Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Jag blev självständig och mognade utan stöd från mina föräldrar #Ett nära band till räddade hundar och nya kontakter #Tillfredsställelse, stolthet och kärlek till Tokushima
Jag minns utseendet och personligheten hos de herrelösa hundarna jag rastade, men jag är besviken över att jag inte kan komma ihåg hundarnas namn när jag skriver det här. ㅠㅠ Enkel vardag med djur: Volontärarbete med omhändertagande av övergivna djur i Tokushima, Japan Eunhee Kim, deltagare under sabbatsår (22 år, universitetsstudent) / 3 veckors sabbatsår |
# Jag fick först höra talas om sabbatsår genom en äldre student från samma universitet.
Hej! Jag fick först höra talas om sabbatsår genom en äldre student från mitt universitet. Så fick jag reda på volontärprogrammet för övergivna djur i Tokushima, och jag ansökte tillsammans med min kusin och två äldre studenter från universitetet. Efter en intervju blev jag till slut antagen och började förbereda mig för volontärarbetet i juni.
Jag planerade tre veckors volontärarbete och en veckas resande, så jag skulle stanna i Japan i 28 dagar och var ganska orolig. Projektet jag deltog i stod inte för mat, så för att minska matkostnaderna i Japan tog vi med oss massor av ramen, kimchi, skinka och snabbmat.Före avresan fick vi information om grundläggande saker som volontärarbetet och boendet, så jag åkte dit väl förberedd mentalt.
* För Eunhee Kim, som ville anta nya utmaningar och få nya erfarenheter, ordnades ett personligt dagligt uppdrag med individuell vägledning för självreflektion och nya erfarenheter och utmaningar. Hon fick också en anteckningsbok för sabbatsåret att reflektera och planera i.
# Jag är besviken över att jag inte kan komma ihåg hundarnas namn när jag skriver det här ㅠㅠ
När volontärarbetet börjar går vi först upp till översta våningen för att mata hundarna. De hundar som har ätit går sedan på en 20 minuter lång promenad. Medan de är ute städar personalen hundgårdarna. Var och en rastar ungefär 15 hundar om dagen, och de mer erfarna volontärerna städade också hundgårdarna. När vi är klara på översta våningen, som är den fjärde våningen på centret uppe på berget, går vi till tredje våningen. När vi är klara där äter vi lunch. Det fanns ingen bestämd tid – när alla hade ätit färdigt fortsatte vi arbetet. Efter att ha gjort klart våning 2,5 och andra våningen väntade vi tills en anställd hämtade oss med bil och körde oss tillbaka till boendet.
Allteftersom dagarna gick lärde jag mig knepen och kunde ta pauser och använda tiden på ett mer energiskt sätt.Till skillnad från första dagen lade jag också märke till de herrelösa hundarna, och jag pratade med dem medan jag rastade dem. Centret hade omkring 130 herrelösa hundar, och eftersom de var herrelösa var de flesta stora snarare än små.
Några av dem var vänliga mot människor, men andra var väldigt rädda och skygga.Alla hundar hade olika personligheter – vissa var lugna, andra livliga eller blyga. Eftersom jag själv har hundar hemma tyckte jag väldigt synd om dem. Det gjorde ont att tänka på hur så fina och snälla hundar hade hamnat på ett djurhem.
På fjärde våningen fanns kompisen som alltid dreglade och viftade ivrigt på svansen, på tredje våningen fanns Billy som var jättestor, och på andra våningen fanns två små kompisar som liknade jindohundar,Jag minns också många andra kompisar.Den lokala samordnaren berättade att en av hundarna var gammal och inte tyckte om långa promenader. I början ville han inte ens gå tio meter, men vissa dagar gick han långa promenader.
Jag minns utseendet och personligheten hos de herrelösa hundarna jag rastade, men jag är besviken över att jag inte kan komma ihåg deras namn när jag skriver det här. ㅠㅠ
# Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag såg det.
