Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Jag insåg att jag är en värdefull person #En känsla av lugn, mindre otålighet och större självförtroende #Att lära genom umgänge med internationella vänner
|
Genom det här projektet kände jag och lärde mig mycket. Jag lärde mig att konversera på engelska och om australiensisk kultur, såg många byggnader och fantastiska naturområden, men det jag är mest tacksam för bland allt jag lärde mig är Jag är tacksam för att jag hittade tid att stilla denna otålighet. Sammanfattningsvis tror jag att det här projektet gjorde mig till en mer värdefull person.
– Ett volontärprojekt inom miljövård i Australien, på en vidsträckt kontinent tillsammans med utländska vänner / Kang Minsu, gap year-stammedlem / två veckors gap year |
För närvarande är Sydkorea,
60 000 högstadie- och gymnasieelever hoppar av skolan varje år, 346 000 personer i 20-årsåldern är sysslolösa eftersom de saknar drömmar, och andelen som byter jobb inom ett år efter anställning har nått 40-procentsnivån,75 % av universitetsstudenterna är inte nöjda med studentlivet, och över 80 % av de kontorsanställda känner sig inte lyckliga.Många säger åt andra att drömma, men för att lösa det här problemet – som saknar praktiska metoder och stöd – vill jag även introducera ett ”gap year” i Sydkorea.
”Gap year” (gapår)är en period då man kan kombinera studier och arbete eller ta en tillfällig paus och genom olika aktiviteter, som volontärarbete, resor, praktik, utbildning och företagande,bestämma inriktningen för framtiden. Det är en kultur som uppmuntras i USA, Europa, Japan och andra länder.
# För mig själv: ”Jag är en värdefull person.”Att visa det för mig själv var mitt mål med mitt gap year.
Jag heter Kang Minsu, är 23 år och studerar, men har studieuppehåll. Jag har studieuppehåll från avdelningen för flygelektronik vid Hanseo University och är för närvarande ledig i åtta månader efter att ha avslutat min militärtjänst, av personliga skäl.
Till en början prioriterade jag att söka efter volontärmöjligheter på nätet framför att åka utomlands. Jag ville volontärarbeta, men den enda tid jag hade var under studieuppehållet. Eftersom jag också tänkte: ”När jag ändå är borta från studierna ett tag kan jag lika gärna åka utomlands en gång”, kom jag i kontakt med en organisation som heter Gap Year. Jag valde den eftersom jag genom deras projekt kunde åka till Australien – ett land jag så gärna ville besöka.
I den sociala konkurrensen kände jag mig liten och fick starka känslor av otillräcklighet och underlägsenhet.Eftersom jag alltid var så upptagen med studierna och aldrig hade någon tid hade jag levt utan att ta hänsyn till min identitet och mina värderingar. Därför var mitt mål med projektetatt visa mig själv att ”jag är en värdefull person”.
# Dagliga rutiner
Jag går upp klockan 6.30, tvättar mig i 30 minuter, äter frukost från klockan 7.00 och börjar arbetsdagen 8.30. Bland arbetsuppgifterna fanns trädfällning och röjning. Till lunch hade vi var och en packat en smörgås efter frukosten och åt den vid avverkningsplatsen. Klockan 14.30 återvände vi till boendet och fick ledig tid.
# Mina resetips
1. South Park, Queen's Mall (souvenirshopping och stadsrundtur)
2. Stradbroke Island
3. Gold Coast
4. Mount Coot-tha
# Mina tips
(Språk)
Du behöver kunna några grundläggande ord och förstå ungefär vad utlänningar säger (även om du inte förstår exakt) för att kunna konversera.
(Boende)
På helgerna (fredag, lördag och söndag) bor du på ett vandrarhem efter att volontäraktiviteterna är avslutade. Jag tyckte om att bo på vandrarhemmet och lära känna utlänningar. Eftersom fyra personer bor tillsammans får ni möjlighet att bygga upp en fin gemenskap. På vardagarna åker vi till en stuga. Det finns en stor stuga i bergen där vi bor tillsammans.
(Måltider)
Organisationen köper olika ingredienser. Vi får också receptböcker på engelska. Eftersom vi måste laga maten själva hjälper det oss att utveckla vår samarbetsförmåga.
