Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Återvunnen självkänsla; en mer positiv inställning #Jejus skönhet; större självkännedom #Lättnad över att slippa fastlandslivets begränsningar; större uppskattning av människor
Varje morgon när jag öppnade ögonen kändes det märkligt att jag befann mig på Jeju. Det var inte en plats där man kunde se havet från fönstret, men om jag stilla slöt ögonen i den tidiga gryningen tyckte jag mig kunna höra vågornas brus. Att åka buss längs kustvägen och se det smaragdgröna havet räckte för att skingra alla tankar i huvudet och få mig att känna mig lugn.
– Jeju! Jag vill bo där / (Jag ska) göra det* Personer som tar ett sabbatsår / åtta veckors sabbatsår |
För närvarande är läget i Sydkorea sådant att
60 000 högstadie- och gymnasieelever hoppar av skolan varje år, 346 000 personer i tjugoårsåldern går sysslolösa eftersom de saknar drömmar, och personalomsättningen under det första året efter anställning har nått 40 procent,75 procent av universitetsstudenterna är missnöjda med studentlivet, och över 80 procent av kontorsanställda säger att de inte känner sig lyckliga.Många uppmanar andra att drömma, men för att lösa det här problemet, där det saknas praktiska metoder och stöd, vill vi även introducera ”sabbatsåret” i Sydkorea.
”Sabbatsår (gap year)”är en period då man antingen kombinerar eller tillfälligt pausar studier och arbete för att ägna sig åt olika aktiviteter, till exempel volontärarbete, resor, praktik, utbildning och nystartade företag,en tid för att staka ut riktningen för framtiden och en tradition som uppmuntras i USA, Europa, Japan och andra delar av världen.
#Plötslig uppsägning och starten på ett sabbatsår på två månader
Jag sade plötsligt upp mig och gav mig iväg på det sabbatsår som jag länge hade skjutit upp.
Jag hade alltid velat bo på Jeju, så jag tvekade inte särskilt inför att åka. Men eftersom jag hade ansökt i tron att det bara skulle vara en månad, tänkte jag när jag fick veta att programmet varade i två månader: ”Är inte det lite länge?” Folk omkring mig reagerade skeptiskt och sade: ”Två månader?” Mendå hade mitt hjärta redan bestämt sig för Jeju, och så var det med den saken.
#En lång resa för första gången
Jag bokade flygbiljetten och kämpade till och med med packningen inför den här långa resan, som jag gjorde för första gången.Eftersom jag aldrig tidigare hade packat för två månader packade jag fullständigt planlöst. När jag såg den enorma högen med bagage och kom ihåg att jag skulle bo på ett vandrarhem tänkte jag: ”De har väl sånt här?” och började plocka ur saker en efter en. Det kändes konstigt att skicka mina väskor till en plats jag aldrig hade varit på och där jag inte kände någon, men på vägen tillbaka efter att ha skickat paketet slog det mig plötsligt att jag verkligen skulle åka.
#Jejus skönhet som jag inte upptäckte under skolresorna
Äntligen var jag framme på Jeju.
Det var tredje gången jag kom till Jeju – första gången var på en skolresa och andra gången reste jag med vänner.
Varför tyckte jag så illa om att kliva av bussen under skolresan? Om jag hade känt till den här skönheten då, skulle jag ha åkt till Jeju oftare...
Den skönhet på Jeju som jag först upptäckte när jag reste med vänner fick mig alltid att vilja se mer, eftersom en resa på fyra nätter och fem dagar var för kort.
Så innan jag kom till Jeju gav jag mig själv två löften: För det första skulle jag gå upp tidigt varje dag! Jag tänkte att om jag försov mig och vaknade sent skulle dagen börja sent, och då skulle jag inte kunna resa ordentligt. För det andra skulle jag gå ut varje dag! Två månader kanske låter länge, men jag kände att det skulle vara meningslöst att bara vila på vandrarhemmet. Jag var också rädd att jag skulle bli lat om jag vilade en dag för att jag var trött och en annan för att vädret var dåligt. Så även om jag ville vila lovade jag mig själv att gå ut och hitta någon annanstans att koppla av på.
