Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#En möjlighet att acceptera mig själv och stå stadigare #Utveckling genom banden till barnen #Värdefull tid; ånger och längtan
När du åker till Vietnam, se till att njuta ordentligt! Det som imponerade mest på mig när jag såg mina utländska vänner var att de både hade roligt och volontärarbetade. Fyll på med varm kärlek tillsammans med barn i Hanoi, Vietnam Jo Hye-min – familjeprojektets deltagare (26 år, universitetsstudent) / fyra veckors sabbatsår |
# När jag ser tillbaka är det ännu en dyrbar tid som väcker ånger och längtan.
Hej! Jag heter Jo Hye-min och deltar i sabbatsårsprojektet för andra gången!Det här projektet gav mig möjlighet att tänka igenom saker på djupet och fundera över vilken riktning jag ska ta framöver.
Som nämndes i uppdraget gav det första projektet (språkstudier på Malta) mig en miljö och tid där jag kunde lära mig att älska mig själv,medan det andra projektet (volontärarbete på en förskola) blev en period då jag kunde acceptera mig själv som jag är och stärka mig själv.
Kanske var det därför det här projektet faktiskt var lite svårt (skratt), mennär jag ser tillbaka är det ännu en dyrbar tid som väcker ånger och längtan.
* Eftersom Jo Hye-min hade en stark önskan om att förändra sig själv fick hon personligt anpassade dagliga 1:1-uppdrag med fokus på uttrycksförmåga och nya upplevelser. Hon fick också en sabbatsårsdagbok för att reflektera över sig själv och göra planer.
# Genom att uppleva mina känslor lärde jag mig vad jag tycker om och inte tycker om.
Jag valde det här projektet eftersom jag ville försöka lösa de bekymmer jag hade kring mig själv.När jag fick rådgivning om sabbatsåret rekommenderade rådgivaren det här projektet, men till en början tvekade jag.Då innebar det en ny utmaning som jag inte hade övervägt, så jag var väldigt rädd,och jag kunde inte förstå hur volontärarbete skulle kunna hjälpa mig att hantera det som bekymrade mig.
Men jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår,och eftersom jag var nyfiken på hur jag skulle förändras bestämde jag mig för att göra det. När jag ser tillbaka tycker jag verkligen att det var rätt beslut.Självklart löste mina fem månader utomlands (inklusive språkstudier) inte alla mina bekymmer, menjag fick förmågan att se på mig själv objektivt.Egentligen är jag inte särskilt bra på att uttrycka mig med ord,och mitt mål med det här projektet var att kunna uttrycka mina känslor ordentligt för andra.
Så jag uttryckte mina känslor utan att hålla tillbaka. Ibland uttryckte jag dem tafatt, precis som de var, men genom att öva på det lärde jag mig verkligenvad jag tycker om och inte tycker om genom att uppleva mina känslor.
Barnen på förskolan hjälpte mig också mycket!!Eftersom barnen uppriktigt berättade för mig vad de kände svarade jag på samma sätt. Vi knöt an till varandra och kom närmare, och en varm tillgivenhet växte fram.Även om det bara var en kort månad var det en fin tid. Jag hoppas att jag i framtiden blir bättre på att uttrycka känslor på ett moget och naturligt sätt (skratt).
# Jag kom närmast mina vänner på boendet.
När jag åkte till Hanoi var det det andra landet utomlands jag besökte, så jag kände mig självsäker eftersom jag hade en ganska god uppfattning om hur jag skulle tänka och agera under en längre vistelse utomlands och vilka saker jag skulle behöva eller inte behöva.
