Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
나답게, 단단하게, 즐겁게
Det här projektetär ett program där elever planerar och deltar i ett läger inom det område de vill ge sig in i, tillsammans med en mentor. Innan de deltar i lägret bedöms elevernas inriktning, och de får individuell rådgivning och mentorsstöd.
På så sätt får eleverna klarhet i sin karriärväg och sina drömmar. Tillsammans med den tilldelade mentorn diskuterar de vilka aktiviteter som skulle vara till störst hjälp och planerar lägret direkt.
* Inuri-deltagarna fick ett särskilt uppdrag.
Uppdraget var ”Fånga 10 känslor under en resa till Japan”, och känslorna som står under varje foto är de som Inuri-deltagarna skickade in.
# Japan var verkligen rent och fullt av små omtänksamma handlingar.
Det jag oftast tänkte på under resan i Japan var att det var så rent och fullt av små omtänksamma gester.
Därför blev resan ännu trevligare och bekvämare.
Under resan såg jag många mycket små och trånga saker. Husen satt tätt ihop, bilarna var små och parkeringsplatserna smala. Märkligt nog kändes det aldrig trångt, och det var inte besvärligt att använda utrymmena. Tvärtom kändes de små restaurangerna och butikerna mysiga och såg finare ut.
I vårt land kan det kännas lite rörigt när många byggnader och torn står tätt tillsammans. Varje byggnad har så stark karaktär att det faktiskt är svårt att hitta en som sticker ut, vilket ger ett kaotiskt intryck. Men japanska byggnader har alla olika former, och även om det ibland finns ovanliga byggnader känns det inte alls kaotiskt. Jag vet inte hur de får allt att passa ihop så bra, men intrycket på avstånd var definitivt annorlunda än hemma.
Det jag tyckte bäst om med Japan var inte bara renligheten, utan också att maten var god överallt, även på restauranger som inte var kända. Det kan förstås bero på min smak, men bortsett från att maten var lite salt var den verkligen god.
# Jag tror att man när man bor i Japan naturligt börjar följa regler och ordning utan att ens märka det.
Utöver allt detta fanns det många saker med Japan som jag avundades.En av dem var den starka känslan för samhällsansvar.
Jämfört med vårt land fanns det färre papperskorgar och toaletter, men gatorna var ändå rena och skräpfria, något jag verkligen avundades. Dessutom håller japaner naturligt till vänster i rulltrappor, oavsett var de befinner sig.
De lämnar plats så att de som behöver ta sig fram snabbare kan gå på höger sida. Det var verkligen trevligt att se, jämfört med vårt land där folk åker utan någon särskild ordning. Det är synd att vårt land verkar sakna en del av den här känslan för samhällsansvar.
Jag tror att man när man bor i Japan naturligt börjar följa regler och ordning utan att märka det.Folk följde reglerna strikt, nästan som om de vore lagar, vilket gjorde det smidigt att ta sig runt. Jag önskar att folk i vårt land också följde en sådan effektiv ordning.
# På något sätt tycker jag att det var bra att jag valde Japan som mitt första resmål utomlands.
Japan verkar ha satsat enormt mycket på turism. Trots att jag var där i en vecka såg jag inte ens hälften av Tokyo, vilket visar hur många sevärdheter det finns och hur enormt staden är. När man går upp i ett utsiktstorn för att se nattvyn kan man ofta se horisonten mellan byggnaderna. Kanske var det därför tåglinjerna var så många och komplicerade.
När jag däremot ser på Seoul här hemma tycker jag ärligt talat att staden har ont om sevärdheter. En utlänning skulle nog kunna hinna se allt i Seoul på en vecka, men för att se hela Tokyo skulle man lätt behöva en månad.
Jag tycker att det var bra att välja Japan som min första utlandsresa. Dels sa folk omkring mig att Japan är ett bra resmål, dels liknar kulturen vår och landet ligger nära. Kanske var det därför jag snabbt vande mig vid att resa utomlands för första gången och kunde känna mig mer avslappnad. Maten liknar också vår, så jag behövde inte kämpa med smaken och kände mig mindre osäker.
När jag planerade och förberedde resan oroade jag mig mycket eftersom jag inte visste så mycket och det var min första utlandsresa. Men när jag väl kom iväg försvann all oro och jag hade bara roligt.
