Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Återfick min energi och fick en förnyad vilja att anta utmaningar #Ny inspiration och upplevelser av den lokala kulturen #Tog mig tid för självreflektion
Alla började på Gap Year med samma oro och farhågor som jag, och till slutNär jag såg andra övervinna de här sakerna på egen hand genom Gap Year tänkte jag att jag också kunde klara det. – Njut både av resans glädje och den berörande upplevelsen av volontärarbete! En volontärresa till Ho Chi Minh-staden i Vietnam / Choi Da-young, Gap Year-deltagare (gapper) |
# Jag ville återfå livsglädjen.
Hej! I hjärtat är jag alltid i tjugoårsåldern, men i verkligheten är jag en yrkesarbetande kvinna i trettioårsåldern.Fram till tjugoårsåldern hade jag många saker jag ville göra och utmanade mig alltid med nya erfarenheter,Men när jag väl fick jobb och började arbeta blev verkligheten sådan att jag inte kunde göra allt som jag ville.
När den tråkiga rutinen med att pendla mellan jobbet och hemmet upprepades hamnade jag i en svacka och kände allt oftare att jag höll på att förlora mig själv. Därförville jag ta mig an en ny utmaning, återupptäcka personen jag hade glömt bort och återfå livsglädjen.
Jag hade följt Korea Gap Years webbplats med stort intresse, läst om projekt och deltagarnas berättelser och fått uppleva deras glädje på avstånd. Den här gången hade jag en lång ledighet och kunde ta lite längre semester, så jag bestämde mig för att delta i ett Gap Year-projekt.
Inför avresan läste jag noggrant igenom introduktionsmaterialet från Gap Year! Jag förberedde resan genom att gå igenom materialet punkt för punkt, så det uppstod inga större problem.
Att resa samtidigt som man volontärarbetar och träffa både vänner från väst och lokalbefolkningen! Bara tanken lät så rolig och fick hjärtat att slå lite extra efter lång tid!! Så att åka utomlandsoroade mig inte alls – varken att bo där eller att anpassa mig. Det jag oroade mig mest för var att bo på en obekant plats tillsammans med utländska volontärer jag inte kände.
Om jag hade varit bra på engelska hade det känts mindre jobbigt, men eftersom jag inte är så bra på engelska oroade jag mig för om jag skulle passa in. Det är inget man kan göra ensam – man måste bo tillsammans med andra – så jag undrade om jag skulle klara det. Det var det jag oroade mig mest för. Men det hjälper inte att oroa sig, så jag lugnade mig själv med inställningen ”det är bara att kasta sig in i det!” Jag laddade ner appar med engelska parlörer, appar för vardagssamtal och en app med vietnamesiska fraser, och tänkte att det nog skulle ordna sig om jag bara använde Google Översätt flitigt. ^^;
Framför allt tänkte jag att oavsett om det gick bra eller dåligt skulle det bli en värdefull erfarenhet.Åh! Det var verkligen till stor hjälp att läsa berättelserna om och om igen. Alla började på Gap Year med samma oro och farhågor som jag, och till slutNär jag såg andra övervinna saker på egen hand genom Gap Year tänkte jag att jag också kunde klara det.
# Jag ville känna mig levande.
Med det här Gap Year-hålet hoppades jag att nya erfarenheter, annorlunda än min vanliga vardag,skulle ge livet lite mer stimulans och vitalitet.
Jag hoppades också att den här erfarenheten skulle bli ett tillfälle och en startpunkt för att växa ytterligare. Jag ville få avkoppling och återhämtning från den enformiga vardagen och jobbet, och samtidigt känna mig levande genom att göra sådant jag tycker om och vill göra!
Jag ville återuppliva den rena, drömmande och äventyrslystna anda jag hade tidigare – innan samhället hade slitit ner eller präglat den.
Jag hade velat prova på volontärarbete utomlands ända sedan universitetstiden, men då saknade jag mod och kände en ekonomisk press, så jag vågade inte ta steget. Jag tänkte att jag skulle göra det senare, när jag tjänade mer pengar,
Men efter att jag hade fått jobb och börjat arbeta insåg jag att jag hade pengar men ingen tid. Jag ångrar att jag inte jobbade mer extra under universitetstiden så att jag hade kunnat åka ㅠㅠSå den här gången bestämde jag mig för att utmana mig själv med volontärarbete utomlands genom att lägga till den efterlängtade semestern till den långa helgledigheten. Jag kände verkligen att om jag inte gjorde det nu kanske jag aldrig skulle få chansen.Då fortsatte jag att undra: Är det verkligen rätt att bara vilja göra det här? Jag har ju så mycket jag måste göra. De flesta oroar sig över valet mellan det de måste göra och det de vill göra. I mitt fall blev svaret på den frågan:Det jag måste göra nu är det jag vill göra! Så var det.
När jag undersökte olika volontärprogram utomlands letade jag, som yrkesarbetande, efter ett projekt jag kunde genomföra på ungefär två veckor. Jag ville hitta en volontäraktivitet där jag kunde ta det lite lugnare och umgås med barn på ett trevligt sätt. Men Gap Year-projekten erbjöd så många olika volontäraktiviteter att jag inte kunde välja själv, så jag bad Gap Year om rådgivning.
Rådgivaren rekommenderade alternativ som passade min personlighet och kunde vara givande för mig. Till slut valde jag det här projektet i Ho Chi Minh-staden i Vietnam eftersom det innehöll en stadsrundtur och kulturkurser, schemat inte var så pressat och jag kunde använda fritiden till att resa på egen hand, och eftersom jag fick arbeta med barn.