Så jag sa lättsamt hej då till mina föräldrar och vänner, som om jag skulle på en kort resa: ”Det är lugnt. Jag har gjort det här förut, så ni behöver inte oroa er så mycket”, och gav mig av. Men man vet aldrig vad som kan hända – jag hade väntat mig en avslappnad och fridfull vardag som på Malta, men i stället blev varje dag som en berg- och dalbana full av spänning :-)
När jag tänker efter berodde det nog på att jag arbetade och bodde tillsammans med många olika människor. Oavsett om jag volontärarbetade, åt på boendet eller vilade på rummet fanns det alltid någon i närheten.Därför hände det förstås en hel del saker och missöden (skratt). Till exempel såg jag mina rumskamrater gräla på engelska, och det kändes som att titta på en utländsk dramaserie. Det blev en chans att återigen inse hur lika människors liv är.
Jag delade rum med tio personer, så det fanns många olikheter när det gällde nationalitet och personlighet.Ändå kom jag närmast mina vänner på boendet. Vi reste tillsammans, gick ut och tog något att dricka, fikade och pratade till tidigt på morgonen innan vi somnade.
# En dag i Vietnam
För att beskriva det lokala projektet: Jag undervisade i engelska och tog hand om barn på en förskola. Förskolan där jag arbetade hade, till skillnad från andra förskolor, två filialer. Därför gick jag till ”Förskola 1” på måndagar och onsdagar och till ”Förskola 2” på tisdagar och torsdagar.
Båda förskolorna började klockan 9 på morgonen. Fram till klockan 11 gick vi till den klass vi hade tilldelats för att mata barnen, lära dem engelska och leka med dem. Därefter var det lunch och vila från 11.00 till 14.30. Från 14.30 till 16.00 arbetade vi i en annan klass än på morgonen. (Tiderna kan variera beroende på vilken förskola du blir placerad på!)
Vi brukade åka buss till förskolan. (Ibland tog arbetskamraterna taxi tillsammans om vi hade försovit oss eller om det regnade kraftigt.) En sak till: förskolan jag hade tilldelats hade inte samarbetat med den lokala organisationen särskilt länge, till skillnad från de andra förskolorna, så allt var inte så välorganiserat.
Därför var klassen jag hade tilldelats inte fast. Varje morgon, eller vid behov, kontrollerade den lokala stödpersonen (den lokala samordnaren) och tilldelade mig en lämplig klass där jag kunde hålla lektionen eller hjälpa lärarna. Det var lite besvärligt.
Men jag hade pratat om den här saken med den lokalt ansvariga, sådet bör vara bättre organiserat för deltagare som kommer efter mig.(Det hoppas jag ☺)(*Ansvarig: frågan diskuteras för närvarande med den lokala organisationen.)
Åh! Och eftersom engelska inte är Vietnams officiella språk är många förskollärare inte så bra på engelska, så en lokal stödperson (lokal samordnare) följer med oss :)
# Jag fick utrymme att fokusera på mig själv.
För dem som ska delta i det här projektet tror jag att det är väldigt viktigt att ”släppa taget”.Under introduktionen betonade personalen på Korea Gap Year gång på gång att vi skulle släppa taget. Då tänkte jag inte så mycket på det, men efter att ha bott där förstod jag vad de menade.
Eh... i stället för att försöka få allt perfekt hoppas jag att du lever på ett sätt som naturligt passar in i situationen, miljön och människorna omkring dig.Om du försöker acceptera, förstå och bekräfta saker blir varje dag väldigt härlig.
Till en början hade jag svårt att anamma det här tankesättet och oroade mig mycket, men så småningom accepterade och bekräftade jag saker och kunde njuta av tillvaron.Hur som helst, nu när du ska till Vietnam hoppas jag att du får en riktigt härlig tid!Det som imponerade mest på mig hos mina utländska vänner var att de både festade och volontärarbetade.
De reste mycket för nöjes skull och gick ofta med vänner till ställen nära boendet eller till den gamla stadsdelen för att dricka, dansa och vara ute sent, men ändå arbetade de hårt som volontärer.”De vet verkligen hur man får balans i livet.”Jag blev avundsjuk. Så jobba hårt som volontär och festa loss!!