På mina lediga dagar – fredag, lördag och söndag – kunde jag njuta av fritiden ordentligt. Boendet jag bodde på var för volontärer som vattnade blommor och kallades ”Hanaroad”, så jag blev inte tilldelad någon cykel,men en turkisk volontär som jag hade blivit vän med lagade en oanvänd cykel åt mig, så jag kunde cykla på mina lediga dagar.
På så sätt kunde jag njuta av många saker, bland annat Yoshinogawa-festivalen, sushi på löpande band, Komatsu-stranden, Awa Odori-museet, linbanan upp till Bizan, Tokushima-ramen, en kryssning och Awa Odori-festivalen.
Det jag minns bäst var när jag upptäckte en övning inför Awa Odori-festivalen. Jag gick för att leta efter källan till sången jag hade hört när jag promenerade genom Tokushimas centrum på vardagskvällarna efter volontärarbetet.Byborna som deltog i festivalen och dansade till musiken såg så häftiga ut, och när jag tittade på dem blev jag alldeles varm i hjärtat.
# Jag var stolt över mig själv och kände mig verkligen nöjd över att jag klarade mig bra utan mina föräldrars hjälp.
Eftersom jag aldrig tidigare hade varit utomlands så länge kändes Tokushima nytt för mig. Det smutsiga och mycket varma boendet och volontärarbete under den stekande solen gjorde att värmeutslag dök upp och spred sig över kroppen dag för dag, men jag tog mig igenom det.Jag var stolt över mig själv och väldigt nöjd över att jag klarade mig bra utan mina föräldrars hjälp.
Det var första gången jag upplevde så mycket slit och värme, men i takt med att jag vande mig dag för dag och upptäckte ett nytt Tokushima gick de tre veckorna, som jag undrade när skulle ta slut, väldigt fort och var plötsligt över. Dessutom var personalen på den lokala organisationen några av de människor jag träffat som verkligen älskar djur och offrar sig för dem. Trots att de arbetade hela dagen var de alltid glada och omtänksamma.
# Jag blev förvånad över att jag blev ledsen över att skiljas från räddningshundarna som jag hade träffat i tolv dagar.
Jag blev förvånad över att jag blev ledsen när jag skulle säga hej då till räddningshundarna som jag hade varit med i tolv dagar,och det var väldigt sorgligt att lämna Tokushima, som jag hade fäst mig vid under de tre veckorna.
De här tre veckorna med volontärarbete för övergivna djur i Tokushima var en ny utmaning och en ny erfarenhet för mig.Att dessutom bo tillsammans med människor från andra länder fick mig att fundera mycket över mina kunskaper i engelska, och jag bestämde mig för att studera engelska flitigt. T_T Mina kollegor och jag kände oss stolta och nöjda när vi hade genomfört programmet.Om jag får chansen senare vill jag definitivt besöka Tokushima igen.
# Mina tips inför sabbatsåret
- Språk
Du behöver inte kunna engelska flytande. Om det behövs kan du använda Papago. Grundläggande engelska, kroppsspråk och ansiktsuttryck räckte för att förstå stämningen och kommunicera. Även om du inte kan prata så bra kan du förstå en del om du kan lyssna. Den lokala personalen förklarar dessutom saker tydligt flera gånger.
- Boende
Det ursprungliga boendet har luftkonditionering, men det extra boendet som används när det kommer många volontärer har det inte. Räkna nog inte med svalka på sommaren eller värme på vintern. När jag först blev tilldelad boendet tröstade jag mig med att det extra boendet låg nära centrum trots att det saknade luftkonditionering, men när jag hade bott där ville jag verkligen flytta till det ursprungliga boendet. Det var oerhört varmt, men eftersom det var volontärarbete såg jag det som en erfarenhet.
