Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Att känna igen och omfamna mig själv; positiva förändringar #En längre vistelse i Paris; relationer med människor med olika bakgrund #Vikten av lagarbete och kommunikation; tid att fokusera på mig själv
Jag tyckte verkligen om att läsa på om Paris och gå ut.Eftersom arbetet på ett pensionat naturligt innebär mycket kontakt med gäster gjorde jag mitt bästa på mitt eget sätt, och jag tyckte om känslan av att få belöning i proportion till mina ansträngningar.Jag tänkte mycket på mig själv under min vistelse under sabbatsåret. Jag bestämde mig för att acceptera att både mitt goda ”jag” och mitt dåliga ”jag” är delar av mig. Eftersom ingen människa bara har en sida ska jag försöka erkänna och omfamna även de delar av mig själv som jag inte tycker om.
Paris, Frankrike – vistelse under sabbatsår / Lee Hyeri, deltagare i sabbatsårsprogram / 10 veckor |
I Sydkorea är det i dag så här:
Varje år hoppar 60 000 elever på högstadiet och gymnasiet av skolan, 346 000 personer i 20-årsåldern står utan sysselsättning eftersom de saknar drömmar, och personalomsättningen under det första året efter anställning har nått över 40 procent.75 procent av universitetsstudenterna är missnöjda med livet på universitetet, och över 80 procent av de yrkesverksamma känner sig inte lyckliga.Många säger åt dem att drömma, men för att lösa detta problem, där praktiska metoder och stöd saknas, vill vi introducera ”sabbatsår” även i Sydkorea.
”Sabbatsår” (Gap Year)Det är en tid då man antingen kombinerar studier och arbete eller tar en paus och genom olika aktiviteter, som volontärarbete, resor, praktik, utbildning eller företagande,bestämmer riktningen framåt – en kultur som uppmuntras i USA, Europa, Japan och andra länder.
# Att hitta mig själv i en ny miljö.
Om du frågar varför jag kom till Paris, hade jag ett tydligt syfte.
För det första: att hitta mig själv genom nya upplevelser och nya människor.
För det andra: att bo en längre tid i Paris i Frankrike.
För det tredje: den romantiska drömmen om att prova på att bo ensam utomlands.
För det fjärde: att vila kropp och själ och njuta av lite ledighet.
Med de här fyra målen kom jag till Paris i Frankrike.
#Arbetet som personal på ett pensionat gav mig mycket inspiration.
När jag arbetade på pensionatet lärde jag mig mycket och inspirerades starkt av människorna jag bodde tillsammans med. Om jag försökte sammanfatta alla dessa intryck skulle det aldrig ta slut, så jag nöjer mig med att lyfta fram de viktigaste. Först vill jag berätta om vad jag kände när jag skapade relationer med människorna på pensionatet:Jag kände starkt hur viktigt samarbete, effektivitet i arbetet och kommunikation är.
En annan sak jag inspirerades av hos mina kollegor var hur viktigt det är att säga samma sak på ett vänligare sätt. Som ordspråket säger: ”Svara med ord.” Budskapet kan vara detsamma, men sättet du uttrycker dig på kan påverka hur den andra personen känner sig. Det tyckte jag var en viktig insikt.
När man arbetar på ett pensionat är situationsmedvetenhet och takt oerhört viktigt. Eftersom man ofta måste bedöma situationen och avgöra hur man ska agera i stunden insåg jag vikten av att vara lyhörd och ha gott omdöme. Jag lärde mig också att det ibland är nödvändigt att hävda sina rättigheter och att man, beroende på situationen, ibland måste ge efter, ställa upp eller göra uppoffringar.
Jag hade alltid förstått att det inte finns ett enda rätt sätt att utföra ett arbete, men när vi arbetade tillsammans blev det ännu tydligare. Jag kom därför också att uppskatta hur viktigt det är med dialog och kommunikation. Att få en uppgift att gå framåt genom dialog och kommunikation var nog en positiv erfarenhet inte bara för mig utan också för de andra i personalen. Nu när jag förstår betydelsen av sådan kommunikation försöker jag göra allting lugnt och noggrant.