(Packning)
Ta inte med för mycket; packa enligt guiden. Personligen skulle jag ta med två ombyten med över- och underdelar, skor, en kamera, souvenirer och lite fickpengar till helgaktiviteter.
(Tips)
Många projekt äger rum utanför staden, på platser utan asfalterade vägar, så sovsäck, långärmade tröjor och långbyxor är nödvändiga. Packningen är inte så viktig – kom bara med viljan att lära dig.
# I tjugoårsåldernÄven om resor kan vara en belastning för studenter och du kanske inte har råd att åka, blir det en upplevelse som inte går att köpa för pengar om du åker åtminstone en gång under ett lov.Det blir en fantastisk upplevelse.Det tycker jag personligen.
På avresedagen gav jag mig av med blandade känslor av förväntan och oro. Jag hade en del bekymmer inför resan, men det som tyngde mig mest var inte oron över om jag skulle hitta i en främmande omgivning, utan bördan och oron över att ha gjort ett uppehåll i studierna och behöva ta igen de två veckorna senare.
För att utnyttja tiden så bra som möjligt pluggade jag oroligt på kursmaterialet medan jag väntade och på flyget, och kom fram till Brisbane. Efter att ha köpt ett SIM-kort på flygplatsen kunde jag inte bära runt på böcker, så jag laddade ner relevanta appar och fokuserade på dem fram till volontärarbetet började.
Oron förändrades när jag under volontärarbetet lärde känna omgivningen och andra människor. När jag pratade med människor som hade levt i andra miljöer och lärde mig om olika kulturer och samhällen insåg jag att vi i slutändan tänker ganska lika.
Men varje land hade olika samhällsförhållanden och situationer på arbetsmarknaden. De värderingar som personer i tjugoårsåldern knyter till framgång i jobbsökandet – det de fruktar, hoppas på och längtar efter – skilde sig åt.Det jag lärde mig av mina utländska vänner och den australiska miljön i ett så hårt samhälle var inget annat än en avslappnad inställning.När jag såg australierna, vänner från Milano, japanska vänner och tyska vänner leva lugnt och utan att stressa, såg jag dem inte snubbla på grund av otålighet som jag själv brukade göra.
Under volontärarbetet bestämde jag mig för att arbeta med ett lugnt sinne, och när jag såg att uppgifterna slutfördes utan misstag,
”Jag inser nu att jag hittills har klättrat medan jag bara tittat på repet framför mig och inte sett stegen bredvid mig.”
Jag tänkte så. Senare, när jag bodde tillsammans med de här människorna, lärde jag mig olika sätt att leva.
Jag kände och lärde mig mycket genom det här projektet. Jag lärde mig vardagsengelska och om den australiska kulturen, och jag såg många byggnader och en imponerande naturmiljö. Men det jag är mest tacksam över att ha lärt mig är …Jag är tacksam över att jag hittade lugnet som kunde stilla min otålighet.
Avslutningsvis tycker jag att det här projektet gjorde mig till en mer värdefull person.
Slutligen tycker jag personligen att det är värt att resa i tjugoårsåldern. Även om det kan vara en ekonomisk börda för studenter och man kanske inte har råd att åka, blir det en upplevelse som inte går att köpa för pengar, även om man bara åker en gång under ett lov.
Mitt sabbatsår är
Erfarenheter★★★★☆
En mängd olika erfarenheter; det finns många upplevelser och sevärdheter som man inte kan få i Korea.
Lärande★★★★☆
Jag kunde definitivt utveckla mina språkkunskaper, och jag lärde mig att andra utländska vänner tänkte på liknande sätt som vi.
Miljö★★★★★
Svala vindar och varma dagar, med sevärdheter och aktiviteter i närheten – surfing och kängurur … det var verkligen fantastiskt.
Säkerhet★★★☆☆
Det är lugnt i staden, men om du åker ut på landsbygden finns det många insekter och skadliga växter, så var försiktig (långärmat och långbyxor är ett måste).