Det extra boendet har luftkonditionering endast på första våningen och grundläggande köksutrustning. Det varierar från rum till rum om det finns porslin. Som tur var hade boendet jag bodde på en induktionshäll, fyra par ätpinnar och några tallrikar, så jag klarade mig på rummet bortsett från riset. Det extra boendet tillhandahåller inte schampo, balsam, tvättmedel eller diskmedel. Trots att jag åkte dit mitt i sommaren fanns det ett väldigt tjockt vintertäcke.
- Måltider
Eftersom min grupp och jag själva behövde ordna våra måltider tog vi med oss från Korea för att spara pengar i Japanen hel del var – ramen, lite ris, tillbehör, skinka, kimchi, färdigmat och annat – så mycket att vi fick betala extra avgifter för överviktigt bagage. Tack vare det kunde vi minska matkostnaderna rejält.
Nära det extra boendet finns också en mataffär som heter Kyoei. Efter halv tio på kvällen sänks priserna på matlådor och bröd, så det är bra att köpa lunch till nästa dag då.
- Saker att ta med
Eftersom du kan behöva bo på det extra boendet är det bra att ta med grundläggande saker som schampo, balsam, duschtvål och tvättmedel.
På sommaren är det väldigt varmt och det finns lite skugga, så en hatt, en handduk att hänga runt halsen för att torka bort svetten och en vattenflaska är nödvändiga. Centret har handskar, men det är bra att ta med egna.
Mitt sabbatsår är
Erfarenhet★★★★☆
Det var hårt och svårt, men en upplevelse man bara kan få just då.
Lärande★★★☆☆
Miljö★☆☆☆☆
Jag förväntade mig att miljön inte skulle vara bra, men den var sämre än jag trodde.
Säkerhet★★★☆☆
Volontärcentret ligger i bergen och de räddade hundarna är fullvuxna och starka, så på steniga sluttningar och nedförsstigar finns det risk att ramla eller stuka fotleden. Utöver det finns det inga problem.
Fritid★★★★☆
Eftersom fredag, lördag och söndag är lediga dagar kan jag koppla av så mycket jag vill.
Jag minns utseendet och personligheten hos de herrelösa hundarna jag rastade, men jag är besviken över att jag inte kan komma ihåg hundarnas namn när jag skriver det här. ㅠㅠ Enkel vardag med djur: Volontärarbete med omhändertagande av övergivna djur i Tokushima, Japan Eunhee Kim, deltagare under sabbatsår (22 år, universitetsstudent) / 3 veckors sabbatsår |
# Jag fick först höra talas om sabbatsår genom en äldre student från samma universitet.
Hej! Jag fick först höra talas om sabbatsår genom en äldre student från mitt universitet. Så fick jag reda på volontärprogrammet för övergivna djur i Tokushima, och jag ansökte tillsammans med min kusin och två äldre studenter från universitetet. Efter en intervju blev jag till slut antagen och började förbereda mig för volontärarbetet i juni.
Jag planerade tre veckors volontärarbete och en veckas resande, så jag skulle stanna i Japan i 28 dagar och var ganska orolig. Projektet jag deltog i stod inte för mat, så för att minska matkostnaderna i Japan tog vi med oss massor av ramen, kimchi, skinka och snabbmat.Före avresan fick vi information om grundläggande saker som volontärarbetet och boendet, så jag åkte dit väl förberedd mentalt.
* För Eunhee Kim, som ville anta nya utmaningar och få nya erfarenheter, ordnades ett personligt dagligt uppdrag med individuell vägledning för självreflektion och nya erfarenheter och utmaningar. Hon fick också en anteckningsbok för sabbatsåret att reflektera och planera i.