När jag jämför före och efter deltagandet märker jag att mina handlingar och känslor före volontärarbetet varierade beroende på situationen och var oklara och svåra att urskilja. Nu kan jag uttrycka dem ganska tydligt i ord och vet varför jag känner så,så jag fick utrymme att fokusera på mig själv.
Jag känner att jag lär känna mig själv bättre. Jag tar fortfarande små steg framåt, dock.Jag kände mig stolt över att gå framåt steg för steg på egen hand!
# Jag hoppas att du tar in och njuter fullt ut av allt du kan under tiden du har fått!
När jag tänker tillbaka på mitt sabbatsår var Vietnam helt annorlunda än Malta vad gäller miljö, väder, boende och till och med människor. Därför tog det längre tid för mig att anpassa mig än i Malta. Det första jag tänkte när jag kom fram var alltså...”Oj... klarar jag verkligen av att bo i Vietnam?!” (skratt)
Och den dag jag började var den dag då den lokala organisationen hade flest volontärer, så jag träffade människor från många olika länder. De flesta kom från Europa, och ungefär hälften av dem var britter. Eftersom många hade engelska som modersmål var samtalsämnena, orden de använde och accenterna definitivt väldigt annorlunda.
Så det kändes ungefär som att vara i en liten brittisk stad. Tack vare det lärde jag mig mycket praktisk engelska för vardagen. Det var relativt mycket att vänja sig vid, och...Då var det jobbigt och utmattande, men nu när jag ser tillbaka minns jag många fina minnen och sådant jag önskar hade varit annorlunda.
Så till framtida deltagare: lägg oron åt sidan en stund ochta in och njut fullt ut av allt du kan under tiden du har fått!
# Mina tips inför sabbatsåret
- Språk
Eftersom du kommer att dela boende med vänner från olika länder behöver du kunna engelska. Under projektet behöver du prata med personal och kollegor, så det är bra att studera engelska innan du kommer.
Jag gick en språkkurs i tre månader innan jag började med projektet, vilket gjorde det lättare att komma till rätta. Även om du inte går en språkkurs kommer det att hjälpa mycket om du kan hantera grundläggande vardagssamtal innan du åker. Därför är det bäst att fokusera på att prata mer än på något annat! När det gäller hörförståelse varierar accenterna så mycket att det är bättre att lära sig genom att lyssna mycket och träna örat.
- Boende
Rummen är könsseparerade, men ni bor tillsammans i boendet. Precis som i Korea har man inte skor inomhus i Vietnam. Golven kan dock vara smutsiga, så det är bra att ta med innetofflor!
- Måltider
Maten som serverades på boendet innehöll inte så många kryddor och var därför lätt att äta, men eftersom det var vietnamesisk mat hade många ändå svårt att vänja sig vid den. Om du provar maten och inte tycker om den finns det gott om koreanska restauranger i närheten och utsökt gatumat, så det går bra att köpa mat ute! Jag är inte särskilt kräsen, så förutom när jag hade planer eller ville äta något annat åt jag maten som serverades.
- Saker att ta med
Det jag saknade och tyckte var besvärligt var ett munskydd. Det finns mycket avgaser i Vietnam, så lokalbefolkningen använder alltid munskydd. Om du tar med ett ordentligt munskydd mot damm och avgaser kan du skydda halsen när du går till jobbet.
En praktisk sak var tofflor. Man måste ta av sig skorna inomhus, men golven är inte lika rena som i Korea, så om du inte har tofflor blir fötterna snabbt smutsiga (haha). Därför hade jag alltid tofflor på mig i boendet. I juli regnar det mycket i Vietnam, men det är sommar och solen är stark. Därför är det praktiskt att ta med något som kan användas både som parasoll och paraply när du går ut.
