Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Bryta mönster och hitta tillbaka till mig själv #Jag fick förståelse för olika sätt att leva och lindrade min oro #Jag tog mig tid för självreflektion
Jag hade inga tankar på att bli något särskilt eller komma in på ett visst företag, och jag var inte bra på någonting. Om jag hade varit särskilt bra på något skulle jag ha kunnat använda det för att fundera på framtiden, men inte ens det hade jag. Jag kände mig tom och såg tillbaka på min studietid en stund. Då insåg jag att jag egentligen inte hade gjort någonting. Jag gick på lektioner, gjorde uppgifter och skrev tentor, och eftersom alla andra gjorde det tog jag TOEIC-provet. Jag...Jag rycktes med av min omgivning och hade begränsat mig själv till en viss ram.
– Platsen med tusenårig historia / Noh Seok-young, gapper i Gap Year Tribe / åtta veckors sabbatsår |
I Sydkorea i dag,
Varje år hoppar 60 000 högstadie- och gymnasieelever av skolan, 346 000 personer i 20-årsåldern går sysslolösa eftersom de saknar drömmar, och personalomsättningen under det första året efter att man fått ett jobb har passerat 40 procent.Sjuttiofem procent av universitetsstudenterna är missnöjda med sin studietid, och enligt uppgift känner sig över 80 procent av kontorsanställda inte lyckliga.Många talar om ”drömmar”, men för att ta itu med det här problemet – där praktisk vägledning och stöd saknas – vill vi introducera ”gap year” i Sydkorea.
*Vad är ett gap year?
Ett gap year är en period då man pausar eller kombinerar studierna med olika aktiviteter, som resor, volontärarbete, praktik och utbildning, för att upptäcka sina drömmar och talanger.
(Läs fler berättelser och projekt om gap year)
*Vad är en Gap Year-vistelse?
Det här är ett projekt där deltagarna betalar en liten avgift för att bo på ett vandrarhem, träffa olika människor och prova på arbetsuppgifter som personal. Den största fördelen med projektet är att deltagarna kan umgås med människor med olika bakgrund och få ny inspiration.
# JagJag rycktes med av min omgivning och hade begränsat mig själv till en viss ram.
När jag skulle ta examen från universitetet ville jag ta mig tid att reflektera över mig själv. Under min sista termin kände jag att jag under mina fyra år på universitetet bara hade gjort det jag var tvungen att göra och låtit mig kastas hit och dit av omgivningen, medan livet rusade på i ett högt tempo.Plötsligt insåg jag att jag inte ens visste en enda sak som jag tyckte om eller var bra på, och jag tänkte att jag inte kunde fortsätta leva så. Därför ville jag lämna platsen där jag hade bott och tillbringa tid med nya människor på en ny plats. Jag tänkte använda den processen för att hitta tillbaka till mig själv.
Jag ville också ta mig tid att se tillbaka på den perioden. Jag kände mig nedtyngd av vardagen, drogs med av andra och var så upptagen av framtiden att jag försummade den jag var i nuet. Jag ville sitta i lugn och ro, läsa böcker, se filmer jag länge velat se och låta mig själv vila. Och i den friheten...Ville jag på allvar ta mig tid att fundera över vilken sorts person jag hade varit fram till dess och vilken sorts person jag är nu.
Alla mina vänner tog studieledigt och förberedde sig inför prov, eller försökte få jobb före examen. Men jag gjorde ingenting och väntade bara på att ta examen. Eftersom jag inte hade någon aning om vad jag ville arbeta med ville jag bara lite vagt ta examen.
Jag hade inga tankar på att bli något särskilt eller komma in på ett visst företag, och jag var inte bra på någonting. Om jag hade varit särskilt bra på något skulle jag ha kunnat använda det för att fundera på framtiden, men inte ens det hade jag. Jag kände mig tom och såg tillbaka på min studietid en stund. Då insåg jag att jag egentligen inte hade gjort någonting.Jag gick på lektioner, gjorde uppgifter och skrev tentor, och eftersom alla andra gjorde det tog jag TOEIC-provet. Jag...Jag rycktes med av min omgivning och hade begränsat mig själv till en viss ram.
Så jag bestämde mig för att anta en ny utmaning och bryta mig ur den ramen. Eftersom jag snart skulle ta examen skulle jag få mer tid. Framför allt längtade jag efter att lämna platsen där jag hade bott och prova på att bo någon annanstans. När jag letade efter något att göra stötte jag på Gap Year-vistelsen.
