Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Ökat intresse för utvecklingsländer; ett vidgat perspektiv #Värdet av att dela med sig; förmågan att anpassa sig till nya miljöer #Ett bredare perspektiv på världen
Om jag inte hade kommit till Phnom Penh tror jag att jag hade levt hela mitt liv utan att känna till utvecklingsländer och Kambodjas historia. Det fick mig att reflektera, väckte mitt intresse och blev en värdefull erfarenhet.Att träffa och prata direkt med människor som lever i helt andra miljöer och kulturer, trots att vi lever i samma tid, fick mig att inse att jag inte bara borde sträva efter min egen lycka och tillfredsställelse, utan också dela med mig av det jag kan, om så bara lite, där det behövs hjälp, och hela tiden hålla mitt intresse för världen vid liv. – Att öppna en gränslös värld för kambodjanska barn genom engelskundervisning / Moon Yoojin, deltagare i ett sabbatsår / 12 veckors sabbatsår |
I dagens Sydkorea,
hoppar 60 000 elever på högstadiet och gymnasiet av skolan varje år, 346 000 personer i 20-årsåldern står sysslolösa för att de saknar drömmar, och personalomsättningen under det första året efter att man fått ett jobb har nått 40-procentsnivån,75 % av universitetsstudenterna är missnöjda med universitetslivet och över 80 % av kontorsanställda säger att de inte känner sig lyckliga.Många säger åt dem att drömma, men för att lösa problemet med brist på konkreta metoder och stöd, vill vi introducera ”sabbatsår” i Sydkorea.
”Sabbatsår (Gapyear)”är en period då man kombinerar studier och arbete eller tar en paus för att ägna sig åt olika aktiviteter, som volontärarbete, resor, praktik, utbildning eller att starta ett företag,för att hitta riktningen för framtiden. Det är en kultur som uppmuntras i USA, Europa, Japan och på andra håll.
# Jag var väldigt trött på känslan av att leva ett ”liv utan mig själv”, så jag ville ta en kort paus och låta mig själv andas ut.
Jag heter Moon Yoojin. Jag sa upp mig och tillbringade ett sabbatsår från november förra året till april i år på två platser: Kambodja och Thailand.Jag hade länge velat arbeta som volontär utomlands och bestämde mig direkt när jag såg ett volontärprogram inom engelskundervisning i Kambodja på webbplatsen Gap Year.
Jag gjorde inga särskilda förberedelser före avresan. Eftersom det var nästan en månad kvar förberedde jag mig i lugn och ro genom att plugga engelska på fritiden och ordna de dokument jag behövde. Jag hörde att man måste betala extra på flygplatsen för att få visum vid ankomst till Kambodja, så jag ordnade visumet på den koreanska ambassaden en månad i förväg. Ungefär två veckor före avresan vaccinerade jag mig, skaffade försäkring och packade. Jag bokade den billigaste flygbiljett jag kunde hitta på nätet.
När jag arbetade på ett företag blev jag väldigt trött på känslan av att leva ett liv utan mig själv, så jag ville ta en kort paus och låta mig själv slappna av. Jag ville också använda sabbatsåret till att arbeta med min otålighet och oro.
# Jag var lycklig och glad under hela volontärarbetet.
Jag undervisade elever i årskurs 3, 5 och 6 i engelska på en grundskola som hörde till ett barnhem som drevs av en icke-statlig organisation,Jag tyckte om att prata med barnen och umgås med dem. Även om det var mycket att tänka på, som att förbereda lektioner, var jag lycklig och glad under hela volontärarbetet.
En obehaglig upplevelse var när min telefon blev stulen några veckor efter att projektet hade börjat. Då hatade jag Phnom Penh och var till och med rädd för att gå ut, och jag kände agg mot kambodjanerna. Men jag ändrade inställning, försökte anpassa mig till miljön i Kambodja och lärde mig att hålla bättre koll på mina tillhörigheter. Till slut löste det sig av sig självt.Nu när jag ser tillbaka,tror jag att det blev en bra erfarenhet.
Schemat varierar något mellan skolorna där volontärarbetet äger rum. På den institution där jag arbetade som volontär var undervisningen på eftermiddagarna under den första och andra månaden, på grund av skolans schema, och på förmiddagarna den sista månaden.