Det jag nog oroade mig mest för när jag tänkte på att åka utomlands var språket. Jag kan inte japanska, och jag hade hört att japaner inte är så bra på engelska, så jag var orolig för hur jag skulle kunna fråga om saker eller kommunicera.
Men det kanske bara gällde platserna jag besökte: ganska många japaner kunde lite engelska, och alla var verkligen vänliga. Ibland tog de själva initiativ till att visa vägen, och även när kommunikationen inte flöt på försökte de aktivt hjälpa till så gott de kunde.
Japaner verkade vara särskilt vänliga mot turister.Jag tror också att turismen kanske har kunnat utvecklas så mycket eftersom japaner behandlar turister så vänligt.
# Jag besökte tre utsiktstorn, ett om dagen, och tröttnade aldrig. Alla tre hade sin egen speciella känsla.
Jag besökte Tokyos universitet en gång, och det var verkligen rymligt. Även om husen är små var universitetsområdet enormt. Det verkade vara lov, så det var inga människor där. Jag såg ungefär två idrottsplaner och drygt 13 byggnader. Jag gick in genom en sidoport och försökte ta mig ut genom huvudentrén. När jag hade gått runt längs områdets ytterkant trodde jag att jag hade sett hela campusområdet.
Men platserna jag hade sett fram till dess utgjorde bara ungefär en tredjedel av universitetet. Det var verkligen enormt. I Japan var dessutom cykelparkeringarna och vägarna mycket välordnade, även inne på campus.
Jag besökte tre utsiktstorn, ett om dagen, och tröttnade aldrig. Alla tre hade sin egen speciella känsla.Jag tyckte verkligen om stämningen vid Tokyo Tower. Där fanns ett kafé, och ett band spelade i närheten – det var verkligen härligt.
Mori Tower hade också mycket att se. Där fanns utställningar, och Tokyo Tower syntes i bakgrunden, vilket gjorde upplevelsen ännu mer imponerande. På Skytree var fönstren stora och öppna så att man kunde se nattlandskapet, och de visade till och med en kortfilm. Eftersom det är det högsta tornet hade det dessutom en lite annorlunda känsla.
Senso-ji var fullproppat med turister. Där var också många koreanska turister, och det var trevligt att höra koreanska igen efter lång tid. Det var så trångt att det knappt fanns plats att stå. Kanske var det därför jag känner att jag inte riktigt fick se platsen ordentligt, vilket var lite synd.
# Disney var enormt. Det kändes nästan lika stort som en hel stad.
Efter att ha planerat en resa till DisneySea kände jag mig lite orolig. Jag gillar inte åkattraktioner så mycket och undrade hur jag skulle kunna tillbringa en hel dag på ett och samma ställe. Men som väntat var Disney, som bara finns på fem platser i världen, något helt annat.
Vissa reser utomlands bara för att åka till Disney, och efter att ha kommit in och gått runt förstod jag varför de åker så långt. Som tur var var vädret fint, vilket gjorde allt ännu vackrare.
Disney var enormt – nästan lika stort som en liten stad. Till och med jag, som vanligtvis aldrig har svårt att hitta, blev villrådig.Byggnaderna i europeisk stil och de olika temadelarna på Disney var detaljrika och av hög kvalitet in i minsta detalj. I den lilla kanalen som var utformad som en italiensk kanal kunde man särskilt åka gondol. De sjöng till och med under färden – det var roligt.
Det verkade som om de hade tänkt på minsta detalj på den här enorma platsen. Trots att jag knappt åkte några attraktioner och mest gick runt och tittade hade stängningsdags redan närmat sig. Föreställningen vid åttatiden på kvällen var verkligen spektakulär och lockade stora folkmassor.Jag blev ännu mer förvånad när jag fick höra att det inte ens var särskilt mycket folk, trots att det var så trångt. Jag är glad att vi åkte dit en vardag.
# Landskapet var mycket vackert, och när jag gick upp i utsiktstornet kunde jag se det öppna havet och berget Fuji i fjärran – det var underbart.