#Mitt liv på vandrarhemmet på Jeju
Vandrarhemmet låg vid en huvudväg, mindre än tio minuter från flygplatsen, och var lätt att hitta. Ägaren var rättfram och avslappnad, och jag träffade tre barn för första gången. Jag hade inte väntat mig att det skulle bo barn där, mentack vare de kärleksfulla och sociala barnen vande jag mig snabbare vid livet på vandrarhemmet och hade aldrig tråkigt.
Städtiden var satt till fyra timmar, men i verkligheten var städningen klar före klockan två om man arbetade snabbt.Eftersom jag reste med buss planerade jag en lugn resplan med högst tre platser om dagen, oftast två. Dessutom låg bussterminalen för långdistansbussar – startpunkten för utflykter till fots – i närheten, så efter städningen hade jag gott om tid att upptäcka sevärdheter.
#Varje morgon förundrades jag över att jag var på Jeju
Varje morgon när jag öppnade ögonen kändes det märkligt att jag befann mig på Jeju.Det var inte en plats där man kunde se havet genom fönstret, men om jag stilla slöt ögonen i den tidiga gryningen tyckte jag mig kunna höra vågornas brus.Att åka buss längs kustvägen och bara titta på det smaragdgröna havet fick alla otaliga tankar i huvudet att försvinna och gav mig en känsla av lugn.
Jag hade inte rest iväg på grund av några särskilda bekymmer, men efter att ha lämnat fastlandet insåg jag att jag hade tyngts av alla tankar och blickar där. Jag fokuserade hela tiden bara på mina brister, min självkänsla var i botten och jag var väldigt hård mot mig själv.
#En möjlighet att lära känna mig själv: ett sabbatsår
Men under mitt sabbatsår träffade jag många människor, och genom umgänget med dem började jag naturligt förstå mina styrkor och svagheter.
Jag upptäckte en ny sida av mig själv som jag inte ens kände till, och när jag lärde känna mig själv blev det en möjlighet att komma närmare mig själv än någon annan. Jagär trots allt någon som betyder mycket för någon, en person som är älskad, och jag lovade mig själv att värna om mina kära.Jag började också tro att de här minnena en dag, när jag återvände till fastlandet, säkert skulle ge mig stor styrka.
På kort tid träffade jag många människor från olika delar av landet och i olika åldrar. Att prata om deras liv och framtidsplaner blev nästan som en hälsning, och genom de samtalen fick jag veta vad var och en ansåg vara ett värdefullt liv. Att få höra om det på avstånd och samtidigt själv uppleva det – kanske är även detta en av de glädjeämnen man får av att resa.
#Min egen resrutt
Den plats jag helst vill rekommendera är utan tvekan det snötäckta Hallasan.Kvällen innan jag bestämde mig för att åka till Hallasan snöade det lite i taget, och på webbplatsen stod det hela tiden att berget var stängt. Ägaren, Jejus invånare och taxichaufförerna sade alla åt mig att ge upp och menade att jag inte skulle kunna bestiga berget dagen därpå. Men i den tidiga gryningen, som om inget hade hänt, ändrades informationen om vandringslederna till att Seongpanakleden var öppen ända upp till ”toppen”, ochjag glömmer aldrig ögonblicket då jag sprang till bussterminalen i gryningen.Nu förstår jag verkligen varför människor ger sig upp i bergen när det snöar.
En annan plats jag vill rekommendera är Hwansang-skogen!
Om man bara går förbi ser man samma träd, gräs och skogsstig som på andra ställen, men här finns en särskild skogsguide. Guiden håller en visning varje timme och berättade så glatt och underhållande, nästan som en föreställning med berättelser, att jag inte märkte hur tiden gick. Efter att ha lyssnat på förklaringenblev jag förvånad och imponerad över att till och med ett enda träd eller ett enda löv har en anledning till den riktning det växer åt, och att även här gäller principen om den starkastes överlevnad.Om någon ber mig rekommendera ett resmål nästa gång skulle jag definitivt rekommendera den här platsen.
