Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Bättre problemlösningsförmåga; en mer ödmjuk inställning #Att leva som en lokalbo i Paris; att träffa många olika människor #Vikten av att stå upp för mina rättigheter och uttrycka mina känslor; utmaningar och lärdomar i relationer
Jag tyckte verkligen om att kunna se på det i lugn och ro och som en lokalbo. Paris hade länge varit en romantisk dröm för mig. Paris var den första platsen jag besökte i Europa. Tio veckor här är så värdefulla.Även om jag inte kan förklara det med ord just nu,är jag säker. Något måste ha förändrats i mig. Och jag tror att det definitivt kommer att hjälpa mig under mitt långa liv. Paris, Frankrike — recension av ett sabbatsårsboende / Song Ju-young, sabbatsårsdeltagare / 10 veckor på sabbatsår |
I dagens Sydkorea,
hoppar 60 000 högstadie- och gymnasieelever av skolan varje år, 346 000 personer i tjugoårsåldern går sysslolösa eftersom de saknar drömmar, och personalomsättningen under det första året efter anställning har nått 40 procent,är 75 procent av universitetsstudenterna missnöjda med studentlivet och säger över 80 procent av de yrkesverksamma att de inte känner sig lyckliga.Många säger åt dem att drömma, men för att lösa det här problemet, där praktiska metoder och stöd saknas, vill vi introducera ”sabbatsår” i Sydkorea.
”Sabbatsår (gap year)”är en period då man skapar en riktning för framtiden genom att kombinera studier och arbete eller ta en paus för att ägna sig åt olika aktiviteter, som volontärarbete, resor, praktik, utbildning eller att starta ett företag,och det är en kultur som uppmuntras i USA, Europa, Japan och andra länder.
# Jag förväntade mig att det skulle bli svårt och åkte till Paris för att anta utmaningen.
Jag var en sådan person som aldrig skulle ta ett servicejobb i Korea med flit. Jag hade aldrig provat att arbeta extra på kaféer eller med andra servicejobb som många i min ålder brukar göra. Jag undrade om jag skulle klara av att göra ett jobb utomlands som jag inte hade gjort i Korea. Eftersom det innebar att bemöta människor trodde jag att det kunde bli ännu svårare och mer krävande, så jag åkte till Paris för att prova.
# I början visste jag så lite om Paris, men jag lärde mig så mycket att jag kunde guida gäster och dela med mig av information.
Utan några kontakter där, vilket slags arbete skulle jag utföra som sabbatsårsdeltagare och hur? Jag hade inga särskilda förväntningar när jag började mitt sabbatsår, men var lite nyfiken på hur mina tio veckor skulle bli.Aeroflot, ökänt för borttappat bagage. Som tur var försvann inte mitt bagage. Cirka 18 timmar via Moskva. Jag kom fram till Paris sent på kvällen, ungefär när de sista RER-tågen slutade gå.
Från den folktomma flygplatsen tog jag Roissy-bussen till Opéra-stationen. Med dålig internetuppkoppling försökte jag hitta ingången där jag kunde köpa en biljett till Opéra... En resväska och en väska på okänd parisisk mark – det var min första utmaning. En anställd hämtade mig vid en telefonbutik med internetuppkoppling nära ändhållplatsen för linje 3. Vilka skulle jag arbeta med? Vad skulle jag göra? Jag minns att jag tillbringade min första dag på pensionatet helt utan information.
Jag visste ingenting. Fram till dess... Jag såg Eiffeltornet först en vecka efter att jag kommit till Paris, och jag lärde mig så mycket om Paris att jag kunde guida gäster och dela med mig av information.
Efter att ha provat på många olika arbetsuppgifter gick de tio veckorna fort. Vi hade vinträffar tillsammans, kvällspass där vi avslutade dagen med att bara låta neonskylten ”PARIS” lysa på pensionatet, och efter att vi flyttat pensionatet började jag dagen klockan sju på morgonen. Morgonpassen krävde en pigg start för att hålla reda på gästernas scheman, laga mat och städa. Jag arbetade också en kort period på ungefär två veckor som guide vid Eiffeltornet, Montmartres nattvy och Île de la Cité.
Att arbeta i värdrollen två eller tre gånger i veckan innebar att ta hand om gäster som anlände och reste, skriva brev till gäster som skulle checka ut och sköta hushållssysslor som att hålla ordning på pensionatets sängkläder och underhålla lokalerna. Dessutom planterade jag blommor, lagade dörrhandtag, rensade avlopp, organiserade förråd, bäddade sängar och fixade saker som MacGyver – jag axlade till och med en ”manlig roll” och blev något av en ”Song-Gyver”.
Att få uppleva pensionatets alla sidor på det här sättet var något helt nytt för mig jämfört med arbeten jag haft tidigare.Jag visste inte att jag kunde, men när jag väl anpassade mig till situationen upptäckte jag att jag klarade av allt.Därför känns det ännu mer speciellt för mig. Sabbatsårsvistelsen i Paris...
# Jag tyckte om att kunna se på det i lugn och ro, som en lokalbo.
Om man ser det ur ett annat perspektiv är det inte lätt att få möjlighet att bo så här länge i Paris, så jag är tacksam för att jag fick göra det. Jag besökte områden utanför Paris, promenerade i parken soliga dagar, drack mjölkte med personalen på bageriet nära pensionatet medan vi åt chouquettes och croissanter, tittade på Eiffeltornet hela dagen och såg det glittrande ljusspelet varje timme flera gånger.
