Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Efter hand kände jag mig mer bekväm, och det blev allt roligare #Oförglömliga minnen från en hemvistelse #Jag kände mig lyckligt lottad som fick njuta av det vackra landskapet
”Nattvyn som man kunde se bara genom att sitta ner och stjärnorna på himlen när man låg ner var sådant som inte gick att fånga på bild. Jag var så glad över att få dela den här stunden med de här vännerna. Landskapet jag såg på morgonen när jag hade hämtat mig var också verkligen vackert. Det känns som en välsignelse att kunna njuta av utsikten åt alla håll. Det var en rolig och uppfriskande upplevelse.”
Building a village in Chiang Rai, Thailand with foreign friends Jeong Da-yeon, deltagare på sabbatsår (”gap year”) / ett sabbatsår på fyra veckor
|
#Jag var så glad över att få dela den här stunden med de här vännerna.
Jag har ett oförglömligt minne. Det var hemvistelsen jag åkte på under den fjärde veckan. Eftersom det var den andra hemvistelsen jämförde vi den ofta med miljön under den första. Men så fort vi kom fram och åkte uppför backen bakom huset blev jag mållös – platsen var så vacker.
Vid berget som kallas Doisa Ngo kunde man se Laos, Myanmar och Thailand på en och samma gång.Till slut fick vi tillåtelse att tillbringa hemvistelsens sista natt på den kullen. Där fanns faktiskt flera små byggnader, och platsen var ett turistmål där man kunde bo hemma hos folk.
Jag minns att det kostade 1 200 baht per person och rum. Därför kunde vi breda ut sovsäckarna tillsammans på bambugolvet och sova.Nattvyn som man kunde se bara genom att sitta ner och stjärnorna ovanför när man låg ner var sådant som inte gick att fånga på bild. Jag var så glad över att få dela den här stunden med de här vännerna.
Den kvällen med öl, snacks, sång och prat kändes som något vi inte skulle få uppleva igen på länge. Fram tills jag somnade var jag helt uppslukad av romantiken ... men när gryningen kom och en stund efter att vi hade lagt oss började det blåsa. Det blåste så kraftigt att vinden verkade leta sig in i sovsäckarna, och bambugolvet började sticka oss.
Vi låg vakna hela natten. Men det var inte bara jag. Vi hade planerat att se soluppgången på morgonen, men i stället såg alla dåsiga och omtöcknade ut, utan någon som väntade spänt. Haha.
Det är så roligt att även det kan bli ett minne. Det fanns folk som bara hade en tunn filt. Haha. De måste ha haft det riktigt eländigt. Jag hade åtminstone turen att ha en sovsäck. Men ...Landskapet jag såg när jag vaknade på morgonen var också verkligen vackert. Jag känner mig lyckligt lottad som kan ta in utsikten åt alla håll. Det var en rolig och uppfriskande upplevelse.
#Jag vande mig mer och mer, och det blev roligare.
Om livet under den första veckan kändes lite dystert när alla sov var för sig i samma rum, fick volontärerna som ägnade sig åt samma utomhusaktiviteter under hemvistelsen den andra veckan ligga och sova på samma plats. Det kändes som att vi kom närmare varandra.
Män och kvinnor sov förstås åtskilda. Eftersom vi inte bara sov där utan också hade åkt till en mer avlägsen by var vi avskurna från omvärlden, och det skapades naturligt en miljö där vi bara kunde umgås med varandra ...I början var det svårt att anpassa sig, men med tiden vande jag mig och det blev roligt.
”Nattvyn som man kunde se bara genom att sitta ner och stjärnorna på himlen när man låg ner var sådant som inte gick att fånga på bild. Jag var så glad över att få dela den här stunden med de här vännerna. Landskapet jag såg på morgonen när jag hade hämtat mig var också verkligen vackert. Det känns som en välsignelse att kunna njuta av utsikten åt alla håll. Det var en rolig och uppfriskande upplevelse.”
Building a village in Chiang Rai, Thailand with foreign friends Jeong Da-yeon, deltagare på sabbatsår (”gap year”) / ett sabbatsår på fyra veckor
|
#Jag var så glad över att få dela den här stunden med de här vännerna.
Jag har ett oförglömligt minne. Det var hemvistelsen jag åkte på under den fjärde veckan. Eftersom det var den andra hemvistelsen jämförde vi den ofta med miljön under den första. Men så fort vi kom fram och åkte uppför backen bakom huset blev jag mållös – platsen var så vacker.
Vid berget som kallas Doisa Ngo kunde man se Laos, Myanmar och Thailand på en och samma gång.Till slut fick vi tillåtelse att tillbringa hemvistelsens sista natt på den kullen. Där fanns faktiskt flera små byggnader, och platsen var ett turistmål där man kunde bo hemma hos folk.
Jag minns att det kostade 1 200 baht per person och rum. Därför kunde vi breda ut sovsäckarna tillsammans på bambugolvet och sova.Nattvyn som man kunde se bara genom att sitta ner och stjärnorna ovanför när man låg ner var sådant som inte gick att fånga på bild. Jag var så glad över att få dela den här stunden med de här vännerna.
Den kvällen med öl, snacks, sång och prat kändes som något vi inte skulle få uppleva igen på länge. Fram tills jag somnade var jag helt uppslukad av romantiken ... men när gryningen kom och en stund efter att vi hade lagt oss började det blåsa. Det blåste så kraftigt att vinden verkade leta sig in i sovsäckarna, och bambugolvet började sticka oss.
Vi låg vakna hela natten. Men det var inte bara jag. Vi hade planerat att se soluppgången på morgonen, men i stället såg alla dåsiga och omtöcknade ut, utan någon som väntade spänt. Haha.
Det är så roligt att även det kan bli ett minne. Det fanns folk som bara hade en tunn filt. Haha. De måste ha haft det riktigt eländigt. Jag hade åtminstone turen att ha en sovsäck. Men ...Landskapet jag såg när jag vaknade på morgonen var också verkligen vackert. Jag känner mig lyckligt lottad som kan ta in utsikten åt alla håll. Det var en rolig och uppfriskande upplevelse.
#Jag vande mig mer och mer, och det blev roligare.
Om livet under den första veckan kändes lite dystert när alla sov var för sig i samma rum, fick volontärerna som ägnade sig åt samma utomhusaktiviteter under hemvistelsen den andra veckan ligga och sova på samma plats. Det kändes som att vi kom närmare varandra.
Män och kvinnor sov förstås åtskilda. Eftersom vi inte bara sov där utan också hade åkt till en mer avlägsen by var vi avskurna från omvärlden, och det skapades naturligt en miljö där vi bara kunde umgås med varandra ...I början var det svårt att anpassa sig, men med tiden vande jag mig och det blev roligt.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