Alla har både goda och dåliga sidor. Därför bestämde jag mig på nytt för att inte döma människor förhastat utifrån bara en sida.
# Tid att fokusera på mig själv
Jag tänkte mycket på mig själv under min vistelse under sabbatsåret. Jag bestämde mig för att acceptera att både mitt goda ”jag” och mitt dåliga ”jag” är delar av mig. Eftersom ingen människa bara har en sida ska jag försöka erkänna och omfamna även de delar av mig själv som jag inte tycker om.
Jag ska försöka att inte upprepa tidigare misstag och sträva efter att komma närmare min egen lycka. För att göra det har jag bestämt mig för att sluta med sådant som gör mig olycklig. Jag ska prova många saker för att nå lyckan och inte ge upp eller vara rädd utan att ens ha försökt. Det räcker inte att bara tänka – jag ska prova, uppleva och möta allt.
Jag ska vara stolt över den person jag visar upp i olika situationer. För att bygga upp min självkänsla tänker jag sluta jämföra mig med andra och fokusera mer på mig själv. När jag gör det har jag ofta känt att jag behöver vara varmare och mer generös mot mig själv.
Jag har bestämt mig för att inte ge alla min kärlek och energi. Jag kan försöka förbättra en relation med någon jag inte tycker om, men att tänka på den relationen kanske bara får mig att må dåligt. Därför tänker jag framöver låta bli att lägga min energi på sådant som gör mig illa.
Jag insåg att även om jag inte är bra på allt och inte alla älskar mig, så duger jag precis som jag är om jag älskar mig själv. Den insikten kom när jag tänkte på hur märkligt det är att låta andras uppfattningar avgöra vem jag är.Jag ska fortsätta anstränga mig för att bli ljusare och mer positiv – för min egen skull.
# Glada och tråkiga händelser kommer och går
Livet på ett pensionat kan inte bestå enbart av glädjeämnen, men inte heller enbart av tråkigheter. Jag var inget undantag. När jag ser tillbaka på mitt liv i Paris ska jag gå igenom de glada och tråkiga händelserna.
Glädjeämnen
1. När ägaren firade min födelsedag.
2. När jag genom samtal med ägaren fick råd, kom överens med honom och vann hans förtroende.
3. När han, trots att han kunde tala bryskt, använde ordet ”familj” och tog hand om allt som behövde tas om hand.
4. När en av de många tacksamma gästerna blev djupt rörd av det handskrivna brevet jag skrev.
5. När en gäst som hade lånat mitt paraply bad om ursäkt för att ha skadat det och gav mig ett nytt paraply i present.
Tråkigheter
1. När min arbetsposition eller bostad ändrades flera gånger i strid med den rådande policyn.
2. När jag fick uppgifter utanför arbetstid som inte kunde bli klara direkt.
3. När jag fick alldeles för många uppgifter på en gång.
4. När jag, trots att jag hade kommit för att ta ett sabbatsår, kände samma känslor som när jag arbetade i Korea (maktförhållandet mellan chef och underställd).
# Mitt liv på pensionatet
Jag höll spänningen inom mig ända tills jag kom fram. Efter ankomsten infann sig en känsla av lättnad, och först då började förväntningarna och nyfikenheten på livet i Paris växa. Jag kunde vila tills det blev bestämt vilken roll jag skulle ha.När min tjänst väl var bestämd arbetade jag väldigt hårt! Men när kollegor då och då slutade eller bytte tjänst väckte det en större känsla av saknad än jag hade väntat mig.
Jag tyckte verkligen om att läsa på om resor i Paris och att gå ut.På grund av gästhusets karaktär hade jag mycket kontakt med gästerna. Jag gjorde mitt bästa på mitt eget sätt och tyckte verkligen om känslan av att få uppskattning i proportion till mina ansträngningar.
