Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Helt återställd #Erfarenhet av att rädda en sköldpadda #Ökad medvetenhet om miljöfrågor
Namnen på de nyanlända sköldpaddorna bestäms av volontärerna genom diskussion. Hahaha. Om du vill att en sköldpadda ska få ett visst namn måste du få alla volontärer att gå med på det.Den härSköldpaddan får ett grekiskt namn, och volontärerna slår till och med upp vad det betyder. Volontärerna är också gulliga. -Grekland: Räddningsinsats för skadade sköldpaddor i Medelhavet/Lee Ji-yoon, medlem på sabbatsår/gap year/ 4 veckor på sabbatsår |
# Vardagen på plats
Det första man lär sig på centret är att bada sköldpaddor och rengöra vattentankarna. Sköldpaddor väger vanligtvis omkring 30–40 kg, och de allra tyngsta kan väga runt 60 kg. De förstnämnda bärs av två personer och de sistnämnda ibland av tre.
Täck sår på ögonen och huvudet med gasbinda, borsta ansiktet och till och med klorna på simfötterna var för sig med en tandborste, och tvätta resten – skalet – med en svamp: varsamt men bestämt, flera gånger. Sedanblir det vackert rent och brunt, och det känns så uppfriskande. Det har blivit lite av en yrkesvana nu –När jag ser bilder eller videor på vilda sköldpaddor lägger jag märke till alger och smuts och får lust att bada dem.
Efter badet och sköljningen får sköldpaddor som behöver behandling behandling, och de andra täcks med en fuktig sköldpaddshandduk medan tanken rengörs. Man går in och skrubbar allt ordentligt med en borste för att få bort avföring och alger, och samlar upp tvålvattnet separat med en hink och skopa för att hälla ut det i vasken längst bak.
Av allt tyckte jag att det var allra jobbigast att ösa vatten med hink och bära det. Klockan 15 kontrollerar personalen temperaturen, och om vattnet bedöms vara för varmt tömmer de ungefär hälften av vattnet med hinkar och häller det i hålet som leder ut till havet. Det är verkligen tungt och sliter ut armarna. Under de få dagar då pumpen var trasig tömde och fyllde vi på allt med hinkar, och alla blev utmattade.Man behöver verkligen god fysisk uthållighet på många sätt.
Om det finns ett hål i tanken måste man också spola ur smutsen ordentligt ur hålet och kontrollera att hålet är centrerat innan tanken fylls på,Det finns också många små sysslor som kräver lite noggrannhet.
När man först har lärt sig lite av varje börjar man lära sig behandlingar, men man får inte utföra dem förrän den lokala personalen ”Pop” har lärt en. Därför är det bra att ligga på lite. Haha. Fråga när du kan lära dig att ge injektioner eller när du kan börja sätta dropp, så lär du dig snabbare.
Varje sköldpadda har olika sår, så man lär sig olika behandlingar.Behandlingen är direkt kopplad till sköldpaddornas liv, så man måste känna till och följa alla försiktighetsåtgärder noggrant. Det finns många små detaljer.
Det bor också några katter på centret. Det blir kaos så fort vi skär upp fisk eller förbereder fisk till sondmatning. Vi har alla blivit väldigt fästa vid dem.
# Namnen på de nya sköldpaddorna bestäms av volontärerna genom diskussion.
Under månaden jag var där kom det ungefär sex skadade sköldpaddor. Vi samlar ihop det som behövs och åker för att hämta dem, ger akut första hjälpen om det behövs, tar med dem tillbaka för vila (och ger dropp vid behov). Nästa dag eller dagen därpå tar vi bort havstulpaner från skalen, undersöker såren, mäter längd och vikt och dokumenterar det.
Namnen på de nyanlända sköldpaddorna bestäms av volontärerna genom diskussion. Hahaha. Om du vill att en sköldpadda ska få ett visst namn måste du få alla volontärer att gå med på det.Den härSköldpaddan får ett grekiskt namn, och volontärerna slår till och med upp vad det betyder. Volontärerna är också gulliga.
# De mest minnesvärda ögonblicken
Vissa väldigt sjuka sköldpaddor kan inte äta. Då sondmatas de: man öppnar munnen, för in slangen långt och matar dem med mosad fisk genom den. Sköldpaddorna lider. De får också dropp. Vi försöker även varje dag att handmata sköldpaddor som inte kan äta på det här sättet.Om man bara lägger fisken framför munnen äter de inte, så vi använder fisken för att bända upp munnen lite och få dem att tugga.