Jag följde med på en nattur i Montmartre, såg nattutsikten från Montparnasse-tornet och dess restauranger, betraktade Eiffeltornet från varuhuset Printemps, strosade längs Champs-Élysées, cyklade runt i Paris, passade på att besöka Musée d’Orsay och Louvren under deras kvällsöppettider, kopplade av i de gröna stolarna i Tuilerieträdgården och rodde en båt i Versailles trädgårdar.
Annan god mat, éclairer, espresso på ett utekafé, baguettesmörgås med lax, kimchistekt ris som vi lagade och åt tillsammans med gäster, ett besök på Sorbonneuniversitetet, judiska kvarteren i Marais, nollpunkten framför Notre-Dame-katedralen, Bateaux-Mouches, stormarknaden Auchan som vi gick till så ofta, pho nära Tolbiac-stationen, Jacobin Ory-biffen på Rue Saint-Germain och pistagemille-feuille i Rodins trädgård, en ambulerande nöjespark, Frankrikes nationalbibliotek och loppmarknaden i Vanves med mera – allt detta, och möjligheten att uppleva Paris i lugn och ro under en längre tid.
Jag tyckte om att kunna utforska i lugn och ro under lång tid, som en lokalbo. Paris hade alltid varit min dröm. Paris var den första platsen jag besökte i Europa. Tio veckor här är oerhört värdefulla.
Mitt personliga restips: Paris utkanter!
Platser som Eiffeltornet, Montmartre och andra sevärdheter i centrala Paris är trevliga, men jag föredrog förorterna runt Paris.Pontoise och Auvers-sur-Oise, Château de Fontainebleau, Chantilly, Monets trädgård i Giverny, en tur till Mont Saint-Michel (ägaren ordnade den), Moret-sur-Loing (Sisleys by) med mera – det här var fantastiska platser där jag kunde koppla av!
#Jag kände också att jag behövde uttrycka mina rättigheter och känslor och tala ärligt, men ödmjukt.
Jag insåg på nytt att min ton och mina handlingar kunde missförstås negativt av någon och uppfattas på ett annat sätt än jag menade. Genom att reflektera kunde jag förstå och lära mig av det. Jag antar att jag blev mer lyhörd och mer medveten om gemenskapen.Jag insåg återigen att det verkligen finns många olika slags människor i världen och att deras tankar kan skilja sig mycket från mina. Även när man använder samma ord behöver man ett språk som tar hänsyn till och respekterar den andra personen...
Jag kände att jag borde säga till när något känns svårt och uttrycka vad jag behöver när jag ber om något – att det är viktigt att stå upp för mina rättigheter och känslor och tala ärligt, men ödmjukt. Tidigare visade jag inte när jag kämpade, utan skötte mitt arbete i tysthet. Jag är fortfarande lite tafatt med det.Jämfört med tidigare visar jag nu oftare när jag är irriterad och erkänner att jag har det svårt.
Jag minns ett samtal med ägaren. Ibland måste man vara en björn och ibland en räv... Om man försöker vara enbart en björn kommer man bara att lida och bli sårad. Man måste också vara en räv för att få hjälp och omtanke från andra. Kommentaren – att jag kanske behövde förändra vissa delar av min personlighet – fastnade hos mig.Jag blev rörd över att det som jag bara såg som att göra mitt jobb uppfattades av andra, av gästerna, som omtanke och att de uttryckte sin tacksamhet.
#Genom olika processer känner jag att jag har lärt mig mycket, fått nya insikter och vuxit.
På grund av pensionatets karaktär kan olika saker hända beroende på situationen, och ibland behövde jag hjälpa till med uppgifter som inte ingick i min roll. När vi flyttade pensionatet, när jag behövde anpassa mig till en ny position och stämning, när jag var yngst bland den nya personalen och när min fysiska hälsa var som sämst, var det särskilt svårt.
När kropp och sinne blev utmattade ledde mina handlingar gentemot andra anställda, som jag träffade för första gången, ibland till missförstånd och uppfattades inte som jag hade tänkt. Det jag trodde var omtänksamt kunde upplevas annorlunda av andra. Jag undrade om mitt sätt att uttrycka mig hade varit fel, och medan jag försökte börja om på ett nytt sätt och anpassa mig till situationen lärde jag mig mycket, fick nya insikter och växte.
Egentligen verkar det som om det svåra inte främst var arbetsuppgifterna som ägaren tilldelade mig eller arbetet på pensionatet, utan att komma överens med de andra i personalen. Det jag försökte göra för att hjälpa dem, även om det innebar lite mer ansträngning för mig, kan i själva verket ha blivit en större belastning för dem.
I sådana relationer tänkte jag inte så mycket ”varför ska jag göra något som inte är mitt jobb?”, utan snarare att vi kunde arbeta bättre tillsammans om vi bemötte varandra varmt och omtänksamt och tog oss igenom det tillsammans...Ibland är det inte bara en förlust för mig även om jag själv får stå tillbaka. Det jag ser som en förlust kan bli till stor hjälp och en språngbräda i mitt liv.
#Jag tror att det definitivt kommer att vara till hjälp på lång sikt.
Gäster som tog särskilt väl hand om mig när jag hade det kämpigt efter att ha flyttat till ett annat gästhus, gäster som uppskattade min första rundtur och hängde med, gäster som till och med hade med sig presenter som de hade köpt när de var ute och handlade – det är små saker, men uppriktigheten och utbytet av känslor gav mig kraft och berörde mig.
