Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
Fokusera bara på din egen utveckling.
GapYear är en tid för utveckling och lycka.
Tillbaka till listanTillbaka till listan
Känner du dig själv väl? Har du stunder då du verkligen älskar något och fokuserar på vad du vill?Visst vore det väldigt sorgligt att bli gammal utan att känna sig själv och utan att någonsin ha provat det man verkligen vill göra? – Lyckades hitta jobb tack vare ett sabbatsår. / Kim Hee-jung, medlem i sabbatsårsgemenskapen (gapper) |
Sabbatsårsgapper nr 64Kim Hee-jung
Lyckades hitta jobb tack vare ett sabbatsår.
# Jag levde ett vanligt liv där samma rutiner upprepades.
Under mitt andra år på universitetet – min mest bekymmerslösa och lyckligaste tid – råkade jag söka till en studentambassadörsgrupp och gå på intervju. Under urvalsprocessen upptäckte jag något chockerande.Att jag egentligen inte kände mig själv.
Ända sedan barndomen hade jag verkligen tyckt om böcker och filmer. När jag tittade på reseprogram och relaterade dokumentärer drömde jag naturligtvis om att skapa min egen berättelse i stället för någon annans.
Men när jag ställdes inför mina föräldrars motstånd, familjens begränsningar, studierna och andra verkligheter levde jag ett vanligt liv som alla andra, med samma rutiner som upprepades.
Efter den intervjun frågade jag mig själv om jag någonsin verkligen hade fokuserat på mina drömmar enbart för min egen skull, och därför …tog jag studieledigt och gav mig ut på ett sabbatsår för att förverkliga mina drömmar.Jag ska dela med mig av min händelserika berättelse, som kanske känns kort för vissa och lång för andra.
# Innan jag började mitt sabbatsår gav jag mig själv några löften.
För det första: planera allt enbart för min egen skull och fokusera på mina egna behov,
För det andra: börja och avsluta på egen hand,
För det tredje: stå för alla utgifter själv,
För det fjärde: under sabbatsåret skulle jag välja trygghet framför risktagande. Jag skulle inte vara den koreanska Kim Hee-jung som bara tänker och inte agerar, utan den globala Kim Hee-jung som omsätter varje dröm i handling,
För det femte: skriva dagbok varje dag!
Målet med mitt sabbatsår var att väcka det jag inom mig som dolts av vardagen och ge mig själv tid att utveckla min potential!
När jag hade satt upp mina resmål och formulerat mina egna löften jobbade jag extra på en engelskakurs och ett kafé för att få ihop pengar. När jag valde jobb fokuserade jag på effektivitet och på sådant jag ville lära mig. På engelskakursen kunde jag studera engelska samtidigt som jag arbetade. Lönen var bra i förhållande till arbetstiden, och eftersom jag studerade socialt arbete skulle kontakten med barn bli en värdefull erfarenhet. Därför blev det mitt förstahandsval.
Jag valde jobbet på kaféet helt enkelt för att jag ville lära mig mer om kaffe. Det var fysiskt ansträngande att ha två jobb, men eftersom jag hade valt ett arbete jag ville utföra skänkte det mig glädje. Jag kunde arbeta och tänka på att mitt sabbatsår kom ett steg närmare!
# Om oro kunde få bekymmer att försvinna skulle det inte finnas några bekymmer.
Ironiskt nog var det ”flygplan” och ”internationella frågor” som skrämde mig när jag förberedde mitt sabbatsår. Det var mycket verkliga men meningslösa rädslor: flygolyckor, terrorism, mindre bekymmer som borttappat bagage när man flyger med lågprisbolag och den ständigt föränderliga internationella situationen.
Men precis som all annan rädsla handlade det om oro för sådant som ännu inte hade hänt, och oron skulle inte förändra någonting. Därför tänkte jag på uttrycket ”Om oro kunde få bekymmer att försvinna skulle det inte finnas några bekymmer” och använde det som självsuggestion.
När rädda tankar dök upp sa jag till mig själv att låta dem passera i stället för att låta dem hindra mig, skrämma mig och hålla mig fast.Efter att ha övat på det några gånger kunde jag ta mig förbi de skrämmande tankarna utan problem, även när de plötsligt dök upp.
Det största hindret var mina föräldrars motstånd. Att en kvinna skulle åka utomlands ensam, och dessutom under en längre tid,var svårt för mina föräldrar att acceptera.