När undervisningen låg på eftermiddagen använde jag förmiddagarna till att förbereda lektioner och arbetsblad innan jag gick till skolan. Sedan tog jag en tuk-tuk vid ungefär halv tolv och kom fram till skolan runt tolv efter en halvtimmes färd. Mellan tolv och ett var det fri tid då jag lekte och umgicks med barnen. Från ett till fyra undervisade jag i en timme per klass i årskurs 3, 5 och 6,
Sedan undervisade jag i koreanska (hangul) mellan klockan fyra och kvart i fem för högstadieelever som ville lära sig språket. När dagens schema var klart kom jag tillbaka till boendet runt halv sex–sex. Efter det åt jag middag, gick till marknaden, drack öl eller umgicks med vänner för att avsluta dagen.
# Jaglärde mig om utvecklingsländer genom projektet, och det blev ett tillfälle att väcka mitt intresse.
Genom projektet fick jag lära mig mer om utvecklingsländer, och mitt intresse väcktes. Jag hade aldrig funderat särskilt mycket på verkligheten i utvecklingsländer och hade inte heller haft möjlighet att uppleva den. Därför var det mycket som överraskade mig när jag kom dit första gången. Det finns nästan inga trafikljus, och under rusningstid var det svårt att förstå att fem av de sex filerna gick åt samma håll (???). Jag blev också väldigt överraskad av den stora skillnaden mellan rika och fattiga.
Om jag inte hade kommit till Phnom Penh tror jag att jag hade levt hela mitt liv utan att känna till utvecklingsländer och Kambodjas historia. Det fick mig att reflektera, väckte mitt intresse och blev en värdefull erfarenhet.
Att träffa och prata direkt med människor som lever i samma tid men i helt andra miljöer och kulturer fick mig att inse att jag inte bara borde leva för min egen lycka och tillfredsställelse, utan också dela med mig av det jag har, om så bara lite, med platser där det behövs och ha ett stadigvarande intresse för världen.
Jag lärde känna många vänner under volontärarbetet. En vän i min ålder hade praktiserat på en japansk icke-statlig organisation som grundade och driver skolan där jag arbetade som volontär. Vi kom bra överens, reste till Sihanoukville och tillbringade ofta vår lediga tid tillsammans. Hon älskade verkligen Kambodja och sa att hon ville bo där längre. Eftersom jag hade svårt att anpassa mig till livet i Kambodja fick jag mycket hjälp av henne.
Jag träffade också en japansk vän som reste runt i Kambodja och planerade och genomförde egna projekt samt volontärarbetade med konstundervisning. Att se hur den vännen tog egna initiativ fick mig att reflektera över min egen brist på initiativförmåga. Vi pratade mycket om Kambodja och besökte gallerier tillsammans, så jag lärde mig mycket.
Jag minns också de koreanska äldre systrarna, vännerna och yngre syskonen som tillbringade sabbatsåret med mig under samma period. Om de inte hade varit där hade det nog varit väldigt svårt att anpassa sig. De var ett stort stöd när jag tappade bort min telefon, när jag fick tunghäfta på engelska eller när jag hade bekymmer. Utöver dem hade jag roligt när jag delade rum och reste med vänner från olika länder.
Mina personliga tips på resmål!
Jag rekommenderar Kep och Sihanoukville. Kep är ett semesterområde ungefär tre timmar från Phnom Penh. Resenärer brukar kombinera Kep med Kampot, men jag hade inte tid och stannade därför ungefär en natt på en resort i Kep för att vila. När man tänker på semesterorter föreställer man sig vanligtvis Sihanoukville, men Kep är mycket lugnare och har en lokal prägel, vilket gör det till ett utmärkt ställe att koppla av en dag.
Det finns många prisvärda resorter och krabban i Kep är verkligen utsökt – där åt jag den bästa krabban i mitt liv. Det ligger inte långt från Phnom Penh och är därför ett utmärkt ställe att komma bort från den livliga staden en kort stund, äta gott och verkligen vila ut.
