Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
Fokusera bara på din egen utveckling.
GapYear är en tid för utveckling och lycka.
Tillbaka till listanTillbaka till listan
Den 42:a gapparenKwak Hee-jae
Ett 23 månader långt sabbatsår
Ägnade tiden åt att resa samtidigt som jag lyfte fram ”sabbatsår”Sabbatsår
Sämre självförtroende och självkänsla efter språkstudier utomlands
Hej, jag heter Kwak Hee-jae och genomför ”En ungdomlig världsturné med mänsklig värme”.Från september 2012 till juni 2013 studerade jag engelska i USA i tio månader. Men efter programmet återvände jag till Korea utan syfte eller mål. Eftersom mina betyg och kunskaper inte levde upp till mina föräldrars förväntningar skämdes jag, mitt självförtroende försämrades och min självkänsla sjönk.
Trots att jag hade investerat mycket pengar låg mina kunskaper i engelska kvar på en nivå som vem som helst kan nå med lite ansträngning.
I början av mitt sista universitetsår träffade jag av en slump en äldre student som hade cyklat jorden runt i två år. Efter mötet med honom fastnade ordet ”resa” djupt i mitt medvetande.
Men med hindret att hitta ett jobb och berget av mina föräldrars förväntningar i vägen tänkte jag att resandet fick vänta.
För första gången började jag tänka på mig själv
I mars 2014 närmade sig den sista terminen på mitt sista universitetsår. Jag suckade när jag såg hur liten jag blev inför tröskeln till arbetslivet. Då insåg jag att jag under mina 26 levnadsår aldrig hade tagit initiativ på egen hand, utan alltid levt efter andras önskemål.För första gången i mitt liv började jag fundera på vad jag tycker om och vad jag vill göra.
Jag insåg att jag blev upprymd av att prata med människor och att jag tyckte om människor med olika tankar och värderingar. Därförbestämde jag mig för att resa jorden runt och träffa människor från hela världen med andra värderingar, tankar och kulturer.
Jag drömde om att resa jorden runt eftersom jag ville göra något som verkligen fick hjärtat att slå snabbare innan jag fyllde trettio och skapa en berättelse som aldrig skulle upprepas i mitt liv.
#Australien – jag åkte dit med planen att resa vidare efter ett år
När jag hade bestämt mig för att resa jorden runt gick jag först till biblioteket för att leta efter böcker.
Många böcker nämnde att folk ofta reste med sponsring, så jag försökte också få sponsorer.
Men jag mötte många motgångar och besvikelser.
Men jag gav inte upp utan letade efter andra möjligheter. Då fick jag veta om arbetsvisum för Australien, och när jag upptäckte att många hade rest samtidigt som de arbetade köpte jag genast en flygbiljett till Australien.
I november 2014 åkte jag till Brisbane i Australien på ett arbetsvisum för ungefär ett år.Oavsett hur mycket pengar jag hade sparat åkte jag till Australien med bara en plan: att resa vidare exakt ett år senare. Jag var fast besluten att aldrig ge upp, vad som än hände.
Men livet där var inte lätt. Varje dag var jag tvungen att gå upp i gryningen för att jobba, stå ut med att bli utskälld av en argsint kock och bära tungt kött på en nötköttsfabrik. Jag fick själv lösa alla problem och stå för alla levnadskostnader. Efter det året i Australien gav jag mig av på resan i november 2015 med pengarna jag hade sparat.
Jag bestämde mig också för att ordna ett litet evenemang dagen före avresan från Australien. Australien var en plats som gav mig möjlighet att förverkliga mina drömmar och som rymde många minnen, såjag ordnade ett litet gratis kram-evenemang för att uttrycka den känslan.Reaktionerna var varmare än jag hade väntat mig, och känslan av att krama någon jag just träffat var något jag aldrig tidigare hade upplevt.
Jag kände mig lycklig och på gott humör, som om endorfinerna flödade. Jag klippte ihop en video från gratis kramarna och lade upp den på sociala medier. Jag fick mer uppmuntran och många fler frågor om att arbeta i Australien än jag hade väntat mig.
Jag tror att om man närmar sig någon uppriktigt så går uppriktigheten alltid fram.Jag gjorde det inte bara för skojs skull. Eftersom jag lade ner hela mitt hjärta och var uppriktig verkade känslorna nå fram till människor, och jag kunde resa till Australien med stor glädje.
#Insikten att uppriktighet är viktig
Jag arbetade i Australien, men levnadskostnaderna var högre än väntat och eftersom jag inte är särskilt noggrann kunde jag inte spara mycket pengar.
