[Videorecension] Fick uppleva villkorslös kärlek i Tokushima | Kände livets tyngd och fann ro
#Kände livets tyngd och fann ro #Band till djur, tröst för sig själv #Meningen med volontärarbete, en varm vändpunkt
Författare: Administratör
Land / stad: Asien/Japan/Tokushima
Visningar : 1991
*En deltagare i ett riktigt sabbatsårsprogram medverkade i den här intervjun för att introducera sabbatsår för fler.
Rekommenderas varmt av Lee Yujin, deltagare i Korea Gap Year 👏👏👏
Ett enkelt vardagsäventyr i naturen: volontärarbete med att ta hand om övergivna djur i Tokushima, Japan
”Jag tror inte att det kommer en lyckligare dag än den här i mitt liv.”
🐶 En nära kontakt med djur och en önskan om en kort paus
Den här semestern volontärarbetade jag i fyra veckor på ett djurhem för övergivna djur i Tokushima, Japan. Efter att ha läst kurser om djur i skolan ville jag någon gång få umgås med djur på riktigt, och samtidigt ville jag ge mitt trötta sinne en chans att vila. Jag hade fina minnen av att ha miljövolontärarbetat på Island under ett sabbatsår tidigare. Den här gången ville jag också komma iväg som på en resa, men samtidigt göra något meningsfullt, och den önskan ledde mig naturligt till volontärarbete i Tokushima.
🐕 Omvälvande äventyr på hundpromenaderna
Huvuduppgiften var att gå ut med hundarna. Varje dag rastade vi ungefär 15 hundar, och varje promenad varade i cirka 15–20 minuter. Medan volontärerna var ute och gick städade personalen hundgårdarna. En hund i synnerhet, ”Kiki”, var så mild och älskvärd – hon var min favorit (skratt). Allt gick förstås inte helt smidigt. En gång tappade en volontär bort en hund under en promenad. Det var inte jag, men jag minns fortfarande tydligt hur spänt det var i stunden. Promenaderna var mer hektiska och tröttande än jag hade väntat mig, men när jag tänkte på att de där korta 20 minuterna förmodligen var den mest spännande stunden på dagen för hundarna försökte jag alltid gå ut med gott humör.
🏡 Känslan av att omtanken når fram
Till en början var hundarna blyga, men så plötsligt kunde de begrava ansiktet i mitt knä och be om att bli burna – de stunderna berörde mig djupt. Det var då jag kände att de små gesterna jag visade hade tagits emot med värme. Då insåg jag att det jag gjorde verkligen betydde något för någon.
🤣 Det oväntade kostnadsfiaskot
Jag trodde att jag naturligt skulle gå ner i vikt av att springa runt hela dagarna … men jag gick faktiskt upp i vikt. Varje kväll avslutades med att jag drack öl tillsammans med de andra volontärerna, och kilona blev fler … Till slut köpte vi tre en våg och gjorde till och med ”Tiffany-träningen” tillsammans. (Men vi höll bara på i två dagar!)
🗣️ Trösten i samtalen med utländska vänner
Michael, en tysk som volontärarbetade tillsammans med mig, var ett stort stöd och en inspirationskälla. Jag var orolig inför mitt TOEFL-prov och undrade ”går det här bra?”, men Michael sa till mig: ”Det här samtalet är i sig övning i hörförståelse och tal.” När jag hörde det kände jag att det var okej att bara njuta av stunden. Det blir nog inte många tillfällen att koppla av så här i framtiden.
💖 En paus i form av volontärarbete
Genom volontärarbetet kände jag återigen livets tyngd och kom hem med ett slags lugn och värme som är svår att känna i vardagen. Det var jobbigt ibland, men också en tid fylld av skratt, berörande stunder och lärdomar. Jag tror att det här minnet kommer att bli en stor drivkraft i mitt liv framöver.
🙌 Om du funderar på ett sabbatsårsprogram med volontärarbete för att ta hand om övergivna djur i Tokushima, börja i liten skala. Upplevelsen kan bli en mycket varm vändpunkt i ditt liv.
*En deltagare i ett riktigt sabbatsårsprogram medverkade i den här intervjun för att introducera sabbatsår för fler.
Rekommenderas varmt av Lee Yujin, deltagare i Korea Gap Year 👏👏👏
Ett enkelt vardagsäventyr i naturen: volontärarbete med att ta hand om övergivna djur i Tokushima, Japan
”Jag tror inte att det kommer en lyckligare dag än den här i mitt liv.”