Vi försöker varje dag, men det misslyckas i stort sett 99,9999 procent av gångerna. Det tar lång tid och eftersom det nästan alltid misslyckas gör många volontärer det faktiskt inte ... De håller bara maten en kort stund vid munnen och går därifrån, så efter hand blev det mest jag som tog hand om det.
Hur som helst fortsatte jag att försöka varje dag, även när det misslyckades. Efter hand började den åtminstone tugga en tugga, sedan fler – tre tuggor – och då blev jag verkligen glad den dagen.En dag försökte jag mata en sköldpadda som hette Idra, och den lilla sköldpaddan tuggade och åt upp en hel fisk.
Den åt två, sedan tre, och till slut hade den ätit så många som elva.Nu öppnar den munnen och kommer fram för att bita i fisken och äta, utan att jag först behöver stoppa maten i munnen på den. Jag höll nästan på att börja gråta när jag såg det. Jag minns hur glad jag blev och sprang runt och berättade det för volontärerna.
”Idag åt Idra upp all fisk!!!”
När den började äta behövdes inte längre sondmatning eller dropp, så vi behövde inte utsätta den för de smärtsamma ingreppen längre. Jag blev så glad över det.
Det jag lärde mig när jag arbetade på djurparken var att djur överlever om de äter ordentligt. Idra har nu övergått till handmatning, och om den äter ännu bättre ska vi ge den maten bit för bit. Så småningom kommer den att äta själv ... På något sätt känns inte den dagen långt borta. Även nu när vi handmatar den öppnar den munnen på vid gavel så fort den ser fisk. När jag ser den där lilla munnen, som brukade vara hårt stängd, tugga i sig maten blir jag alldeles varm inombords – min lilla älskling.
Det näst mest gripande ögonblicket var när en sköldpadda fick återvända till havet! Som tur var fick jag vara med om det tre dagar innan jag återvände till Korea!! Sköldpaddor som har återhämtat sig helt simmar i den stora tanken för att träna upp simfotsmusklerna, och bland dem fanns en sköldpadda som hette Lea. Redan när jag kom dit första gången mådde hon bra och befann sig i den stora tanken. I början, när jag gick runt och tittade på sköldpaddorna, undrade jag: ”Vilken liten havsvalp är det där?” Den sköldpaddan var Lea.
Hon vilade på botten, fick syn på mig och kom upp så gulligt (kanske var jag partisk) – precis som en liten havsvalp. Jag skriver det här medan jag tittar på videon av Lea som jag har sparad i mobilen. Jag saknar henne så mycket ... Den dagen släppte vi ut Lea i havet. Vi körde söderut och tog sedan en båt långt ut från stranden för att släppa henne fri. På bilresan satt hon i mitt knä, och på båten fick jag och två andra volontärer ge henne den sista avskedshälsningen innan hon gav sig ut i havet.
Lea simmade i full fart så fort hon kom ut i havet. Vi var glada över att se att hon mådde bra och önskade i tysthet att hon inte skulle skadas eller bli sjuk igen, utan få ett bra liv. Senare tittade jag på videon när jag släppte ut henne och grät. Vår Lea ... Hur mår du? Jag saknar sköldpaddorna så mycket.
Den sorgligaste upplevelsen
Den sorgligaste upplevelsen är förstås när sköldpaddor dör. De flesta sköldpaddor som dör har skallfrakturer. De har alla likadana skallskador eftersom fiskare slog dem i huvudet med hammare och orsakade identiska skador ... De allra sjukaste sköldpaddorna flyter orörliga vid ytan. Det är de som har skallfrakturer.
DenTrots det fanns det en sköldpadda som vi tyckte verkade bli bättre, lite i taget. Den rörde sig och simmade mycket långsamt vid ytan, och när vi försökte handmata den kunde den få i sig upp till tre tuggor ... Den blev lite piggare, och volontärerna sa ofta att Aki verkade må bättre. Men sedan dog den plötsligt ... Det var det sorgligaste ögonblicket.