# Att iaktta andra gav mig också möjlighet att fundera på djupet över hur jag framstod i deras ögon.
När jag först kom till vandrarhemmet var allt främmande. Boendet kändes ovant och människorna jag träffade var jag inte bekväm med. Framför allt var arbetsuppgifterna mycket svåra. Så här i efterhand var det bara svårt i början eftersom jag aldrig hade gjort sådant förut, men den första veckan var verkligen tuff. Jag ville inte vara till besvär på vandrarhemmet, så jag gjorde en checklista över arbetsuppgifterna och ansträngde mig för att undvika misstag. Snart kunde jag anpassa mig till arbetet.
Jag ansträngde mig själv, men personalen jag arbetade med hjälpte mig också mycket. När jag frågade om sådant jag inte visste förklarade de vänligt, och när svåra situationer uppstod hjälpte de gärna till att lösa dem tillsammans. Som tur var gav mina ansträngningar att snabbt komma in i arbetet resultat. Inte långt efter att jag hade kommit började högsäsongen och det var så många gäster att nästan alla rum var fullbokade. Om jag hade varit fumlig i arbetet hade det varit mycket svårare, men som tur var klarade jag det eftersom det var många gäster när jag väl hade kommit in i arbetet.
Det var roligt att träffa och prata med fler människor under högsäsongen, men ibland dök det upp märkliga personer som gjorde allt besvärligt. Med hjälp av personalen och ägaren jag arbetade med löste sig de flesta situationerna bra, men det var verkligen jobbigt att möta människor som betedde sig obegripligt.
Det var särskilt många som var mer påstridiga när jag arbetade ensam. Kanske för att jag var ensam kvinna behandlade vissa mig lättvindigt och uppförde sig respektlöst.Med det sagt,blev jag inte särskilt sårad eller något sådant. De flesta situationer gick över utan problem och jag försökte att inte älta dem. Men de här människorna fick mig att tänka mycket.Jag undrade varför de betedde sig så, men kände också medlidande och sorg för deras skull.Ändå gav mötet med de här människorna mig en möjlighet att fundera på djupet över hur jag framstår i andras ögon.
#Jag kunde släppa mycket av oron över att leva annorlunda än mina vänner.
Eftersom jag deltog i programmet under högsäsongen fick jag träffa många människor. På kvällarnas chimaek-fester (kyckling och öl) pratade jag med olika gäster och fick veta hur andra lever och vad de tänker. Och under den processeninsåg jag att människor verkligen lever på många olika sätt. Jag kunde släppa mycket av oron över att leva annorlunda än mina vänner.
Jag tyckte också om att få lära mig hur ett vandrarhem drivs. Det var inte ett vandrarhem som jag själv drev, men jag lärde mig mycket genom att delta i det dagliga arbetet. Jag fick själv uppleva svårigheter och fördelar som man inte ser på ytan.
Personalen jag arbetade med var dessutom verkligen toppen. Vi tog väl hand om varandra och hade trevligt tillsammans. Eftersom vi hjälpte varandra att lösa problem kom vi att tycka mycket om varandra. Ägaren tog också väl hand om personalen och hjälpte till så mycket som möjligt när det uppstod svårigheter.
Eftersom Gyeongjus nattvy var så vacker,var det också skönt att få tid för mig själv. Den brännande hettan höll i sig, men när solen gick ner och natten föll kom en sval bris. Jag cyklade ofta för att se nattvyerna vid det närbelägna Cheomseongdae och Donggung och Wolji. Att långsamt promenera i den svala brisen och njuta av det vackra nattlandskapet gjorde stunderna så fina, och jag kände ofta tacksamhet över att få leva.
Gyeongju har fler nöjen än bara nattvyerna. Den stillsamma stämningen i Gyeongju är verkligen perfekt för att tänka.Ibland blev jag orolig och tänkte att mina andra vänner säkert förberedde sig för att söka jobb. För att inte låta mig rubbas och för att finna ro försökte jag prata mer med mig själv varje dag. De dagar då inga gäster kom in på mitt rum brukade jag tala högt för mig själv: Vad hände i dag? Vad var roligt? Vad insåg jag? Vad vill jag ändra på? När jag sa sådant på ett ostrukturerat sätt hjälpte det mig att sortera tankarna och jag mådde bättre.