Alla började på Gap Year med samma oro och farhågor som jag, och till slutNär jag såg andra övervinna de här sakerna på egen hand genom Gap Year tänkte jag att jag också kunde klara det. – Njut både av resans glädje och den berörande upplevelsen av volontärarbete! En volontärresa till Ho Chi Minh-staden i Vietnam / Choi Da-young, Gap Year-deltagare (gapper) |
# Jag ville återfå livsglädjen.
Hej! I hjärtat är jag alltid i tjugoårsåldern, men i verkligheten är jag en yrkesarbetande kvinna i trettioårsåldern.Fram till tjugoårsåldern hade jag många saker jag ville göra och utmanade mig alltid med nya erfarenheter,Men när jag väl fick jobb och började arbeta blev verkligheten sådan att jag inte kunde göra allt som jag ville.
När den tråkiga rutinen med att pendla mellan jobbet och hemmet upprepades hamnade jag i en svacka och kände allt oftare att jag höll på att förlora mig själv. Därförville jag ta mig an en ny utmaning, återupptäcka personen jag hade glömt bort och återfå livsglädjen.
Jag hade följt Korea Gap Years webbplats med stort intresse, läst om projekt och deltagarnas berättelser och fått uppleva deras glädje på avstånd. Den här gången hade jag en lång ledighet och kunde ta lite längre semester, så jag bestämde mig för att delta i ett Gap Year-projekt.
Inför avresan läste jag noggrant igenom introduktionsmaterialet från Gap Year! Jag förberedde resan genom att gå igenom materialet punkt för punkt, så det uppstod inga större problem.
Att resa samtidigt som man volontärarbetar och träffa både vänner från väst och lokalbefolkningen! Bara tanken lät så rolig och fick hjärtat att slå lite extra efter lång tid!! Så att åka utomlandsoroade mig inte alls – varken att bo där eller att anpassa mig. Det jag oroade mig mest för var att bo på en obekant plats tillsammans med utländska volontärer jag inte kände.
Om jag hade varit bra på engelska hade det känts mindre jobbigt, men eftersom jag inte är så bra på engelska oroade jag mig för om jag skulle passa in. Det är inget man kan göra ensam – man måste bo tillsammans med andra – så jag undrade om jag skulle klara det. Det var det jag oroade mig mest för. Men det hjälper inte att oroa sig, så jag lugnade mig själv med inställningen ”det är bara att kasta sig in i det!” Jag laddade ner appar med engelska parlörer, appar för vardagssamtal och en app med vietnamesiska fraser, och tänkte att det nog skulle ordna sig om jag bara använde Google Översätt flitigt. ^^;
Framför allt tänkte jag att oavsett om det gick bra eller dåligt skulle det bli en värdefull erfarenhet.Åh! Det var verkligen till stor hjälp att läsa berättelserna om och om igen. Alla började på Gap Year med samma oro och farhågor som jag, och till slutNär jag såg andra övervinna saker på egen hand genom Gap Year tänkte jag att jag också kunde klara det.
# Jag ville känna mig levande.
Med det här Gap Year-hålet hoppades jag att nya erfarenheter, annorlunda än min vanliga vardag,skulle ge livet lite mer stimulans och vitalitet.
Jag hoppades också att den här erfarenheten skulle bli ett tillfälle och en startpunkt för att växa ytterligare. Jag ville få avkoppling och återhämtning från den enformiga vardagen och jobbet, och samtidigt känna mig levande genom att göra sådant jag tycker om och vill göra!
Jag ville återuppliva den rena, drömmande och äventyrslystna anda jag hade tidigare – innan samhället hade slitit ner eller präglat den.
Jag hade velat prova på volontärarbete utomlands ända sedan universitetstiden, men då saknade jag mod och kände en ekonomisk press, så jag vågade inte ta steget. Jag tänkte att jag skulle göra det senare, när jag tjänade mer pengar,
Men efter att jag hade fått jobb och börjat arbeta insåg jag att jag hade pengar men ingen tid. Jag ångrar att jag inte jobbade mer extra under universitetstiden så att jag hade kunnat åka ㅠㅠSå den här gången bestämde jag mig för att utmana mig själv med volontärarbete utomlands genom att lägga till den efterlängtade semestern till den långa helgledigheten. Jag kände verkligen att om jag inte gjorde det nu kanske jag aldrig skulle få chansen.Då fortsatte jag att undra: Är det verkligen rätt att bara vilja göra det här? Jag har ju så mycket jag måste göra. De flesta oroar sig över valet mellan det de måste göra och det de vill göra. I mitt fall blev svaret på den frågan:Det jag måste göra nu är det jag vill göra! Så var det.
När jag undersökte olika volontärprogram utomlands letade jag, som yrkesarbetande, efter ett projekt jag kunde genomföra på ungefär två veckor. Jag ville hitta en volontäraktivitet där jag kunde ta det lite lugnare och umgås med barn på ett trevligt sätt. Men Gap Year-projekten erbjöd så många olika volontäraktiviteter att jag inte kunde välja själv, så jag bad Gap Year om rådgivning.
Rådgivaren rekommenderade alternativ som passade min personlighet och kunde vara givande för mig. Till slut valde jag det här projektet i Ho Chi Minh-staden i Vietnam eftersom det innehöll en stadsrundtur och kulturkurser, schemat inte var så pressat och jag kunde använda fritiden till att resa på egen hand, och eftersom jag fick arbeta med barn.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
