Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Tog mig upp igen och ändrade riktningen på mitt tänkande #Värdefulla kontakter; självförtroende i att kommunicera på engelska #Utvecklade en positiv inställning
Tvärtemot vad jag hade förväntat mig känner jag att jag fick ut mycket av det här projektet, tack vare de oväntade glappårsdeltagarna och ägaren. Till en början hoppades jag att möten med utlänningar skulle hjälpa mig att studera engelska och att jag skulle få se mer av världen genom att träffa olika människor, men snarare än det,Systrarna som jag jobbade hårt tillsammans med och ägaren tog väl hand om mig medan vi bodde ihop och såg till att jag inte kände mig ensam, så jag tror att jag kunde ta mig igenom en svår period. Att tillbringa härliga stunder med människor jag tycker om verkar vara ett bra stöd som kan muntra upp mig när jag har det tufft.
– Låt oss visa mina egna Seoul för utländska vänner, Gap Year Stay Seoul!/Shin Jaewon, gapårsfamiljens deltagare/8 veckors glappår |
Just nu i Sydkorea,
hoppar 60 000 högstadie- och gymnasieelever av skolan varje år, 346 000 personer i tjugoårsåldern driver planlöst omkring utan drömmar, och personalomsättningen under det första året efter anställning har nått över 40 procent,är 75 procent av universitetsstudenterna missnöjda med studentlivet, och enligt uppgift känner sig över 80 procent av de anställda inte lyckliga.Många säger åt en att drömma, men för att lösa det här problemet, som saknar praktiska metoder och stöd, vill vi introducera ”glappår” i Sydkorea.
*Vad är ett glappår?
Ett glappår är en period då man gör uppehåll i studierna eller kombinerar dem med olika aktiviteter, som resor, volontärarbete, praktik och utbildning, för att upptäcka sina drömmar och talanger.
*Vad är Gap Year Stay?
Det är ett projekt där du mot en avgift kan bo på ett vandrarhem, träffa olika människor och prova på att arbeta där. Den största fördelen med projektet är att deltagarna får träffa människor med olika bakgrund och inspireras på nya sätt.
#Mitt mål med glappåret var bara ett: att resa mig från botten. Det var allt.
Ärligt talat ville jag fly någonstans. Efter att ha bestämt mig för att sluta plugga inför polisprovet hade jag ingen aning om hur eller var jag skulle börja.Jag ville vila ordentligt i några månader utan någon press och fundera över min framtid.Av en slump fick jag höra talas om Gap Year Stay Seoul på Facebook. Jag hade inga pengar, och när jag såg att det erbjöd kost och logi i två månader – en lagom lång period – tänkte jag att det här var precis rätt. Dessutom,ansökte jag eftersom jag tänkte att möten med nya människor och utlänningar tillfälligt skulle stilla min längtan efter att åka utomlands och uppleva nya saker.
Innan glappåret var jag väldigt nedstämd och hade massor av tankar i huvudet, men jag försökte inte göra något konkret av dem.Det var kaotiskt hemma, och jag kände att jag inte styrde mitt eget liv utan kastades hit och dit av olika människor utan att riktigt hitta fotfästet. Jag avskydde det. Förr tänkte jag att jag skulle göra allt jag ville prova när jag gått ut gymnasiet, mennär jag väl hade tagit studenten hamnade jag i en håglös period och ville inte göra någonting. Alla mina mål och drömmar försvann. Så mitt mål med glappåret var bara ett: att lyfta mig själv från botten. Det var allt.
#Att prata med andra och bo på en ny plats gjorde att jag kunde ändra riktning på mina tankar.
Jag kom till Seoul utan att veta vad jag skulle göra. Jag ville se föreställningar och pjäser, men när jag försökte hade jag inte mycket pengar, så det blev aldrig av. Jag bestämde mig för att bara ströva omkring. Jag tittade på gatumusikanter nära Hongdae, gick till Hanfloden och Nakseongdae och tänkte att det ju alltid fanns tunnelbana, så jag stängde av mobilen och promenerade runt i Gwanghwamunområdet i över en timme. På kvällen gav statyn av kung Sejong på Gwanghwamun-torget mig en märklig, obeskrivlig känsla, och jag stod länge och betraktade den.Området var på något sätt större och rymligare än jag hade föreställt mig.