Det som stressade mig i vardagen var de täta bytena av tjänst ochatt jag blev överrumplad och orolig av alla dessa osäkerhetsfaktorer, och senare fick ont i magen. Även när jag flyttade till ett annat gästhus var det stressande att behöva möta en ny plats och nya människor och på nytt försöka anpassa mig.
Men plötsligt, när ägaren till gästhuset åkte till England, tog jag över morgonpassen och rollen som föreståndare. Jag blev nedstämd av ansvaret och pressen, men lyckades ta mig igenom det tack vare två erfarna yngre kollegor som hade påbörjat sina sabbatsår före mig, hjälpen från en yngre kollega som flyttade med mig när vi bytte gästhus, de andra yngre kollegornas omtanke samt ägarens förtroende och uppmuntran. Även om jag hade många brister i arbetet kämpade jag mig igenom det och kunde fullfölja de tio veckorna på Gap Year Stay Paris.
# TvåDet som var svårare än själva arbetet under de två månaderna var relationerna och samarbetet mellan personalen.
Ägaren Yang, som jag träffade först, var lite burdus. Ibland talade han kallt och i början blev jag sårad. Men jag fick många tillfällen att inse att han var en varm person trots sina rättframma ord. Ibland kom han och lagade god mat och försökte ordna olika utflykter för personalen. Kanske tack vare sin dotter Seung-ah blev han allt varmare, talade vänligare och uppmuntrade oss mycket, vilket betydde mycket för mig.
Självklart fanns det tillfällen då han, på grund av den ofrånkomliga relationen mellan chef och underordnad, gav mig orimliga uppgifter. Men jag kom att förstå att jag kanske skulle ha gjort likadant i hans situation. Allt arbete utförs av människor, så människor är viktigast, men under sabbatsåret lärde jag mig att en person kan visa olika sidor beroende på situation och position – för jag var själv likadan.
Under överlämningen lärde jag mig mycket av en medarbetare som hette Hyerim. Hon uppförde sig alltid artigt, skötte sina uppgifter på ett pålitligt sätt och uttryckte sig alltid vänligt. Och även om något inte var hennes ansvar hjälpte hon till med arbetet på gästhuset så fort hon såg att det behövdes, som om det vore hennes eget. Hon tog inte bara hand om uppgifterna i personalens riktlinjer utan även många andra sysslor.
2Svårare än de dagliga och månatliga arbetsuppgifterna var relationerna och samarbetet mellan personalen.För att hålla dem harmoniska och stabila krävs allas ansträngningar och kommunikation.
Innan jag visste ordet av var det jag som höll i överlämningar och ledde personalen som föreståndare, och då kände jag oväntat av generationsskillnaden.De allra yngsta medarbetarna gjorde ofta precis som de blev tillsagda och tenderade att fokusera på sig själva snarare än på helheten. Det är inte fel att tänka på sig själv, men eftersom vi alla hade valt att komma hit behövde de också ta ansvar för sitt arbete. Om de satte personliga angelägenheter framför arbetsuppgifterna kunde det, på grund av arbetets karaktär, skada andra medarbetare.Därför var det viktigt att medla och kommunicera mellan parterna.
# Jag träffade franska vänner och pratade om allt möjligt. Det var något jag bara hade föreställt mig, men det blev verklighet.
När sabbatsåret började gå mot sitt slut och jag blev orolig tog jag mig tid att besöka Frankrikes utkanter.
Jag besökte slottet i Fontainebleau och sedan byn Sisley, där jag träffade min första franska vän, Angie. I Paris pratade vi om allt möjligt som hade med Frankrike att göra.Jag träffade min andra franska vän, Sebastian, och hans hund Yuna. Det var som en bild av ett vetefält där kråkor flög. Sådana saker...som bara hade kunnat hända i min fantasi blev verklighet.
I Chartres, nära Paris, började ljusfestivalen i april, och jag hade turen att få åka dit med gäster. Känslan när Ave Maria klingade medan ljusen lyste framför katedralen Notre-Dame ... Jag kommer aldrig att glömma det.