Enoshima, som jag besökte den sista dagen, var verkligen en avkopplande plats.Husen längs vägen från stationen till ön Enoshima var så fina och hade en härlig atmosfär. När man kommer ut ur en smal gränd breder det vida havet ut sig rakt framför en. Vädret var fint, så berget Fuji syntes i fjärran.
Bron som leder ut till ön sträckte sig rakt fram, och för mig såg den perfekt ut för cykling. Det var verkligen många som cyklade.När jag kom fram till ön gick en stig upp till helgedomen, kantad av souvenirbutiker och restauranger på båda sidor. Jag provade mochi längs vägen — den var riktigt seg och god.
Efter att ha gått upp och passerat helgedomen kom jag till en utsiktsplattform där Fuji syntes tydligt.Längs vägen till utsiktsplattformen blommade det. Det kändes verkligen som vår. Landskapet var vackert, och från plattformen kunde man se det öppna havet och Fuji i fjärran — det var underbart.
Fuji skilde sig från bergen i vårt land. Bergen hemma är alla karga och ojämna, men Fuji reser sig i en exakt triangelform, vilket var fascinerande.
Jag tog också en snabb titt på det närliggande akvariet, och när jag kom ut höll solen sakta på att gå ner. Det var en sådan scen att jag satte mig ner i tysthet och lät tankarna vandra.
# Än i dag, långt efter att jag kommit hem till Korea, tycker jag mig fortfarande höra ljuden från japanska tåg.
Under min resa till Japan upplevde jag definitivt många saker som jag inte hade upplevt i Korea. Det var helt nya erfarenheter, och jag kände att det finns en hel del som vårt land skulle kunna lära sig av Japan.Det jag avundades mest var att människor inte verkade ha bråttom, och att det inte kändes trångt och tryckande ens när det var mycket folk.
Kanske för att jag är intresserad av cyklar fanns det mycket med Japan som jag avundades. Cykelbutikerna var mer specialiserade än i mitt land, vägarna var väl underhållna och cykelparkeringarna var riktigt väl utbyggda.När jag först kom till Japan och var på väg till mitt boende var vänstertrafiken väldigt förvirrande, och tågen var så många och komplicerade. Men efter ungefär två dagar vande jag mig, och det blev faktiskt bekvämt.
Under den här resan till Japan åkte jag mycket tåg. Det var visserligen lite enklare att hitta genom att bara följa färgerna, men tågen var mycket bullrigare än vår tunnelbana. Å andra sidan går vår tunnelbana bara under jord, så det finns inget att titta på och det är mörkt överallt. På japanska tåg kan man däremot se ljusa byggnader och vägar utanför, så ibland kändes det som att åka tåg. De var egentligen smalare än vår tunnelbana, men kändes rymligare.
Än i dag, efter att ha varit tillbaka i Korea ett bra tag, känns det som om jag fortfarande kan höra ljudet av japanska tåg. Jag åkte så mycket med dem; Tokyos linjer har så många stationer och är så komplicerade att man kunde kliva av nära sin destination bara genom att ta tåget.
#Gränderna, som blir ännu vackrare när det regnar, finns fortfarande kvar i mitt minne.
En annan sak jag tyckte om i Japan var trafikljusen. Nästan alla avger ljudsignaler för synskadade, och många visar väntetiden eller den återstående tiden bredvid. Sådana finns också i vårt land, men det verkar fortfarande saknas en del.
En vän som hade varit i Osaka före mig berättade att ljudet från bussarnas stoppknapp var intressant och sa åt mig att trycka på den, så ljudet kanske är annorlunda i Tokyo. Det var inte särskilt märkvärdigt — det lät bara som ett vanligt ding-dong. Men hur som helst verkade japanska bussar bättre än våra. De var rymligare, och nästa hållplatser visades tydligt på en skärm längst fram, vilket var praktiskt.
Under resan tänkte jag ofta att jag verkligen tyckte om Japans gator och gränder. De hade en viss vemodig charm, och gränderna, som blir ännu vackrare när det regnar, dröjer sig fortfarande kvar i mitt minne.
Jag tror knappt att jag såg samma sorts bil två gånger under veckan. De flesta bilarna kände jag igen, men det fanns många tillverkare jag aldrig hade sett förut. Förutom en viss skåpbil som såg ut som en typisk japansk bil (?) var nästan alla bilar av olika modeller. Ingen var den andra lik.