Fritid★★★☆☆
Fredag, lördag och söndag är lediga. Du kan åka tillbaka till staden och göra vad du vill. Priserna är dock höga, vilket gör det ganska kostsamt.
|
Genom det här projektet kände jag och lärde mig mycket. Jag lärde mig att konversera på engelska och om australiensisk kultur, såg många byggnader och fantastiska naturområden, men det jag är mest tacksam för bland allt jag lärde mig är Jag är tacksam för att jag hittade tid att stilla denna otålighet. Sammanfattningsvis tror jag att det här projektet gjorde mig till en mer värdefull person.
– Ett volontärprojekt inom miljövård i Australien, på en vidsträckt kontinent tillsammans med utländska vänner / Kang Minsu, gap year-stammedlem / två veckors gap year |
För närvarande är Sydkorea,
60 000 högstadie- och gymnasieelever hoppar av skolan varje år, 346 000 personer i 20-årsåldern är sysslolösa eftersom de saknar drömmar, och andelen som byter jobb inom ett år efter anställning har nått 40-procentsnivån,75 % av universitetsstudenterna är inte nöjda med studentlivet, och över 80 % av de kontorsanställda känner sig inte lyckliga.Många säger åt andra att drömma, men för att lösa det här problemet – som saknar praktiska metoder och stöd – vill jag även introducera ett ”gap year” i Sydkorea.
”Gap year” (gapår)är en period då man kan kombinera studier och arbete eller ta en tillfällig paus och genom olika aktiviteter, som volontärarbete, resor, praktik, utbildning och företagande,bestämma inriktningen för framtiden. Det är en kultur som uppmuntras i USA, Europa, Japan och andra länder.
# För mig själv: ”Jag är en värdefull person.”Att visa det för mig själv var mitt mål med mitt gap year.
Jag heter Kang Minsu, är 23 år och studerar, men har studieuppehåll. Jag har studieuppehåll från avdelningen för flygelektronik vid Hanseo University och är för närvarande ledig i åtta månader efter att ha avslutat min militärtjänst, av personliga skäl.
Till en början prioriterade jag att söka efter volontärmöjligheter på nätet framför att åka utomlands. Jag ville volontärarbeta, men den enda tid jag hade var under studieuppehållet. Eftersom jag också tänkte: ”När jag ändå är borta från studierna ett tag kan jag lika gärna åka utomlands en gång”, kom jag i kontakt med en organisation som heter Gap Year. Jag valde den eftersom jag genom deras projekt kunde åka till Australien – ett land jag så gärna ville besöka.
I den sociala konkurrensen kände jag mig liten och fick starka känslor av otillräcklighet och underlägsenhet.Eftersom jag alltid var så upptagen med studierna och aldrig hade någon tid hade jag levt utan att ta hänsyn till min identitet och mina värderingar. Därför var mitt mål med projektetatt visa mig själv att ”jag är en värdefull person”.
# Dagliga rutiner
Jag går upp klockan 6.30, tvättar mig i 30 minuter, äter frukost från klockan 7.00 och börjar arbetsdagen 8.30. Bland arbetsuppgifterna fanns trädfällning och röjning. Till lunch hade vi var och en packat en smörgås efter frukosten och åt den vid avverkningsplatsen. Klockan 14.30 återvände vi till boendet och fick ledig tid.
# Mina resetips
1. South Park, Queen's Mall (souvenirshopping och stadsrundtur)
2. Stradbroke Island
3. Gold Coast
4. Mount Coot-tha
# Mina tips
(Språk)
Du behöver kunna några grundläggande ord och förstå ungefär vad utlänningar säger (även om du inte förstår exakt) för att kunna konversera.
(Boende)
På helgerna (fredag, lördag och söndag) bor du på ett vandrarhem efter att volontäraktiviteterna är avslutade. Jag tyckte om att bo på vandrarhemmet och lära känna utlänningar. Eftersom fyra personer bor tillsammans får ni möjlighet att bygga upp en fin gemenskap. På vardagarna åker vi till en stuga. Det finns en stor stuga i bergen där vi bor tillsammans.
(Måltider)
Organisationen köper olika ingredienser. Vi får också receptböcker på engelska. Eftersom vi måste laga maten själva hjälper det oss att utveckla vår samarbetsförmåga.