Som det gamla ordspråket säger: Även om du går in i en tigerlya kan du överleva om du håller huvudet kallt. Jag insåg ännu tydligare att jag kan förändras beroende på situationen och att jag kan övervinna vad som helst.Ärligt talat vet jag ännu inte exakt vilka konkreta förändringar som skett hos mig före och efter sabbatsåret, eller hur jag kommer att förändras i framtiden. Även om jag inte kan sätta ord på det just nu …Det är jag säker på. Jag måste ha förändrats. Och jag tror att det definitivt kommer att vara till hjälp under mitt långa liv.
#Jag är bara jag. Det har jag kommit att acceptera mer.
Innan jag tog ett sabbatsår försökte jag förändra min pålitliga sida. Jag var förvirrad över vem jag var. Jag försökte till och med leva annorlunda än tidigare på en plats där ingen kände mig.Faktum är att den jag är här är nästan densamma. Jag försökte förändras och utmana mig själv, men min grundläggande personlighet består. Jag är bara jag. Det har jag kommit att acceptera mer.
Men människor omkring mig säger att jag har blivit mycket gladare. De säger att jag har insett att hur andra uppfattar mig skiljer sig från hur jag ser på mig själv. De säger att mina handlingar och min ton har blivit mjukare, så att jag kommer bättre överens med personalen och är vänligare mot gästerna. Kanske beror det på att jag främst har haft ledarroller i mina tidigare erfarenheter,När jag ser tillbaka verkar den envisa och bestämda attityd jag hade när det gällde att leda andra verkligen ha förändrats.
Särskilt efter att ha flyttat till ett annat gästhus och blivit yngst bland de mer erfarna i personalen, och efter att ha umgåtts med en större variation av människor, har jag blivit bättre på att läsa av sociala situationer och lite mer ödmjuk. Under den här processen har jag lärt känna mina svagheter och styrkor bättre och accepterat den jag är. Att vara pålitlig är min särskilda styrka.Jag är också nyfiken. Vilket uppdrag kommer någon del av mitt förändrade jag att ge mig i framtiden, och vilka resultat kommer det att leda till?
# Jag är så tacksam för varje möte och varje relation.
Jag sökte faktiskt från början eftersom jag ville bo tillsammans med nya människor och knyta kontakter längs vägen. Det verkar som om jag nådde mitt mål. Ägaren, som var tuff på utsidan men varm inombords och tog hand om oss som familj och kallade oss ”vår Juyeong”; Seunga och ägarens fru; och Hyerim unnie, som jag lärde mig mycket av och därför minns särskilt väl.
Songyi, en vän jag bara träffade en mycket kort tid men ändå knöt band till; Hyunseop oppa, den första koreanen jag träffade i Paris, som hämtade mig när jag anlände sent på kvällen; fotografen herr Kang (Suhyun oppa), som jag inte pratade så mycket med men som lagade utsökt stekt ris åt mig den dag jag flyttade till gästhuset; tanten (imo-nim) som är stjärnan i repliken ”il eopsso~”; Eunbin och Jonghoon, som jag inte kunde ta hand om särskilt mycket efter flytten till ett annat gästhus och känner mig ännu mer ledsen över; och den erfarna Hajung unnie, som redan från vårt första möte vägledde och tog väl hand om mig, lagade äggomelett och sallad med änglaost från grunden och till och med sminkade mig.
Ägare Gu, som åkte till England så fort jag hade anlänt; tanten på gästhuset som tog så väl hand om mig när jag var i Paris och tack vare vilken jag fick äta många goda måltider – jag saknar hennes nudlar och japchae så mycket; Jongwon, som jag träffade mot slutet av sabbatsåret och tillbringade tid med och är tacksam mot; Juyeong unnie, som jag minns extra väl eftersom vi hade samma namn och till och med kom från samma hemstad – en överraskande och ovanlig koppling; och Jieun, som följde med så bra under överlämningen och som jag är tacksam mot, och som leder rundturer med stort engagemang.
Jin, som jag bara hann träffa en kort stund alldeles på slutet och önskar att jag hade fått träffa längre; och Hyeri unnie, min dyrbara familj som har funnits vid min sida genom hela sabbatsåret och fortfarande reser med mig i vått och torrt.Mina vän-gäster som följde med mig för första gången för att se Bateaux-Mouches och Montparnasse Tower; veterinärgästerna som för första gången checkade in tillsammans med Hyeri unnie; gästerna som stöttade mig när jag hade det svårt; gästerna som deltog i rundturerna i Paris;Och alla de många andra gästerna jag träffade … Jag är så tacksam för alla dessa möten och relationer.
# En samling dyrbara dagar är, för mig, ditt ”sabbatsår”.
Jag tror att det är bättre att komma hit utan stora förväntningar än att ta med sig många. Det betyder däremot inte att du ska komma hit utan några mål alls.Fundera över dina egna mål, men lev varje dag fullt ut – gör det arbete du får.De här dyrbara dagarna, samlade tillsammans, är för mig ditt ”sabbatsår”.Att träffa människor och reflektera över mig själv sker båda i vardagens stunder. Låt oss leva helhjärtat, dag för dag och stund för stund.
# Små praktiska tips
Vädret i Paris är oförutsägbart. Även i april och maj har folk ofta kappor på sig, så det är en bra idé att ta med några långärmade plagg eller kappor. Det finns gott om guideböcker om Paris på det här gästhuset, så att ta med egna i onödan kan bara göra bagaget tyngre. Det går bra att ta med schampo eller enklare hygienartiklar, eller så kan du köpa dem här.