Det här projektetär ett program där elever planerar och deltar i ett läger inom det område de vill ge sig in i, tillsammans med en mentor. Innan de deltar i lägret bedöms elevernas inriktning, och de får individuell rådgivning och mentorsstöd.
På så sätt får eleverna klarhet i sin karriärväg och sina drömmar. Tillsammans med den tilldelade mentorn diskuterar de vilka aktiviteter som skulle vara till störst hjälp och planerar lägret direkt.
* Inuri-deltagarna fick ett särskilt uppdrag.
Uppdraget var ”Fånga 10 känslor under en resa till Japan”, och känslorna som står under varje foto är de som Inuri-deltagarna skickade in.
# Japan var verkligen rent och fullt av små omtänksamma handlingar.
Det jag oftast tänkte på under resan i Japan var att det var så rent och fullt av små omtänksamma gester.
Därför blev resan ännu trevligare och bekvämare.
Under resan såg jag många mycket små och trånga saker. Husen satt tätt ihop, bilarna var små och parkeringsplatserna smala. Märkligt nog kändes det aldrig trångt, och det var inte besvärligt att använda utrymmena. Tvärtom kändes de små restaurangerna och butikerna mysiga och såg finare ut.
I vårt land kan det kännas lite rörigt när många byggnader och torn står tätt tillsammans. Varje byggnad har så stark karaktär att det faktiskt är svårt att hitta en som sticker ut, vilket ger ett kaotiskt intryck. Men japanska byggnader har alla olika former, och även om det ibland finns ovanliga byggnader känns det inte alls kaotiskt. Jag vet inte hur de får allt att passa ihop så bra, men intrycket på avstånd var definitivt annorlunda än hemma.
Det jag tyckte bäst om med Japan var inte bara renligheten, utan också att maten var god överallt, även på restauranger som inte var kända. Det kan förstås bero på min smak, men bortsett från att maten var lite salt var den verkligen god.
# Jag tror att man när man bor i Japan naturligt börjar följa regler och ordning utan att ens märka det.
Utöver allt detta fanns det många saker med Japan som jag avundades.En av dem var den starka känslan för samhällsansvar.
Jämfört med vårt land fanns det färre papperskorgar och toaletter, men gatorna var ändå rena och skräpfria, något jag verkligen avundades. Dessutom håller japaner naturligt till vänster i rulltrappor, oavsett var de befinner sig.
De lämnar plats så att de som behöver ta sig fram snabbare kan gå på höger sida. Det var verkligen trevligt att se, jämfört med vårt land där folk åker utan någon särskild ordning. Det är synd att vårt land verkar sakna en del av den här känslan för samhällsansvar.
Jag tror att man när man bor i Japan naturligt börjar följa regler och ordning utan att märka det.Folk följde reglerna strikt, nästan som om de vore lagar, vilket gjorde det smidigt att ta sig runt. Jag önskar att folk i vårt land också följde en sådan effektiv ordning.
# På något sätt tycker jag att det var bra att jag valde Japan som mitt första resmål utomlands.
Japan verkar ha satsat enormt mycket på turism. Trots att jag var där i en vecka såg jag inte ens hälften av Tokyo, vilket visar hur många sevärdheter det finns och hur enormt staden är. När man går upp i ett utsiktstorn för att se nattvyn kan man ofta se horisonten mellan byggnaderna. Kanske var det därför tåglinjerna var så många och komplicerade.
När jag däremot ser på Seoul här hemma tycker jag ärligt talat att staden har ont om sevärdheter. En utlänning skulle nog kunna hinna se allt i Seoul på en vecka, men för att se hela Tokyo skulle man lätt behöva en månad.
Jag tycker att det var bra att välja Japan som min första utlandsresa. Dels sa folk omkring mig att Japan är ett bra resmål, dels liknar kulturen vår och landet ligger nära. Kanske var det därför jag snabbt vande mig vid att resa utomlands för första gången och kunde känna mig mer avslappnad. Maten liknar också vår, så jag behövde inte kämpa med smaken och kände mig mindre osäker.
När jag planerade och förberedde resan oroade jag mig mycket eftersom jag inte visste så mycket och det var min första utlandsresa. Men när jag väl kom iväg försvann all oro och jag hade bara roligt.