Dessa stunder av ostört grubblande var en tröst och en drivkraft för mig. Även nu, när jag har återvänt till vardagen, går jag ofta ut på kvällspromenader. Känslan är inte densamma som då, men jag är mycket nöjd över att ha upptäckt en ny fritidssysselsättning i promenaderna.
# Mina egna smultronställen i Gyeongju!
Eftersom Gyeongju inte är särskilt stort gjorde jag ofta spontana utflykter till platser som väckte mitt intresse, utan att planera någon rutt. Jag har ingen särskild rutt att rekommendera, men om jag skulle tipsa om en plats vore det Yangdong Village. Byn är ännu inte särskilt känd, men den är välbevarad, lugn och stillsam, vilket gör den perfekt för promenader.
Bulguksa, Seokguram, Donggung och Wolji, museer, Cheomseongdae och många andra sevärdheter ligger inte långt bort, så du kan enkelt besöka dem.
# Mina tips inför sabbatsåret
(Språk)
De flesta gästerna är koreaner. Under högsäsongen kommer ungefär en eller två utländska grupper i veckan, ibland förstås fler. Du behöver inte vara särskilt bra på engelska, men det är till stor hjälp att kunna säga enkla meningar. De flesta utlänningar förstår även mycket enkla ord. Använd de ord du kan – känn dig inte generad; det är viktigt att försöka prata även om det inte blir helt rätt.
(Packning)
Rummen är inte särskilt rymliga, så det är bäst att inte ta med för mycket bagage. Det livliga området ligger precis på andra sidan gatan, så du kan köpa det du behöver efter hand.
Schampo, balsam, tandkräm, tvål, tvättmedel, tvättmaskin, galgar, handdukar, hårtork, plattång och annat finns här. Du behöver inte packa ner de här sakerna.
(Måltider)
De köper ingredienser som är enkla att tillaga, så du behöver inte oroa dig särskilt mycket för maten. Det är bra om du kan laga enkla rätter som stekt ris eller curry.
(Ett extra tips)
Ju högre förväntningar du har på något, desto större blir besvikelsen om de inte infrias. Det är bäst att inte ha orealistiska förväntningar på att du ska få massor av upplevelser och komma hem som en helt förändrad person.Allt måste du åstadkomma själv. Jag tycker att det är viktigt att sätta upp tydliga mål innan du kommer, och att justera dem efter behov utifrån de lokala förhållandena.
Låt dig inte heller bli så uppslukad av det du vill göra att du försummar dina uppgifter på pensionatet. Du kan ägna dig åt det du vill när du har gjort allt du behöver göra, så prioritera väl.
#Jag tänker anta fler utmaningar framöver. Jag har fått modet att våga prova mer och tryggheten i att veta att det är okej att misslyckas.
Innan jag åkte till Gyeongju brukade jag förlita mig på andra när jag reste. Oftast gjorde jag ingenting själv, utan följde bara med dit vänner eller familj tog mig. Men i Gyeongju var jag ensam, så det gick inte; jag var tvungen att bestämma vart jag skulle och ta reda på hur jag skulle ta mig dit. Vad jag skulle göra när jag kom fram bestämde jag helt själv.
Det är verkligen bekvämt att följa med andra. Eftersom jag nästan inte behöver oroa mig för något eller fatta några beslut kan jag bara njuta utan att tänka. Men nästan ingenting stannar kvar i minnet. Det blir bara ett ytligt minne av att ”det var roligt”. Även efter utlandsresor minns jag ofta bara landets namn, inte exakt vart jag åkte.
Men jag insåg att jag upplever mer när jag själv hittar vägar och vandrar omkring på mina egna villkor. Jag känner mig också stolt över mig själv, och upplevelserna stannar kvar bättre i minnet.I Gyeongju bestämde jag allt själv. Ibland fick jag lida för dåliga beslut, men det var ändå roligt. På så sätt upptäckte jag glädjen i att resa i Gyeongju.
Med självförtroendet från resan till Gyeongju återvände jag hem och gjorde min första soloresa utomlands. Jag var väldigt stressad innan jag åkte, men när jag väl var där hade jag det jättebra och lärde mig mycket. DessutomJag ser fram emot vart jag ska åka härnäst och vad nytt jag ska prova. Det är fortfarande inte lätt att göra något nytt, men jag har insett att det finns så mycket mer som väntar på andra sidan.