Längs Cheonggyecheon var det livligt av människors samtal. Efter att ha strövat omkring ensam kom jag fram till vandrarhemmet efter klockan tio på kvällen och lade mig på sängen. Det kändes på något sätt fantastiskt.Jag ville alltid komma bort från vuxnaoch det kändes som om jag verkligen hade kommit till Seoul på egen hand, av egen vilja.
Ärligt talat gjorde jag inget särskilt efter att jag kom till Seoul. Jag struntade i engelskan som jag hade planerat att plugga och var upptagen med att jobba och roa mig. I början försökte jag göra något meningsfullt. Otålig över att behöva fatta beslut om min framtid satt jag ensam och surmulen och klottrade lite här och där, och när saker inte gick som jag ville föll jag tillbaka i min vanliga nedstämdhet.Hur som helst hade jag, trots att det inte var meningen, verkligen roligt utan att tänka på något.
Om jag hade varit ensam skulle det ha känts som att stångas mot en vägg och bara stampa på samma ställe, men att prata med andra och bo på en ny plats fick mig att tänka i nya banor.Sådant som hade känts allvarligt verkade plötsligt inte spela någon roll, och jag tror att jag kände mig lite lättare till sinnes än förut. Så kändes det.
Ett tag jobbade jag bara, umgicks och höll till i Hongdae. Sedan kom jag ihåg att mitt enda mål med att komma till Seoul hade varit att besöka kulturhistoriska platser som Gyeongbokgung, Changdeokgung och Jongmyo, så jag åkte dit till slut. Två månader visade sig vara mycket kortare än jag trodde.
Under tidentänkte jag ibland: ”Vad gör jag här i Seoul utan att göra något särskilt? Jag slösar bort tiden.” Den känslan gjorde det svårt att ta tag i arbetsuppgifterna på vandrarhemmet, så jag blev försumlig. Men när jag väl hade tagit mig över den tröskeln blev jag faktiskt väldigt ledsen när det började närma sig slutet. Eftersom jag var den första som sökte till det här glappårsprojektet tänkte jag att jag skulle ha kunnat njuta mer av det om jag fick en ny chans, och jag tror att jag först i efterhand upptäckte projektets charm och glädje.
# När jag blir modfälld och har det svårt kommer den här unika upplevelsen jag hade som tjugoåring att bli ett fint minne och en källa till styrka.
Under de två månaderna kom och gick många människor – från internationella studenter till personer från olika länder, som USA, Ryssland, Thailand, Frankrike och Indien. Några av dem minns jag särskilt: Simon, Louis och Sahil. Simon och Louis kom till vårt vandrarhem för en kort semester efter att ha avslutat sitt arbete i Korea.
De sa att de kom från Frankrike. Jag var så nyfiken och ville lära känna dem, så jag gick fram och började prata. De var båda ungefär i min ålder, och vi kunde inte kommunicera helt obehindrat, men när vi föreslog att göra saker tillsammans svarade de lätt ”okej, okej”, så vi hade roligt ihop i ungefär två veckor. Vanligtvis blev jag aldrig ledsen när en gäst åkte, men jag hade blivit så fäst vid dem att det kändes lite sorgligt att säga hej då.
En annan vän, Sahil, kom från Indien. Jag hade tänkt att jag gärna ville besöka Indien någon gång och var nyfiken, så vi började prata och blev nära vänner. Jag hade läst i några böcker att indier kunde vara busiga och skämtsamma, och det kändes verkligen som om det stämde in på Sahil. Han skämtade så mycket med mig att jag till slut inte kunde skilja på vad som var sant och vad som var påhittat. Sahil sa gång på gång ”Jag har en fråga”, och vi skrattade mycket åt det ett tag.
I början av november bestämde jag mig för att åka till Japan med de äldre systrarna jag jobbade med. På sistone har jag pluggat japanska flitigt, något jag aldrig hade väntat mig. Till nästa mars ska jag spara ihop pengar för att åka till Spanien och uppleva språket och kulturen på plats – sådant jag lärde mig om i gymnasiet.Jag håller på att ta mig ur en håglös period och hittar återigen saker jag vill göra, precis som förr.
I stället för att sätta upp enorma mål sätter jag upp konkreta, små mål som jag faktiskt kan nå och arbetar mig igenom dem ett i taget. Genom att umgås med människor och jobba och roa mig ordentligt insåg jag ännu en gång att om jag vill göra något måste jag investera både tid och pengar, så jag behöver prioritera och fokusera.