Sihanoukville har däremot den livliga pulsen som gör semesterorter attraktiva. Stränderna inne i staden är inte rena och är både trånga och hektiska, men om du tar en tuk-tuk till den lite mer avlägsna stranden Otres Beach är vattnet väldigt rent och faciliteterna välskötta – den rekommenderar jag. Jag tycker också att det är tryggt där. Om du åker till Sihanoukville bör du absolut tillbringa lite tid på Otres Beach.
Mina personliga tips
(Språk)
Innan projektet började övade jag på vanliga vardagliga samtalsfraser som används i Korea. När jag först kom dit var jag inte van vid att använda engelska och hade svårt att förstå, men efter att kontinuerligt ha vistats i en engelskspråkig miljö blev jag van vid det. Så länge vännerna inte pratade för snabbt kunde jag oftast förstå.
Det var inget problem att prata enskilt eftersom den andra personen anpassade sin engelska efter mitt tempo. Men när jag pratade engelska med många människor fanns det definitivt tillfällen då jag inte förstod ordentligt. Då försökte jag förstå utifrån sammanhanget eller bad dem upprepa sig.
(Boende)
Vanligtvis delar man rum med två till fem andra volontärer. Det är dyrt att ta sig runt i Phnom Penh på egen hand (tuk-tuk-resor), så det är bra att bli vän med sina rumskamrater och ofta åka runt tillsammans.
(Måltider)
Eftersom det fanns många västerländska volontärer serverades maten med lokala (khmeriska) inslag och västerländska/fusion-influenser, och jag åt gott. Frukosten var också fin – frukt, rostat bröd och ägg – så jag var nöjd. Var försiktig med mjölk och mejeriprodukter: även om du ställer in dem i kylskåpet är det för litet för antalet volontärer och de kan bli dåliga.
(Tips)
Även om man är försiktig i Kambodja kan man ändå bli av med saker, så det är bäst att ha en försäkring som täcker förlust. Dessutom går det i allmänhet att hitta det mesta som finns i Korea på de lokala marknaderna, så du behöver inte ta med alltför många vardagsartiklar.
Det svåraste att vänja sig vid i början var miljön. Levnadsförhållandena är inte lika bra som i vårt land, så jag oroade mig mest för ficktjuvar och trafikolyckor. Till en början gick jag inte ut särskilt mycket, men nu när jag ser tillbaka ångrar jag det.Det är bra att vara försiktig, men stressa inte för mycket. Jag rekommenderar att acceptera miljön som den är och försöka njuta av den.
#Jag tycker att mitt perspektiv på världen har vidgats en aning.
Efter att ha återvänt från projektet under mitt sabbatsår känner jag att min syn på världen har vidgats något. Det var lite pinsamt att för första gången inse hur många människor i världen som behöver hjälp, och det fick mig att vilja leva med ett intresse för världen och dela med mig av det jag har. Jag insåg också att det enklaste och bästa sättet är att ändra mitt eget tankesätt inom de givna ramarna, i stället för att klaga på omgivningen och lägga skulden på den.
Mitt sabbatsår var
Erfarenhet★★★★★
Det var första gången jag umgicks med barn på en grundskola, och jag upplevde och lärde mig mycket om Kambodja.
Lärande★★★★☆
När jag bodde i ett utvecklingsland lärde jag mig mycket om människors kultur och inställning till miljön. Jag lärde mig också att jag måste lägga mina egna tankar åt sidan och göra mig av med fördomar för att verkligen förstå kulturen och situationen.
Miljö★★☆☆☆
Trafikförhållandena i Phnom Penh är inte särskilt säkra, så det är bäst att undvika att promenera ensam på stora vägar eller gå ut ensam sent på kvällen. Personligen hade jag till en början svårt att vänja mig vid en miljö utan kollektivtrafik. Det kan också vara farligt att gå omkring med telefonen eller kontanter i handen. Om du undviker sådant beteende och anpassar dig någorlunda till miljön går det bra. Boenden och byggnader är säkra, så du behöver inte oroa dig alltför mycket.
Säkerhet★☆☆☆☆
Eftersom vägar och infrastruktur är bristfälligt utbyggda behöver du vara försiktig och se upp för fordon och andra människor.
Fritid★★★☆☆
På gångavstånd finns ett stort sportcenter där du kan simma och träna. Köpcentret AEON Mall ligger ungefär 15 minuters tuk-tuk-resa bort, och det finns många utländska restauranger, kaféer och pubar runt boendet. Det var därför en bra plats för fritidsaktiviteter.