Du kan använda gästhuset dator, men om din egen bärbara dator inte är alltför tung kan det vara praktiskt att ta med den. Du kommer förmodligen att ta många bilder, så det är bra att ta med en extern hårddisk eller extra minne till mobilen eller kameran.
Till framtida sabbatsårsdeltagare vill jag säga: Vill du leva ett liv som skiljer sig från livet i Korea? Kommer du hit för att komma undan människor? Nej, nej. Här kommer du att träffa och umgås med minst lika många människor som i Korea. Det är inte så annorlunda, och du behöver veta hur du ska leva tillsammans med de andra i personalen och umgås med gästerna.
Du kanske kom hit för att träffa många människor, men när du väl möter fler och fler kan det börja kännas som ett jobb och du kan bli trött på att träffa folk. Även om det känns jobbigt kommer du dock helt säkert att lära dig och växa av att umgås med människor. Du kommer tydligt att upptäcka saker du kan lära dig av människor som skiljer sig från dig – utan att ens märka det.
# Tre tips till deltagare i sabbatsår
På grund av det jag har skrivit hoppas jag att du inte blir alltför rädd eller ser allt negativt innan du börjar ditt sabbatsår. Jag ville ge uppriktiga råd om sådant du kanske inte hade väntat dig. Glöm inte att det säkert också kommer att finnas fler lyckliga och fina stunder under din tid i Paris – som när jag träffade människor som följde med mig på mina resor runt i Europa.
1. Ur den efterträdares perspektiv som tar emot överlämningen.
Oavsett om du kommer bra överens med personalen du arbetar med eller inte, glöm inte från början att ni ska bo och arbeta tillsammans i tio veckor.
Vilken ledarerfarenhet du än har från Korea spelar inte så stor roll här. Du börjar om på nytt, från noll, i en fas där du inte kan något. Du bor tillsammans med ny personal som du inte ens kände sedan tidigare, och ni sköter tillsammans arbetet på det här gästhuset.
Hänsyn, kommunikation, empati, samarbete och kompromissvilja – allt detta är oerhört viktigt i det här sammanhanget.Dina tidigare kunskaper kan hjälpa dig i arbetet längre fram, men under överlämningsperioden behöver du prioritera råden från dem som arbetade här före dig och lyssna extra noga på dem. Det är den naturliga inställningen för en nykomling, men kan vara svårt för deltagare som just har påbörjat sitt sabbatsår att acceptera.
Självklart kan det till en början skilja sig mycket från det sabbatsår du hade föreställt dig. Beroende på situationen kanske din roll inte är helt tydlig, och din fritid och ditt schema kan vara obestämda eller ändras. Det kan vara svårare än du hade väntat dig.
Men tro inte att du är den enda som tänker så här. Tankarna du har är aldrig bara dina. Andra i personalen har också gått igenom svåra perioder. De gav inte upp sabbatsåret när det inte blev som de hade tänkt sig, utan höll ut och tog sig igenom det ända till slutet. Stå inte ensam inför svårigheterna – låt oss ta oss igenom de tuffa stunderna tillsammans. Du klarar det. Du kommer faktiskt att ta ansvar för ditt val och fullfölja det.
Det är naturligt att inte kunna allt från början. Det är naturligt att göra misstag. Var inte rädd för det och försök inte göra allting perfekt. Erkänn när du inte vet något och lär dig lite i taget. Den här viljan att lära sig är viktig.Det liknar mycket relationen mellan seniorer och juniorer på koreanska arbetsplatser.Det kan vara bra att se livet här som en annan form av socialt liv.
2. Ur arbetets perspektiv.
Ibland kan det, eftersom det ligger i ett gästhus natur, finnas många arbetsuppgifter som varierar. Du kan behöva utföra uppgifter utanför din tilldelade roll. I stället för att klaga på varför du måste göra saker utanför din roll eller räkna på din personliga vinning är det bättre att tänka på det som att sköta hemmet du bor i.
I umgänget med gästerna får du inte glömma att du är anställd på gästhuset, inte en gäst. Dina handlingar och ord kan oavsiktligt komma att representera hela gästhuset.
3. Ur den senioras perspektiv när ansvaret lämnas över.
Kom ihåg hur du kände när du började ditt sabbatsår och inte visste någonting. Du har gått igenom den tiden, men för din efterträdare är allt nytt. Precis som du tyckte att det var svårt kommer den som tar vid också att känna samma press och ensamhet. Håll inte tillbaka uppmuntran och råd, så att hen kan hålla ut och göra ett bra jobb under de tio veckorna efter att ditt sabbatsår är slut.
Det är särskilt viktigt att dela erfarenheter som främjar empati – från arbetsrelaterade frågor till personliga angelägenheter – och att prata om dem. När du lämnar över ansvarsområden ska du berätta vad som behöver göras, visa hur det går till och sedan ge efterträdaren tid att prova själv. Medan du observerar hur personen arbetar kan du ge återkoppling med jämna mellanrum under överlämningsperioden om sådant som saknas eller behöver förstärkas. Det hjälper efterträdaren mer.
Kanske behöver efterträdaren känslomässig kommunikation mer än enbart kunskapsöverföring. Även om det finns beteenden eller tonfall du ogillar, försök vara en senior som tar sig tid – en, två, tre gånger – att se saker ur personens perspektiv och ge hen tid att förstå. Den personen har säkert sina skäl och sin historia. Varför? Därför att vi är människor.