Det jag nog oroade mig mest för när jag tänkte på att åka utomlands var språket. Jag kan inte japanska, och jag hade hört att japaner inte är så bra på engelska, så jag var orolig för hur jag skulle kunna fråga om saker eller kommunicera.
Men det kanske bara gällde platserna jag besökte: ganska många japaner kunde lite engelska, och alla var verkligen vänliga. Ibland tog de själva initiativ till att visa vägen, och även när kommunikationen inte flöt på försökte de aktivt hjälpa till så gott de kunde.
Japaner verkade vara särskilt vänliga mot turister.Jag tror också att turismen kanske har kunnat utvecklas så mycket eftersom japaner behandlar turister så vänligt.
# Jag besökte tre utsiktstorn, ett om dagen, och tröttnade aldrig. Alla tre hade sin egen speciella känsla.
Jag besökte Tokyos universitet en gång, och det var verkligen rymligt. Även om husen är små var universitetsområdet enormt. Det verkade vara lov, så det var inga människor där. Jag såg ungefär två idrottsplaner och drygt 13 byggnader. Jag gick in genom en sidoport och försökte ta mig ut genom huvudentrén. När jag hade gått runt längs områdets ytterkant trodde jag att jag hade sett hela campusområdet.
Men platserna jag hade sett fram till dess utgjorde bara ungefär en tredjedel av universitetet. Det var verkligen enormt. I Japan var dessutom cykelparkeringarna och vägarna mycket välordnade, även inne på campus.
Jag besökte tre utsiktstorn, ett om dagen, och tröttnade aldrig. Alla tre hade sin egen speciella känsla.Jag tyckte verkligen om stämningen vid Tokyo Tower. Där fanns ett kafé, och ett band spelade i närheten – det var verkligen härligt.
Mori Tower hade också mycket att se. Där fanns utställningar, och Tokyo Tower syntes i bakgrunden, vilket gjorde upplevelsen ännu mer imponerande. På Skytree var fönstren stora och öppna så att man kunde se nattlandskapet, och de visade till och med en kortfilm. Eftersom det är det högsta tornet hade det dessutom en lite annorlunda känsla.
Senso-ji var fullproppat med turister. Där var också många koreanska turister, och det var trevligt att höra koreanska igen efter lång tid. Det var så trångt att det knappt fanns plats att stå. Kanske var det därför jag känner att jag inte riktigt fick se platsen ordentligt, vilket var lite synd.
# Disney var enormt. Det kändes nästan lika stort som en hel stad.
Efter att ha planerat en resa till DisneySea kände jag mig lite orolig. Jag gillar inte åkattraktioner så mycket och undrade hur jag skulle kunna tillbringa en hel dag på ett och samma ställe. Men som väntat var Disney, som bara finns på fem platser i världen, något helt annat.
Vissa reser utomlands bara för att åka till Disney, och efter att ha kommit in och gått runt förstod jag varför de åker så långt. Som tur var var vädret fint, vilket gjorde allt ännu vackrare.
Disney var enormt – nästan lika stort som en liten stad. Till och med jag, som vanligtvis aldrig har svårt att hitta, blev villrådig.Byggnaderna i europeisk stil och de olika temadelarna på Disney var detaljrika och av hög kvalitet in i minsta detalj. I den lilla kanalen som var utformad som en italiensk kanal kunde man särskilt åka gondol. De sjöng till och med under färden – det var roligt.
Det verkade som om de hade tänkt på minsta detalj på den här enorma platsen. Trots att jag knappt åkte några attraktioner och mest gick runt och tittade hade stängningsdags redan närmat sig. Föreställningen vid åttatiden på kvällen var verkligen spektakulär och lockade stora folkmassor.Jag blev ännu mer förvånad när jag fick höra att det inte ens var särskilt mycket folk, trots att det var så trångt. Jag är glad att vi åkte dit en vardag.
# Landskapet var mycket vackert, och när jag gick upp i utsiktstornet kunde jag se det öppna havet och berget Fuji i fjärran – det var underbart.
Enoshima, som jag besökte den sista dagen, var verkligen en avkopplande plats.Husen längs vägen från stationen till ön Enoshima var så fina och hade en härlig atmosfär. När man kommer ut ur en smal gränd breder det vida havet ut sig rakt framför en. Vädret var fint, så berget Fuji syntes i fjärran.