Jag drack också ett glas champagne och njöt av det eleganta Montparnassetornet.Jag tror att jag provade och vågade mig på många saker som jag inte skulle ha gjort om jag varit i Korea, helt enkelt för att jag var utomlands.
# Mina rekommenderade resrutter i Europa!
Första rekommenderade rutten
Prag (Tjeckien) – Budapest (Ungern) – Paris (Frankrike) – London (Storbritannien) – Santorini – Milano (Italien) – Florens (Italien) – Rom (Italien) – Nice (Frankrike) – Lyon (Frankrike)
Andra rekommenderade rutten
Paris (Frankrike) – Split (Kroatien) – Dubrovnik (Kroatien) – Cotswolds (Storbritannien) – Oxford (Storbritannien) – Bath (Storbritannien) – London (Storbritannien) – Dublin (Irland)
Saker som gjorde intryck under resan
Tjeckien: Operahuset. Dockteater.
Budapest: Varma källor. Nattkryssning rekommenderas varmt.
London: Dubbeldäckare. Musikaler. Parker. Rekommenderas.
Santorini: Blandade skaldjur. Solnedgång. Åsnoridning.
Split: Rekommenderas helt enkelt. Vackert. Solnedgångskryssning rekommenderas.
# Jag tror att jag har fått ro att vänta på mig själv. Även om jag inte gör allt bra, och även om inte alla älskar mig, duger jag som jag är nu.
Genom det här sabbatsårsprojektet fick jag träffa många människor och lära mig mycket av dem och inspireras av dem.Genom andra människor och olika situationer började jag se mig själv. ”Det där borde jag lära mig.” ”Det där borde jag inte lära mig.” ”Den personen är verkligen charmig.” ”Det är inte den personen.” Mitt bland otaliga bedömningar handlar det till slut om mig. Hurdan är jag – duger jag som jag är? Är jag en vacker och god människa? Måste jag vara sådan? Är jag bara värdefull om jag är det? Jag tror att jag oroade mig för sådant. Jag oroar mig fortfarande …
Jag kunde vara både vacker och ful, graciös och envis, snäll och ond som en djävul.Tidigare strävade jag efter perfektion.Jag tror att det fick mig att plåga mig själv. Så är det förstås fortfarande, men jag verkar ha blivit lite mer tålmodig med mig själv. Det är okej att inte göra allt bra, alla behöver inte älska mig, och jag behöver inte vara god – jag duger som jag är just nu.
Genom att resa blev jag, som är en fegis, lite modigare.(Jag är förstås fortfarande harig, haha.)Trots att jag är så rädd är mina ambitioner större än min rädsla.
En annan sak jag insåg på nytt är attMan kan inte veta något förrän man själv har upplevt det.Prag kanske är allas dröm, men för mig var det en plats som inte gjorde något större intryck. Någon kanske säger att det här är den bästa maten, men jag tyckte annorlunda. Precis som någon kan vara den värsta personen för en människa och den bästa för en annan, är det viktigt att uppleva saker själv och göra dem till sina egna på sitt eget sätt. På så vis ...Jag tänkte att det kanske är vad det innebär att växa upp: att om och om igen vackla, kommunicera och sedan bli beslutsam på nytt.
När jag ser tillbaka på mitt sabbatsår inser jag att det i slutändan handlade om människor.Under den korta tvåmånadersperioden var människor svåra att ha att göra med, men de gjorde mig också glad. Att bygga ett gästhus handlar trots allt om människor.Det som hjälpte mig att växa var i slutändan de varma orden och råden från människorna omkring mig.
Det är svårt att avgöra än så länge, men jag verkar inte ha förändrats särskilt mycket på ytan sedan innan jag åkte på sabbatsår.
Men jag är definitivt annorlunda.
# Empati och samarbetsförmåga är de viktigaste egenskaperna när man arbetar på ett gästhus.
Om du är känslig och värdesätter personlig integritet högt kan den här livsstilen vara svår. Därför rekommenderar jag att du tänker igenom det noga innan du går med i projektet.