Jag tyckte verkligen om att kunna se på det i lugn och ro och som en lokalbo. Paris hade länge varit en romantisk dröm för mig. Paris var den första platsen jag besökte i Europa. Tio veckor här är så värdefulla.Även om jag inte kan förklara det med ord just nu,är jag säker. Något måste ha förändrats i mig. Och jag tror att det definitivt kommer att hjälpa mig under mitt långa liv. Paris, Frankrike — recension av ett sabbatsårsboende / Song Ju-young, sabbatsårsdeltagare / 10 veckor på sabbatsår |
I dagens Sydkorea,
hoppar 60 000 högstadie- och gymnasieelever av skolan varje år, 346 000 personer i tjugoårsåldern går sysslolösa eftersom de saknar drömmar, och personalomsättningen under det första året efter anställning har nått 40 procent,är 75 procent av universitetsstudenterna missnöjda med studentlivet och säger över 80 procent av de yrkesverksamma att de inte känner sig lyckliga.Många säger åt dem att drömma, men för att lösa det här problemet, där praktiska metoder och stöd saknas, vill vi introducera ”sabbatsår” i Sydkorea.
”Sabbatsår (gap year)”är en period då man skapar en riktning för framtiden genom att kombinera studier och arbete eller ta en paus för att ägna sig åt olika aktiviteter, som volontärarbete, resor, praktik, utbildning eller att starta ett företag,och det är en kultur som uppmuntras i USA, Europa, Japan och andra länder.
# Jag förväntade mig att det skulle bli svårt och åkte till Paris för att anta utmaningen.
Jag var en sådan person som aldrig skulle ta ett servicejobb i Korea med flit. Jag hade aldrig provat att arbeta extra på kaféer eller med andra servicejobb som många i min ålder brukar göra. Jag undrade om jag skulle klara av att göra ett jobb utomlands som jag inte hade gjort i Korea. Eftersom det innebar att bemöta människor trodde jag att det kunde bli ännu svårare och mer krävande, så jag åkte till Paris för att prova.
# I början visste jag så lite om Paris, men jag lärde mig så mycket att jag kunde guida gäster och dela med mig av information.
Utan några kontakter där, vilket slags arbete skulle jag utföra som sabbatsårsdeltagare och hur? Jag hade inga särskilda förväntningar när jag började mitt sabbatsår, men var lite nyfiken på hur mina tio veckor skulle bli.Aeroflot, ökänt för borttappat bagage. Som tur var försvann inte mitt bagage. Cirka 18 timmar via Moskva. Jag kom fram till Paris sent på kvällen, ungefär när de sista RER-tågen slutade gå.
Från den folktomma flygplatsen tog jag Roissy-bussen till Opéra-stationen. Med dålig internetuppkoppling försökte jag hitta ingången där jag kunde köpa en biljett till Opéra... En resväska och en väska på okänd parisisk mark – det var min första utmaning. En anställd hämtade mig vid en telefonbutik med internetuppkoppling nära ändhållplatsen för linje 3. Vilka skulle jag arbeta med? Vad skulle jag göra? Jag minns att jag tillbringade min första dag på pensionatet helt utan information.
Jag visste ingenting. Fram till dess... Jag såg Eiffeltornet först en vecka efter att jag kommit till Paris, och jag lärde mig så mycket om Paris att jag kunde guida gäster och dela med mig av information.
Efter att ha provat på många olika arbetsuppgifter gick de tio veckorna fort. Vi hade vinträffar tillsammans, kvällspass där vi avslutade dagen med att bara låta neonskylten ”PARIS” lysa på pensionatet, och efter att vi flyttat pensionatet började jag dagen klockan sju på morgonen. Morgonpassen krävde en pigg start för att hålla reda på gästernas scheman, laga mat och städa. Jag arbetade också en kort period på ungefär två veckor som guide vid Eiffeltornet, Montmartres nattvy och Île de la Cité.
Att arbeta i värdrollen två eller tre gånger i veckan innebar att ta hand om gäster som anlände och reste, skriva brev till gäster som skulle checka ut och sköta hushållssysslor som att hålla ordning på pensionatets sängkläder och underhålla lokalerna. Dessutom planterade jag blommor, lagade dörrhandtag, rensade avlopp, organiserade förråd, bäddade sängar och fixade saker som MacGyver – jag axlade till och med en ”manlig roll” och blev något av en ”Song-Gyver”.
Att få uppleva pensionatets alla sidor på det här sättet var något helt nytt för mig jämfört med arbeten jag haft tidigare.Jag visste inte att jag kunde, men när jag väl anpassade mig till situationen upptäckte jag att jag klarade av allt.Därför känns det ännu mer speciellt för mig. Sabbatsårsvistelsen i Paris...
# Jag tyckte om att kunna se på det i lugn och ro, som en lokalbo.
Om man ser det ur ett annat perspektiv är det inte lätt att få möjlighet att bo så här länge i Paris, så jag är tacksam för att jag fick göra det. Jag besökte områden utanför Paris, promenerade i parken soliga dagar, drack mjölkte med personalen på bageriet nära pensionatet medan vi åt chouquettes och croissanter, tittade på Eiffeltornet hela dagen och såg det glittrande ljusspelet varje timme flera gånger.