När jag blir modfälld och har det svårt kommer den här unika upplevelsen jag hade som tjugoåring att bli ett fint minne och en källa till styrka. Glappåret är över ^.^
# Mina egna favoritplatser i Seoul
Nära Hongdae tyckte jag om Gyeongui Line Forest Park. Den främre delen är lite bullrig och full av folk, men längre in är det lugnt, med en trädkantad gångväg och mysig belysning. Det är fint att promenera där när man har mycket att tänka på.
En annan sak jag tyckte väldigt mycket om var att besöka Jongmyo i hanbok. På vardagar kan man bara gå in vid vissa tider. Jag besökte även andra platser, men Jongmyo gjorde verkligen starkast intryck.
# Mina TIPS
(Språk)
Om du i förväg lär dig engelska fraser för incheckning och vägbeskrivningar när gäster kommer till vandrarhemmet blir det mycket lättare att ta hand om utländska gäster.
(Boende)
Tänk på att du inte alltid bara delar rum med andra gap year-deltagare. Beroende på situationen kan du sova ensam i ett annat rum eller dela rum med en manlig gäst.
(Tips)
Jag åkte faktiskt dit utan några planer. Alla som deltar i det här projektet kommer att vilja olika saker, men jag hoppas att du inte gör ditt schema alltför fullspäckat. Bara fyra timmar med aktiviteter för personalen kan göra dig tillräckligt utmattad.
Det var lite svårare än jag hade förväntat mig. Så i stället för att försöka få ut något av det, eftersom två månader är kortare än man kanske tror,hoppas jag att du kommer dit med en mer avslappnad inställning.Seoul har väl etablerade gemenskaper, så på helgerna tycker jag att det är en bra idé att prova på en ny hobby.
# Det känns som att jag kan andas lite nu.
Ärligt talat var nästan varje dag rolig. Att vara tillsammans med människor som reste var en del av min vardag, så varje dag kändes speciell och de här stunderna var fantastiska.Jag tänkte inte på någonting utan hade bara roligt, åt och sov – att hålla fast vid det grundläggande fick mig att må bättre. Tidigare var jag kanske onödigt otålig och ofta osäker på hur jag skulle se på mig själv, förmodligen på grund av oro inför framtiden, men det verkar som att de sakerna har löst sig väl.
Till skillnad från vad jag hade förväntat mig känner jag att jag fick ut mycket av det här projektet, tack vare de oväntade gap year-deltagarna och ägaren. Till en början hoppades jag att det skulle hjälpa mig att studera engelska att träffa utlänningar och att jag skulle få se mer genom olika människor, men i stället...Systrarna jag arbetade tillsammans med och ägaren tog väl hand om mig medan vi bodde tillsammans och höll ett öga på mig när jag kände mig ensam. Därför tror jag att jag kunde stå ut med de svåra stunderna. Att tillbringa trevlig tid med människor jag tycker om verkar vara ett bra stöd som lyfter mig varje gång jag har det svårt.
*Vad är ett gap year-projekt? Vi har skapat många olika projekt för att tillgodose olika önskemål – för personer som vill förändras, prova på varierande upplevelser eller vila. Utforska projekt som praktik utomlands, resor, volontärarbete utomlands, specialiserad utbildning och språkstudier, och föreställ dig ditt eget gap year!
*Projekt för dig som vill koppla av och återhämta dig i din egen takt
Vill du tillbringa en lugn tid i en ny miljö och på egen hand bearbeta dina funderingar? Om det låter som du, vad sägs om det här: Korea Gap Years projekt för en månads boende! Kasta dig in i en ny miljö och använd de nya intrycken där för att bearbeta dina personliga funderingar~ Visa projektet för en månads boende< Gå till länken |
Mitt gap year är
Upplevelse★★★★☆
Lärande★★★☆☆
Miljö★★★★☆
Det hade bara gått några månader sedan renoveringen, så byggnaden var i allmänhet ren och faciliteterna var bra.
Säkerhet★★★★★
Det fanns ett separat personalrum och övervakningskameror var installerade, så jag var inte särskilt orolig för säkerheten.