Bron som leder ut till ön sträckte sig rakt fram, och för mig såg den perfekt ut för cykling. Det var verkligen många som cyklade.När jag kom fram till ön gick en stig upp till helgedomen, kantad av souvenirbutiker och restauranger på båda sidor. Jag provade mochi längs vägen — den var riktigt seg och god.
Efter att ha gått upp och passerat helgedomen kom jag till en utsiktsplattform där Fuji syntes tydligt.Längs vägen till utsiktsplattformen blommade det. Det kändes verkligen som vår. Landskapet var vackert, och från plattformen kunde man se det öppna havet och Fuji i fjärran — det var underbart.
Fuji skilde sig från bergen i vårt land. Bergen hemma är alla karga och ojämna, men Fuji reser sig i en exakt triangelform, vilket var fascinerande.
Jag tog också en snabb titt på det närliggande akvariet, och när jag kom ut höll solen sakta på att gå ner. Det var en sådan scen att jag satte mig ner i tysthet och lät tankarna vandra.
# Än i dag, långt efter att jag kommit hem till Korea, tycker jag mig fortfarande höra ljuden från japanska tåg.
Under min resa till Japan upplevde jag definitivt många saker som jag inte hade upplevt i Korea. Det var helt nya erfarenheter, och jag kände att det finns en hel del som vårt land skulle kunna lära sig av Japan.Det jag avundades mest var att människor inte verkade ha bråttom, och att det inte kändes trångt och tryckande ens när det var mycket folk.
Kanske för att jag är intresserad av cyklar fanns det mycket med Japan som jag avundades. Cykelbutikerna var mer specialiserade än i mitt land, vägarna var väl underhållna och cykelparkeringarna var riktigt väl utbyggda.När jag först kom till Japan och var på väg till mitt boende var vänstertrafiken väldigt förvirrande, och tågen var så många och komplicerade. Men efter ungefär två dagar vande jag mig, och det blev faktiskt bekvämt.
Under den här resan till Japan åkte jag mycket tåg. Det var visserligen lite enklare att hitta genom att bara följa färgerna, men tågen var mycket bullrigare än vår tunnelbana. Å andra sidan går vår tunnelbana bara under jord, så det finns inget att titta på och det är mörkt överallt. På japanska tåg kan man däremot se ljusa byggnader och vägar utanför, så ibland kändes det som att åka tåg. De var egentligen smalare än vår tunnelbana, men kändes rymligare.
Än i dag, efter att ha varit tillbaka i Korea ett bra tag, känns det som om jag fortfarande kan höra ljudet av japanska tåg. Jag åkte så mycket med dem; Tokyos linjer har så många stationer och är så komplicerade att man kunde kliva av nära sin destination bara genom att ta tåget.
#Gränderna, som blir ännu vackrare när det regnar, finns fortfarande kvar i mitt minne.
En annan sak jag tyckte om i Japan var trafikljusen. Nästan alla avger ljudsignaler för synskadade, och många visar väntetiden eller den återstående tiden bredvid. Sådana finns också i vårt land, men det verkar fortfarande saknas en del.
En vän som hade varit i Osaka före mig berättade att ljudet från bussarnas stoppknapp var intressant och sa åt mig att trycka på den, så ljudet kanske är annorlunda i Tokyo. Det var inte särskilt märkvärdigt — det lät bara som ett vanligt ding-dong. Men hur som helst verkade japanska bussar bättre än våra. De var rymligare, och nästa hållplatser visades tydligt på en skärm längst fram, vilket var praktiskt.
Under resan tänkte jag ofta att jag verkligen tyckte om Japans gator och gränder. De hade en viss vemodig charm, och gränderna, som blir ännu vackrare när det regnar, dröjer sig fortfarande kvar i mitt minne.
Jag tror knappt att jag såg samma sorts bil två gånger under veckan. De flesta bilarna kände jag igen, men det fanns många tillverkare jag aldrig hade sett förut. Förutom en viss skåpbil som såg ut som en typisk japansk bil (?) var nästan alla bilar av olika modeller. Ingen var den andra lik.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