Jag tyckte verkligen om att läsa på om Paris och gå ut.Eftersom arbetet på ett pensionat naturligt innebär mycket kontakt med gäster gjorde jag mitt bästa på mitt eget sätt, och jag tyckte om känslan av att få belöning i proportion till mina ansträngningar.Jag tänkte mycket på mig själv under min vistelse under sabbatsåret. Jag bestämde mig för att acceptera att både mitt goda ”jag” och mitt dåliga ”jag” är delar av mig. Eftersom ingen människa bara har en sida ska jag försöka erkänna och omfamna även de delar av mig själv som jag inte tycker om.
Paris, Frankrike – vistelse under sabbatsår / Lee Hyeri, deltagare i sabbatsårsprogram / 10 veckor |
I Sydkorea är det i dag så här:
Varje år hoppar 60 000 elever på högstadiet och gymnasiet av skolan, 346 000 personer i 20-årsåldern står utan sysselsättning eftersom de saknar drömmar, och personalomsättningen under det första året efter anställning har nått över 40 procent.75 procent av universitetsstudenterna är missnöjda med livet på universitetet, och över 80 procent av de yrkesverksamma känner sig inte lyckliga.Många säger åt dem att drömma, men för att lösa detta problem, där praktiska metoder och stöd saknas, vill vi introducera ”sabbatsår” även i Sydkorea.
”Sabbatsår” (Gap Year)Det är en tid då man antingen kombinerar studier och arbete eller tar en paus och genom olika aktiviteter, som volontärarbete, resor, praktik, utbildning eller företagande,bestämmer riktningen framåt – en kultur som uppmuntras i USA, Europa, Japan och andra länder.
# Att hitta mig själv i en ny miljö.
Om du frågar varför jag kom till Paris, hade jag ett tydligt syfte.
För det första: att hitta mig själv genom nya upplevelser och nya människor.
För det andra: att bo en längre tid i Paris i Frankrike.
För det tredje: den romantiska drömmen om att prova på att bo ensam utomlands.
För det fjärde: att vila kropp och själ och njuta av lite ledighet.
Med de här fyra målen kom jag till Paris i Frankrike.
#Arbetet som personal på ett pensionat gav mig mycket inspiration.
När jag arbetade på pensionatet lärde jag mig mycket och inspirerades starkt av människorna jag bodde tillsammans med. Om jag försökte sammanfatta alla dessa intryck skulle det aldrig ta slut, så jag nöjer mig med att lyfta fram de viktigaste. Först vill jag berätta om vad jag kände när jag skapade relationer med människorna på pensionatet:Jag kände starkt hur viktigt samarbete, effektivitet i arbetet och kommunikation är.
En annan sak jag inspirerades av hos mina kollegor var hur viktigt det är att säga samma sak på ett vänligare sätt. Som ordspråket säger: ”Svara med ord.” Budskapet kan vara detsamma, men sättet du uttrycker dig på kan påverka hur den andra personen känner sig. Det tyckte jag var en viktig insikt.
När man arbetar på ett pensionat är situationsmedvetenhet och takt oerhört viktigt. Eftersom man ofta måste bedöma situationen och avgöra hur man ska agera i stunden insåg jag vikten av att vara lyhörd och ha gott omdöme. Jag lärde mig också att det ibland är nödvändigt att hävda sina rättigheter och att man, beroende på situationen, ibland måste ge efter, ställa upp eller göra uppoffringar.
Jag hade alltid förstått att det inte finns ett enda rätt sätt att utföra ett arbete, men när vi arbetade tillsammans blev det ännu tydligare. Jag kom därför också att uppskatta hur viktigt det är med dialog och kommunikation. Att få en uppgift att gå framåt genom dialog och kommunikation var nog en positiv erfarenhet inte bara för mig utan också för de andra i personalen. Nu när jag förstår betydelsen av sådan kommunikation försöker jag göra allting lugnt och noggrant.
