Jag ansökte om ett sabbatsår eftersom jag under förberedelserna inför arbetslivet och när jag skrev mitt personliga brev reflekterade över mig själv, ville stärka mitt självförtroende och träffa och umgås med fler människor. – Busan, där vill jag bo: min passionerade andrastad |
– Saker som var praktiska / saker som var besvärliga:Jag kommer inte på något särskilt.
– Tips på vad du bör ta med
Ta med sådant du brukar använda och det som behövs i vardagen. Om du glömmer något kan du köpa det direkt, så det borde inte vara alltför besvärligt.
Vad var det bästa med sabbatsårsprogrammet du deltog i?
1. Jag var glad över att kunna få vänner i Busan.
2. Att bo i Busan, som har en helt annan atmosfär än de platser jag bott på tidigare, blev ett oförglömligt minne för mig.
3. Jag kunde lära mig dialekten.
4. Jag kunde förstå att människors livsstil och värderingar skiljer sig åt mellan olika regioner och lära mig om deras kultur.
Berätta om personerna du träffade eller umgicks med genom sabbatsårsprogrammet.
De jag tillbringade mest tid med var personalen.
Vi åt tillsammans från morgon till kväll och reste ibland tillsammans. Även om perioden på en månad var kort hann viknyta många bandoch visa varandra mycket omtanke.
Har du några tips till framtida deltagare?!
dinaplanerade saker,saker du vill görahoppas jag att du sammanställer i en lista och sedan genomför. Ta också initiativ till att bli vän med personalen och leta efter tillfällen att träffa många lokalbor.
Hur var det före och efter deltagandet i sabbatsårsprogrammet?
Det skedde inga större förändringar under den enda månaden, men jag knöt nya kontakter och fick minnen från nya upplevelser.
Vilka platser i Busan rekommenderar du, som du upptäckte under sabbatsåret?
Gamcheon Culture Village, Beomeosa-templet, Wolryeongbergets fyrbåk, Songdo-stranden, Waterfront Park, Dadaepo
Min berättelse om sabbatsåret i Busan
En av de mest minnesvärda upplevelserna var festen med gästerna på pensionatet klockan åtta på fredagskvällen. Vi tillbringade en fartfylld fredagskväll med att dela reseberättelser över kyckling och öl. Jag hade turen att börja mitt sabbatsår en fredag och kunde vara med på festen direkt. Den kvällen var vi som mest 18 personer på festen. Till en början kändes det överväldigande att anpassa sig till pensionatet, men jag bestämde mig för att ”ha kul” och gick med på festen. Tack vare det blev jag snabbt nära vän med personalen.
Jag ansökte om ett sabbatsår eftersom jag, medan jag förberedde mig för jobbansökningar och skrev mitt personliga brev, reflekterade över mig själv och ville stärka mitt självförtroendeDen känslan växte fram, och jag ville också träffa fler människor och utmana mig själv. Därför ansökte jag om ett sabbatsår och åkte spontant ner till Busan. Jag hade inga stora planer, men eftersom jag ville träffa och prata med många människor tror jag att jag under en månad tog kontakt med andra på ett öppet och initiativrikt sätt. Tack vare det fick jag många vänner i Busan och håller fortfarande kontakten med mina utländska vänner.
Min initiativrika inställningverkar ha gjort ett gott intryck på kvinnan som arbetar på pensionatet och på föreståndaren. De berömde mig alltid, och tack vare det fick jag mycket stolthet och självförtroende inför att prova nya saker.
En annan minnesvärd upplevelse var att jag, eftersom jag vanligtvis tycker om att teckna, väggmålningari Busan, som har många väggmålningar, ville hitta något meningsfullt att göra och delta i volontärarbete med väggmålningarJag gick dit och hjälpte till. På morgonen åkte jag till skolgården vid Yeonje Middle School för att volontärarbeta för eleverna. De andra som deltog i volontärarbetet hade ingen erfarenhet av att måla väggmålningar, så jag ansvarade för att blanda färger och hålla uppsikt över målningen. Trots den fuktiga sommarvärmen i Busan var det slitsamt, men jag kände mig stolt när eleverna tackade oss.
Jag tycker om att leta efter gömda restauranger på fritiden. Många resenärer har redan tipsat om matställen på bloggar, men för att hitta platser som bara Busans invånare känner till och restauranger som de själva gillar frågade jag lokalbor och provade ställena själv. Många känner till att Gaya Milmyeon är berömt och gott, men personligen tyckte jag att Gupo Milmyeon i Jungang-dong var godare.
Jag upptäckte också ett kafé vid Songdo-stranden med en fantastisk utsikt på kvällen. Jag tog med vänner och familj som kom på besök till Busan dit, så att vi kunde ha det trevligt tillsammans. Vänner från Seoul bodde också på pensionatet en eller två dagar, och när jag hade slutat jobba gick vi runt tillsammans och skapade fina minnen. När jag visade mina vänner runt sa de att jag hade lärt mig dialekten så bra på bara en månad att jag verkade vara en riktig Busanbo, vilket gjorde oss glada.
Under månaden tycktes dagarna flyga förbi medan jag vande mig vid och utforskade nya platser och träffade nya människor. När jag tittade tillbaka på varje foto,tänkte jag: ”Jag har verkligen bara fina minnen med mig hem från Busan.”Det var så jag kände. Om jag inte hittar ett jobb i Busan lär jag nog inte få någon mer chans att bo där under en så lång period, men jag kommer aldrig att glömma Busan och människorna jag träffade där.
Hem