🐶 En nära kontakt med djur och en önskan om en kort paus
Den här semestern volontärarbetade jag i fyra veckor på ett djurhem för övergivna djur i Tokushima, Japan. Efter att ha läst kurser om djur i skolan ville jag någon gång få umgås med djur på riktigt, och samtidigt ville jag ge mitt trötta sinne en chans att vila. Jag hade fina minnen av att ha miljövolontärarbetat på Island under ett sabbatsår tidigare. Den här gången ville jag också komma iväg som på en resa, men samtidigt göra något meningsfullt, och den önskan ledde mig naturligt till volontärarbete i Tokushima.
🐕 Omvälvande äventyr på hundpromenaderna
Huvuduppgiften var att gå ut med hundarna. Varje dag rastade vi ungefär 15 hundar, och varje promenad varade i cirka 15–20 minuter. Medan volontärerna var ute och gick städade personalen hundgårdarna. En hund i synnerhet, ”Kiki”, var så mild och älskvärd – hon var min favorit (skratt). Allt gick förstås inte helt smidigt. En gång tappade en volontär bort en hund under en promenad. Det var inte jag, men jag minns fortfarande tydligt hur spänt det var i stunden. Promenaderna var mer hektiska och tröttande än jag hade väntat mig, men när jag tänkte på att de där korta 20 minuterna förmodligen var den mest spännande stunden på dagen för hundarna försökte jag alltid gå ut med gott humör.
🏡 Känslan av att omtanken når fram
Till en början var hundarna blyga, men så plötsligt kunde de begrava ansiktet i mitt knä och be om att bli burna – de stunderna berörde mig djupt. Det var då jag kände att de små gesterna jag visade hade tagits emot med värme. Då insåg jag att det jag gjorde verkligen betydde något för någon.
🤣 Det oväntade kostnadsfiaskot
Jag trodde att jag naturligt skulle gå ner i vikt av att springa runt hela dagarna … men jag gick faktiskt upp i vikt. Varje kväll avslutades med att jag drack öl tillsammans med de andra volontärerna, och kilona blev fler … Till slut köpte vi tre en våg och gjorde till och med ”Tiffany-träningen” tillsammans. (Men vi höll bara på i två dagar!)
🗣️ Trösten i samtalen med utländska vänner
Michael, en tysk som volontärarbetade tillsammans med mig, var ett stort stöd och en inspirationskälla. Jag var orolig inför mitt TOEFL-prov och undrade ”går det här bra?”, men Michael sa till mig: ”Det här samtalet är i sig övning i hörförståelse och tal.” När jag hörde det kände jag att det var okej att bara njuta av stunden. Det blir nog inte många tillfällen att koppla av så här i framtiden.
💖 En paus i form av volontärarbete
Genom volontärarbetet kände jag återigen livets tyngd och kom hem med ett slags lugn och värme som är svår att känna i vardagen. Det var jobbigt ibland, men också en tid fylld av skratt, berörande stunder och lärdomar. Jag tror att det här minnet kommer att bli en stor drivkraft i mitt liv framöver.
🙌 Om du funderar på ett sabbatsårsprogram med volontärarbete för att ta hand om övergivna djur i Tokushima, börja i liten skala. Upplevelsen kan bli en mycket varm vändpunkt i ditt liv.
Fördelarna med det här projektet
Vi dokumenterar våra deltagares utvecklingsresor.
#Visdom och kompetens#Inre frid och tillfredsställelse#Vila & återhämtning#Livet i Japan#Läka tillsammans med djur#Skydda övergivna hundar#Kärlek till djur#Hundträning i japansk stil#Upplev villkorslös kärlek#Njut av avkoppling#Internationell karriär#Volontärarbete med djur#Skapa kontakt med djur#Läka mitt hjärta#Ladda om med kärlek och lycka#Återfå självkänslan#Hundexpert#Reflektera över mig själv#Volontärresa
Fördelarna med det här projektet
Vi dokumenterar våra deltagares utvecklingsresor.
#Visdom och kompetens#Inre frid och tillfredsställelse#Vila & återhämtning#Livet i Japan#Läka tillsammans med djur#Skydda övergivna hundar#Kärlek till djur#Hundträning i japansk stil#Upplev villkorslös kärlek#Njut av avkoppling#Internationell karriär#Volontärarbete med djur#Skapa kontakt med djur#Läka mitt hjärta#Ladda om med kärlek och lycka#Återfå självkänslan#Hundexpert#Reflektera över mig själv#Volontärresa
Ta bara ett modigt steg. GapYear tar hand om resten.
Hem
