Det bästa med gap year-programmet var mötena. Jag tyckte verkligen om att jag råkade träffa människor som jag inte hade känt tidigare och att de mötena utvecklades till värdefulla relationer. Genom människorna jag mötte vidgades mina vyer och jag upptäckte sidor av mig själv som jag inte kände till. Ibland blev jag besviken över mina egna brister, men jag var tacksam över att jag åtminstone själv började inse dem. – Paris, Frankrike — jag vill bo där / Choi Dae-eun, deltagare i gap year-programmet I Want to Live There |
Språk
Vilka kunskaper i franska hade du innan du deltog?Bara hälsningsfraser
När jag börjadeInga problem
– Mitt personliga språktips?!
Jag tror att det är till stor hjälp att studera franska i förväg för att utveckla sina språkkunskaper medan man är där.
Vad du bör ta med
Saker jag saknade och tyckte var besvärliga att inte ha med:Lång klänning
Saker som var praktiska att ha med:Påsar med blixtlås, en dagbok, solglasögon, en filt
– Mitt personliga packningstips?!
Packa inte för mycket. Om du tvekar och frågar dig själv ”Kommer jag att behöva det här?”, ta inte med det nu – det är bäst att köpa det på plats om det behövs.
F.Vad var det bästa med gap year-programmet du deltog i?
Det bästa med gap year-programmet var just mötenaDet var det.
Jag tyckte verkligen om att jag råkade träffa människor som jag inte hade känt tidigare och att de mötena utvecklades till värdefulla relationer.
Genom människorna jag mötte vidgades mina vyer och jag upptäckte sidor av mig själv som jag inte kände till. Ibland blev jag besviken över mina egna brister, men jag var tacksam över att jag åtminstone själv började inse dem.
Jag kan fortfarande inte glömma människorna som var ledsna tillsammans med mig den dag jag åkte. När jag läste brevet som en medarbetare hade skrivit på planet och mindes människorna jag mött på pensionatet, en efter en, insåg jag återigen att det finns glädjetårar.
F.Berätta om de människor du mötte under ditt gap year som gjorde särskilt intryck på dig.
Medarbetarna jag träffade under gap year-programmet kommer att förbli värdefulla relationer för livet. Eftersom vi var ungefär jämnåriga och hade liknande bekymmer lyssnade vi på varandras berättelser, fick inblick i världar vi inte kände till och lärde oss mycket. Att dessutom bo tillsammans med kvinnan som arbetade på pensionatet fick mig att känna och tänka mycket.
Man skulle kunna tro att den viktigaste relationen för en medarbetare är den till gästerna, men jag tycker att det är relationen till kvinnan som arbetar på pensionatet.Som medarbetare står du närmast kvinnan som arbetar ensam på en annan plats och kan, om än bara lite, lindra hennes ensamhet och hemlängtan. Om du bygger upp en god relation till henne kommer hon naturligtvis att börja uppskatta tiden med personalen på pensionatet, och jag tror att den energin också kommer att påverka gästerna positivt.
F.Vad förändrades när du jämför tiden före och efter gap year-programmet?
Genom att träffa människor med olika yrken och personligheter fick jag se en ny värld och tänka nya tankar. Den här processen kan ha vidgat det som tidigare varit begränsat– mitt sätt att tänka – och hjälpt mig att se människor ur fler perspektiv.Jag lärde mig också att acceptera andra i mellanmänskliga relationer på ett sätt som jag inte hade upplevt tidigare.
Och framför alltlärde jag mig att vara tacksam mot mina föräldrarDet lärde jag mig. Tidigare kanske jag tog mina föräldrar för givna, eftersom de alltid fanns vid min sida och stöttade mig. Men nu känner jag större tacksamhet mot mina föräldrar än mot någon annan, och jag visar dem min tacksamhet.
F.Tips till framtida deltagare.
Det finns något som min mamma alltid har sagt till mig.
Man vet aldrig när man träffar någon igen, så gör alltid ditt bästa för den person du möter.Det var vad hon sa.
Under gap year-aktiviteterna kunde jag verkligen förstå vad min mamma menade. Före aktiviteterna tolkade jag hennes ord som att man inte ska ge ett dåligt intryck, eftersom man aldrig vet var man träffar någon igen. Efter aktiviteterna fick hennes ord en ny innebörd för mig: du kanske aldrig mer i livet får träffa personen du möter just nu, så du måste göra ditt bästa.
Det här är rådet jag vill ge till dem som ska delta i programmet ”Jag vill bo där”. Till skillnad från andra program får du här träffa många människor. En del ser du i en dag eller två innan ni skiljs åt, medan andra är med dig under hela aktivitetsperioden. Oavsett hur länge ni är tillsammans eller vilken sorts person det är, kommer det att leda till positiva förändringar hos dig om du gör ditt bästa för alla du möter.
F.Berätta om din egen resrutt som du upptäckte under ditt gap year.
Innan aktiviteterna började hade jag redan rest i ungefär två månader. Jag började i Serbien i Östeuropa, reste via Tunisien i Nordafrika och kom sedan fram till Paris. Jag inledde resan med en enkelbiljett till Belgrad, vilket gjorde att jag kunde resa utan press eller oro över resplanen, och jag var väldigt glad under resan. På vägen träffade jag många människor och upptäckte spännande platser som jag inte kände till. Om du reser med ett alltför fullspäckat schema kan du inte åka till platser du får lust att besöka längs vägen, så jag rekommenderar att du ger dig av med en rimlig plan.