Därför oroade jag mig mycket för att jag kanske inte skulle kunna resa eller besöka lika många platser som andra.
Jag insåg att jag till och med jämförde mina resor med andras och reste för att skryta. Och även om det är viktigt att besöka många platser,insåg jag att det är viktigt att verkligen njuta även om man bara besöker en plats, och att behandla människor uppriktigt även om man bara träffar en person.Därför bestämde jag mig för att från och med då göra en resa som bara jag kunde göra, oavsett hur mycket jag hade sparat eller hur långt jag reste. Efter det var jag inte lika bunden av pengar och kände mig lite friare.
#Lär mig vad ett sabbatsår är
Jag arbetade i Australien i sex månader, använde mina sparpengar till att resa runt i Sydostasien i två veckor, tog ett dykarcertifikat i Cairns i Australien och återvände sedan till Brisbane. Innan jag gav mig av på min huvudresa arbetade jag som köksbiträde på en australiensisk restaurang för att spara lite mer pengar. Jag tappade en tallrik och skar fingret på skärvorna.
Jag fick alltså fem stygn och hade inget annat val än att sluta på jobbet.
Det kunde ha varit en nedslående situation, menunder de två veckor jag vilade på grund av skadan fick jag möjlighet att lära mig vad ett sabbatsår är.
När jag var i Australien var nyheterna från Korea oftare dåliga än goda. Min närmaste vän och mitt yngre syskon var båda utmattade och hade det kämpigt. Jag tänkte att inte bara de, utan alla unga koreaner kanske kände likadant. Jag undrade varför det fortsatte att hända. Jag ville ta reda på det.Eftersom jag förr eller senare skulle återvända till Korea och arbeta där ville jag inte att deras berättelser skulle bli min egen.
I slutet av varje fråga fanns ett sabbatsår.
Australien är i sig ett mycket trivsamt land. Människorna verkade avslappnade och lyckliga.
Så jag började ställa frågor.Jag besökte flera universitet i Brisbane och ställde frågor. Men jag visste egentligen inte vad jag ville fråga, så svaren var inte vad jag sökte. Sedan funderade jag djupare på vad jag ville fråga och vad jag ville lära mig.
Och jag upptäckte det.När jag satte ihop alla mina frågor kom jag fram till ett sabbatsår.
Jag insåg att de flesta västerländska vänner visste vad ett sabbatsår var, medan vänner från asiatiska länder som Korea, Japan och Kina inte gjorde det. Jag bestämde mig för att berätta för koreaner och andra asiater jag träffade under mina resor om sabbatsår och att dela idén på sociala medier, så jag skrev om det i en skissbok och publicerade det – det är vad jag gör just nu.
#Reflektioner över mitt sabbatsår
Den lyckligaste tiden var när jag sparade pengar i Korea för att åka till Australien. Jag sålde tteokbokki på dagarna och arbetade i en närbutik på nätterna, sammanlagt 14 timmar om dagen, men det kändes inte jobbigt.För varje steg mot att göra det jag ville fick hjärtat att slå snabbare och fyllde mig med förväntan.
Och reseuniversitetet, som jag upptäckte av en slump, gav mina resor ny energi. Alla jag träffade där drömde om att resa och älskade att resa, så både tiden och människorna kändes som en gåva.
Det näst lyckligaste minnet jag kommer att tänka på är när jag höll en liten miniföreläsning i Brisbane tillsammans med ett udda nygift par från Australien. Då arbetade jag hårt på en australisk nötköttsfabrik, och Taeyang och Yuhee berättade att de förberedde en liten miniföreläsning och föreslog att vi skulle prata om drömmar tillsammans. Så jag var med.
Det var spännande att dela mina drömmar med någon, och att berätta min historia för första gången i livet var en ny och härlig upplevelse.
Hjärtat slog snabbare vid tanken på att bryta mig ur en lång rutin och anta en ny utmaning.
Det tredje lyckligaste minnet var när jag återvände till Philadelphia i USA efter tre och ett halvt år. När jag avslutade min språkkurs och återvände till Korea trodde jag att jag aldrig skulle kunna komma tillbaka hit och att jag aldrig skulle få träffa vännerna jag lärt känna här igen, så återkomsten kändes verkligen glädjefylld. Jag promenerade längs gatorna där jag brukade gå, åt sådan mat jag ofta åt på restaurangerna jag brukade besöka och bodde hos en vän som jag gått i skolan med. Vi tog igen allt vi inte hunnit prata om och pratade med vänner jag inte sett på länge.Det här var vänner jag inte skulle ha träffat om det inte vore för mitt sabbatsår, och platser jag inte skulle ha kunnat återvända till.
