”Jag lärde mig uppskatta hur viktiga människor är och vande mig vid nya möten och avsked. I liten skala övervann jag min rädsla för engelska och kan nu inleda samtal på engelska. Jag skaffade också ett pass och kan resa utomlands. Jag tycker att jag uppnådde mina mål om drömmar och vila. Tack vare det hade jag en fantastisk tid, och ett nytt mål föddes: att resa utomlands.” Let''s introduce my Seoul to foreign friends — Gap Year Stay Seoul! * Det här projektet är för närvarande avslutat. |
# En till synes liten, men inte så liten flykt: Gap Year Stay.
Jag bodde i Mokpo i 24 år. Och Jag tog studieuppehåll ett år före examen.
Under min studietid var jag nog upptagen med att delta i föreningar och program, men när jag skrev mitt CV hade jag inget att ta upp. Jag är i en ålder då det inte skulle vara konstigt att ge sig ut på arbetsmarknaden redan i morgon. Vänner omkring mig hade fått jobb, medan andra förberedde sig för att söka arbete. Jag kände mig instängd och frustrerad och kom då att tänka på ”gap year”, som jag hade läst om i en gammal tidning. Det var så jag fick höra talas om Gap Year Stay i Seoul.
Jag valde Seoul eftersom det är en plats jag längtat efter. Här finns all kulturell infrastruktur samlad – man kan lära sig det man vill och göra det man vill.För någon som mig, som ville få många roliga och varierade upplevelser, var Mokpo för litet. Så om jag skulle bo någonstans i två månader tänkte jag att centrala ”Seoul” passade mig bäst.
# Början på mitt gap year: ”Drömmar och vila”
Mitt mål under gap year var ”drömmar och vila” – att göra mitt bästa med de uppgifter jag fick och prova på sådant jag velat göra.Det låter storslaget, men handlade helt enkelt om att lämna min vanliga miljö och ha roligt på en ny plats.
När gap year började flög vardagen på pensionatet förbi. De två dagar jag arbetade skötte jag in- och utcheckningar och uppgifter på sociala medier, som att lägga upp inlägg på pensionatets blogg eller Instagram, och småpratade ibland med gästerna. På lediga dagar strövade jag omkring i olika delar av Seoul. April gick ännu snabbare eftersom jag också arbetade extra.
# Där det finns möten finns det avsked.
Det fanns gäster som jag kom nära under de två månaderna: Gio och Elena från Mexiko, Mami unnie från Japan, Zhiyong från Kina, Byungsoo – en ung brittisk man som gillar Korea – Taesu, Dun unnie från Taiwan, Jacob, en koreanamerikan från New York, Danan från Filippinerna och fler. Det var en väldigt rolig tid då vi delade med oss av koreansk kultur och fick höra om livet i deras länder.
Några minnesvärda stunder var:Vi spelade yut och gonggi tillsammans, och de var bättre än jag; unnie som förundrades över att skor är billigare i Korea än i Taiwan och köpte nya skor; den yngre gästen som jag till slut pratade mest med efter att vi upptäckt gemensamma intressen som jobbsökande och League of Legends, samtidigt som vi pratade om studentlivet i New York.
Även om det var glädjefyllda stunder var de resenärer och var till slut tvungna att åka och checka ut. I början var avskeden med människor jag hade fäst mig vid så sorgliga och jobbiga, men när det upprepades vande jag mig gradvis. Livet på pensionatet bestod av en lång rad möten och avsked.
# Om jag ändå hade varit bättre på engelska
Om det fanns något jag ångrade under mitt gap year så var det mina kunskaper i engelska. Jag kunde bara hälsningsfraser och enkla uttryck, men kastade mig ändå huvudstupa in i arbetet på pensionatet. Eftersom det bara tog emot utlänningar var det engelska hela dagarna. Jag behövde prata engelska vid incheckningen, svara på frågor och – om jag ville komma närmare gästerna – bli bättre på engelska.