Jag följde med på en nattur i Montmartre, såg nattutsikten från Montparnasse-tornet och dess restauranger, betraktade Eiffeltornet från varuhuset Printemps, strosade längs Champs-Élysées, cyklade runt i Paris, passade på att besöka Musée d’Orsay och Louvren under deras kvällsöppettider, kopplade av i de gröna stolarna i Tuilerieträdgården och rodde en båt i Versailles trädgårdar.
Annan god mat, éclairer, espresso på ett utekafé, baguettesmörgås med lax, kimchistekt ris som vi lagade och åt tillsammans med gäster, ett besök på Sorbonneuniversitetet, judiska kvarteren i Marais, nollpunkten framför Notre-Dame-katedralen, Bateaux-Mouches, stormarknaden Auchan som vi gick till så ofta, pho nära Tolbiac-stationen, Jacobin Ory-biffen på Rue Saint-Germain och pistagemille-feuille i Rodins trädgård, en ambulerande nöjespark, Frankrikes nationalbibliotek och loppmarknaden i Vanves med mera – allt detta, och möjligheten att uppleva Paris i lugn och ro under en längre tid.
Jag tyckte om att kunna utforska i lugn och ro under lång tid, som en lokalbo. Paris hade alltid varit min dröm. Paris var den första platsen jag besökte i Europa. Tio veckor här är oerhört värdefulla.
Mitt personliga restips: Paris utkanter!
Platser som Eiffeltornet, Montmartre och andra sevärdheter i centrala Paris är trevliga, men jag föredrog förorterna runt Paris.Pontoise och Auvers-sur-Oise, Château de Fontainebleau, Chantilly, Monets trädgård i Giverny, en tur till Mont Saint-Michel (ägaren ordnade den), Moret-sur-Loing (Sisleys by) med mera – det här var fantastiska platser där jag kunde koppla av!
#Jag kände också att jag behövde uttrycka mina rättigheter och känslor och tala ärligt, men ödmjukt.
Jag insåg på nytt att min ton och mina handlingar kunde missförstås negativt av någon och uppfattas på ett annat sätt än jag menade. Genom att reflektera kunde jag förstå och lära mig av det. Jag antar att jag blev mer lyhörd och mer medveten om gemenskapen.Jag insåg återigen att det verkligen finns många olika slags människor i världen och att deras tankar kan skilja sig mycket från mina. Även när man använder samma ord behöver man ett språk som tar hänsyn till och respekterar den andra personen...
Jag kände att jag borde säga till när något känns svårt och uttrycka vad jag behöver när jag ber om något – att det är viktigt att stå upp för mina rättigheter och känslor och tala ärligt, men ödmjukt. Tidigare visade jag inte när jag kämpade, utan skötte mitt arbete i tysthet. Jag är fortfarande lite tafatt med det.Jämfört med tidigare visar jag nu oftare när jag är irriterad och erkänner att jag har det svårt.
Jag minns ett samtal med ägaren. Ibland måste man vara en björn och ibland en räv... Om man försöker vara enbart en björn kommer man bara att lida och bli sårad. Man måste också vara en räv för att få hjälp och omtanke från andra. Kommentaren – att jag kanske behövde förändra vissa delar av min personlighet – fastnade hos mig.Jag blev rörd över att det som jag bara såg som att göra mitt jobb uppfattades av andra, av gästerna, som omtanke och att de uttryckte sin tacksamhet.
#Genom olika processer känner jag att jag har lärt mig mycket, fått nya insikter och vuxit.
På grund av pensionatets karaktär kan olika saker hända beroende på situationen, och ibland behövde jag hjälpa till med uppgifter som inte ingick i min roll. När vi flyttade pensionatet, när jag behövde anpassa mig till en ny position och stämning, när jag var yngst bland den nya personalen och när min fysiska hälsa var som sämst, var det särskilt svårt.
När kropp och sinne blev utmattade ledde mina handlingar gentemot andra anställda, som jag träffade för första gången, ibland till missförstånd och uppfattades inte som jag hade tänkt. Det jag trodde var omtänksamt kunde upplevas annorlunda av andra. Jag undrade om mitt sätt att uttrycka mig hade varit fel, och medan jag försökte börja om på ett nytt sätt och anpassa mig till situationen lärde jag mig mycket, fick nya insikter och växte.
Egentligen verkar det som om det svåra inte främst var arbetsuppgifterna som ägaren tilldelade mig eller arbetet på pensionatet, utan att komma överens med de andra i personalen. Det jag försökte göra för att hjälpa dem, även om det innebar lite mer ansträngning för mig, kan i själva verket ha blivit en större belastning för dem.
I sådana relationer tänkte jag inte så mycket ”varför ska jag göra något som inte är mitt jobb?”, utan snarare att vi kunde arbeta bättre tillsammans om vi bemötte varandra varmt och omtänksamt och tog oss igenom det tillsammans...Ibland är det inte bara en förlust för mig även om jag själv får stå tillbaka. Det jag ser som en förlust kan bli till stor hjälp och en språngbräda i mitt liv.
#Jag tror att det definitivt kommer att vara till hjälp på lång sikt.
Gäster som tog särskilt väl hand om mig när jag hade det kämpigt efter att ha flyttat till ett annat gästhus, gäster som uppskattade min första rundtur och hängde med, gäster som till och med hade med sig presenter som de hade köpt när de var ute och handlade – det är små saker, men uppriktigheten och utbytet av känslor gav mig kraft och berörde mig.