(Packning)
Ta inte med för mycket; packa enligt guiden. Personligen skulle jag ta med två ombyten med över- och underdelar, skor, en kamera, souvenirer och lite fickpengar till helgaktiviteter.
(Tips)
Många projekt äger rum utanför staden, på platser utan asfalterade vägar, så sovsäck, långärmade tröjor och långbyxor är nödvändiga. Packningen är inte så viktig – kom bara med viljan att lära dig.
# I tjugoårsåldernÄven om resor kan vara en belastning för studenter och du kanske inte har råd att åka, blir det en upplevelse som inte går att köpa för pengar om du åker åtminstone en gång under ett lov.Det blir en fantastisk upplevelse.Det tycker jag personligen.
På avresedagen gav jag mig av med blandade känslor av förväntan och oro. Jag hade en del bekymmer inför resan, men det som tyngde mig mest var inte oron över om jag skulle hitta i en främmande omgivning, utan bördan och oron över att ha gjort ett uppehåll i studierna och behöva ta igen de två veckorna senare.
För att utnyttja tiden så bra som möjligt pluggade jag oroligt på kursmaterialet medan jag väntade och på flyget, och kom fram till Brisbane. Efter att ha köpt ett SIM-kort på flygplatsen kunde jag inte bära runt på böcker, så jag laddade ner relevanta appar och fokuserade på dem fram till volontärarbetet började.
Oron förändrades när jag under volontärarbetet lärde känna omgivningen och andra människor. När jag pratade med människor som hade levt i andra miljöer och lärde mig om olika kulturer och samhällen insåg jag att vi i slutändan tänker ganska lika.
Men varje land hade olika samhällsförhållanden och situationer på arbetsmarknaden. De värderingar som personer i tjugoårsåldern knyter till framgång i jobbsökandet – det de fruktar, hoppas på och längtar efter – skilde sig åt.Det jag lärde mig av mina utländska vänner och den australiska miljön i ett så hårt samhälle var inget annat än en avslappnad inställning.När jag såg australierna, vänner från Milano, japanska vänner och tyska vänner leva lugnt och utan att stressa, såg jag dem inte snubbla på grund av otålighet som jag själv brukade göra.
Under volontärarbetet bestämde jag mig för att arbeta med ett lugnt sinne, och när jag såg att uppgifterna slutfördes utan misstag,
”Jag inser nu att jag hittills har klättrat medan jag bara tittat på repet framför mig och inte sett stegen bredvid mig.”
Jag tänkte så. Senare, när jag bodde tillsammans med de här människorna, lärde jag mig olika sätt att leva.
Jag kände och lärde mig mycket genom det här projektet. Jag lärde mig vardagsengelska och om den australiska kulturen, och jag såg många byggnader och en imponerande naturmiljö. Men det jag är mest tacksam över att ha lärt mig är …Jag är tacksam över att jag hittade lugnet som kunde stilla min otålighet.
Avslutningsvis tycker jag att det här projektet gjorde mig till en mer värdefull person.
Slutligen tycker jag personligen att det är värt att resa i tjugoårsåldern. Även om det kan vara en ekonomisk börda för studenter och man kanske inte har råd att åka, blir det en upplevelse som inte går att köpa för pengar, även om man bara åker en gång under ett lov.
Mitt sabbatsår är
Erfarenheter★★★★☆
En mängd olika erfarenheter; det finns många upplevelser och sevärdheter som man inte kan få i Korea.
Lärande★★★★☆
Jag kunde definitivt utveckla mina språkkunskaper, och jag lärde mig att andra utländska vänner tänkte på liknande sätt som vi.
Miljö★★★★★
Svala vindar och varma dagar, med sevärdheter och aktiviteter i närheten – surfing och kängurur … det var verkligen fantastiskt.
Säkerhet★★★☆☆
Det är lugnt i staden, men om du åker ut på landsbygden finns det många insekter och skadliga växter, så var försiktig (långärmat och långbyxor är ett måste).
Fritid★★★☆☆
Fredag, lördag och söndag är lediga. Du kan åka tillbaka till staden och göra vad du vill. Priserna är dock höga, vilket gör det ganska kostsamt.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
