|
Det bästa var att jag kunde leva som en lokalinvånare i en främmande stad som jag alltid hade velat uppleva under en längre tid. Eftersom jag inte bara var en tillfällig resenär kunde jag verkligen uppskatta de små detaljerna mycket mer.
– Florens, Italien
Lee So-young, deltagare i Korea GapYear
|
Språk
Vilka kunskaper i engelska hade jag innan jag deltog? Grundläggande vardagssamtal
Under deltagandet Inga problem
– Mitt personliga språktips?!
Lär dig lite grundläggande italienska innan du åker~ Lokalbefolkningen uppskattar det verkligen, och du kan snabbt få nya vänner.
Förberedelser
Saker jag hade problem med på grund av bristande förberedelser: Olja! Det är väldigt torrt, även på sommaren, så hälarna sprack.
Praktisk sak att ha med: Receptfria läkemedel
– Mitt eget packningstips?!
Schampo, balsam, kosmetika och liknande finns lätt att få tag på lokalt, så du behöver inte ta med dem.
F. Vad tyckte du om med utbytesårsprogrammet du deltog i?
Det bästa var att jag fick bo som en lokalinvånare i en främmande stad där jag alltid hade velat bo länge.
Eftersom jag inte bara var en tillfällig resenär kunde jag uppleva och känna många små saker som jag annars inte hade gjort. Jag träffade också många olika människor under vistelsen och lärde mig mycket av dem. Genom samtal med personer med olika yrken och bakgrunder kunde jag reflektera över mig själv utifrån deras berättelser.
ⓒKorea Gapyear
F. Finns det någon minnesvärd person bland dem du träffade under ditt utbytesår?
Jag träffade en vän på ett känt kafé i Florens, och vi blev nära vänner. Jag kunde lära mig italienska av hen och uppleva Florens kultur, historia och lokala livsstil. Jag gjorde också utflykter till närliggande områden med gäster som jag träffade när jag arbetade på ett kafé. Även efter att jag återvänt till Korea har jag hållit kontakten med dem, och de har blivit en viktig del av mitt liv.
F. Tips till framtida deltagare
Programmet ”Bo där” innebär att man hjälper till med arbetet på ett pensionat i utbyte mot boende och måltider. Jag har dock hört att många som deltar i utbytesår tänker: ”Jag arbetar – är det här allt jag får i utbyte?” Om du kommer överens med verksamhetsägaren och visar hänsyn kan det bli en situation där båda parter vinner på det. Men om du har den inställning som nämndes tidigare leder det bara till obehag. Under två månader bor du tillsammans med verksamhetsägaren. Jag tror att ni kommer att bli närmare än vänner. Om du visar mer hänsyn och respekt kan ni skapa en viktig relation som blir betydelsefull i ditt liv.
ⓒKorea Gapyear
F. Hur skulle du jämföra tiden före och efter deltagandet i utbytesårsprogrammet?
Resa utomlands ensam? Skulle jag verkligen klara det? Jag var väldigt rädd för att resa ensam, till och med inom landet. Men efter att ha tillbringat några månader utomlands blev det ingen stor sak att resa ensam. Även när jag åt själv brydde jag mig inte särskilt mycket om andras blickar. Faktum är att jag tror att det är en möjlighet att vara ensam, eftersom folk ofta kommer fram till mig först och börjar prata, och jag kan träffa nya vänner.
F. Kan du tipsa om dina personliga favoritställen i Florens som du upptäckte under ditt utbytesår?
Eftersom Florens är centrum i regionen Toscana reste jag mycket till de närliggande områdena.
I Arezzo, Vinci, Siena, San Gimignano, Assisi, Spello, Bologna och många andra orter kan du enkelt få en heldagsupplevelse om du bestämmer dig för det.
Dessutom kan Verona upplevas på en dag i samband med operafestivalen, och jag rekommenderar också att du avsätter ungefär tre dagar för att i lugn och ro utforska Venedig, Rom och andra delar av södra Italien.
ⓒKorea Gapyear
F. Berätta om din upplevelse av utbytesåret i Florens.
Jag lämnade ett tryggt jobb efter lite mer än ett år. Många i min omgivning undrade varför jag sa upp mig från ett så tryggt jobb, men jag tänkte att jag borde göra det jag verkligen ville innan jag blev äldre. Under den processen upptäckte jag konceptet utbytesår, och programmet ”Bo där” passade perfekt för min situation. Det var ett program som skulle ge mig ny energi. Även när jag reste ville jag inte bara passera de berömda sevärdheterna. Jag ville stanna länge på en plats, bli en del av staden och leva som en lokalinvånare.