Därför använde jag två metoder. Först vände jag mig till projektet ”Korea Gap Year” och tog fram en PowerPoint-presentation. Av en slump hittade jag ett praktikprojekt för ett sabbatsår i Grekland, dit jag ville åka, inom äldreomsorgen – ett område jag hade varit intresserad av – och sökte.
På något sätt klarade jag den skriftliga ansökan och intervjun på engelska och blev antagen till praktiken. Därefter började jag samla argument för resan. Under en månads praktik skulle jag få erfarenhet av att bo utomlands, inte bara resa, och se hur det utländska systemet fungerade inom samma bransch. Sedan skulle jag lägga till ytterligare en månad för att resa runt i Europa medan jag ändå var där.
När jag hade förberett de argumenten förklarade jag tydligt för mina föräldrar hur jag skulle genomföra praktiken och resan, samt vilka effekter och förväntade fördelar det skulle ha för mig. När jag presenterade det på det här sättet gav mina föräldrar mig tillåtelse att åka på sabbatsår utan att invända.
Jag skrev en handbok om hur jag skulle hantera olyckor och visade den för dem. Jag sammanställde också länderna, regionerna, kulturplatserna och sevärdheterna jag skulle besöka i ett dokument och visade det för dem. Och till sist,kunde jag stilla mina föräldrars oro genom att visa min beslutsamhet att berika mitt liv med fantastiska upplevelser för min egen skull.
Jag tycker att det ger samma innehåll större trovärdighet att presentera det tydligt i dokument i stället för att bara berätta om det!
Jag levde ett vanligt liv där samma rutiner upprepades.
Ett lyckligt ögonblick 1
I Miami, det sista stoppet på min resa i USA, hade jag ont om pengar och riskerade att behöva sova utomhus de sista tre dagarna. I den väldigt oklara situationen funderade jag på om jag skulle gå in på någon restaurang och åtminstone diska, eller om jag verkligen skulle be mina föräldrar om att få låna pengar. Jag satte mig på stranden och började fundera: ”Vilka färdigheter har jag här som kan hjälpa mig att klara mig?”
Miami Beach är en av världens främsta semesterorter. Många människor kopplade av i olika sällskap på stranden, precis som ryktet om platsen lovade. Med världens bästa strand som bakgrund höll alla i kameror och försökte ta bilder. Det var lätt att se människor be främlingar att fotografera dem tillsammans med deras resesällskap.
Men många utlänningar verkade ha påtagligt dålig känsla för fotografering. De fick inte ens till proportionerna eller bildkompositionen, för att inte tala om att hålla kameran rakt. De tryckte bara en gång på avtryckaren och lämnade tillbaka kameran, så många såg besvikna ut. Så …Jag bestämde mig för att använda mina ”fotokunskaper”.
Impulsivt fotograferade jag min anteckningsbok …
”JAG FOTAR DIG FÖR 2 DOLLAR!!
Jag skrev det och satt sysslolös på stranden. Folk gick bara förbi med ett leende, och några frågade skeptiskt: ”Hur då? Du?” Då tänkte jag …”Aha, det här är ingen idé som inte fungerar alls.”
Så jag ställde in självutlösaren och tog några bilder av mig själv med olika kompositioner och poser. Sedan skrev jag ut dem med min bärbara fotoskrivare. Jag satte upp bilderna och ändrade texten.
”JAG GER DIG DITT LIVS BÄSTA FOTO FÖR 2 DOLLAR!
Det var en fras som lovade att ta någons livs bästa foto. Och? Jag slog jackpot. Jag kände mig stolt över att ha gett de här främlingarna glädjen och minnet av ett fotografi. Självklart fick jag mer än jag hade siktat på, och som dricks fick jag kaffe, bröd, jackor samt värmande ord och leenden.
Så nästa dag gick jag tillbaka till samma plats, och även den sista dagen, och höll evenemanget gratis. Den här berättelsen blev sedan ett universalmedel som hjälper mig att ta mig igenom svåra perioder och stärka min självkänsla.
Minnesvärt avsnitt 1
Jag hade faktiskt erfarenhet av flera praktikplatser och fritidsaktiviteter, men blev ändå mycket förvånad över hur praktikplatsen som psykologiassistent i Grekland fungerade. Till skillnad från praktikplatser i Korea, där praktikanterna måste fylla i många papper och tilldelas mycket arbete, gick den grekiska praktiken mest ut på att observera och bara hjälpa till när det verkligen behövdes.