Min tid i Gyeongju gav mig mod att utmana mig själv. Jag längtar efter nya saker men är ofta rädd, så det är svårt att ta ett steg framåt. Genom den här erfarenheten lärde jag mig att även en liten gnutta mod kan leda till mycket.Jag tänker anta fler utmaningar framöver. Jag har fått modet att våga prova mer och tryggheten i att veta att det är okej att misslyckas.
Det behöver inte vara Gyeongju. Oavsett om upplevelsen blir bra eller dålig är jag säker på att det kommer att hjälpa dig i livet att lämna platsen där du vanligtvis bor och bo någon annanstans.
Jag hoppas att fler får uppleva vistelseprogram under sabbatsåret som hjälper dem att utvecklas.
Mitt sabbatsår är
Upplevelser ★★★★☆
Jag fick uppleva många olika saker som jag aldrig tidigare hade varit med om i mitt liv.
Lärande ★★★★☆
Genom att arbeta och tillbringa fritiden där kunde jag inse och känna många saker. Jag lärde mig mycket bara av att lämna hemmet och bo ensam.
Miljö ★★★☆☆
Det jag saknade mest var ett eget utrymme. Jag ville ha tid att i lugn och ro sortera mina tankar, men det var svårt eftersom jag delade rum med gäster. För den som vill träffa fler människor och prata är det däremot en utmärkt miljö.
Säkerhet ★★★★☆
Eftersom de flesta butiker stänger före klockan tio blir området snabbt mörkt. Men det är tryggt så länge du undviker farliga platser. Många promenerar även efter klockan tio, så det verkar inte finnas några större säkerhetsproblem.
Fritid ★★★★☆
Gyeongju är en plats med många berg och träd, och du kan stöta på historiska platser även när du promenerar längs vägen. Det är en utmärkt plats att tillbringa fritiden på. Det finns ett bibliotek på cykelavstånd, och berömda historiska platser som Cheomseongdae och Donggungpalatset med Wolji ligger också där. Men om du inte hushållar med krafterna kanske du inte orkar gå ut och roa dig ens på ledigheten, utan bara blir liggande i sängen, så tänk på det.
Jag hade inga tankar på att bli något särskilt eller komma in på ett visst företag, och jag var inte bra på någonting. Om jag hade varit särskilt bra på något skulle jag ha kunnat använda det för att fundera på framtiden, men inte ens det hade jag. Jag kände mig tom och såg tillbaka på min studietid en stund. Då insåg jag att jag egentligen inte hade gjort någonting. Jag gick på lektioner, gjorde uppgifter och skrev tentor, och eftersom alla andra gjorde det tog jag TOEIC-provet. Jag...Jag rycktes med av min omgivning och hade begränsat mig själv till en viss ram.
– Platsen med tusenårig historia / Noh Seok-young, gapper i Gap Year Tribe / åtta veckors sabbatsår |
I Sydkorea i dag,
Varje år hoppar 60 000 högstadie- och gymnasieelever av skolan, 346 000 personer i 20-årsåldern går sysslolösa eftersom de saknar drömmar, och personalomsättningen under det första året efter att man fått ett jobb har passerat 40 procent.Sjuttiofem procent av universitetsstudenterna är missnöjda med sin studietid, och enligt uppgift känner sig över 80 procent av kontorsanställda inte lyckliga.Många talar om ”drömmar”, men för att ta itu med det här problemet – där praktisk vägledning och stöd saknas – vill vi introducera ”gap year” i Sydkorea.
*Vad är ett gap year?
Ett gap year är en period då man pausar eller kombinerar studierna med olika aktiviteter, som resor, volontärarbete, praktik och utbildning, för att upptäcka sina drömmar och talanger.
(Läs fler berättelser och projekt om gap year)
*Vad är en Gap Year-vistelse?
Det här är ett projekt där deltagarna betalar en liten avgift för att bo på ett vandrarhem, träffa olika människor och prova på arbetsuppgifter som personal. Den största fördelen med projektet är att deltagarna kan umgås med människor med olika bakgrund och få ny inspiration.