Alla har både goda och dåliga sidor. Därför bestämde jag mig på nytt för att inte döma människor förhastat utifrån bara en sida.
# Tid att fokusera på mig själv
Jag tänkte mycket på mig själv under min vistelse under sabbatsåret. Jag bestämde mig för att acceptera att både mitt goda ”jag” och mitt dåliga ”jag” är delar av mig. Eftersom ingen människa bara har en sida ska jag försöka erkänna och omfamna även de delar av mig själv som jag inte tycker om.
Jag ska försöka att inte upprepa tidigare misstag och sträva efter att komma närmare min egen lycka. För att göra det har jag bestämt mig för att sluta med sådant som gör mig olycklig. Jag ska prova många saker för att nå lyckan och inte ge upp eller vara rädd utan att ens ha försökt. Det räcker inte att bara tänka – jag ska prova, uppleva och möta allt.
Jag ska vara stolt över den person jag visar upp i olika situationer. För att bygga upp min självkänsla tänker jag sluta jämföra mig med andra och fokusera mer på mig själv. När jag gör det har jag ofta känt att jag behöver vara varmare och mer generös mot mig själv.
Jag har bestämt mig för att inte ge alla min kärlek och energi. Jag kan försöka förbättra en relation med någon jag inte tycker om, men att tänka på den relationen kanske bara får mig att må dåligt. Därför tänker jag framöver låta bli att lägga min energi på sådant som gör mig illa.
Jag insåg att även om jag inte är bra på allt och inte alla älskar mig, så duger jag precis som jag är om jag älskar mig själv. Den insikten kom när jag tänkte på hur märkligt det är att låta andras uppfattningar avgöra vem jag är.Jag ska fortsätta anstränga mig för att bli ljusare och mer positiv – för min egen skull.
# Glada och tråkiga händelser kommer och går
Livet på ett pensionat kan inte bestå enbart av glädjeämnen, men inte heller enbart av tråkigheter. Jag var inget undantag. När jag ser tillbaka på mitt liv i Paris ska jag gå igenom de glada och tråkiga händelserna.
Glädjeämnen
1. När ägaren firade min födelsedag.
2. När jag genom samtal med ägaren fick råd, kom överens med honom och vann hans förtroende.
3. När han, trots att han kunde tala bryskt, använde ordet ”familj” och tog hand om allt som behövde tas om hand.
4. När en av de många tacksamma gästerna blev djupt rörd av det handskrivna brevet jag skrev.
5. När en gäst som hade lånat mitt paraply bad om ursäkt för att ha skadat det och gav mig ett nytt paraply i present.
Tråkigheter
1. När min arbetsposition eller bostad ändrades flera gånger i strid med den rådande policyn.
2. När jag fick uppgifter utanför arbetstid som inte kunde bli klara direkt.
3. När jag fick alldeles för många uppgifter på en gång.
4. När jag, trots att jag hade kommit för att ta ett sabbatsår, kände samma känslor som när jag arbetade i Korea (maktförhållandet mellan chef och underställd).
# Mitt liv på pensionatet
Jag höll spänningen inom mig ända tills jag kom fram. Efter ankomsten infann sig en känsla av lättnad, och först då började förväntningarna och nyfikenheten på livet i Paris växa. Jag kunde vila tills det blev bestämt vilken roll jag skulle ha.När min tjänst väl var bestämd arbetade jag väldigt hårt! Men när kollegor då och då slutade eller bytte tjänst väckte det en större känsla av saknad än jag hade väntat mig.
Jag tyckte verkligen om att läsa på om resor i Paris och att gå ut.På grund av gästhusets karaktär hade jag mycket kontakt med gästerna. Jag gjorde mitt bästa på mitt eget sätt och tyckte verkligen om känslan av att få uppskattning i proportion till mina ansträngningar.