F.Berätta om ditt personliga sabbatsår i Paris.
Jag tog inte tjänstledigt för att ha ett sabbatsår. Jag tog ledigt för att resa, och under en längre resa ägnade jag mig åt sådant man gör under ett sabbatsår. Jag valde att arbeta på ett pensionat för att få tid att reda ut mina tankar och vila på en och samma plats.
Som planerat stannade jag förstås på pensionatet i ungefär 80 dagar, hade ett eget förvaringsutrymme och levde på ett annat sätt än under mina tidigare resor. Det var bekvämt både fysiskt och mentalt, men tiden på pensionatet gav mig mer utrymme i hjärtat än någonsin tidigare – ett utrymme jag själv behövde fylla.Det lämnade ett stort utrymme i mitt hjärta som jag själv behövde fylla.
För det första, ett tidsutrymmeDet stämmer. När jag reste mellan tjugo och tjugoett års ålder träffade jag inte många som var yngre än jag eller i min egen ålder. De flesta var vuxna som arbetade eller äldre personer som bara hade sin sista termin kvar. Jag lärde mig mycket av att träffa människor som hade mer livserfarenhet än jag. När jag såg hur olika människor använde sin tid insåg jag framför allt något om ”tid”.
Fråga 1.Varför finns det så många personer födda 1994 omkring mig? Varför gick vi alla ut grundskolan, högstadiet och gymnasiet samma år och hamnade sedan på universitetet tillsammans?
Preliminärt svar 1.En dag kom jag att tänka på det här och insåg att det inte finns ett enda rätt svar när det gäller tid. Att alla har lika mycket tid betyder inte att de måste använda den på samma sätt. Ändå använder de flesta i vårt land sin tid på liknande sätt under liknande perioder i livet. Kanske är det därför människor i ungefär samma ålder har liknande bekymmer. Kanske är det rätta svaret att var och en använder sin tid på sitt eget sätt.
För det andra,mötesutrymmeDet handlar om ”mötesutrymmet”. Under hela mitt liv har jag aldrig träffat så många och så olika människor som när jag bodde på pensionat. Människorna jag träffade på det här sättet …Hur många av dem kommer jag att minnas? Hur många människor kommer jag att kunna fortsätta träffa? I mötenas värld finns det otaliga ansikten och namn, men jag har länge vetat att det inte kommer att vara många av dem som jag fortsätter att träffa. Ändå brukade jag minnas människor jag träffat, även bara en gång, under lång tid och fortsatte på eget initiativ att träffa dem, om än inte ofta. Men när jag såg gästerna jag mötte genom mina aktiviteter började jag tänka att jag kanske inte kan fortsätta träffa alla. Efter sabbatsåret fick jag ett nytt sätt att se på möten.
Fråga 2.Jag har träffat så många människor på så kort tid att jag oroar mig för hur jag ska kunna hålla kontakten med dem i framtiden. Kommer jag att fortsätta minnas människorna som jag bär med mig i minnet nu?
Preliminärt svar 2.Tillfälliga möten kan utvecklas till meningsfulla relationer, men ibland förblir ett slumpmässigt möte just bara ett tillfälligt möte. Det kan vara dåraktigt att försöka göra varje slumpmässigt möte till en förbindelse för livet. När du träffar många människor kan du ibland låta ett möte få ebba ut av sig självt. Att inte längre träffas rent fysiskt behöver inte vara så hjärtskärande eller förtvivlat.
För det tredje,familjeutrymmeDet handlar om ”familjeutrymmet”. Under mina resor var det som gjorde mest ont när min familj oroade sig för mig. Jag måste alltid lugna mina föräldrar. Föräldrar håller sina barn kärare än allt annat. Min egen väg är viktig, men jag hoppas att jag inte glömmer att mina föräldrar alltid oroar sig för mig.
Fråga 3.Det är mitt liv och jag bestämmer själv – varför måste jag be mina föräldrar om lov?
Preliminärt svar 3.Föräldrar vill alltid att det ska gå bra för deras barn. När du fattar beslut ska du inte beröva dina föräldrar deras föräldrarättigheter. Det är de som lyssnar på sina barns bekymmer och, när ett barn tvekar mellan två vägar, föreslår en riktning i stället för att tvinga fram den.
Hittills har jag berättat om de tre utrymmen jag behöver fylla.
De här utrymmena är varken färdiga eller tomma just nu. Det är inte utrymmen som jag måste färdigställa eller tömma i framtiden. Det är helt enkelt utrymmen som jag inte bör glömma och som jag kan fylla genom att lägga till mina tankar, en i taget.
Det hände så många små möten och episoder under sabbatsåret att jag inte visste vilka jag skulle berätta om. Därför skrev jag inte om själva resandet, utan bara …vad jag kände under mitt sabbatsårJag skrev ner dem. De preliminära svaren är mina tankar just nu och kan förändras i framtiden. Därför är de inte några absoluta svar.
Hem
