Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Från rädsla för en obekant miljö till en inställning där jag välkomnar utmaningar. #Större självförtroende när det gäller att kommunicera och skapa relationer på engelska. #Jag har varma minnen av kontakten med barnen.
Skapa minnen tillsammans med barn i Ho Chi Minh-staden, Vietnam
Hej! Jag heter Kim Miji och deltog nyligen i två veckors volontärarbete i Ho Chi Minh-staden. Jag är i projektet ”När min närvaro får lysa: dela och uttrycka glädje och få kärlek tillsammans med barn i Ho Chi Minh-staden, Vietnam” .
I mars i år blev jag oväntat erbjuden avgångsvederlag på grund av företagets ekonomiska svårigheter, vilket fick mig att fundera djupt över min framtida karriär och framtid . Då fick jag höra talas om konceptet gap year, och under pausen funderade jag på vad jag verkligen var intresserad av och vad jag länge hade velat prova. I stället för att bara slå ihjäl tiden ville jag vidga mina vyer genom nya upplevelser och få tid att reflektera över mig själv.
Då kom jag att tänka på volontärarbete utomlands, som länge stått på min bucket list. Jag tycker om barn och trivs med att umgås med dem, så jag tänkte att det här projektet, där jag kunde knyta an till barnen och tillbringa meningsfull tid med dem, skulle passa mig bra. Därför bestämde jag mig för att delta. Jag ville övervinna min rädsla för en främmande miljö, möta olika människor och få nya perspektiv, samt uppleva hur det känns att ha en positiv inverkan på någon genom att vara tillsammans med barnen.
Jag hade vanligtvis bara gjort korta utlandsresor på ungefär fyra dagar och tre nätter, så jag var orolig inför att bo utomlands under en längre tid. Jag kände också en stor press över att behöva kommunicera på engelska, och jag var ganska tillbakadragen när det gällde att umgås med nya människor. Men inför avresan fick jag stegvisa instruktioner om förberedelserna, och introduktionsmaterialet var noggrant sammanställt, så jag kunde förbereda mig i lugn och ro. Det minskade förberedelsestressen rejält och gjorde att jag kunde påbörja volontärarbetet med en avslappnad känsla.
På plats träffade vi vår kontaktperson på skolan klockan 7.45 på morgonen och tog bussen till vår destination. Förmiddagsaktiviteterna pågick vanligtvis från 8.30 till 11.10. Efter lunch hade vi egen tid för vila fram till klockan 14. Eftermiddagsaktiviteterna slutade klockan 15.30, och sedan hade vi fritid. Vi hade gott om fritid och kunde utforska närområdet eller umgås med de andra deltagarna och få tid för vila och återhämtning.
Vi bodde i ett rum för åtta personer på studenthemmet, som överlag var rent och bekvämt. Jag kunde umgås naturligt med deltagare från olika länder och vidga mina vyer genom att ta del av tankar och värderingar från människor med andra livserfarenheter. När jag hade svårt att kommunicera på grund av mina begränsade kunskaper i engelska hjälpte en koreansk vän som bodde med mig mycket, vilket jag minns särskilt väl. Jag fick självförtroende och insåg att det går utmärkt att bygga relationer så länge man är villig att kommunicera, även om ens engelska inte är perfekt.
De mest rörande stunderna var de jag tillbringade med barnen på två och ett halvt år som jag ansvarade för. Till en början tyckte barnen att jag var främmande och var på sin vakt, men med tiden började de själva komma fram till mig och le glatt. När jag satt ner satte de sig helt naturligt i mitt knä eller tog min hand. Det var så gulligt och minnesvärt. Även om vi talade olika språk förmedlade barnens oskuldsfulla uttryck och varma hjärtan sig tydligt, och jag kom själv att verkligen tycka om dem.
Under volontärarbetet började jag också tänka på hur krävande och värdefullt arbetet som förskollärare är. Två lärare tog hand om omkring nio barn under de lugnare dagarna och upp till femton de mest hektiska. Jag såg på nära håll att det inte var lätt att samla barnen, ordna måltider och få dem att sova middag. Jag insåg hur stor insats och hängivenhet det krävs av lärarna för att ta hand om barnens säkerhet och vardag, och kände djup respekt för dem. Säkerheten var också väl omhändertagen under både vardagen och aktiviteterna, och kontaktpersonerna gav tydliga instruktioner och agerade snabbt, vilket gjorde att jag kunde delta i programmet utan oro.
Vid ett tillfälle behövde jag kontakta kontaktpersonen under helgen på grund av personliga omständigheter, och jag är tacksam för att hen svarade snabbt trots att det var helg och skyndsamt hjälpte mig med det jag behövde. Det här volontärarbetet var inte bara en tid då jag knöt varma band till barnen, utan också en erfarenhet där jag lärde mig värdet av och ansvaret i att ta hand om någon. Jag insåg också att även små gester av omtanke och kärlek kan ha en positiv inverkan på varandra. Om jag skulle sätta ett betyg på hur mycket det här projektet hjälpte mig att förändra mitt liv skulle det bli 7 av 10.
I Ho Chi Minh-staden besökte jag Bùi Viện-gatan i distrikt 1 och Bến Thành-marknaden. På helgen var det också en bra idé att lägga in fredagen och resa från Ho Chi Minh-staden till andra platser, som Phú Quốc eller Nha Trang. Jag umgicks med människor från olika kulturer och lärde mig förstå deras tankar och kulturer, liksom vikten av förståelse och omtanke. Till dem som funderar på att delta vill jag säga: var inte rädda, utan våga prova.
Det här gap year-året var en upplevelse som betydde mycket mer för mig än bara volontärarbete utomlands. Min rädsla för främmande miljöer har minskat rejält, och jag har lärt mig att inte vara rädd för nya utmaningar och att uppskatta glädjen i att utvecklas tillsammans med olika människor. Framöver vill jag också hellre anta nya utmaningar aktivt än undvika främmande upplevelser och på så sätt upptäcka en större värld. Det var en kort tid, men jag skapade värdefulla minnen som jag kommer att bära med mig länge, och det var en meningsfull tid som gav mig möjlighet att växa ett steg.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