Mitt sabbatsår är...
Upplevelse ★★★★★
Om jag hade varit på fastlandet tror jag inte att jag ens hade försökt göra så många saker på egen hand.
Lärande ★★★★★
Hur man tar sig runt på egen hand, hur man läser en karta och hur man kommer överens med människor man inte känner – det kan verka trivialt, men det finns många saker man lär sig naturligt när man är här.
Miljö ★★★★★
Jag älskade att havet, som man inte kunde se i Daegu, bara ligger en kort bussresa bort och kan ses nästan överallt.
Säkerhet ★★★☆☆
Strax efter klockan fem blir det plötsligt mörkt, och utanför turistområdena är många platser glest befolkade och dåligt upplysta, så det är farligt att vara ute alltför sent.
Fritid ★★★★★
Eftersom städtiden är kort tycker jag att det finns tillräckligt med tid för att resa. Man kan också prova på både gäst- och personalrollen, och åker man på sommaren kan man ägna sig åt olika vattensporter, vilket låter toppen.
▼▼▼ Vill du se fler projekt? ▼▼▼
▼▼▼ Undrar du vilket sabbatsår som passar dig bäst? ▼▼▼
<Kampanj för respektfulla kommentarer>
Vi älskar sabbatsårsdeltagare som tar ett sabbatsår!
Även om en deltagares aktiviteter eller upplevelser under sabbatsåret skiljer sig från dina förväntningar,Skriv inga elaka kommentarer.!:(
För att skydda sabbatsårsdeltagarnas värdighet och rättigheterkommer urskillningslösa elaka kommentarer riktade mot sabbatsårsdeltagare
inte bara att hanteras och tas bort internt, utankommer också att bemötas aktivt och kraftfulltDetta kommer att genomföras.
Varje morgon när jag öppnade ögonen kändes det märkligt att jag befann mig på Jeju. Det var inte en plats där man kunde se havet från fönstret, men om jag stilla slöt ögonen i den tidiga gryningen tyckte jag mig kunna höra vågornas brus. Att åka buss längs kustvägen och se det smaragdgröna havet räckte för att skingra alla tankar i huvudet och få mig att känna mig lugn.
– Jeju! Jag vill bo där / (Jag ska) göra det* Personer som tar ett sabbatsår / åtta veckors sabbatsår |
För närvarande är läget i Sydkorea sådant att
60 000 högstadie- och gymnasieelever hoppar av skolan varje år, 346 000 personer i tjugoårsåldern går sysslolösa eftersom de saknar drömmar, och personalomsättningen under det första året efter anställning har nått 40 procent,75 procent av universitetsstudenterna är missnöjda med studentlivet, och över 80 procent av kontorsanställda säger att de inte känner sig lyckliga.Många uppmanar andra att drömma, men för att lösa det här problemet, där det saknas praktiska metoder och stöd, vill vi även introducera ”sabbatsåret” i Sydkorea.
”Sabbatsår (gap year)”är en period då man antingen kombinerar eller tillfälligt pausar studier och arbete för att ägna sig åt olika aktiviteter, till exempel volontärarbete, resor, praktik, utbildning och nystartade företag,en tid för att staka ut riktningen för framtiden och en tradition som uppmuntras i USA, Europa, Japan och andra delar av världen.
#Plötslig uppsägning och starten på ett sabbatsår på två månader
Jag sade plötsligt upp mig och gav mig iväg på det sabbatsår som jag länge hade skjutit upp.