Fritid★★★★★
Det var en period då jag både engagerade mig fullt ut i aktiviteter och verkligen kopplade av och hade roligt.
Tvärtemot vad jag hade förväntat mig känner jag att jag fick ut mycket av det här projektet, tack vare de oväntade glappårsdeltagarna och ägaren. Till en början hoppades jag att möten med utlänningar skulle hjälpa mig att studera engelska och att jag skulle få se mer av världen genom att träffa olika människor, men snarare än det,Systrarna som jag jobbade hårt tillsammans med och ägaren tog väl hand om mig medan vi bodde ihop och såg till att jag inte kände mig ensam, så jag tror att jag kunde ta mig igenom en svår period. Att tillbringa härliga stunder med människor jag tycker om verkar vara ett bra stöd som kan muntra upp mig när jag har det tufft.
– Låt oss visa mina egna Seoul för utländska vänner, Gap Year Stay Seoul!/Shin Jaewon, gapårsfamiljens deltagare/8 veckors glappår |
Just nu i Sydkorea,
hoppar 60 000 högstadie- och gymnasieelever av skolan varje år, 346 000 personer i tjugoårsåldern driver planlöst omkring utan drömmar, och personalomsättningen under det första året efter anställning har nått över 40 procent,är 75 procent av universitetsstudenterna missnöjda med studentlivet, och enligt uppgift känner sig över 80 procent av de anställda inte lyckliga.Många säger åt en att drömma, men för att lösa det här problemet, som saknar praktiska metoder och stöd, vill vi introducera ”glappår” i Sydkorea.
*Vad är ett glappår?
Ett glappår är en period då man gör uppehåll i studierna eller kombinerar dem med olika aktiviteter, som resor, volontärarbete, praktik och utbildning, för att upptäcka sina drömmar och talanger.
*Vad är Gap Year Stay?
Det är ett projekt där du mot en avgift kan bo på ett vandrarhem, träffa olika människor och prova på att arbeta där. Den största fördelen med projektet är att deltagarna får träffa människor med olika bakgrund och inspireras på nya sätt.
#Mitt mål med glappåret var bara ett: att resa mig från botten. Det var allt.
Ärligt talat ville jag fly någonstans. Efter att ha bestämt mig för att sluta plugga inför polisprovet hade jag ingen aning om hur eller var jag skulle börja.Jag ville vila ordentligt i några månader utan någon press och fundera över min framtid.Av en slump fick jag höra talas om Gap Year Stay Seoul på Facebook. Jag hade inga pengar, och när jag såg att det erbjöd kost och logi i två månader – en lagom lång period – tänkte jag att det här var precis rätt. Dessutom,ansökte jag eftersom jag tänkte att möten med nya människor och utlänningar tillfälligt skulle stilla min längtan efter att åka utomlands och uppleva nya saker.
Innan glappåret var jag väldigt nedstämd och hade massor av tankar i huvudet, men jag försökte inte göra något konkret av dem.Det var kaotiskt hemma, och jag kände att jag inte styrde mitt eget liv utan kastades hit och dit av olika människor utan att riktigt hitta fotfästet. Jag avskydde det. Förr tänkte jag att jag skulle göra allt jag ville prova när jag gått ut gymnasiet, mennär jag väl hade tagit studenten hamnade jag i en håglös period och ville inte göra någonting. Alla mina mål och drömmar försvann. Så mitt mål med glappåret var bara ett: att lyfta mig själv från botten. Det var allt.
#Att prata med andra och bo på en ny plats gjorde att jag kunde ändra riktning på mina tankar.
Jag kom till Seoul utan att veta vad jag skulle göra. Jag ville se föreställningar och pjäser, men när jag försökte hade jag inte mycket pengar, så det blev aldrig av. Jag bestämde mig för att bara ströva omkring. Jag tittade på gatumusikanter nära Hongdae, gick till Hanfloden och Nakseongdae och tänkte att det ju alltid fanns tunnelbana, så jag stängde av mobilen och promenerade runt i Gwanghwamunområdet i över en timme. På kvällen gav statyn av kung Sejong på Gwanghwamun-torget mig en märklig, obeskrivlig känsla, och jag stod länge och betraktade den.Området var på något sätt större och rymligare än jag hade föreställt mig.
