Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Från att veta lite om sjukhusavdelningar till att utforska karriärmöjligheter #Bättre kommunikation med hjälp av medicinska termer och ledtrådar om min framtida karriär #Att lära känna ett sjukhus i Ho Chi Minh-staden genom praktisk erfarenhet
Hej. Efter att ha arbetat med flera olika saker började jag sent studera till sjuksköterska. Jag är nu student på första året vid sjuksköterskeprogrammet i Korea . Jag studerar flitigt med stor lust att lära och förbereder mig steg för steg för att bli en bra sjuksköterska. Efter att ha arbetat för ett internationellt flygbolag och ett IT-företag började jag studera till sjuksköterska igen. Jag ville hitta svaren på mina frågor ute i verkligheten, inte vid skrivbordet, och begav mig därför till Ho Chi Minh-staden.
Jag deltog i ett internationellt volontärprojekt inom sjukvården i Vietnam eftersom jag ville träffa människor på plats, hjälpa till och lära mig vad det innebär att dela med sig. Jag trodde också att det skulle vara lärorikt för min framtida utveckling som sjuksköterska att observera och få erfarenhet av det dagliga arbetet på ett riktigt sjukhus. Som förstaårsstudent på sjuksköterskeprogrammet utan klinisk erfarenhet ännu, ville jag få uppleva med hela kroppen hur den omvårdnad jag bara hade lärt mig om i böcker fungerar med riktiga patienter i vården.
Eftersom jag hade erfarenhet av att bo och arbeta utomlands kände jag mer förväntan än oro inför att anpassa mig till en ny miljö. Gap Year gav mig noggrann information om vad jag behövde förbereda inför avresan och om förhållandena på plats , så jag gick igenom den och förberedde mig på att lära känna den lokala kulturen med ett öppet sinne. Tack vare den lokala personalens omtanke kunde jag känna mig mycket trygg.
När jag kom fram hämtade koordinatorn mig på flygplatsen och visade mig till universitetsstudenthemmet där jag skulle bo. Därefter fick vi en kort introduktion på kontoret. Sedan samlades vi för att gå igenom hela schemat och lära oss lite av det lokala språket, så att vi kunde förbereda oss inför sjukhusbesöken. När volontärarbetet på sjukhuset började arbetade vi i skift på förmiddagen och eftermiddagen.
Vi placerades på olika avdelningar varje vecka. Om vi blev intresserade av en avdelning under volontärarbetet tog de lokala koordinatorerna hänsyn till våra önskemål och placerade oss där . På ortopedavdelningen och rehabiliteringsmedicinska avdelningen observerade jag de lokala läkarnas arbete och följde patienternas återhämtning under fysioterapi- och arbetsterapisessioner. Jag fick också se operationssalen och traditionella behandlingsmetoder, bland annat på en klinik som liknade en koreansk traditionell medicinmottagning, och lärde mig och upplevde mycket.
I Korea går jag fortfarande första året och har ännu inte påbörjat min kliniska praktik, så jag har inte haft möjlighet att i detalj se hur arbetet på ett sjukhus går till. Jag hade hört att det var mycket svårt att få komma in i en operationssal, men på sjukhuset i Vietnam fick jag, under vägledning av koordinatorerna och sjukhuspersonalen, även gå in i operationssalen. Det var en mycket värdefull erfarenhet som jag knappast hade kunnat få i Korea.
Det fanns stunder då jag kände mig ledsen över att inte kunna tala med patienterna på deras språk, men jag insåg att omtanke kan förmedlas även genom blickar och beröring. Genom den här erfarenheten insåg jag att omvårdnadens kärna i slutändan är kärlek till människor. Under volontärperioden blev det också lite tydligare för mig vilken sorts sjuksköterska jag vill bli.
Jag planerar att flytta utomlands igen efter examen och ville ta reda på om jag skulle kunna kommunicera tillräckligt bra med medicinska termer på sjukhus utomlands och med vänner inom vården som jag träffar där. Jag lärde mig mycket genom att prata om sjukvårdssystem och läkemedelsadministrering i olika länder med läkar- och sjuksköterskestudenter från Australien, Kanada, USA och Europa. Jag kom också fram till att jag kan kommunicera tillräckligt bra med medicinska termer.
Jag samlade några kurskamrater från skolan och deltog tillsammans med dem. Under projektet deltog även en person från Korea, så vi gjorde sällskap. När vi kom till boendet lärde jag känna en vän från USA som bodde där och en vän från Australien som jag träffade på sjukhuset. Vi kom bra överens, pratade om sjukhus och höll ihop under hela vistelsen. Ju mer jag tog initiativ till att närma mig och prata med olika människor jag träffade under programmet, desto mer kunde jag lära mig.
Jag skulle ge upplevelsen 5 av 5 i fråga om hur mycket den hjälpte mig att förändra mitt liv. Genom den lärde jag mig nya saker och kunde tänka ur olika perspektiv. När jag besökte sjukhusets olika avdelningar fick jag fundera över vilka avdelningar jag skulle vilja arbeta på i framtiden och vilka som kanske skulle vara svåra för mig.
Det är svårt att bestämma sig definitivt redan nu, men det var en mycket meningsfull upptäckt att få uppleva olika avdelningar och reflektera över vad jag själv tycker. Före projektet visste jag ingenting om sjukhusets avdelningar, men efteråt började jag fundera på vilka avdelningar jag var intresserad av och vilka jag skulle vilja arbeta på. Jag fick lära mig nya saker och kunde se min framtida karriär mer konkret.
Boendet låg nära flygplatsen, och i närheten fanns en takbar som hette Noc Beer San Bay Rooftop Garden. Därifrån kunde man se hela staden från taket och även de höga byggnaderna i distrikt 1 och 7 på avstånd, vilket var väldigt trevligt. Med Grab, en app som påminner om KakaoTalk i Sydostasien, kunde man snabbt ta sig in till centrum. Jag rekommenderar också att passa på att njuta av stadslivet på kvällarna eller under lediga helger.
Om man bara bestämmer sig finns det gott om resmål och shoppingmöjligheter. Jag rekommenderar att ni deltar åtminstone en gång om ni får möjlighet.
Jag tror att man kan lära sig mycket genom att ta initiativ, inte bara i det här programmet utan i livet i stort, och aktivt kommunicera med alla man möter.
Jag vill tacka alla på Gap Year som har lagt ner så mycket arbete på att planera och genomföra ett så meningsfullt program. Tack vare er kunde vi resa iväg och delta utan bekymmer, eftersom programmet redan var ordnat. Tack till alla på Gap Year som skapade den här värdefulla möjligheten.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