Om jag inte hade kommit till Phnom Penh tror jag att jag hade levt hela mitt liv utan att känna till utvecklingsländer och Kambodjas historia. Det fick mig att reflektera, väckte mitt intresse och blev en värdefull erfarenhet.Att träffa och prata direkt med människor som lever i helt andra miljöer och kulturer, trots att vi lever i samma tid, fick mig att inse att jag inte bara borde sträva efter min egen lycka och tillfredsställelse, utan också dela med mig av det jag kan, om så bara lite, där det behövs hjälp, och hela tiden hålla mitt intresse för världen vid liv. – Att öppna en gränslös värld för kambodjanska barn genom engelskundervisning / Moon Yoojin, deltagare i ett sabbatsår / 12 veckors sabbatsår |
I dagens Sydkorea,
hoppar 60 000 elever på högstadiet och gymnasiet av skolan varje år, 346 000 personer i 20-årsåldern står sysslolösa för att de saknar drömmar, och personalomsättningen under det första året efter att man fått ett jobb har nått 40-procentsnivån,75 % av universitetsstudenterna är missnöjda med universitetslivet och över 80 % av kontorsanställda säger att de inte känner sig lyckliga.Många säger åt dem att drömma, men för att lösa problemet med brist på konkreta metoder och stöd, vill vi introducera ”sabbatsår” i Sydkorea.
”Sabbatsår (Gapyear)”är en period då man kombinerar studier och arbete eller tar en paus för att ägna sig åt olika aktiviteter, som volontärarbete, resor, praktik, utbildning eller att starta ett företag,för att hitta riktningen för framtiden. Det är en kultur som uppmuntras i USA, Europa, Japan och på andra håll.
# Jag var väldigt trött på känslan av att leva ett ”liv utan mig själv”, så jag ville ta en kort paus och låta mig själv andas ut.
Jag heter Moon Yoojin. Jag sa upp mig och tillbringade ett sabbatsår från november förra året till april i år på två platser: Kambodja och Thailand.Jag hade länge velat arbeta som volontär utomlands och bestämde mig direkt när jag såg ett volontärprogram inom engelskundervisning i Kambodja på webbplatsen Gap Year.
Jag gjorde inga särskilda förberedelser före avresan. Eftersom det var nästan en månad kvar förberedde jag mig i lugn och ro genom att plugga engelska på fritiden och ordna de dokument jag behövde. Jag hörde att man måste betala extra på flygplatsen för att få visum vid ankomst till Kambodja, så jag ordnade visumet på den koreanska ambassaden en månad i förväg. Ungefär två veckor före avresan vaccinerade jag mig, skaffade försäkring och packade. Jag bokade den billigaste flygbiljett jag kunde hitta på nätet.
När jag arbetade på ett företag blev jag väldigt trött på känslan av att leva ett liv utan mig själv, så jag ville ta en kort paus och låta mig själv slappna av. Jag ville också använda sabbatsåret till att arbeta med min otålighet och oro.
# Jag var lycklig och glad under hela volontärarbetet.
Jag undervisade elever i årskurs 3, 5 och 6 i engelska på en grundskola som hörde till ett barnhem som drevs av en icke-statlig organisation,Jag tyckte om att prata med barnen och umgås med dem. Även om det var mycket att tänka på, som att förbereda lektioner, var jag lycklig och glad under hela volontärarbetet.
En obehaglig upplevelse var när min telefon blev stulen några veckor efter att projektet hade börjat. Då hatade jag Phnom Penh och var till och med rädd för att gå ut, och jag kände agg mot kambodjanerna. Men jag ändrade inställning, försökte anpassa mig till miljön i Kambodja och lärde mig att hålla bättre koll på mina tillhörigheter. Till slut löste det sig av sig självt.Nu när jag ser tillbaka,tror jag att det blev en bra erfarenhet.
Schemat varierar något mellan skolorna där volontärarbetet äger rum. På den institution där jag arbetade som volontär var undervisningen på eftermiddagarna under den första och andra månaden, på grund av skolans schema, och på förmiddagarna den sista månaden.