Det som ställde till problem var SIM-kortet jag hade köpt i förväg. Under det förra projektet var wifi-nätverket på boendet så bra att vi inte ens använde 3 GB i månaden. Därför köpte jag ett vietnamesiskt SIM-kort med 3 GB per månad på Incheons flygplats innan jag åkte den här gången, men det visade sig att wifi-nätverket på boendet var opålitligt och jag använde mer data än vad SIM-kortet räckte till. Du behöver alltså inte nödvändigtvis ordna ett i förväg — när du kommer får du information under introduktionen, och det kan vara bättre villkor om du köper ett lokalt.
Vietnam gillar verkligen Korea. Kanske är det därför det finns många koreanska restauranger, och du kan enkelt köpa koreanska snabbnudlar eller snacks i närbutiker. Så maten blir inget större problem. Efter jobbet går man dessutom ofta ut med vänner på kvällarna för att dricka eller gå på klubb!
Jag rekommenderar också att du tar med kläder och smink. På dagen är det varmt och man kanske klär sig ledigt på jobbet, men på kvällarna gör alla sig verkligen i ordning för att gå ut och ha kul (skratt).
Mitt sabbatsår var
Upplevelse★★★★★
Jag fick många nya insikter av att tillbringa varje dag med olika människor. När jag var med barnen upptäckte jag sidor hos mig själv som jag inte kände till, vilket var fint.
Lärande★★★★☆
Till skillnad från det första projektet lärde jag mig den här gången mycket om mellanmänskliga relationer. Det var en period då jag kunde stärka mig själv ytterligare, så jag ger den fyra stjärnor.
Miljö ★★☆☆☆
Luftföroreningarna är svåra och det finns många motorcyklar, så man hör mycket tutande. Därför känns det inte som en lugn och behaglig miljö.
Säkerhet ★★★☆☆
Luften är inte särskilt bra på grund av motorcyklarna, och om du tappar koncentrationen i trafiken finns det risk för olyckor. Var försiktig!
Fritid ★★★★☆
Hanoi var ett utmärkt ställe att resa runt på eller umgås. I de livliga områdena hittar du de flesta restauranger, och det är enkelt att besöka andra delar av Vietnam!
När du åker till Vietnam, se till att njuta ordentligt! Det som imponerade mest på mig när jag såg mina utländska vänner var att de både hade roligt och volontärarbetade. Fyll på med varm kärlek tillsammans med barn i Hanoi, Vietnam Jo Hye-min – familjeprojektets deltagare (26 år, universitetsstudent) / fyra veckors sabbatsår |
# När jag ser tillbaka är det ännu en dyrbar tid som väcker ånger och längtan.
Hej! Jag heter Jo Hye-min och deltar i sabbatsårsprojektet för andra gången!Det här projektet gav mig möjlighet att tänka igenom saker på djupet och fundera över vilken riktning jag ska ta framöver.
Som nämndes i uppdraget gav det första projektet (språkstudier på Malta) mig en miljö och tid där jag kunde lära mig att älska mig själv,medan det andra projektet (volontärarbete på en förskola) blev en period då jag kunde acceptera mig själv som jag är och stärka mig själv.
Kanske var det därför det här projektet faktiskt var lite svårt (skratt), mennär jag ser tillbaka är det ännu en dyrbar tid som väcker ånger och längtan.
* Eftersom Jo Hye-min hade en stark önskan om att förändra sig själv fick hon personligt anpassade dagliga 1:1-uppdrag med fokus på uttrycksförmåga och nya upplevelser. Hon fick också en sabbatsårsdagbok för att reflektera över sig själv och göra planer.
# Genom att uppleva mina känslor lärde jag mig vad jag tycker om och inte tycker om.
Jag valde det här projektet eftersom jag ville försöka lösa de bekymmer jag hade kring mig själv.När jag fick rådgivning om sabbatsåret rekommenderade rådgivaren det här projektet, men till en början tvekade jag.Då innebar det en ny utmaning som jag inte hade övervägt, så jag var väldigt rädd,och jag kunde inte förstå hur volontärarbete skulle kunna hjälpa mig att hantera det som bekymrade mig.