Längs Cheonggyecheon var det livligt av människors samtal. Efter att ha strövat omkring ensam kom jag fram till vandrarhemmet efter klockan tio på kvällen och lade mig på sängen. Det kändes på något sätt fantastiskt.Jag ville alltid komma bort från vuxnaoch det kändes som om jag verkligen hade kommit till Seoul på egen hand, av egen vilja.
Ärligt talat gjorde jag inget särskilt efter att jag kom till Seoul. Jag struntade i engelskan som jag hade planerat att plugga och var upptagen med att jobba och roa mig. I början försökte jag göra något meningsfullt. Otålig över att behöva fatta beslut om min framtid satt jag ensam och surmulen och klottrade lite här och där, och när saker inte gick som jag ville föll jag tillbaka i min vanliga nedstämdhet.Hur som helst hade jag, trots att det inte var meningen, verkligen roligt utan att tänka på något.
Om jag hade varit ensam skulle det ha känts som att stångas mot en vägg och bara stampa på samma ställe, men att prata med andra och bo på en ny plats fick mig att tänka i nya banor.Sådant som hade känts allvarligt verkade plötsligt inte spela någon roll, och jag tror att jag kände mig lite lättare till sinnes än förut. Så kändes det.
Ett tag jobbade jag bara, umgicks och höll till i Hongdae. Sedan kom jag ihåg att mitt enda mål med att komma till Seoul hade varit att besöka kulturhistoriska platser som Gyeongbokgung, Changdeokgung och Jongmyo, så jag åkte dit till slut. Två månader visade sig vara mycket kortare än jag trodde.
Under tidentänkte jag ibland: ”Vad gör jag här i Seoul utan att göra något särskilt? Jag slösar bort tiden.” Den känslan gjorde det svårt att ta tag i arbetsuppgifterna på vandrarhemmet, så jag blev försumlig. Men när jag väl hade tagit mig över den tröskeln blev jag faktiskt väldigt ledsen när det började närma sig slutet. Eftersom jag var den första som sökte till det här glappårsprojektet tänkte jag att jag skulle ha kunnat njuta mer av det om jag fick en ny chans, och jag tror att jag först i efterhand upptäckte projektets charm och glädje.
# När jag blir modfälld och har det svårt kommer den här unika upplevelsen jag hade som tjugoåring att bli ett fint minne och en källa till styrka.
Under de två månaderna kom och gick många människor – från internationella studenter till personer från olika länder, som USA, Ryssland, Thailand, Frankrike och Indien. Några av dem minns jag särskilt: Simon, Louis och Sahil. Simon och Louis kom till vårt vandrarhem för en kort semester efter att ha avslutat sitt arbete i Korea.
De sa att de kom från Frankrike. Jag var så nyfiken och ville lära känna dem, så jag gick fram och började prata. De var båda ungefär i min ålder, och vi kunde inte kommunicera helt obehindrat, men när vi föreslog att göra saker tillsammans svarade de lätt ”okej, okej”, så vi hade roligt ihop i ungefär två veckor. Vanligtvis blev jag aldrig ledsen när en gäst åkte, men jag hade blivit så fäst vid dem att det kändes lite sorgligt att säga hej då.
En annan vän, Sahil, kom från Indien. Jag hade tänkt att jag gärna ville besöka Indien någon gång och var nyfiken, så vi började prata och blev nära vänner. Jag hade läst i några böcker att indier kunde vara busiga och skämtsamma, och det kändes verkligen som om det stämde in på Sahil. Han skämtade så mycket med mig att jag till slut inte kunde skilja på vad som var sant och vad som var påhittat. Sahil sa gång på gång ”Jag har en fråga”, och vi skrattade mycket åt det ett tag.
I början av november bestämde jag mig för att åka till Japan med de äldre systrarna jag jobbade med. På sistone har jag pluggat japanska flitigt, något jag aldrig hade väntat mig. Till nästa mars ska jag spara ihop pengar för att åka till Spanien och uppleva språket och kulturen på plats – sådant jag lärde mig om i gymnasiet.Jag håller på att ta mig ur en håglös period och hittar återigen saker jag vill göra, precis som förr.
I stället för att sätta upp enorma mål sätter jag upp konkreta, små mål som jag faktiskt kan nå och arbetar mig igenom dem ett i taget. Genom att umgås med människor och jobba och roa mig ordentligt insåg jag ännu en gång att om jag vill göra något måste jag investera både tid och pengar, så jag behöver prioritera och fokusera.