# JagJag rycktes med av min omgivning och hade begränsat mig själv till en viss ram.
När jag skulle ta examen från universitetet ville jag ta mig tid att reflektera över mig själv. Under min sista termin kände jag att jag under mina fyra år på universitetet bara hade gjort det jag var tvungen att göra och låtit mig kastas hit och dit av omgivningen, medan livet rusade på i ett högt tempo.Plötsligt insåg jag att jag inte ens visste en enda sak som jag tyckte om eller var bra på, och jag tänkte att jag inte kunde fortsätta leva så. Därför ville jag lämna platsen där jag hade bott och tillbringa tid med nya människor på en ny plats. Jag tänkte använda den processen för att hitta tillbaka till mig själv.
Jag ville också ta mig tid att se tillbaka på den perioden. Jag kände mig nedtyngd av vardagen, drogs med av andra och var så upptagen av framtiden att jag försummade den jag var i nuet. Jag ville sitta i lugn och ro, läsa böcker, se filmer jag länge velat se och låta mig själv vila. Och i den friheten...Ville jag på allvar ta mig tid att fundera över vilken sorts person jag hade varit fram till dess och vilken sorts person jag är nu.
Alla mina vänner tog studieledigt och förberedde sig inför prov, eller försökte få jobb före examen. Men jag gjorde ingenting och väntade bara på att ta examen. Eftersom jag inte hade någon aning om vad jag ville arbeta med ville jag bara lite vagt ta examen.
Jag hade inga tankar på att bli något särskilt eller komma in på ett visst företag, och jag var inte bra på någonting. Om jag hade varit särskilt bra på något skulle jag ha kunnat använda det för att fundera på framtiden, men inte ens det hade jag. Jag kände mig tom och såg tillbaka på min studietid en stund. Då insåg jag att jag egentligen inte hade gjort någonting.Jag gick på lektioner, gjorde uppgifter och skrev tentor, och eftersom alla andra gjorde det tog jag TOEIC-provet. Jag...Jag rycktes med av min omgivning och hade begränsat mig själv till en viss ram.
Så jag bestämde mig för att anta en ny utmaning och bryta mig ur den ramen. Eftersom jag snart skulle ta examen skulle jag få mer tid. Framför allt längtade jag efter att lämna platsen där jag hade bott och prova på att bo någon annanstans. När jag letade efter något att göra stötte jag på Gap Year-vistelsen.
# Att iaktta andra gav mig också möjlighet att fundera på djupet över hur jag framstod i deras ögon.
När jag först kom till vandrarhemmet var allt främmande. Boendet kändes ovant och människorna jag träffade var jag inte bekväm med. Framför allt var arbetsuppgifterna mycket svåra. Så här i efterhand var det bara svårt i början eftersom jag aldrig hade gjort sådant förut, men den första veckan var verkligen tuff. Jag ville inte vara till besvär på vandrarhemmet, så jag gjorde en checklista över arbetsuppgifterna och ansträngde mig för att undvika misstag. Snart kunde jag anpassa mig till arbetet.
Jag ansträngde mig själv, men personalen jag arbetade med hjälpte mig också mycket. När jag frågade om sådant jag inte visste förklarade de vänligt, och när svåra situationer uppstod hjälpte de gärna till att lösa dem tillsammans. Som tur var gav mina ansträngningar att snabbt komma in i arbetet resultat. Inte långt efter att jag hade kommit började högsäsongen och det var så många gäster att nästan alla rum var fullbokade. Om jag hade varit fumlig i arbetet hade det varit mycket svårare, men som tur var klarade jag det eftersom det var många gäster när jag väl hade kommit in i arbetet.
Det var roligt att träffa och prata med fler människor under högsäsongen, men ibland dök det upp märkliga personer som gjorde allt besvärligt. Med hjälp av personalen och ägaren jag arbetade med löste sig de flesta situationerna bra, men det var verkligen jobbigt att möta människor som betedde sig obegripligt.
Det var särskilt många som var mer påstridiga när jag arbetade ensam. Kanske för att jag var ensam kvinna behandlade vissa mig lättvindigt och uppförde sig respektlöst.Med det sagt,blev jag inte särskilt sårad eller något sådant. De flesta situationer gick över utan problem och jag försökte att inte älta dem. Men de här människorna fick mig att tänka mycket.Jag undrade varför de betedde sig så, men kände också medlidande och sorg för deras skull.Ändå gav mötet med de här människorna mig en möjlighet att fundera på djupet över hur jag framstår i andras ögon.