Men jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår,och eftersom jag var nyfiken på hur jag skulle förändras bestämde jag mig för att göra det. När jag ser tillbaka tycker jag verkligen att det var rätt beslut.Självklart löste mina fem månader utomlands (inklusive språkstudier) inte alla mina bekymmer, menjag fick förmågan att se på mig själv objektivt.Egentligen är jag inte särskilt bra på att uttrycka mig med ord,och mitt mål med det här projektet var att kunna uttrycka mina känslor ordentligt för andra.
Så jag uttryckte mina känslor utan att hålla tillbaka. Ibland uttryckte jag dem tafatt, precis som de var, men genom att öva på det lärde jag mig verkligenvad jag tycker om och inte tycker om genom att uppleva mina känslor.
Barnen på förskolan hjälpte mig också mycket!!Eftersom barnen uppriktigt berättade för mig vad de kände svarade jag på samma sätt. Vi knöt an till varandra och kom närmare, och en varm tillgivenhet växte fram.Även om det bara var en kort månad var det en fin tid. Jag hoppas att jag i framtiden blir bättre på att uttrycka känslor på ett moget och naturligt sätt (skratt).
# Jag kom närmast mina vänner på boendet.
När jag åkte till Hanoi var det det andra landet utomlands jag besökte, så jag kände mig självsäker eftersom jag hade en ganska god uppfattning om hur jag skulle tänka och agera under en längre vistelse utomlands och vilka saker jag skulle behöva eller inte behöva.
Så jag sa lättsamt hej då till mina föräldrar och vänner, som om jag skulle på en kort resa: ”Det är lugnt. Jag har gjort det här förut, så ni behöver inte oroa er så mycket”, och gav mig av. Men man vet aldrig vad som kan hända – jag hade väntat mig en avslappnad och fridfull vardag som på Malta, men i stället blev varje dag som en berg- och dalbana full av spänning :-)
När jag tänker efter berodde det nog på att jag arbetade och bodde tillsammans med många olika människor. Oavsett om jag volontärarbetade, åt på boendet eller vilade på rummet fanns det alltid någon i närheten.Därför hände det förstås en hel del saker och missöden (skratt). Till exempel såg jag mina rumskamrater gräla på engelska, och det kändes som att titta på en utländsk dramaserie. Det blev en chans att återigen inse hur lika människors liv är.
Jag delade rum med tio personer, så det fanns många olikheter när det gällde nationalitet och personlighet.Ändå kom jag närmast mina vänner på boendet. Vi reste tillsammans, gick ut och tog något att dricka, fikade och pratade till tidigt på morgonen innan vi somnade.
# En dag i Vietnam
För att beskriva det lokala projektet: Jag undervisade i engelska och tog hand om barn på en förskola. Förskolan där jag arbetade hade, till skillnad från andra förskolor, två filialer. Därför gick jag till ”Förskola 1” på måndagar och onsdagar och till ”Förskola 2” på tisdagar och torsdagar.
Båda förskolorna började klockan 9 på morgonen. Fram till klockan 11 gick vi till den klass vi hade tilldelats för att mata barnen, lära dem engelska och leka med dem. Därefter var det lunch och vila från 11.00 till 14.30. Från 14.30 till 16.00 arbetade vi i en annan klass än på morgonen. (Tiderna kan variera beroende på vilken förskola du blir placerad på!)
Vi brukade åka buss till förskolan. (Ibland tog arbetskamraterna taxi tillsammans om vi hade försovit oss eller om det regnade kraftigt.) En sak till: förskolan jag hade tilldelats hade inte samarbetat med den lokala organisationen särskilt länge, till skillnad från de andra förskolorna, så allt var inte så välorganiserat.