Det var inte lätt att hjälpa till på pensionatet. Efter att ha arbetat hårt på morgonen kom jag hela tiden att uppskatta värdet av allt min mamma gör hemma. ”Jag har bara hjälpt till i två korta månader, men hon har gjort det här i årtionden.” När jag tänkte på det blev det lättare att slutföra arbetet. Tanken på att jag kunde göra vad jag ville och gå vart jag ville när jobbet var klart gav mig en extra motivationskick. De dagar då jag gjorde klart arbetet ordentligt och fick beröm kände jag mig ännu mer nöjd. ^^
ⓒKorea Gapyear
Italien är en otroligt vacker plats. Florens är särskilt full av sevärdheter, eftersom staden är renässanskulturens hjärta. Överallt kan man se den röda liljan, Florens symbol, liksom den lila färgen på fotbollslaget Fiorentinas dräkter. De vackra målningarna i Uffizierna, ett av världens tre främsta konstmuseer, behöver ingen närmare beskrivning. Domkyrkan, som blev berömd genom filmen ”Mellan lugn och passion”, är också en av anledningarna att besöka Florens. Men den underbaraste platsen för mig var floden Arno, med Ponte Vecchio som sitt främsta landmärke. Att se solnedgången från bron, solljuset som speglar sig i floden, gatlyktorna som tänds när det mörknar och musikerna som sjunger på Ponte Vecchio ... Florens lever verkligen upp till sitt rykte som ”Kärlekens stad”.
Under min tid där fick jag uppleva många festivaler och kulturevenemang, bland annat Pitti Uomo, Notte Bianca och Florens största allmänna helgdag. Vid varje tillfälle ägde många evenemang rum nära Ponte Vecchio. Det enorma fyrverkeriet, som varade i över en timme, och vattenföreställningen på floden Arno var några av höjdpunkterna. Även om det var svårt att se allt i de stora folkmassorna blev det ändå ett kärt minne.
ⓒKorea Gapyear
På mina lediga dagar reste jag mycket till de närliggande områdena. Jag tillbringade tre dagar i södra Italien och upplevde Neapels vackra hamn, det fantastiska Medelhavet på Capri och den vackra kustvägen mellan Positano och Amalfi. Jag lyssnade också på en vacker sång som sjöngs av en gondoljär i Venedig och kände en överväldigande känsla på Veronas arena, känd som drömmarnas scen. Jag önskade par som hade utomhusbröllop i Siena och San Gimignano lycka till och fann sinnesro under min vistelse i klostret i Assisi. I Vinci, Leonardo da Vincis hemstad, letade jag efter spår av honom, och i Spello, blommornas stad, njöt jag av den världsberömda blomsterfestivalen Infiorata. Det var verkligen min egen, unika Italienupplevelse. Jag njöt i lugn och ro av alla berömda och sevärda platser i Italien som jag ville uppleva.
ⓒKorea Gapyear
När man reser träffar man så många människor. Känslan av samhörighet och värme som uppstår när man råkar stöta på någon på gatan bara för att hen är korean är så stark. Vi pratar om våra resor och ger varandra råd över en måltid, och delar ibland berättelser om våra liv. Om våra scheman passar ihop kanske vi planerar att besöka samma platser och tillbringar en eller två dagar tillsammans. Så många band knyts när man tillbringar några glädjefyllda timmar tillsammans. När jag ser tillbaka minns jag måltider med människor vars namn jag inte ens kände till. Även om det inte går att hålla kontakten med alla man möter när man reser, finns det några personer som man kan bygga verkligt värdefulla relationer med.
ⓒKorea Gapyear
Slutet lämnar alltid efter sig en känsla av saknad. Därför tror jag att man kan se fram emot nästa gång. Den sista dagen i Florens återbesökte jag platserna jag hade varit på och förevigade dem på bild. Gelaterian jag ofta besökte, Café Gilli, restauranger, barer och förstås Duomo och Ponte Vecchio. Varje gränd och varje butik kändes så välbekant. Marknaden där jag brukade köpa ingredienser och stigen längs floden Arno där jag joggade på kvällarna. Inget av det här kommer jag att glömma. Italienarna jag mötte där, dem jag hälsade på och den avslappnade känsla jag fick av dem. Jag kommer att minnas allt under lång tid.
ⓒKorea Gapyear
När jag kom tillbaka till Korea och tänker tillbaka på den tiden känns den som en avlägsen berättelse. Det är som om det bara vore en dröm. Men jag kommer definitivt att åka tillbaka. Genom en bekant bestämde jag mig för att lära mig italienska. Man säger att språk är en dörr till en annan värld. När jag väl behärskar italienska är jag säker på att ett tillfälle kommer för mig att återvända dit. Då vill jag vara den som inleder samtalen och pratar på djupet med dem. Jag hoppas att den dagen kommer snart, så snart som möjligt. ciao ciao.
Hem