Efter en eller två dagar tänkte jag: ”Jag har inte rest hela vägen till Grekland för att tillbringa tiden så här.” Så även om ingen bad mig om det skapade jag en egen praktiktidskrift och egna nyckeltal, och satte upp dagliga och veckovisa mål och mätvärden.
Jag kunde till exempel memorera namnen på tre äldre klienter om dagen eller ge klienterna fem high fives eller annan fysisk kontakt varje dag. Ingen hade bett mig göra det, men jag dokumenterade mina erfarenheter och gjorde dem mer meningsfulla på mitt eget sätt.
De här insatserna byggde upp ett stort förtroende hos klienterna och institutionen, och med tiden blev jag en följeslagare snarare än bara en praktikant. Projektet verkade ge olika mycket tillbaka beroende på hur initiativrik var och en var.
Även efter att praktiken hade avslutats väckte dokumenten liv i minnena när jag bläddrade igenom dem och fångade detaljer som annars kanske hade glömts bort. De blev en tillgång för mig.
Minnesvärt avsnitt 2
Det här var när jag åkte på en volontärresa till Filippinerna.Det är ingen storslagen historia, men jag volontärarbetade som lärare för barn på en grundskola i Filippinerna. När jag undervisar i Korea talar vi samma språk, så vi kan kommunicera utan att nödvändigtvis ha ögonkontakt.
Men här måste man möta varandras blick och fokusera helt på handgester, fotrörelser, ansiktsuttryck, intonation – allt. Känslan när ett sådant samtal är över och man förstår vad det betydde … det fick mig att tänka mycket.I Filippinerna upplevde jag äkta ”kommunikation” med människor som inte talade samma språk som jag.
Livet har blivit bekvämare, men hur mycket lättare har orden blivit i dagens samhälle, där avstånden och djupet i våra mellanmänskliga relationer har minskat? Resan till Filippinerna gav mig ytterligare en regel för mina resor!
Använd inte roaming eller ett lokalt SIM-kort! Jag förlitade mig enbart på wifi och använde det på boendet eller på restauranger för att hitta information och boka. Den tiden gjorde att jag kunde iaktta fler människor, dela stunder med dem och fokusera på ögonen hos dem som befann sig bredvid mig.
Svårt avsnitt 1
Under en resa till Italien gick ett hjul på min kabinväska sönder, så jag åkte till ett varuhus i Milano för att köpa en ny. Jag tog med mig den trasiga väskan och tänkte att någon kanske skulle hitta och använda den om jag lämnade den vid en lyktstolpe eller i ett hörn, så som det ofta händer hemma.
Det fanns en perfekt plats i ett hörn av varuhuset, så jag lämnade väskan där och gick glatt och shoppade. Ungefär en timme senare möttes jag av en verkligt förvirrande syn: en folkmassa som måste ha bestått av hundratals människor och poliser i bombskyddsvästar som höll folk på avstånd … Först undrade jag om det hade varit en skottlossning.
När jag såg mig omkring efter en snabb väg därifrån såg jag min övergivna kabinväska stå ensam bortom polisavspärrningen. Just det – min trasiga kabinväska hade misstagits för en möjlig terrorbomb.
Jag riskerade att bli misstagen för en terrorist. Kallsvetten rann längs ryggen medan tankarna sköljde över mig – att ett enda misstag under sabbatsåret skulle få mig att dö ensam utomlands, bli en internationellt efterlyst försvunnen person och alla möjliga andra scenarier. Men jag gick fram till en polis, förklarade situationen och öppnade till och med väskan för att visa att den var tom. Då löste sig allt.
Den här händelsen lärde mig att man behöver sätta sig in i kulturella skillnader och hur människor lever när man reser till andra länder.
Svårt avsnitt 2
Jag ska berätta om min senaste resa under ett sabbatsår, till Spanien. När jag kom till Spanien hade jag bokat ett billigt flyg och anlände på natten. Jag tog bussen från flygplatsen till Plaça de Catalunya och gick sedan genom Barcelonas mörka gator med min kabinväska och axelremsväska, samtidigt som jag frågade mig fram och letade efter vandrarhemmet jag hade bokat.
Någon sa att något hade fläckat ner min jacka och kabinväska. Jag var frustrerad över hur dåligt spanjorerna talade engelska, så den här personen, som talade engelska, kändes som en änglasänd hjälpare. Jag visade personen min karta och bad om vägbeskrivning.
