Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Från ett begränsat perspektiv i Korea till ett bredare synsätt #Kunskap om insättning av intravenösa infarter och desinfektion av instrument. #En gripande insats som fick mig att tänka på barnens känslor.
Jag heter Song Jimin och går första året på sjuksköterskeprogrammet. Jag blev intresserad när en kurskamrat på universitetet sökte någon att åka tillsammans med, och deltog därför i volontärarbete på ett sjukhus i Ho Chi Minh-staden. Jag ville få nya erfarenheter som jag inte kan få i Korea och se sjukhusarbetet på nära håll. Före avresan var jag lite orolig för om vi skulle kunna förstå varandra, men jag hade inte förberett något särskilt.
På plats gick jag upp på morgonen, åt frukost på boendet och åkte direkt till sjukhuset. Jag hjälpte till med olika arbetsuppgifter och lärde mig mycket, bland annat hur man sätter dropp och steriliserar instrument. Jag upplevde att miljön var lite annorlunda än på sjukhus i Korea, men inne på sjukhuset kunde jag känna mig trygg. På gatorna var det däremot mycket motorcykeltrafik, så jag tyckte att man behövde vara lite extra uppmärksam när man tog sig fram.
Det första stället jag besökte var en verksamhet som tog hand om barn med problem med benen eller kroppen. Jag hjälpte ett barn som hade ont i benet och hade svårt att gå genom att stötta det. Barnet försökte hela tiden springa eller sparka på saker med sitt skadade ben, vilket först gjorde mig lite förbryllad. Men efter ett tag tänkte jag att det kanske berodde på att barnet ville kunna röra sig fritt med sitt friska ben, och jag blev rörd. När jag hjälpte barnen fick jag möjlighet att fundera över många saker.
Det var en ny upplevelse att få se sjukhusarbetet framför mig, och genom att prova på olika områden kunde jag fundera över vad som passar mig. Efter att bara ha varit i Korea kom jag till en miljö där jag ständigt behövde prata med utländska vänner, och det kändes som om mina begränsade vyer vidgades. Även om vi deltog i olika program blev jag lite bekant med en amerikansk man och pratade med honom varje gång vi åt tillsammans. Jag lärde också känna några personer genom att delta i det medicinska programmet tillsammans med dem.
När volontärarbetet på sjukhuset var slut hade jag gott om fritid och gjorde utflykter i områdena runt Ho Chi Minh-staden. Det fanns mycket att göra i Ho Chi Minh-staden, och det jag minns bäst är att jag åkte med en sightseeingbuss med två våningar. Projektet hjälpte mig så mycket att jag skulle ge det 10 av 10 när det gäller hur mycket det förändrade mitt liv. Jag tycker att jag har utvecklats sedan jag deltog.
Till dem som ska delta framöver rekommenderar jag att skapa vanor med regelbundna tider, som att lägga sig tidigt och gå upp tidigt. Jag vill också tacka koordinatorn, som förklarade allt så vänligt och gjorde ett bestående intryck på mig.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