När undervisningen låg på eftermiddagen använde jag förmiddagarna till att förbereda lektioner och arbetsblad innan jag gick till skolan. Sedan tog jag en tuk-tuk vid ungefär halv tolv och kom fram till skolan runt tolv efter en halvtimmes färd. Mellan tolv och ett var det fri tid då jag lekte och umgicks med barnen. Från ett till fyra undervisade jag i en timme per klass i årskurs 3, 5 och 6,
Sedan undervisade jag i koreanska (hangul) mellan klockan fyra och kvart i fem för högstadieelever som ville lära sig språket. När dagens schema var klart kom jag tillbaka till boendet runt halv sex–sex. Efter det åt jag middag, gick till marknaden, drack öl eller umgicks med vänner för att avsluta dagen.
# Jaglärde mig om utvecklingsländer genom projektet, och det blev ett tillfälle att väcka mitt intresse.
Genom projektet fick jag lära mig mer om utvecklingsländer, och mitt intresse väcktes. Jag hade aldrig funderat särskilt mycket på verkligheten i utvecklingsländer och hade inte heller haft möjlighet att uppleva den. Därför var det mycket som överraskade mig när jag kom dit första gången. Det finns nästan inga trafikljus, och under rusningstid var det svårt att förstå att fem av de sex filerna gick åt samma håll (???). Jag blev också väldigt överraskad av den stora skillnaden mellan rika och fattiga.
Om jag inte hade kommit till Phnom Penh tror jag att jag hade levt hela mitt liv utan att känna till utvecklingsländer och Kambodjas historia. Det fick mig att reflektera, väckte mitt intresse och blev en värdefull erfarenhet.
Att träffa och prata direkt med människor som lever i samma tid men i helt andra miljöer och kulturer fick mig att inse att jag inte bara borde leva för min egen lycka och tillfredsställelse, utan också dela med mig av det jag har, om så bara lite, med platser där det behövs och ha ett stadigvarande intresse för världen.
Jag lärde känna många vänner under volontärarbetet. En vän i min ålder hade praktiserat på en japansk icke-statlig organisation som grundade och driver skolan där jag arbetade som volontär. Vi kom bra överens, reste till Sihanoukville och tillbringade ofta vår lediga tid tillsammans. Hon älskade verkligen Kambodja och sa att hon ville bo där längre. Eftersom jag hade svårt att anpassa mig till livet i Kambodja fick jag mycket hjälp av henne.
Jag träffade också en japansk vän som reste runt i Kambodja och planerade och genomförde egna projekt samt volontärarbetade med konstundervisning. Att se hur den vännen tog egna initiativ fick mig att reflektera över min egen brist på initiativförmåga. Vi pratade mycket om Kambodja och besökte gallerier tillsammans, så jag lärde mig mycket.
Jag minns också de koreanska äldre systrarna, vännerna och yngre syskonen som tillbringade sabbatsåret med mig under samma period. Om de inte hade varit där hade det nog varit väldigt svårt att anpassa sig. De var ett stort stöd när jag tappade bort min telefon, när jag fick tunghäfta på engelska eller när jag hade bekymmer. Utöver dem hade jag roligt när jag delade rum och reste med vänner från olika länder.
Mina personliga tips på resmål!
Jag rekommenderar Kep och Sihanoukville. Kep är ett semesterområde ungefär tre timmar från Phnom Penh. Resenärer brukar kombinera Kep med Kampot, men jag hade inte tid och stannade därför ungefär en natt på en resort i Kep för att vila. När man tänker på semesterorter föreställer man sig vanligtvis Sihanoukville, men Kep är mycket lugnare och har en lokal prägel, vilket gör det till ett utmärkt ställe att koppla av en dag.
Det finns många prisvärda resorter och krabban i Kep är verkligen utsökt – där åt jag den bästa krabban i mitt liv. Det ligger inte långt från Phnom Penh och är därför ett utmärkt ställe att komma bort från den livliga staden en kort stund, äta gott och verkligen vila ut.
Sihanoukville har däremot den livliga pulsen som gör semesterorter attraktiva. Stränderna inne i staden är inte rena och är både trånga och hektiska, men om du tar en tuk-tuk till den lite mer avlägsna stranden Otres Beach är vattnet väldigt rent och faciliteterna välskötta – den rekommenderar jag. Jag tycker också att det är tryggt där. Om du åker till Sihanoukville bör du absolut tillbringa lite tid på Otres Beach.