Jag hade alltid velat bo på Jeju, så jag tvekade inte särskilt inför att åka. Men eftersom jag hade ansökt i tron att det bara skulle vara en månad, tänkte jag när jag fick veta att programmet varade i två månader: ”Är inte det lite länge?” Folk omkring mig reagerade skeptiskt och sade: ”Två månader?” Mendå hade mitt hjärta redan bestämt sig för Jeju, och så var det med den saken.
#En lång resa för första gången
Jag bokade flygbiljetten och kämpade till och med med packningen inför den här långa resan, som jag gjorde för första gången.Eftersom jag aldrig tidigare hade packat för två månader packade jag fullständigt planlöst. När jag såg den enorma högen med bagage och kom ihåg att jag skulle bo på ett vandrarhem tänkte jag: ”De har väl sånt här?” och började plocka ur saker en efter en. Det kändes konstigt att skicka mina väskor till en plats jag aldrig hade varit på och där jag inte kände någon, men på vägen tillbaka efter att ha skickat paketet slog det mig plötsligt att jag verkligen skulle åka.
#Jejus skönhet som jag inte upptäckte under skolresorna
Äntligen var jag framme på Jeju.
Det var tredje gången jag kom till Jeju – första gången var på en skolresa och andra gången reste jag med vänner.
Varför tyckte jag så illa om att kliva av bussen under skolresan? Om jag hade känt till den här skönheten då, skulle jag ha åkt till Jeju oftare...
Den skönhet på Jeju som jag först upptäckte när jag reste med vänner fick mig alltid att vilja se mer, eftersom en resa på fyra nätter och fem dagar var för kort.
Så innan jag kom till Jeju gav jag mig själv två löften: För det första skulle jag gå upp tidigt varje dag! Jag tänkte att om jag försov mig och vaknade sent skulle dagen börja sent, och då skulle jag inte kunna resa ordentligt. För det andra skulle jag gå ut varje dag! Två månader kanske låter länge, men jag kände att det skulle vara meningslöst att bara vila på vandrarhemmet. Jag var också rädd att jag skulle bli lat om jag vilade en dag för att jag var trött och en annan för att vädret var dåligt. Så även om jag ville vila lovade jag mig själv att gå ut och hitta någon annanstans att koppla av på.
#Mitt liv på vandrarhemmet på Jeju
Vandrarhemmet låg vid en huvudväg, mindre än tio minuter från flygplatsen, och var lätt att hitta. Ägaren var rättfram och avslappnad, och jag träffade tre barn för första gången. Jag hade inte väntat mig att det skulle bo barn där, mentack vare de kärleksfulla och sociala barnen vande jag mig snabbare vid livet på vandrarhemmet och hade aldrig tråkigt.
Städtiden var satt till fyra timmar, men i verkligheten var städningen klar före klockan två om man arbetade snabbt.Eftersom jag reste med buss planerade jag en lugn resplan med högst tre platser om dagen, oftast två. Dessutom låg bussterminalen för långdistansbussar – startpunkten för utflykter till fots – i närheten, så efter städningen hade jag gott om tid att upptäcka sevärdheter.
#Varje morgon förundrades jag över att jag var på Jeju
Varje morgon när jag öppnade ögonen kändes det märkligt att jag befann mig på Jeju.Det var inte en plats där man kunde se havet genom fönstret, men om jag stilla slöt ögonen i den tidiga gryningen tyckte jag mig kunna höra vågornas brus.Att åka buss längs kustvägen och bara titta på det smaragdgröna havet fick alla otaliga tankar i huvudet att försvinna och gav mig en känsla av lugn.
Jag hade inte rest iväg på grund av några särskilda bekymmer, men efter att ha lämnat fastlandet insåg jag att jag hade tyngts av alla tankar och blickar där. Jag fokuserade hela tiden bara på mina brister, min självkänsla var i botten och jag var väldigt hård mot mig själv.
#En möjlighet att lära känna mig själv: ett sabbatsår
Men under mitt sabbatsår träffade jag många människor, och genom umgänget med dem började jag naturligt förstå mina styrkor och svagheter.