Det som stressade mig i vardagen var de täta bytena av tjänst ochatt jag blev överrumplad och orolig av alla dessa osäkerhetsfaktorer, och senare fick ont i magen. Även när jag flyttade till ett annat gästhus var det stressande att behöva möta en ny plats och nya människor och på nytt försöka anpassa mig.
Men plötsligt, när ägaren till gästhuset åkte till England, tog jag över morgonpassen och rollen som föreståndare. Jag blev nedstämd av ansvaret och pressen, men lyckades ta mig igenom det tack vare två erfarna yngre kollegor som hade påbörjat sina sabbatsår före mig, hjälpen från en yngre kollega som flyttade med mig när vi bytte gästhus, de andra yngre kollegornas omtanke samt ägarens förtroende och uppmuntran. Även om jag hade många brister i arbetet kämpade jag mig igenom det och kunde fullfölja de tio veckorna på Gap Year Stay Paris.
# TvåDet som var svårare än själva arbetet under de två månaderna var relationerna och samarbetet mellan personalen.
Ägaren Yang, som jag träffade först, var lite burdus. Ibland talade han kallt och i början blev jag sårad. Men jag fick många tillfällen att inse att han var en varm person trots sina rättframma ord. Ibland kom han och lagade god mat och försökte ordna olika utflykter för personalen. Kanske tack vare sin dotter Seung-ah blev han allt varmare, talade vänligare och uppmuntrade oss mycket, vilket betydde mycket för mig.
Självklart fanns det tillfällen då han, på grund av den ofrånkomliga relationen mellan chef och underordnad, gav mig orimliga uppgifter. Men jag kom att förstå att jag kanske skulle ha gjort likadant i hans situation. Allt arbete utförs av människor, så människor är viktigast, men under sabbatsåret lärde jag mig att en person kan visa olika sidor beroende på situation och position – för jag var själv likadan.
Under överlämningen lärde jag mig mycket av en medarbetare som hette Hyerim. Hon uppförde sig alltid artigt, skötte sina uppgifter på ett pålitligt sätt och uttryckte sig alltid vänligt. Och även om något inte var hennes ansvar hjälpte hon till med arbetet på gästhuset så fort hon såg att det behövdes, som om det vore hennes eget. Hon tog inte bara hand om uppgifterna i personalens riktlinjer utan även många andra sysslor.
2Svårare än de dagliga och månatliga arbetsuppgifterna var relationerna och samarbetet mellan personalen.För att hålla dem harmoniska och stabila krävs allas ansträngningar och kommunikation.
Innan jag visste ordet av var det jag som höll i överlämningar och ledde personalen som föreståndare, och då kände jag oväntat av generationsskillnaden.De allra yngsta medarbetarna gjorde ofta precis som de blev tillsagda och tenderade att fokusera på sig själva snarare än på helheten. Det är inte fel att tänka på sig själv, men eftersom vi alla hade valt att komma hit behövde de också ta ansvar för sitt arbete. Om de satte personliga angelägenheter framför arbetsuppgifterna kunde det, på grund av arbetets karaktär, skada andra medarbetare.Därför var det viktigt att medla och kommunicera mellan parterna.
# Jag träffade franska vänner och pratade om allt möjligt. Det var något jag bara hade föreställt mig, men det blev verklighet.
När sabbatsåret började gå mot sitt slut och jag blev orolig tog jag mig tid att besöka Frankrikes utkanter.
Jag besökte slottet i Fontainebleau och sedan byn Sisley, där jag träffade min första franska vän, Angie. I Paris pratade vi om allt möjligt som hade med Frankrike att göra.Jag träffade min andra franska vän, Sebastian, och hans hund Yuna. Det var som en bild av ett vetefält där kråkor flög. Sådana saker...som bara hade kunnat hända i min fantasi blev verklighet.
I Chartres, nära Paris, började ljusfestivalen i april, och jag hade turen att få åka dit med gäster. Känslan när Ave Maria klingade medan ljusen lyste framför katedralen Notre-Dame ... Jag kommer aldrig att glömma det.