När det gällde enkla svar klarade jag mig förstås genom att kombinera översättningsappar och kroppsspråk, men när jag försökte ha djupare samtal hade jag svårt eftersom min hörförståelse var svag. Om jag hade varit bättre på att förstå tal skulle jag ha använt en översättare, så hade vi kunnat prata. Här är en rolig anekdot som kom ur det:En gäst fortsatte säga något jag inte kunde förstå, så Jacob, koreanamerikanen, tolkade åt oss båda. (Jag är avundsjuk på flerspråkiga personer.) Även om du inte kan prata så bra rekommenderar jag att du åtminstone tränar upp hörförståelsen.Jag rekommenderar det!
# Slutet på mitt gap year: ”Utveckling”
Jag ansökte, gav mig av utan att tänka särskilt mycket och kom till Seoul. Och plötsligt var mitt gap year på två månader över. Om du frågar vad som förändrades mycket är svaret ”ingenting” – eftersom det inte skedde några märkbara förändringar.
Men när jag ser tillbaka på de två månaderna hemifrån var livet med de utländska gästerna, personalen och Youngshim roligt. Det var en ny upplevelse för mig, som varken hade varit utomlands eller tagit hand om en stor hund. Självklart fanns det många jobbiga och stressiga stunder, men tack vare personalen jag bodde med tror jag att jag kunde fullfölja mitt gap year på ett bra sätt.
Jag lärde mig uppskatta hur viktiga människor är och vande mig vid nya möten och avsked. I liten skala övervann jag min rädsla för engelska och kan nu inleda samtal på engelska. Jag skaffade också ett pass och kan resa utomlands. Jag tycker att jag uppnådde mina mål om drömmar och vila. Tack vare det hade jag en fantastisk tid, och ett nytt mål föddes: att resa utomlands.
Jag tycker att det här var ett ganska lyckat gap year.
# Mina tips inför gap year
(Språk)
Det är en bra idé att plugga lite grundläggande engelska inför resan, och det känns bekvämare om du förstår en hel del engelska. Om du bor på ett pensionat kommer du ofrånkomligen att umgås med utlänningar och träffa många olika människor. Därför blir dina kunskaper i engelska naturligt bättre.
Innan jag började kunde jag bara hälsa, men nu kan jag i viss mån fråga hur folk mår och svara på sådana frågor.Jag var också mer tillbakadragen eftersom jag inte kände mig säker på mitt uttal, men insåg att uttalet inte är så avgörande, och min rädsla för att prata engelska minskade.
(Boende)
Det kan hända att du måste sova i samma rum som en gäst eller byta rum. Det är skillnad mellan att komma med vetskap om det och att komma utan att veta, så det är bra att vara förberedd.
(Måltider)
Alla matlagningsingredienser – som kimchi, ris och kryddor – ingår i matavgiften på 20 000 won (per vecka). Särskilt kimchi är dyrt, så det är en bra idé att be värden eller husfolket om hjälp.
(Vad du bör ta med)
När du packar tofflor rekommenderar jag sådana med tre ränder. Annars kommer Yeongsim (pensionatets hund) att tugga sönder dem allihop.
(Utflykter)
Nu när det är sommar rekommenderar jag att äta chimaek (kyckling och öl) vid Hanfloden. Ta med en filt och åk dit med utlänningar, vänner eller personalen för att koppla av på en sval plats.
Det finns flera parker längs Hanfloden,Nära pensionatet ligger Mangwon Han River Park. Om du vill ha ett större område kan du åka till Yeouido Han River Park.Yeouido Han River Park har kvällsbelysning, så den passar utmärkt för fotografering och har en vacker utsikt om natten.
(Till blivande deltagare)
Plugga gärna lite riktigt grundläggande engelska inför resan. Många gäster kunde inte komma närmare varandra eftersom de inte kunde kommunicera. Förutom sysslor på pensionatet, som in- och utcheckning, gör uppgifter som att sköta sociala medier och sådant som har med Yeongsim att göra arbetet mer krävande än man kan tro.
Hem