Jag upptäckte en ny sida av mig själv som jag inte ens kände till, och när jag lärde känna mig själv blev det en möjlighet att komma närmare mig själv än någon annan. Jagär trots allt någon som betyder mycket för någon, en person som är älskad, och jag lovade mig själv att värna om mina kära.Jag började också tro att de här minnena en dag, när jag återvände till fastlandet, säkert skulle ge mig stor styrka.
På kort tid träffade jag många människor från olika delar av landet och i olika åldrar. Att prata om deras liv och framtidsplaner blev nästan som en hälsning, och genom de samtalen fick jag veta vad var och en ansåg vara ett värdefullt liv. Att få höra om det på avstånd och samtidigt själv uppleva det – kanske är även detta en av de glädjeämnen man får av att resa.
#Min egen resrutt
Den plats jag helst vill rekommendera är utan tvekan det snötäckta Hallasan.Kvällen innan jag bestämde mig för att åka till Hallasan snöade det lite i taget, och på webbplatsen stod det hela tiden att berget var stängt. Ägaren, Jejus invånare och taxichaufförerna sade alla åt mig att ge upp och menade att jag inte skulle kunna bestiga berget dagen därpå. Men i den tidiga gryningen, som om inget hade hänt, ändrades informationen om vandringslederna till att Seongpanakleden var öppen ända upp till ”toppen”, ochjag glömmer aldrig ögonblicket då jag sprang till bussterminalen i gryningen.Nu förstår jag verkligen varför människor ger sig upp i bergen när det snöar.
En annan plats jag vill rekommendera är Hwansang-skogen!
Om man bara går förbi ser man samma träd, gräs och skogsstig som på andra ställen, men här finns en särskild skogsguide. Guiden håller en visning varje timme och berättade så glatt och underhållande, nästan som en föreställning med berättelser, att jag inte märkte hur tiden gick. Efter att ha lyssnat på förklaringenblev jag förvånad och imponerad över att till och med ett enda träd eller ett enda löv har en anledning till den riktning det växer åt, och att även här gäller principen om den starkastes överlevnad.Om någon ber mig rekommendera ett resmål nästa gång skulle jag definitivt rekommendera den här platsen.
Mitt sabbatsår är...
Upplevelse ★★★★★
Om jag hade varit på fastlandet tror jag inte att jag ens hade försökt göra så många saker på egen hand.
Lärande ★★★★★
Hur man tar sig runt på egen hand, hur man läser en karta och hur man kommer överens med människor man inte känner – det kan verka trivialt, men det finns många saker man lär sig naturligt när man är här.
Miljö ★★★★★
Jag älskade att havet, som man inte kunde se i Daegu, bara ligger en kort bussresa bort och kan ses nästan överallt.
Säkerhet ★★★☆☆
Strax efter klockan fem blir det plötsligt mörkt, och utanför turistområdena är många platser glest befolkade och dåligt upplysta, så det är farligt att vara ute alltför sent.
Fritid ★★★★★
Eftersom städtiden är kort tycker jag att det finns tillräckligt med tid för att resa. Man kan också prova på både gäst- och personalrollen, och åker man på sommaren kan man ägna sig åt olika vattensporter, vilket låter toppen.
▼▼▼ Vill du se fler projekt? ▼▼▼
▼▼▼ Undrar du vilket sabbatsår som passar dig bäst? ▼▼▼
<Kampanj för respektfulla kommentarer>
Vi älskar sabbatsårsdeltagare som tar ett sabbatsår!
Även om en deltagares aktiviteter eller upplevelser under sabbatsåret skiljer sig från dina förväntningar,Skriv inga elaka kommentarer.!:(
För att skydda sabbatsårsdeltagarnas värdighet och rättigheterkommer urskillningslösa elaka kommentarer riktade mot sabbatsårsdeltagare
inte bara att hanteras och tas bort internt, utankommer också att bemötas aktivt och kraftfulltDetta kommer att genomföras.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
.png&w=1080&q=75)