Se ”Räddningsinsats för skadade sköldpaddor i Grekland, Medelhavet – del 2” (klicka)
Namnen på de nyanlända sköldpaddorna bestäms av volontärerna genom diskussion. Hahaha. Om du vill att en sköldpadda ska få ett visst namn måste du få alla volontärer att gå med på det.Den härSköldpaddan får ett grekiskt namn, och volontärerna slår till och med upp vad det betyder. Volontärerna är också gulliga. -Grekland: Räddningsinsats för skadade sköldpaddor i Medelhavet/Lee Ji-yoon, medlem på sabbatsår/gap year/ 4 veckor på sabbatsår |
# Vardagen på plats
Det första man lär sig på centret är att bada sköldpaddor och rengöra vattentankarna. Sköldpaddor väger vanligtvis omkring 30–40 kg, och de allra tyngsta kan väga runt 60 kg. De förstnämnda bärs av två personer och de sistnämnda ibland av tre.
Täck sår på ögonen och huvudet med gasbinda, borsta ansiktet och till och med klorna på simfötterna var för sig med en tandborste, och tvätta resten – skalet – med en svamp: varsamt men bestämt, flera gånger. Sedanblir det vackert rent och brunt, och det känns så uppfriskande. Det har blivit lite av en yrkesvana nu –När jag ser bilder eller videor på vilda sköldpaddor lägger jag märke till alger och smuts och får lust att bada dem.
Efter badet och sköljningen får sköldpaddor som behöver behandling behandling, och de andra täcks med en fuktig sköldpaddshandduk medan tanken rengörs. Man går in och skrubbar allt ordentligt med en borste för att få bort avföring och alger, och samlar upp tvålvattnet separat med en hink och skopa för att hälla ut det i vasken längst bak.
Av allt tyckte jag att det var allra jobbigast att ösa vatten med hink och bära det. Klockan 15 kontrollerar personalen temperaturen, och om vattnet bedöms vara för varmt tömmer de ungefär hälften av vattnet med hinkar och häller det i hålet som leder ut till havet. Det är verkligen tungt och sliter ut armarna. Under de få dagar då pumpen var trasig tömde och fyllde vi på allt med hinkar, och alla blev utmattade.Man behöver verkligen god fysisk uthållighet på många sätt.
Om det finns ett hål i tanken måste man också spola ur smutsen ordentligt ur hålet och kontrollera att hålet är centrerat innan tanken fylls på,Det finns också många små sysslor som kräver lite noggrannhet.
När man först har lärt sig lite av varje börjar man lära sig behandlingar, men man får inte utföra dem förrän den lokala personalen ”Pop” har lärt en. Därför är det bra att ligga på lite. Haha. Fråga när du kan lära dig att ge injektioner eller när du kan börja sätta dropp, så lär du dig snabbare.
Varje sköldpadda har olika sår, så man lär sig olika behandlingar.Behandlingen är direkt kopplad till sköldpaddornas liv, så man måste känna till och följa alla försiktighetsåtgärder noggrant. Det finns många små detaljer.
Det bor också några katter på centret. Det blir kaos så fort vi skär upp fisk eller förbereder fisk till sondmatning. Vi har alla blivit väldigt fästa vid dem.
# Namnen på de nya sköldpaddorna bestäms av volontärerna genom diskussion.
Under månaden jag var där kom det ungefär sex skadade sköldpaddor. Vi samlar ihop det som behövs och åker för att hämta dem, ger akut första hjälpen om det behövs, tar med dem tillbaka för vila (och ger dropp vid behov). Nästa dag eller dagen därpå tar vi bort havstulpaner från skalen, undersöker såren, mäter längd och vikt och dokumenterar det.
Namnen på de nyanlända sköldpaddorna bestäms av volontärerna genom diskussion. Hahaha. Om du vill att en sköldpadda ska få ett visst namn måste du få alla volontärer att gå med på det.Den härSköldpaddan får ett grekiskt namn, och volontärerna slår till och med upp vad det betyder. Volontärerna är också gulliga.
# De mest minnesvärda ögonblicken
Vissa väldigt sjuka sköldpaddor kan inte äta. Då sondmatas de: man öppnar munnen, för in slangen långt och matar dem med mosad fisk genom den. Sköldpaddorna lider. De får också dropp. Vi försöker även varje dag att handmata sköldpaddor som inte kan äta på det här sättet.Om man bara lägger fisken framför munnen äter de inte, så vi använder fisken för att bända upp munnen lite och få dem att tugga.