Som det gamla ordspråket säger: Även om du går in i en tigerlya kan du överleva om du håller huvudet kallt. Jag insåg ännu tydligare att jag kan förändras beroende på situationen och att jag kan övervinna vad som helst.Ärligt talat vet jag ännu inte exakt vilka konkreta förändringar som skett hos mig före och efter sabbatsåret, eller hur jag kommer att förändras i framtiden. Även om jag inte kan sätta ord på det just nu …Det är jag säker på. Jag måste ha förändrats. Och jag tror att det definitivt kommer att vara till hjälp under mitt långa liv.
#Jag är bara jag. Det har jag kommit att acceptera mer.
Innan jag tog ett sabbatsår försökte jag förändra min pålitliga sida. Jag var förvirrad över vem jag var. Jag försökte till och med leva annorlunda än tidigare på en plats där ingen kände mig.Faktum är att den jag är här är nästan densamma. Jag försökte förändras och utmana mig själv, men min grundläggande personlighet består. Jag är bara jag. Det har jag kommit att acceptera mer.
Men människor omkring mig säger att jag har blivit mycket gladare. De säger att jag har insett att hur andra uppfattar mig skiljer sig från hur jag ser på mig själv. De säger att mina handlingar och min ton har blivit mjukare, så att jag kommer bättre överens med personalen och är vänligare mot gästerna. Kanske beror det på att jag främst har haft ledarroller i mina tidigare erfarenheter,När jag ser tillbaka verkar den envisa och bestämda attityd jag hade när det gällde att leda andra verkligen ha förändrats.
Särskilt efter att ha flyttat till ett annat gästhus och blivit yngst bland de mer erfarna i personalen, och efter att ha umgåtts med en större variation av människor, har jag blivit bättre på att läsa av sociala situationer och lite mer ödmjuk. Under den här processen har jag lärt känna mina svagheter och styrkor bättre och accepterat den jag är. Att vara pålitlig är min särskilda styrka.Jag är också nyfiken. Vilket uppdrag kommer någon del av mitt förändrade jag att ge mig i framtiden, och vilka resultat kommer det att leda till?
# Jag är så tacksam för varje möte och varje relation.
Jag sökte faktiskt från början eftersom jag ville bo tillsammans med nya människor och knyta kontakter längs vägen. Det verkar som om jag nådde mitt mål. Ägaren, som var tuff på utsidan men varm inombords och tog hand om oss som familj och kallade oss ”vår Juyeong”; Seunga och ägarens fru; och Hyerim unnie, som jag lärde mig mycket av och därför minns särskilt väl.
Songyi, en vän jag bara träffade en mycket kort tid men ändå knöt band till; Hyunseop oppa, den första koreanen jag träffade i Paris, som hämtade mig när jag anlände sent på kvällen; fotografen herr Kang (Suhyun oppa), som jag inte pratade så mycket med men som lagade utsökt stekt ris åt mig den dag jag flyttade till gästhuset; tanten (imo-nim) som är stjärnan i repliken ”il eopsso~”; Eunbin och Jonghoon, som jag inte kunde ta hand om särskilt mycket efter flytten till ett annat gästhus och känner mig ännu mer ledsen över; och den erfarna Hajung unnie, som redan från vårt första möte vägledde och tog väl hand om mig, lagade äggomelett och sallad med änglaost från grunden och till och med sminkade mig.
Ägare Gu, som åkte till England så fort jag hade anlänt; tanten på gästhuset som tog så väl hand om mig när jag var i Paris och tack vare vilken jag fick äta många goda måltider – jag saknar hennes nudlar och japchae så mycket; Jongwon, som jag träffade mot slutet av sabbatsåret och tillbringade tid med och är tacksam mot; Juyeong unnie, som jag minns extra väl eftersom vi hade samma namn och till och med kom från samma hemstad – en överraskande och ovanlig koppling; och Jieun, som följde med så bra under överlämningen och som jag är tacksam mot, och som leder rundturer med stort engagemang.
Jin, som jag bara hann träffa en kort stund alldeles på slutet och önskar att jag hade fått träffa längre; och Hyeri unnie, min dyrbara familj som har funnits vid min sida genom hela sabbatsåret och fortfarande reser med mig i vått och torrt.Mina vän-gäster som följde med mig för första gången för att se Bateaux-Mouches och Montparnasse Tower; veterinärgästerna som för första gången checkade in tillsammans med Hyeri unnie; gästerna som stöttade mig när jag hade det svårt; gästerna som deltog i rundturerna i Paris;Och alla de många andra gästerna jag träffade … Jag är så tacksam för alla dessa möten och relationer.
# En samling dyrbara dagar är, för mig, ditt ”sabbatsår”.
Jag tror att det är bättre att komma hit utan stora förväntningar än att ta med sig många. Det betyder däremot inte att du ska komma hit utan några mål alls.Fundera över dina egna mål, men lev varje dag fullt ut – gör det arbete du får.De här dyrbara dagarna, samlade tillsammans, är för mig ditt ”sabbatsår”.Att träffa människor och reflektera över mig själv sker båda i vardagens stunder. Låt oss leva helhjärtat, dag för dag och stund för stund.
# Små praktiska tips
Vädret i Paris är oförutsägbart. Även i april och maj har folk ofta kappor på sig, så det är en bra idé att ta med några långärmade plagg eller kappor. Det finns gott om guideböcker om Paris på det här gästhuset, så att ta med egna i onödan kan bara göra bagaget tyngre. Det går bra att ta med schampo eller enklare hygienartiklar, eller så kan du köpa dem här.