# Jag är besviken över att jag inte kan komma ihåg hundarnas namn när jag skriver det här ㅠㅠ
När volontärarbetet börjar går vi först upp till översta våningen för att mata hundarna. De hundar som har ätit går sedan på en 20 minuter lång promenad. Medan de är ute städar personalen hundgårdarna. Var och en rastar ungefär 15 hundar om dagen, och de mer erfarna volontärerna städade också hundgårdarna. När vi är klara på översta våningen, som är den fjärde våningen på centret uppe på berget, går vi till tredje våningen. När vi är klara där äter vi lunch. Det fanns ingen bestämd tid – när alla hade ätit färdigt fortsatte vi arbetet. Efter att ha gjort klart våning 2,5 och andra våningen väntade vi tills en anställd hämtade oss med bil och körde oss tillbaka till boendet.
Allteftersom dagarna gick lärde jag mig knepen och kunde ta pauser och använda tiden på ett mer energiskt sätt.Till skillnad från första dagen lade jag också märke till de herrelösa hundarna, och jag pratade med dem medan jag rastade dem. Centret hade omkring 130 herrelösa hundar, och eftersom de var herrelösa var de flesta stora snarare än små.
Några av dem var vänliga mot människor, men andra var väldigt rädda och skygga.Alla hundar hade olika personligheter – vissa var lugna, andra livliga eller blyga. Eftersom jag själv har hundar hemma tyckte jag väldigt synd om dem. Det gjorde ont att tänka på hur så fina och snälla hundar hade hamnat på ett djurhem.
På fjärde våningen fanns kompisen som alltid dreglade och viftade ivrigt på svansen, på tredje våningen fanns Billy som var jättestor, och på andra våningen fanns två små kompisar som liknade jindohundar,Jag minns också många andra kompisar.Den lokala samordnaren berättade att en av hundarna var gammal och inte tyckte om långa promenader. I början ville han inte ens gå tio meter, men vissa dagar gick han långa promenader.
Jag minns utseendet och personligheten hos de herrelösa hundarna jag rastade, men jag är besviken över att jag inte kan komma ihåg deras namn när jag skriver det här. ㅠㅠ
# Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag såg det.
På mina lediga dagar – fredag, lördag och söndag – kunde jag njuta av fritiden ordentligt. Boendet jag bodde på var för volontärer som vattnade blommor och kallades ”Hanaroad”, så jag blev inte tilldelad någon cykel,men en turkisk volontär som jag hade blivit vän med lagade en oanvänd cykel åt mig, så jag kunde cykla på mina lediga dagar.
På så sätt kunde jag njuta av många saker, bland annat Yoshinogawa-festivalen, sushi på löpande band, Komatsu-stranden, Awa Odori-museet, linbanan upp till Bizan, Tokushima-ramen, en kryssning och Awa Odori-festivalen.
Det jag minns bäst var när jag upptäckte en övning inför Awa Odori-festivalen. Jag gick för att leta efter källan till sången jag hade hört när jag promenerade genom Tokushimas centrum på vardagskvällarna efter volontärarbetet.Byborna som deltog i festivalen och dansade till musiken såg så häftiga ut, och när jag tittade på dem blev jag alldeles varm i hjärtat.
# Jag var stolt över mig själv och kände mig verkligen nöjd över att jag klarade mig bra utan mina föräldrars hjälp.
Eftersom jag aldrig tidigare hade varit utomlands så länge kändes Tokushima nytt för mig. Det smutsiga och mycket varma boendet och volontärarbete under den stekande solen gjorde att värmeutslag dök upp och spred sig över kroppen dag för dag, men jag tog mig igenom det.Jag var stolt över mig själv och väldigt nöjd över att jag klarade mig bra utan mina föräldrars hjälp.
Det var första gången jag upplevde så mycket slit och värme, men i takt med att jag vande mig dag för dag och upptäckte ett nytt Tokushima gick de tre veckorna, som jag undrade när skulle ta slut, väldigt fort och var plötsligt över. Dessutom var personalen på den lokala organisationen några av de människor jag träffat som verkligen älskar djur och offrar sig för dem. Trots att de arbetade hela dagen var de alltid glada och omtänksamma.