Jag drack också ett glas champagne och njöt av det eleganta Montparnassetornet.Jag tror att jag provade och vågade mig på många saker som jag inte skulle ha gjort om jag varit i Korea, helt enkelt för att jag var utomlands.
# Mina rekommenderade resrutter i Europa!
Första rekommenderade rutten
Prag (Tjeckien) – Budapest (Ungern) – Paris (Frankrike) – London (Storbritannien) – Santorini – Milano (Italien) – Florens (Italien) – Rom (Italien) – Nice (Frankrike) – Lyon (Frankrike)
Andra rekommenderade rutten
Paris (Frankrike) – Split (Kroatien) – Dubrovnik (Kroatien) – Cotswolds (Storbritannien) – Oxford (Storbritannien) – Bath (Storbritannien) – London (Storbritannien) – Dublin (Irland)
Saker som gjorde intryck under resan
Tjeckien: Operahuset. Dockteater.
Budapest: Varma källor. Nattkryssning rekommenderas varmt.
London: Dubbeldäckare. Musikaler. Parker. Rekommenderas.
Santorini: Blandade skaldjur. Solnedgång. Åsnoridning.
Split: Rekommenderas helt enkelt. Vackert. Solnedgångskryssning rekommenderas.
# Jag tror att jag har fått ro att vänta på mig själv. Även om jag inte gör allt bra, och även om inte alla älskar mig, duger jag som jag är nu.
Genom det här sabbatsårsprojektet fick jag träffa många människor och lära mig mycket av dem och inspireras av dem.Genom andra människor och olika situationer började jag se mig själv. ”Det där borde jag lära mig.” ”Det där borde jag inte lära mig.” ”Den personen är verkligen charmig.” ”Det är inte den personen.” Mitt bland otaliga bedömningar handlar det till slut om mig. Hurdan är jag – duger jag som jag är? Är jag en vacker och god människa? Måste jag vara sådan? Är jag bara värdefull om jag är det? Jag tror att jag oroade mig för sådant. Jag oroar mig fortfarande …
Jag kunde vara både vacker och ful, graciös och envis, snäll och ond som en djävul.Tidigare strävade jag efter perfektion.Jag tror att det fick mig att plåga mig själv. Så är det förstås fortfarande, men jag verkar ha blivit lite mer tålmodig med mig själv. Det är okej att inte göra allt bra, alla behöver inte älska mig, och jag behöver inte vara god – jag duger som jag är just nu.
Genom att resa blev jag, som är en fegis, lite modigare.(Jag är förstås fortfarande harig, haha.)Trots att jag är så rädd är mina ambitioner större än min rädsla.
En annan sak jag insåg på nytt är attMan kan inte veta något förrän man själv har upplevt det.Prag kanske är allas dröm, men för mig var det en plats som inte gjorde något större intryck. Någon kanske säger att det här är den bästa maten, men jag tyckte annorlunda. Precis som någon kan vara den värsta personen för en människa och den bästa för en annan, är det viktigt att uppleva saker själv och göra dem till sina egna på sitt eget sätt. På så vis ...Jag tänkte att det kanske är vad det innebär att växa upp: att om och om igen vackla, kommunicera och sedan bli beslutsam på nytt.
När jag ser tillbaka på mitt sabbatsår inser jag att det i slutändan handlade om människor.Under den korta tvåmånadersperioden var människor svåra att ha att göra med, men de gjorde mig också glad. Att bygga ett gästhus handlar trots allt om människor.Det som hjälpte mig att växa var i slutändan de varma orden och råden från människorna omkring mig.
Det är svårt att avgöra än så länge, men jag verkar inte ha förändrats särskilt mycket på ytan sedan innan jag åkte på sabbatsår.
Men jag är definitivt annorlunda.
# Empati och samarbetsförmåga är de viktigaste egenskaperna när man arbetar på ett gästhus.
Om du är känslig och värdesätter personlig integritet högt kan den här livsstilen vara svår. Därför rekommenderar jag att du tänker igenom det noga innan du går med i projektet.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