Du kan använda gästhuset dator, men om din egen bärbara dator inte är alltför tung kan det vara praktiskt att ta med den. Du kommer förmodligen att ta många bilder, så det är bra att ta med en extern hårddisk eller extra minne till mobilen eller kameran.
Till framtida sabbatsårsdeltagare vill jag säga: Vill du leva ett liv som skiljer sig från livet i Korea? Kommer du hit för att komma undan människor? Nej, nej. Här kommer du att träffa och umgås med minst lika många människor som i Korea. Det är inte så annorlunda, och du behöver veta hur du ska leva tillsammans med de andra i personalen och umgås med gästerna.
Du kanske kom hit för att träffa många människor, men när du väl möter fler och fler kan det börja kännas som ett jobb och du kan bli trött på att träffa folk. Även om det känns jobbigt kommer du dock helt säkert att lära dig och växa av att umgås med människor. Du kommer tydligt att upptäcka saker du kan lära dig av människor som skiljer sig från dig – utan att ens märka det.
# Tre tips till deltagare i sabbatsår
På grund av det jag har skrivit hoppas jag att du inte blir alltför rädd eller ser allt negativt innan du börjar ditt sabbatsår. Jag ville ge uppriktiga råd om sådant du kanske inte hade väntat dig. Glöm inte att det säkert också kommer att finnas fler lyckliga och fina stunder under din tid i Paris – som när jag träffade människor som följde med mig på mina resor runt i Europa.
1. Ur den efterträdares perspektiv som tar emot överlämningen.
Oavsett om du kommer bra överens med personalen du arbetar med eller inte, glöm inte från början att ni ska bo och arbeta tillsammans i tio veckor.
Vilken ledarerfarenhet du än har från Korea spelar inte så stor roll här. Du börjar om på nytt, från noll, i en fas där du inte kan något. Du bor tillsammans med ny personal som du inte ens kände sedan tidigare, och ni sköter tillsammans arbetet på det här gästhuset.
Hänsyn, kommunikation, empati, samarbete och kompromissvilja – allt detta är oerhört viktigt i det här sammanhanget.Dina tidigare kunskaper kan hjälpa dig i arbetet längre fram, men under överlämningsperioden behöver du prioritera råden från dem som arbetade här före dig och lyssna extra noga på dem. Det är den naturliga inställningen för en nykomling, men kan vara svårt för deltagare som just har påbörjat sitt sabbatsår att acceptera.
Självklart kan det till en början skilja sig mycket från det sabbatsår du hade föreställt dig. Beroende på situationen kanske din roll inte är helt tydlig, och din fritid och ditt schema kan vara obestämda eller ändras. Det kan vara svårare än du hade väntat dig.
Men tro inte att du är den enda som tänker så här. Tankarna du har är aldrig bara dina. Andra i personalen har också gått igenom svåra perioder. De gav inte upp sabbatsåret när det inte blev som de hade tänkt sig, utan höll ut och tog sig igenom det ända till slutet. Stå inte ensam inför svårigheterna – låt oss ta oss igenom de tuffa stunderna tillsammans. Du klarar det. Du kommer faktiskt att ta ansvar för ditt val och fullfölja det.
Det är naturligt att inte kunna allt från början. Det är naturligt att göra misstag. Var inte rädd för det och försök inte göra allting perfekt. Erkänn när du inte vet något och lär dig lite i taget. Den här viljan att lära sig är viktig.Det liknar mycket relationen mellan seniorer och juniorer på koreanska arbetsplatser.Det kan vara bra att se livet här som en annan form av socialt liv.
2. Ur arbetets perspektiv.
Ibland kan det, eftersom det ligger i ett gästhus natur, finnas många arbetsuppgifter som varierar. Du kan behöva utföra uppgifter utanför din tilldelade roll. I stället för att klaga på varför du måste göra saker utanför din roll eller räkna på din personliga vinning är det bättre att tänka på det som att sköta hemmet du bor i.
I umgänget med gästerna får du inte glömma att du är anställd på gästhuset, inte en gäst. Dina handlingar och ord kan oavsiktligt komma att representera hela gästhuset.
3. Ur den senioras perspektiv när ansvaret lämnas över.
Kom ihåg hur du kände när du började ditt sabbatsår och inte visste någonting. Du har gått igenom den tiden, men för din efterträdare är allt nytt. Precis som du tyckte att det var svårt kommer den som tar vid också att känna samma press och ensamhet. Håll inte tillbaka uppmuntran och råd, så att hen kan hålla ut och göra ett bra jobb under de tio veckorna efter att ditt sabbatsår är slut.
Det är särskilt viktigt att dela erfarenheter som främjar empati – från arbetsrelaterade frågor till personliga angelägenheter – och att prata om dem. När du lämnar över ansvarsområden ska du berätta vad som behöver göras, visa hur det går till och sedan ge efterträdaren tid att prova själv. Medan du observerar hur personen arbetar kan du ge återkoppling med jämna mellanrum under överlämningsperioden om sådant som saknas eller behöver förstärkas. Det hjälper efterträdaren mer.
Kanske behöver efterträdaren känslomässig kommunikation mer än enbart kunskapsöverföring. Även om det finns beteenden eller tonfall du ogillar, försök vara en senior som tar sig tid – en, två, tre gånger – att se saker ur personens perspektiv och ge hen tid att förstå. Den personen har säkert sina skäl och sin historia. Varför? Därför att vi är människor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
