Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Från att vara blyg till att bli den som tar första steget #Kontakter med människor från andra länder och uttryck på engelska och japanska #Oförglömliga minnen från Tokushima i tjugoårsåldern
Den bästa upplevelsen i mitt 21-åriga liv
Jag är en 22-årig universitetsstudent som studerar djur, och jag är särskilt intresserad av hundar och tycker allra mest om dem. Genom en annons på sociala medier fick jag höra talas om ett volontärprojekt för övergivna hundar i Tokushima, och jag deltog eftersom jag ville få en ny erfarenhet. Jag är blyg och har svårt att ta kontakt med nya människor, så mitt mål var att själv ta kontakt med volontärerna jag träffade på plats.
Jag var tvungen att stanna i Japan i två veckor, så till en början var jag lite orolig. Men eftersom jag åkte tillsammans med en vän från universitetet kände jag mig mer förväntansfull än orolig. Inför avresan förberedde jag mig steg för steg genom att följa informationen från Gap Year-personalen. Jag tog också hjälp av internet och vloggar, och det var även till nytta att läsa på lite om Tokushima i förväg. Tack vare det kunde jag åka dit och komma hem igen utan bekymmer. Jag är tacksam mot Gap Year-teamet.
På plats blev vi hämtade av vår kontaktperson runt klockan 10 på förmiddagen och åkte till djurhemmet. Där rastade vi de övergivna hundarna i ungefär 15–20 minuter var, enligt instruktionerna från handledaren. Under pausen åt vi lunch och vilade för att få tillbaka krafterna, innan vi fortsatte att rasta hundarna. Jag tror att vi rastade ungefär tio hundar om dagen. När promenaderna var klara, runt klockan 15–16, åkte vi tillbaka till boendet och hade ledig tid. Det var lite ansträngande ibland, men det var både läkande och glädjefyllt att träffa så många hundar.
Det jag tyckte bäst om med volontärarbetet var att jag fick möjlighet att kommunicera med människor från andra länder. Till vardags hade jag inte möjlighet att prata med utlänningar, men jag kunde småprata på engelska och japanska och lära mig många uttryck. Jag kunde hålla kontakt med den lokala kontaktpersonen och även med Gap Year-teamet, vilket gjorde att jag kände mig väldigt trygg. Jag bytte kontaktuppgifter på sociala medier med en utländsk volontär jag träffade där och blev ännu bättre vän med personen. Jag skapade också fina minnen tillsammans med min universitetsvän som deltog med mig.
På lediga dagar åkte jag in till centrum med de andra volontärerna och tittade runt i områdets livliga kvarter. Vanligtvis gick vi till restauranger nära boendet efter dagens aktiviteter för att njuta av lokal mat. Vi utforskade också omgivningarna kring boendet och fick lära oss mer om landskapet och andra kulturer. Vi tog även bussen till Osaka och njöt av Japan. Jag rekommenderar att man utforskar närområdet och tar det lugnt på lediga dagar.
Det här projektet hjälpte mig att förändra mitt liv med ungefär 7 poäng. Även om två veckor var en kort tid,hade jag före deltagandet mycket svårt att själv ta kontakt med människor och bli vän med dem, men efteråt kunde jag göra det mycket lättare. Det var min första utlandsresa, så jag kände mig lite mer rädd än förväntansfull. Men när jag väl kom dit visade det sig vara ett roligt och givande projekt. Var inte alltför rädda, utan åk dit med ett öppet sinne och njut av upplevelsen.
När jag ser tillbaka på det längre fram tror jag att jag kommer att känna att det verkligen var rätt beslut att delta. Jag fick ett oförglömligt minne från 20-årsåldern och det var en meningsfull erfarenhet. Därför skulle jag rekommendera det till personer i min närhet som funderar på att åka.Det var en annorlunda upplevelse där jag kunde prata med människor från andra länder och uppleva deras kultur.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