Innan personen gav mig vägbeskrivningen föreslog hen att jag först skulle borsta bort det som satt på jackan. Jag slappnade av, ställde axelremsväskan på marken och började ta av mig jackan. I samma ögonblick som jag satte ner väskan kom två kraftiga män bakifrån och ryckte åt sig den.
Chockad sprang jag efter dem och lämnade kabinväskan där den stod. Jag jagade dem i två kvarter, men sedan försvann de ur sikte. Jag förlorade allt: euro som jag hade växlat från 2 000 000 won, en mindre än en månad gammal telefon, min systemkamera, min dagbok, mitt pass – allt. Det hände mindre än en timme efter att jag hade anlänt till staden och blev en smärtsam läxa för en sådan som jag, som hade blivit självsäker efter många resor.
Genom de här händelserna kände jag en inre stadga.
Som ni har sett i några av mina berättelser har jag en tendens att råka ut för en betydelsefull händelse i varje land. Varför är det så? Jag tror att det beror på att jag omsätter mina tankar i handling och provar nya saker i stället för att stå stilla.Genom det lärde jag känna mig själv bättre än någon annan och upptäckte min inre styrka efter att ha gått igenom en rad olika händelser.
När jag tänker efter har jag alltid haft självförtroende.Den här resan gav mig inte självförtroende; den fick mig att inse att jag redan hade det.
Under mitt sabbatsår försökte jag också betrakta även en enda sak ur flera perspektiv, och även efter att en enkel uppgift var avklarad …utvecklade jag vanan att fundera över vad jag hade lärt mig.
Jag tror att min personliga presentation innehöll berättelser som var lite mer nyskapande och fängslande.
Under mitt sabbatsår fick jag mer unika och varierade erfarenheter än någon annan.Bland de många likartade sökande verkade min personliga presentation innehålla lite mer nyskapande och engagerande berättelser.
När jag kopplade de här varierade erfarenheterna till tjänsten brukade intervjuarna ställa ytterligare en fråga.
Jag berättade också hur mycket inspiration och energi jag fick av mitt sabbatsår och betonade hur inspirationen utvecklades till idéer med relevans för tjänsten och hur energin fortsatte att påverka mig efteråt.
Min personliga presentation verkade innehålla lite mer nyskapande och engagerande berättelser.
På så sätt fick jag jobb på Hyundai Motor Chung Mong-Koo Foundation. Jag är intresserad av företags samhällsansvar och arbetar utifrån Dangun-myten och orden ”gör världen till nytta för hela mänskligheten” för att hjälpa så många människor som möjligt.
Nu när jag inte kan resa fritt går jag på utställningar, filmvisningar, mässor och föreställningar för att få varierade upplevelser. Som alltid skriver jag ner varje idé som dyker upp – idéer inspirerade av böcker, tidningar eller filmer – och fyller en vägg i mitt rum med dem.
Med de här idéerna och mina praktiska erfarenheter som grund förverkligar jag min dröm om att driva en verksamhet kring ett omfattande kulturprogram som ger alla barn tillgång till kultur, utbildning och erfarenheter från sabbatsår.
Ta ett sabbatsår med fokus på den friare och vackrare versionen av dig själv.
Under mina 26 levnadsår har jag haft ganska många erfarenheter av sabbatsår. I stora drag har det handlat om volontärarbete utomlands, resor utomlands, praktik utomlands och resor inom landet. Allt började när jag var universitetsstudent.
Volontärarbete i Filippinerna, min första resa till USA och en rundtur i Europa i samband med en praktik i Grekland – även efter att jag återvänt till vardagen och fått jobb sparade jag pengar varje månad för att kunna ta egna sabbatsår och gav mig iväg så snart jag fick tillfälle.
Även efter att jag börjat arbeta på kontor tyckte jag illa om en bekväm vardagsrutin, så jag reste till Spanien. Till skillnad från mina tidigare sabbatsår tog jag sedan ett andra sabbatsår i Paris tillsammans med någon som stod mig nära.Vem du än är,oavsett ålder behöver du ta ett sabbatsår för din egen skull!
Känner du dig själv väl? Har du stunder då du bara njuter av och fokuserar på det du vill göra?Vore det inte väldigt sorgligt att bli gammal utan att känna sig själv eller ha provat på det man vill göra?
Om någon funderar på att ta ett sabbatsår,Först tycker jag att du ska ta reda på vad du tycker om.För den som inte tycker om att resa vore ett sabbatsår med resor slöseri med tid, pengar och energi. Det är effektivare att ta reda på vad du tycker om och utforma sabbatsåret utifrån det!
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