# Den svåraste stunden under mitt sabbatsår
Den svåraste stunden var när jag blev ficktjuvad i Mexico City, Mexikos huvudstad.
Kanske var jag alltför obekymrad, och när jag tanklöst åkte tunnelbana i Mexico City till mitt boende blev min plånbok, med telefon och kort, stulen.Bara en dag efter att jag anlänt till Latinamerika, som jag länge hade längtat efter att besöka, hade jag förlorat allt.
Jag var så omtöcknad att jag redan befann mig på polisstationen när jag kom till sans. Jag kunde inte kommunicera med någon, kände inte en enda person där och hade inte ens några pengar, så jag kände mig fullständigt desperat. För första gången sedan jag lämnade Korea ville jag åka hem. När polisförhöret var över kändes gatan jag kom ut på skrämmande och kall. Jag behövde ta tunnelbanan men visste inte vart jag skulle, så jag irrade omkring och råkade be en ung mexikansk man om vägen. Som tur var kunde han prata engelska.
Han hette ”Neri” och studerade internationellt utbyte vid ett av Mexico Citys bästa universitet. När han hade hört om min situation köpte han mat åt mig, betalade mina resor, tog mig till sin farbrors hus så att jag kunde använda internet, följde med mig till den koreanska ambassaden för att hjälpa mig att lösa problemet och följde mig till och med tillbaka till vandrarhemmet. Han var så vänlig att det inte vore någon överdrift att kalla honom en ängel från himlen.
Till en början misstänkte jag att det låg något bakom sådan vänlighet och tvivlade lite, men snart släppte jag misstankarna och blev så tacksam att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag ville återgälda honom på något sätt och kontaktade honom efter att vi skilts åt, men det kanske blev för mycket för honom; han svarade sent eller sa att han var upptagen, så vi träffades aldrig igen. Även om jag råkade ut för något hemskt lärde jag mig att det fortfarande finns många varmhjärtade människor i världen, ochDet var en mycket värdefull upplevelse som fick mig att bestämma mig för att själv bli en varm och jordnära person.
# Jag hittade ett livsmål genom mitt sabbatsår.
Innan jag tog mitt sabbatsår hade jag inga mål i livet.
Jag kunde inte hitta någon riktning i livet eller bestämma mig för vad jag skulle göra.
Jag saknade självförtroende, gav lätt upp och hade dålig uthållighet.
Men efter mitt sabbatsår hittade jag mål i livet, kunde bestämma vilken riktning jag ville ta och fick tid att lära känna mig själv lite bättre än tidigare.I stället för att ge upp så fort utvecklade jag uthålligheten och modet att prova olika metoder och på något sätt fullfölja saker. Därför blev jag naturligt mer självsäker.
#Efter sabbatsåret: att sprida kunskap om sabbatsår
Även om jag fortfarande är mitt uppe i mitt sabbatsår kände jag verkligen värdet av ett sabbatsår när jag reste och arbetade i Australien,så jag kommer troligen att berätta för människor i Korea som inte känner till sabbatsår vad ett sabbatsår innebär.
#Tips till dig som vill ta ett sabbatsår
Ett sabbatsår är en period när du är studieledig och utmanar dig själv att göra sådant du alltid har velat göra men inte kunnat på grund av tids- eller pengabrist. Därför måste du vara ärlig mot dig själv.Du behöver tydligt avgöra om du gör något bara för att alla andra gör det eller för att du verkligen känner att du vill göra det.
När en äldre student från min skola kom hem efter att ha rest jorden runt var jag först väldigt försiktig, eftersom jag var rädd att jag bara skulle följa efter utan att tänka mig för. Men till slut insåg jag att det var något jag verkligen ville göra, och satte genast planen i verket.När du bestämmer dig för att göra det här är det viktigt att agera direkt.Ibland är det effektivare att bara sätta igång än att tänka för mycket.
Det här är tider och ögonblick som aldrig kommer tillbaka. Om du har det i åtanke blir varje dag värdefull och givande.Var inte rädd – ta bara det första steget.Då öppnar sig en annan värld framför dig. Världen är stor, det finns många platser att besöka och oändligt mycket att se. Vi stöttar ditt sabbatsår.
Några ord till unga människor
Njut av dagen och det här ögonblicket, som aldrig kommer tillbaka!
Vi tar alltid gärna emot nomineringar och bidrag till 100 deltagare i sabbatsårsprogrammet.
Till marknadschefen Hae-in Cho (dorothy224@koreagapyear.com)Skicka gärna ett mejl!
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