#Jag kunde släppa mycket av oron över att leva annorlunda än mina vänner.
Eftersom jag deltog i programmet under högsäsongen fick jag träffa många människor. På kvällarnas chimaek-fester (kyckling och öl) pratade jag med olika gäster och fick veta hur andra lever och vad de tänker. Och under den processeninsåg jag att människor verkligen lever på många olika sätt. Jag kunde släppa mycket av oron över att leva annorlunda än mina vänner.
Jag tyckte också om att få lära mig hur ett vandrarhem drivs. Det var inte ett vandrarhem som jag själv drev, men jag lärde mig mycket genom att delta i det dagliga arbetet. Jag fick själv uppleva svårigheter och fördelar som man inte ser på ytan.
Personalen jag arbetade med var dessutom verkligen toppen. Vi tog väl hand om varandra och hade trevligt tillsammans. Eftersom vi hjälpte varandra att lösa problem kom vi att tycka mycket om varandra. Ägaren tog också väl hand om personalen och hjälpte till så mycket som möjligt när det uppstod svårigheter.
Eftersom Gyeongjus nattvy var så vacker,var det också skönt att få tid för mig själv. Den brännande hettan höll i sig, men när solen gick ner och natten föll kom en sval bris. Jag cyklade ofta för att se nattvyerna vid det närbelägna Cheomseongdae och Donggung och Wolji. Att långsamt promenera i den svala brisen och njuta av det vackra nattlandskapet gjorde stunderna så fina, och jag kände ofta tacksamhet över att få leva.
Gyeongju har fler nöjen än bara nattvyerna. Den stillsamma stämningen i Gyeongju är verkligen perfekt för att tänka.Ibland blev jag orolig och tänkte att mina andra vänner säkert förberedde sig för att söka jobb. För att inte låta mig rubbas och för att finna ro försökte jag prata mer med mig själv varje dag. De dagar då inga gäster kom in på mitt rum brukade jag tala högt för mig själv: Vad hände i dag? Vad var roligt? Vad insåg jag? Vad vill jag ändra på? När jag sa sådant på ett ostrukturerat sätt hjälpte det mig att sortera tankarna och jag mådde bättre.
Dessa stunder av ostört grubblande var en tröst och en drivkraft för mig. Även nu, när jag har återvänt till vardagen, går jag ofta ut på kvällspromenader. Känslan är inte densamma som då, men jag är mycket nöjd över att ha upptäckt en ny fritidssysselsättning i promenaderna.
# Mina egna smultronställen i Gyeongju!
Eftersom Gyeongju inte är särskilt stort gjorde jag ofta spontana utflykter till platser som väckte mitt intresse, utan att planera någon rutt. Jag har ingen särskild rutt att rekommendera, men om jag skulle tipsa om en plats vore det Yangdong Village. Byn är ännu inte särskilt känd, men den är välbevarad, lugn och stillsam, vilket gör den perfekt för promenader.
Bulguksa, Seokguram, Donggung och Wolji, museer, Cheomseongdae och många andra sevärdheter ligger inte långt bort, så du kan enkelt besöka dem.
# Mina tips inför sabbatsåret
(Språk)
De flesta gästerna är koreaner. Under högsäsongen kommer ungefär en eller två utländska grupper i veckan, ibland förstås fler. Du behöver inte vara särskilt bra på engelska, men det är till stor hjälp att kunna säga enkla meningar. De flesta utlänningar förstår även mycket enkla ord. Använd de ord du kan – känn dig inte generad; det är viktigt att försöka prata även om det inte blir helt rätt.
(Packning)
Rummen är inte särskilt rymliga, så det är bäst att inte ta med för mycket bagage. Det livliga området ligger precis på andra sidan gatan, så du kan köpa det du behöver efter hand.
Schampo, balsam, tandkräm, tvål, tvättmedel, tvättmaskin, galgar, handdukar, hårtork, plattång och annat finns här. Du behöver inte packa ner de här sakerna.
(Måltider)
De köper ingredienser som är enkla att tillaga, så du behöver inte oroa dig särskilt mycket för maten. Det är bra om du kan laga enkla rätter som stekt ris eller curry.
