätter och fyra dagar. Efter Phnom Penh kändes det härligt att komma hit, eftersom wifi och faciliteter var som i Korea. Jiufen och Pingxi var roligast. Ximending var precis som Myeongdong i Korea. Jag skulle inte rekommendera det särskilt. Jag såg många koreaner. Dessutom är jag kräsen med mat, så taiwanesisk mat passade mig inte så bra. Det är ändå värt att prova ett par sorters gatumat. Som en upplysning serverar restauranger inte vatten. Jag rekommenderar att köpa Mimi-kex och ananaskakor. Mimi-kex är särskilt goda att småäta till tv:n utan att tänka.
# Mina personliga tips!
(Snacks)
Ta med mycket snabbnudlar. Olika sorter!! Värmen gjorde också att jag tappade aptiten. När det händer rekommenderar jag att gå till Blue Pumpkin (en butik som säljer glass, iste och liknande). Vattenmelonsjuicen är jättegod. Ibland saknar jag den när jag är i Korea. Glassen är också god. Priserna är inte direkt låga. Där kan man se många koreaner och japaner. (Vattenmelonsjuice – 4 dollar; priset på glass beror på antal kulor)
(Packlista)
Jag rekommenderar att köpa svala byxor (ofta kallade ”kylskåpsbyxor”) i Kambodja. Priset varierar beroende på hur bra du prutar. Som en upplysning köpte jag två par för 5 dollar. Det fanns ingen luftkonditionering, så jag led av värmen otaliga gånger. Jag rekommenderar att ta med en portabel fläkt. Det är lätt att köpa schampo och balsam i Kambodja. Där finns butiker som Olive Young och Watsons. Du kan köpa koreanska snabbnudlar i mataffären, men en gång såg jag dussintals myror i ett nudelpaket. Efter det blev jag rädd för att köpa dem.
Jag ordnade inget visum eftersom jag planerade att skaffa ett efter ankomsten till Kambodja. Jag packade för mycket kläder till Filippinerna, så inför Kambodja försökte jag ta med mindre. Jag tog inte med många studiematerial, bara två böcker. Jag packade gott om solskyddsmedel.
(Tips)
Om du tar ut pengar i en bankomat måste du betala en avgift på 4–5 dollar. Maxbeloppet för ett uttag är 250 dollar. Det är bäst att ta ut ordentligt med pengar i Korea. Jag har hört att det finns många falska sedlar. Om du inte tar med lektionsmaterial när du är med barnen kommer du att ha väldigt tråkigt. Saker som origami eller målarböcker är bra för att få tiden att gå. Barnen hade dessutom inga skor och deras kläder var väldigt slitna, vilket var sorgligt att se.
Jag tänkte ofta att det vore bra att ta med kläder som blivit för små för att använda i Korea. Det skulle nog kännas meningsfullt att ta med kläder eller skor. Det finns inte så mycket att göra på fritiden efter volontärarbetet, så en månad verkar vara den lämpligaste längden.
#Jag är verkligen glad att jag kan klara mig själv utan att förlita mig på andra.
Innan projektet visste jag inte ens hur man gjorde för att resa utomlands och hade bara vaga föreställningar. Men efter att projektet var slut var jag inte längre rädd för att åka utomlands. Jag var glad över att kunna boka flygbiljetter och hotell på egen hand.Jag är verkligen glad att jag kan klara mig själv utan att förlita mig på andra.
Jag insåg också att jag borde investera generöst i mig själv. Även om det kostar mycket att resa insåg jag att det kan ge energi åt en tråkig vardag, och det förändrade mitt sätt att tänka mycket.
Mitt sabbatsår är
Erfarenhet★★★☆☆
Det verkar som att jag verkligen gick igenom mycket. Folk sa så fort de såg mig att jag hade gått ner mycket i vikt. Jag hoppas att jag får något tillbaka för allt det jobbiga. Jag tyckte verkligen inte att det var lätt att ta hand om de små barnen. Jag undrar om jag kommer att volontärarbeta utomlands igen i framtiden; det känns som en erfarenhet som inte kommer att upprepas i mitt liv. Jag tror att det är ett minne jag kommer att tänka tillbaka på senare.
Lärande★★★★☆
Innan jag reste trodde jag att Korea var ett svårt land att bo i, men jag kom att tycka att Korea är ett ganska bra land att bo i eftersom infrastrukturen är väl utbyggd, wifi fungerar bra och jag har familj och vänner där.
Miljö★★☆☆☆
Det är verkligen dåligt. Det säger sig självt att det är dåligt.
Säkerhet★★☆☆☆
När jag var i Kambodja var det verkligen läskigt att korsa gatan. Dussintals motorcyklar körde förbi på en gång och det fanns inga trafikljus, så det var skrämmande att gå över vägen. Det fanns också många byggarbetsplatser. Jag var rädd för att träffas av något som kunde falla ner.
Fritid★★☆☆☆
Det fanns verkligen ingenstans att umgås. Mina storasystrar åkte först till Korea och jag blev lämnad ensam i ungefär en vecka, och jag hade verkligen tråkigt. Jag levde på wifi. Det fanns Lotteria och Tous Les Jours – jag gick ofta dit. När jag volontärarbetade var det dessutom knappt några människor där, så jag hade ingen rumskamrat och ingen att prata med. Det var rena helvetet i en vecka ... För att ta sig ut var man tvungen att åka tuk-tuk, och de sa att det kostade en dollar per kilometer. De försökte verkligen lura av mig pengar på alla möjliga sätt. Jag blev sårad.
▼Visa detaljer om projektet som Park Eun-kyung deltog i▼
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