Mina personliga tips
(Språk)
Innan projektet började övade jag på vanliga vardagliga samtalsfraser som används i Korea. När jag först kom dit var jag inte van vid att använda engelska och hade svårt att förstå, men efter att kontinuerligt ha vistats i en engelskspråkig miljö blev jag van vid det. Så länge vännerna inte pratade för snabbt kunde jag oftast förstå.
Det var inget problem att prata enskilt eftersom den andra personen anpassade sin engelska efter mitt tempo. Men när jag pratade engelska med många människor fanns det definitivt tillfällen då jag inte förstod ordentligt. Då försökte jag förstå utifrån sammanhanget eller bad dem upprepa sig.
(Boende)
Vanligtvis delar man rum med två till fem andra volontärer. Det är dyrt att ta sig runt i Phnom Penh på egen hand (tuk-tuk-resor), så det är bra att bli vän med sina rumskamrater och ofta åka runt tillsammans.
(Måltider)
Eftersom det fanns många västerländska volontärer serverades maten med lokala (khmeriska) inslag och västerländska/fusion-influenser, och jag åt gott. Frukosten var också fin – frukt, rostat bröd och ägg – så jag var nöjd. Var försiktig med mjölk och mejeriprodukter: även om du ställer in dem i kylskåpet är det för litet för antalet volontärer och de kan bli dåliga.
(Tips)
Även om man är försiktig i Kambodja kan man ändå bli av med saker, så det är bäst att ha en försäkring som täcker förlust. Dessutom går det i allmänhet att hitta det mesta som finns i Korea på de lokala marknaderna, så du behöver inte ta med alltför många vardagsartiklar.
Det svåraste att vänja sig vid i början var miljön. Levnadsförhållandena är inte lika bra som i vårt land, så jag oroade mig mest för ficktjuvar och trafikolyckor. Till en början gick jag inte ut särskilt mycket, men nu när jag ser tillbaka ångrar jag det.Det är bra att vara försiktig, men stressa inte för mycket. Jag rekommenderar att acceptera miljön som den är och försöka njuta av den.
#Jag tycker att mitt perspektiv på världen har vidgats en aning.
Efter att ha återvänt från projektet under mitt sabbatsår känner jag att min syn på världen har vidgats något. Det var lite pinsamt att för första gången inse hur många människor i världen som behöver hjälp, och det fick mig att vilja leva med ett intresse för världen och dela med mig av det jag har. Jag insåg också att det enklaste och bästa sättet är att ändra mitt eget tankesätt inom de givna ramarna, i stället för att klaga på omgivningen och lägga skulden på den.
Mitt sabbatsår var
Erfarenhet★★★★★
Det var första gången jag umgicks med barn på en grundskola, och jag upplevde och lärde mig mycket om Kambodja.
Lärande★★★★☆
När jag bodde i ett utvecklingsland lärde jag mig mycket om människors kultur och inställning till miljön. Jag lärde mig också att jag måste lägga mina egna tankar åt sidan och göra mig av med fördomar för att verkligen förstå kulturen och situationen.
Miljö★★☆☆☆
Trafikförhållandena i Phnom Penh är inte särskilt säkra, så det är bäst att undvika att promenera ensam på stora vägar eller gå ut ensam sent på kvällen. Personligen hade jag till en början svårt att vänja mig vid en miljö utan kollektivtrafik. Det kan också vara farligt att gå omkring med telefonen eller kontanter i handen. Om du undviker sådant beteende och anpassar dig någorlunda till miljön går det bra. Boenden och byggnader är säkra, så du behöver inte oroa dig alltför mycket.
Säkerhet★☆☆☆☆
Eftersom vägar och infrastruktur är bristfälligt utbyggda behöver du vara försiktig och se upp för fordon och andra människor.
Fritid★★★☆☆
På gångavstånd finns ett stort sportcenter där du kan simma och träna. Köpcentret AEON Mall ligger ungefär 15 minuters tuk-tuk-resa bort, och det finns många utländska restauranger, kaféer och pubar runt boendet. Det var därför en bra plats för fritidsaktiviteter.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