# Jag blev förvånad över att jag blev ledsen över att skiljas från räddningshundarna som jag hade träffat i tolv dagar.
Jag blev förvånad över att jag blev ledsen när jag skulle säga hej då till räddningshundarna som jag hade varit med i tolv dagar,och det var väldigt sorgligt att lämna Tokushima, som jag hade fäst mig vid under de tre veckorna.
De här tre veckorna med volontärarbete för övergivna djur i Tokushima var en ny utmaning och en ny erfarenhet för mig.Att dessutom bo tillsammans med människor från andra länder fick mig att fundera mycket över mina kunskaper i engelska, och jag bestämde mig för att studera engelska flitigt. T_T Mina kollegor och jag kände oss stolta och nöjda när vi hade genomfört programmet.Om jag får chansen senare vill jag definitivt besöka Tokushima igen.
# Mina tips inför sabbatsåret
- Språk
Du behöver inte kunna engelska flytande. Om det behövs kan du använda Papago. Grundläggande engelska, kroppsspråk och ansiktsuttryck räckte för att förstå stämningen och kommunicera. Även om du inte kan prata så bra kan du förstå en del om du kan lyssna. Den lokala personalen förklarar dessutom saker tydligt flera gånger.
- Boende
Det ursprungliga boendet har luftkonditionering, men det extra boendet som används när det kommer många volontärer har det inte. Räkna nog inte med svalka på sommaren eller värme på vintern. När jag först blev tilldelad boendet tröstade jag mig med att det extra boendet låg nära centrum trots att det saknade luftkonditionering, men när jag hade bott där ville jag verkligen flytta till det ursprungliga boendet. Det var oerhört varmt, men eftersom det var volontärarbete såg jag det som en erfarenhet.
Det extra boendet har luftkonditionering endast på första våningen och grundläggande köksutrustning. Det varierar från rum till rum om det finns porslin. Som tur var hade boendet jag bodde på en induktionshäll, fyra par ätpinnar och några tallrikar, så jag klarade mig på rummet bortsett från riset. Det extra boendet tillhandahåller inte schampo, balsam, tvättmedel eller diskmedel. Trots att jag åkte dit mitt i sommaren fanns det ett väldigt tjockt vintertäcke.
- Måltider
Eftersom min grupp och jag själva behövde ordna våra måltider tog vi med oss från Korea för att spara pengar i Japanen hel del var – ramen, lite ris, tillbehör, skinka, kimchi, färdigmat och annat – så mycket att vi fick betala extra avgifter för överviktigt bagage. Tack vare det kunde vi minska matkostnaderna rejält.
Nära det extra boendet finns också en mataffär som heter Kyoei. Efter halv tio på kvällen sänks priserna på matlådor och bröd, så det är bra att köpa lunch till nästa dag då.
- Saker att ta med
Eftersom du kan behöva bo på det extra boendet är det bra att ta med grundläggande saker som schampo, balsam, duschtvål och tvättmedel.
På sommaren är det väldigt varmt och det finns lite skugga, så en hatt, en handduk att hänga runt halsen för att torka bort svetten och en vattenflaska är nödvändiga. Centret har handskar, men det är bra att ta med egna.
Mitt sabbatsår är
Erfarenhet★★★★☆
Det var hårt och svårt, men en upplevelse man bara kan få just då.
Lärande★★★☆☆
Miljö★☆☆☆☆
Jag förväntade mig att miljön inte skulle vara bra, men den var sämre än jag trodde.
Säkerhet★★★☆☆
Volontärcentret ligger i bergen och de räddade hundarna är fullvuxna och starka, så på steniga sluttningar och nedförsstigar finns det risk att ramla eller stuka fotleden. Utöver det finns det inga problem.
Fritid★★★★☆
Eftersom fredag, lördag och söndag är lediga dagar kan jag koppla av så mycket jag vill.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