Därför var klassen jag hade tilldelats inte fast. Varje morgon, eller vid behov, kontrollerade den lokala stödpersonen (den lokala samordnaren) och tilldelade mig en lämplig klass där jag kunde hålla lektionen eller hjälpa lärarna. Det var lite besvärligt.
Men jag hade pratat om den här saken med den lokalt ansvariga, sådet bör vara bättre organiserat för deltagare som kommer efter mig.(Det hoppas jag ☺)(*Ansvarig: frågan diskuteras för närvarande med den lokala organisationen.)
Åh! Och eftersom engelska inte är Vietnams officiella språk är många förskollärare inte så bra på engelska, så en lokal stödperson (lokal samordnare) följer med oss :)
# Jag fick utrymme att fokusera på mig själv.
För dem som ska delta i det här projektet tror jag att det är väldigt viktigt att ”släppa taget”.Under introduktionen betonade personalen på Korea Gap Year gång på gång att vi skulle släppa taget. Då tänkte jag inte så mycket på det, men efter att ha bott där förstod jag vad de menade.
Eh... i stället för att försöka få allt perfekt hoppas jag att du lever på ett sätt som naturligt passar in i situationen, miljön och människorna omkring dig.Om du försöker acceptera, förstå och bekräfta saker blir varje dag väldigt härlig.
Till en början hade jag svårt att anamma det här tankesättet och oroade mig mycket, men så småningom accepterade och bekräftade jag saker och kunde njuta av tillvaron.Hur som helst, nu när du ska till Vietnam hoppas jag att du får en riktigt härlig tid!Det som imponerade mest på mig hos mina utländska vänner var att de både festade och volontärarbetade.
De reste mycket för nöjes skull och gick ofta med vänner till ställen nära boendet eller till den gamla stadsdelen för att dricka, dansa och vara ute sent, men ändå arbetade de hårt som volontärer.”De vet verkligen hur man får balans i livet.”Jag blev avundsjuk. Så jobba hårt som volontär och festa loss!!
När jag jämför före och efter deltagandet märker jag att mina handlingar och känslor före volontärarbetet varierade beroende på situationen och var oklara och svåra att urskilja. Nu kan jag uttrycka dem ganska tydligt i ord och vet varför jag känner så,så jag fick utrymme att fokusera på mig själv.
Jag känner att jag lär känna mig själv bättre. Jag tar fortfarande små steg framåt, dock.Jag kände mig stolt över att gå framåt steg för steg på egen hand!
# Jag hoppas att du tar in och njuter fullt ut av allt du kan under tiden du har fått!
När jag tänker tillbaka på mitt sabbatsår var Vietnam helt annorlunda än Malta vad gäller miljö, väder, boende och till och med människor. Därför tog det längre tid för mig att anpassa mig än i Malta. Det första jag tänkte när jag kom fram var alltså...”Oj... klarar jag verkligen av att bo i Vietnam?!” (skratt)
Och den dag jag började var den dag då den lokala organisationen hade flest volontärer, så jag träffade människor från många olika länder. De flesta kom från Europa, och ungefär hälften av dem var britter. Eftersom många hade engelska som modersmål var samtalsämnena, orden de använde och accenterna definitivt väldigt annorlunda.
Så det kändes ungefär som att vara i en liten brittisk stad. Tack vare det lärde jag mig mycket praktisk engelska för vardagen. Det var relativt mycket att vänja sig vid, och...Då var det jobbigt och utmattande, men nu när jag ser tillbaka minns jag många fina minnen och sådant jag önskar hade varit annorlunda.
Så till framtida deltagare: lägg oron åt sidan en stund ochta in och njut fullt ut av allt du kan under tiden du har fått!
# Mina tips inför sabbatsåret
- Språk
Eftersom du kommer att dela boende med vänner från olika länder behöver du kunna engelska. Under projektet behöver du prata med personal och kollegor, så det är bra att studera engelska innan du kommer.