Vi försöker varje dag, men det misslyckas i stort sett 99,9999 procent av gångerna. Det tar lång tid och eftersom det nästan alltid misslyckas gör många volontärer det faktiskt inte ... De håller bara maten en kort stund vid munnen och går därifrån, så efter hand blev det mest jag som tog hand om det.
Hur som helst fortsatte jag att försöka varje dag, även när det misslyckades. Efter hand började den åtminstone tugga en tugga, sedan fler – tre tuggor – och då blev jag verkligen glad den dagen.En dag försökte jag mata en sköldpadda som hette Idra, och den lilla sköldpaddan tuggade och åt upp en hel fisk.
Den åt två, sedan tre, och till slut hade den ätit så många som elva.Nu öppnar den munnen och kommer fram för att bita i fisken och äta, utan att jag först behöver stoppa maten i munnen på den. Jag höll nästan på att börja gråta när jag såg det. Jag minns hur glad jag blev och sprang runt och berättade det för volontärerna.
”Idag åt Idra upp all fisk!!!”
När den började äta behövdes inte längre sondmatning eller dropp, så vi behövde inte utsätta den för de smärtsamma ingreppen längre. Jag blev så glad över det.
Det jag lärde mig när jag arbetade på djurparken var att djur överlever om de äter ordentligt. Idra har nu övergått till handmatning, och om den äter ännu bättre ska vi ge den maten bit för bit. Så småningom kommer den att äta själv ... På något sätt känns inte den dagen långt borta. Även nu när vi handmatar den öppnar den munnen på vid gavel så fort den ser fisk. När jag ser den där lilla munnen, som brukade vara hårt stängd, tugga i sig maten blir jag alldeles varm inombords – min lilla älskling.
Det näst mest gripande ögonblicket var när en sköldpadda fick återvända till havet! Som tur var fick jag vara med om det tre dagar innan jag återvände till Korea!! Sköldpaddor som har återhämtat sig helt simmar i den stora tanken för att träna upp simfotsmusklerna, och bland dem fanns en sköldpadda som hette Lea. Redan när jag kom dit första gången mådde hon bra och befann sig i den stora tanken. I början, när jag gick runt och tittade på sköldpaddorna, undrade jag: ”Vilken liten havsvalp är det där?” Den sköldpaddan var Lea.
Hon vilade på botten, fick syn på mig och kom upp så gulligt (kanske var jag partisk) – precis som en liten havsvalp. Jag skriver det här medan jag tittar på videon av Lea som jag har sparad i mobilen. Jag saknar henne så mycket ... Den dagen släppte vi ut Lea i havet. Vi körde söderut och tog sedan en båt långt ut från stranden för att släppa henne fri. På bilresan satt hon i mitt knä, och på båten fick jag och två andra volontärer ge henne den sista avskedshälsningen innan hon gav sig ut i havet.
Lea simmade i full fart så fort hon kom ut i havet. Vi var glada över att se att hon mådde bra och önskade i tysthet att hon inte skulle skadas eller bli sjuk igen, utan få ett bra liv. Senare tittade jag på videon när jag släppte ut henne och grät. Vår Lea ... Hur mår du? Jag saknar sköldpaddorna så mycket.
Den sorgligaste upplevelsen
Den sorgligaste upplevelsen är förstås när sköldpaddor dör. De flesta sköldpaddor som dör har skallfrakturer. De har alla likadana skallskador eftersom fiskare slog dem i huvudet med hammare och orsakade identiska skador ... De allra sjukaste sköldpaddorna flyter orörliga vid ytan. Det är de som har skallfrakturer.
DenTrots det fanns det en sköldpadda som vi tyckte verkade bli bättre, lite i taget. Den rörde sig och simmade mycket långsamt vid ytan, och när vi försökte handmata den kunde den få i sig upp till tre tuggor ... Den blev lite piggare, och volontärerna sa ofta att Aki verkade må bättre. Men sedan dog den plötsligt ... Det var det sorgligaste ögonblicket.
Se ”Räddningsinsats för skadade sköldpaddor i Grekland, Medelhavet – del 2” (klicka)
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