(Ett extra tips)
Ju högre förväntningar du har på något, desto större blir besvikelsen om de inte infrias. Det är bäst att inte ha orealistiska förväntningar på att du ska få massor av upplevelser och komma hem som en helt förändrad person.Allt måste du åstadkomma själv. Jag tycker att det är viktigt att sätta upp tydliga mål innan du kommer, och att justera dem efter behov utifrån de lokala förhållandena.
Låt dig inte heller bli så uppslukad av det du vill göra att du försummar dina uppgifter på pensionatet. Du kan ägna dig åt det du vill när du har gjort allt du behöver göra, så prioritera väl.
#Jag tänker anta fler utmaningar framöver. Jag har fått modet att våga prova mer och tryggheten i att veta att det är okej att misslyckas.
Innan jag åkte till Gyeongju brukade jag förlita mig på andra när jag reste. Oftast gjorde jag ingenting själv, utan följde bara med dit vänner eller familj tog mig. Men i Gyeongju var jag ensam, så det gick inte; jag var tvungen att bestämma vart jag skulle och ta reda på hur jag skulle ta mig dit. Vad jag skulle göra när jag kom fram bestämde jag helt själv.
Det är verkligen bekvämt att följa med andra. Eftersom jag nästan inte behöver oroa mig för något eller fatta några beslut kan jag bara njuta utan att tänka. Men nästan ingenting stannar kvar i minnet. Det blir bara ett ytligt minne av att ”det var roligt”. Även efter utlandsresor minns jag ofta bara landets namn, inte exakt vart jag åkte.
Men jag insåg att jag upplever mer när jag själv hittar vägar och vandrar omkring på mina egna villkor. Jag känner mig också stolt över mig själv, och upplevelserna stannar kvar bättre i minnet.I Gyeongju bestämde jag allt själv. Ibland fick jag lida för dåliga beslut, men det var ändå roligt. På så sätt upptäckte jag glädjen i att resa i Gyeongju.
Med självförtroendet från resan till Gyeongju återvände jag hem och gjorde min första soloresa utomlands. Jag var väldigt stressad innan jag åkte, men när jag väl var där hade jag det jättebra och lärde mig mycket. DessutomJag ser fram emot vart jag ska åka härnäst och vad nytt jag ska prova. Det är fortfarande inte lätt att göra något nytt, men jag har insett att det finns så mycket mer som väntar på andra sidan.
Min tid i Gyeongju gav mig mod att utmana mig själv. Jag längtar efter nya saker men är ofta rädd, så det är svårt att ta ett steg framåt. Genom den här erfarenheten lärde jag mig att även en liten gnutta mod kan leda till mycket.Jag tänker anta fler utmaningar framöver. Jag har fått modet att våga prova mer och tryggheten i att veta att det är okej att misslyckas.
Det behöver inte vara Gyeongju. Oavsett om upplevelsen blir bra eller dålig är jag säker på att det kommer att hjälpa dig i livet att lämna platsen där du vanligtvis bor och bo någon annanstans.
Jag hoppas att fler får uppleva vistelseprogram under sabbatsåret som hjälper dem att utvecklas.
Mitt sabbatsår är
Upplevelser ★★★★☆
Jag fick uppleva många olika saker som jag aldrig tidigare hade varit med om i mitt liv.
Lärande ★★★★☆
Genom att arbeta och tillbringa fritiden där kunde jag inse och känna många saker. Jag lärde mig mycket bara av att lämna hemmet och bo ensam.
Miljö ★★★☆☆
Det jag saknade mest var ett eget utrymme. Jag ville ha tid att i lugn och ro sortera mina tankar, men det var svårt eftersom jag delade rum med gäster. För den som vill träffa fler människor och prata är det däremot en utmärkt miljö.
Säkerhet ★★★★☆
Eftersom de flesta butiker stänger före klockan tio blir området snabbt mörkt. Men det är tryggt så länge du undviker farliga platser. Många promenerar även efter klockan tio, så det verkar inte finnas några större säkerhetsproblem.
Fritid ★★★★☆
Gyeongju är en plats med många berg och träd, och du kan stöta på historiska platser även när du promenerar längs vägen. Det är en utmärkt plats att tillbringa fritiden på. Det finns ett bibliotek på cykelavstånd, och berömda historiska platser som Cheomseongdae och Donggungpalatset med Wolji ligger också där. Men om du inte hushållar med krafterna kanske du inte orkar gå ut och roa dig ens på ledigheten, utan bara blir liggande i sängen, så tänk på det.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