När jag blir modfälld och har det svårt kommer den här unika upplevelsen jag hade som tjugoåring att bli ett fint minne och en källa till styrka. Glappåret är över ^.^
# Mina egna favoritplatser i Seoul
Nära Hongdae tyckte jag om Gyeongui Line Forest Park. Den främre delen är lite bullrig och full av folk, men längre in är det lugnt, med en trädkantad gångväg och mysig belysning. Det är fint att promenera där när man har mycket att tänka på.
En annan sak jag tyckte väldigt mycket om var att besöka Jongmyo i hanbok. På vardagar kan man bara gå in vid vissa tider. Jag besökte även andra platser, men Jongmyo gjorde verkligen starkast intryck.
# Mina TIPS
(Språk)
Om du i förväg lär dig engelska fraser för incheckning och vägbeskrivningar när gäster kommer till vandrarhemmet blir det mycket lättare att ta hand om utländska gäster.
(Boende)
Tänk på att du inte alltid bara delar rum med andra gap year-deltagare. Beroende på situationen kan du sova ensam i ett annat rum eller dela rum med en manlig gäst.
(Tips)
Jag åkte faktiskt dit utan några planer. Alla som deltar i det här projektet kommer att vilja olika saker, men jag hoppas att du inte gör ditt schema alltför fullspäckat. Bara fyra timmar med aktiviteter för personalen kan göra dig tillräckligt utmattad.
Det var lite svårare än jag hade förväntat mig. Så i stället för att försöka få ut något av det, eftersom två månader är kortare än man kanske tror,hoppas jag att du kommer dit med en mer avslappnad inställning.Seoul har väl etablerade gemenskaper, så på helgerna tycker jag att det är en bra idé att prova på en ny hobby.
# Det känns som att jag kan andas lite nu.
Ärligt talat var nästan varje dag rolig. Att vara tillsammans med människor som reste var en del av min vardag, så varje dag kändes speciell och de här stunderna var fantastiska.Jag tänkte inte på någonting utan hade bara roligt, åt och sov – att hålla fast vid det grundläggande fick mig att må bättre. Tidigare var jag kanske onödigt otålig och ofta osäker på hur jag skulle se på mig själv, förmodligen på grund av oro inför framtiden, men det verkar som att de sakerna har löst sig väl.
Till skillnad från vad jag hade förväntat mig känner jag att jag fick ut mycket av det här projektet, tack vare de oväntade gap year-deltagarna och ägaren. Till en början hoppades jag att det skulle hjälpa mig att studera engelska att träffa utlänningar och att jag skulle få se mer genom olika människor, men i stället...Systrarna jag arbetade tillsammans med och ägaren tog väl hand om mig medan vi bodde tillsammans och höll ett öga på mig när jag kände mig ensam. Därför tror jag att jag kunde stå ut med de svåra stunderna. Att tillbringa trevlig tid med människor jag tycker om verkar vara ett bra stöd som lyfter mig varje gång jag har det svårt.
*Vad är ett gap year-projekt? Vi har skapat många olika projekt för att tillgodose olika önskemål – för personer som vill förändras, prova på varierande upplevelser eller vila. Utforska projekt som praktik utomlands, resor, volontärarbete utomlands, specialiserad utbildning och språkstudier, och föreställ dig ditt eget gap year!
*Projekt för dig som vill koppla av och återhämta dig i din egen takt
Vill du tillbringa en lugn tid i en ny miljö och på egen hand bearbeta dina funderingar? Om det låter som du, vad sägs om det här: Korea Gap Years projekt för en månads boende! Kasta dig in i en ny miljö och använd de nya intrycken där för att bearbeta dina personliga funderingar~ Visa projektet för en månads boende< Gå till länken |
Mitt gap year är
Upplevelse★★★★☆
Lärande★★★☆☆
Miljö★★★★☆
Det hade bara gått några månader sedan renoveringen, så byggnaden var i allmänhet ren och faciliteterna var bra.
Säkerhet★★★★★
Det fanns ett separat personalrum och övervakningskameror var installerade, så jag var inte särskilt orolig för säkerheten.
Fritid★★★★★
Det var en period då jag både engagerade mig fullt ut i aktiviteter och verkligen kopplade av och hade roligt.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