Jag gick en språkkurs i tre månader innan jag började med projektet, vilket gjorde det lättare att komma till rätta. Även om du inte går en språkkurs kommer det att hjälpa mycket om du kan hantera grundläggande vardagssamtal innan du åker. Därför är det bäst att fokusera på att prata mer än på något annat! När det gäller hörförståelse varierar accenterna så mycket att det är bättre att lära sig genom att lyssna mycket och träna örat.
- Boende
Rummen är könsseparerade, men ni bor tillsammans i boendet. Precis som i Korea har man inte skor inomhus i Vietnam. Golven kan dock vara smutsiga, så det är bra att ta med innetofflor!
- Måltider
Maten som serverades på boendet innehöll inte så många kryddor och var därför lätt att äta, men eftersom det var vietnamesisk mat hade många ändå svårt att vänja sig vid den. Om du provar maten och inte tycker om den finns det gott om koreanska restauranger i närheten och utsökt gatumat, så det går bra att köpa mat ute! Jag är inte särskilt kräsen, så förutom när jag hade planer eller ville äta något annat åt jag maten som serverades.
- Saker att ta med
Det jag saknade och tyckte var besvärligt var ett munskydd. Det finns mycket avgaser i Vietnam, så lokalbefolkningen använder alltid munskydd. Om du tar med ett ordentligt munskydd mot damm och avgaser kan du skydda halsen när du går till jobbet.
En praktisk sak var tofflor. Man måste ta av sig skorna inomhus, men golven är inte lika rena som i Korea, så om du inte har tofflor blir fötterna snabbt smutsiga (haha). Därför hade jag alltid tofflor på mig i boendet. I juli regnar det mycket i Vietnam, men det är sommar och solen är stark. Därför är det praktiskt att ta med något som kan användas både som parasoll och paraply när du går ut.
Det som ställde till problem var SIM-kortet jag hade köpt i förväg. Under det förra projektet var wifi-nätverket på boendet så bra att vi inte ens använde 3 GB i månaden. Därför köpte jag ett vietnamesiskt SIM-kort med 3 GB per månad på Incheons flygplats innan jag åkte den här gången, men det visade sig att wifi-nätverket på boendet var opålitligt och jag använde mer data än vad SIM-kortet räckte till. Du behöver alltså inte nödvändigtvis ordna ett i förväg — när du kommer får du information under introduktionen, och det kan vara bättre villkor om du köper ett lokalt.
Vietnam gillar verkligen Korea. Kanske är det därför det finns många koreanska restauranger, och du kan enkelt köpa koreanska snabbnudlar eller snacks i närbutiker. Så maten blir inget större problem. Efter jobbet går man dessutom ofta ut med vänner på kvällarna för att dricka eller gå på klubb!
Jag rekommenderar också att du tar med kläder och smink. På dagen är det varmt och man kanske klär sig ledigt på jobbet, men på kvällarna gör alla sig verkligen i ordning för att gå ut och ha kul (skratt).
Mitt sabbatsår var
Upplevelse★★★★★
Jag fick många nya insikter av att tillbringa varje dag med olika människor. När jag var med barnen upptäckte jag sidor hos mig själv som jag inte kände till, vilket var fint.
Lärande★★★★☆
Till skillnad från det första projektet lärde jag mig den här gången mycket om mellanmänskliga relationer. Det var en period då jag kunde stärka mig själv ytterligare, så jag ger den fyra stjärnor.
Miljö ★★☆☆☆
Luftföroreningarna är svåra och det finns många motorcyklar, så man hör mycket tutande. Därför känns det inte som en lugn och behaglig miljö.
Säkerhet ★★★☆☆
Luften är inte särskilt bra på grund av motorcyklarna, och om du tappar koncentrationen i trafiken finns det risk för olyckor. Var försiktig!
Fritid ★★★★☆
Hanoi var ett utmärkt ställe att resa runt på eller umgås. I de livliga områdena hittar du de flesta restauranger, och det är enkelt att besöka andra delar av Vietnam!
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
