Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Fick modet att göra saker på egen hand; personlighetsförändring #Fantastiska vänner; tillfredsställelsen i att blogga #Tog vara på tiden i Paris; relationernas betydelse
Det jag är allra mest stolt över är att jag lärde känna så många riktigt fina vänner när jag arbetade på pensionatet. Jag brukade äta lunch eller gå ut och titta på kvällsutsikten med gäster som jag kom bra överens med. När jag umgicks med många olika människor insåg jag att jag inte var så skarp i tonen som jag trodde. Genom att lyssna på och känna med olika gästers berättelser lärde jag mig mycket på ett indirekt sätt.
– Paris, Frankrike, vistelse under sabbatsår / Choi Yoo-jung, deltagare i familjeprogrammet för sabbatsår / 8 veckor på sabbatsår |
#De sorgliga nyheterna jag fick höra före sabbatsåret
Jag minns fortfarande tydligt allt, från ansökan till sabbatsårsprogrammet och telefonintervjun till beskedet om att jag hade blivit antagen. Under vårt sista samtal sa ägaren ”Vi ses i Paris ^^” och lade på. Även efter samtalet höll jag händerna för munnen och studsade omkring en stund.
Fyra dagar innan jag skulle åka till det efterlängtade programmet med en vistelse i Paris under sabbatsåret inträffade ett terrordåd i Paris och över 100 människor dödades. Först kunde jag inte tro det och fortsatte att följa nyheterna. Jag skämdes verkligen över min egen själviskhet när jag insåg att jag först oroade mig för mig själv i stället för att tänka på dem som skadats och dödats.
Situationen var allvarligare än jag hade trott, och alla omkring mig, liksom mina föräldrar, rådde mig att inte åka.Ärligt talat var jag också väldigt rädd, och till slut kontaktade jag sabbatsårssamordnaren och ägaren för att berätta att jag ställde in min medverkan i programmet.Efter det tappade jag all motivation och tillbringade varje dag med att gråta, inte göra någonting och bara ligga i sängen.
#För att jag kände att jag verkligen inte skulle kunna göra någonting mer.
Sedan tänkte jag att om avresedagen passerade på det sättet skulle jag verkligen inte kunna göra någonting i framtiden. Därför övertalade jag mamma och pappa genom att visa dem inlägg på sociala medier från människor i Paris om hur de hade det och berätta hur mycket jag hade förberett mig och sett fram emot resan. Lyckligtvis lät båda mina föräldrar mig åka, och när jag kontaktade sabbatsårssamordnaren och ägaren sa de att jag fortfarande kunde komma.
Jag är verkligen glad att jag vågade åka då.
#Jag som personal
Jag ansvarade för morgonpassen på pensionatet: att gå upp tidigt för att öppna porten och fönstren, hjälpa moster med matlagningen och väcka gästerna. Jag tyckte om att kunna hjälpa till mycket genom att fråga gästerna om deras planer för dagen vid frukosten, föreslå resvägar och ge tips.
Varje morgon kollade jag vädret. Regniga dagar tipsade jag gästerna om museer eller konstgallerier, och när vädret var fint föreslog jag platser där de kunde se himlen, som Montmartres höjd eller Versailles trädgårdar.Jag är en person som sover mycket, så i början var det svårt att gå upp på morgonen. Men när jag väl hade vant mig tyckte jag om att bli klar med jobbet tidigt och ha eftermiddagarna fria.
#Dagarna då jag träffade många fina vänner
Det jag är allra mest stolt över är att jag lärde känna så många riktigt fina vänner när jag arbetade på pensionatet. Jag brukade äta lunch eller gå ut och titta på kvällsutsikten med gäster som jag kom bra överens med.När jag umgicks med många olika människor insåg jag att jag inte var så skarp i tonen, och genom att lyssna på och känna med olika gästers berättelser lärde jag mig mycket på ett indirekt sätt.
Det var verkligen sorgligt varje gång gäster som hade haft roligt med oss i allt från tre till tio dagar lämnade pensionatet. Men det kändes lättare att tänka att det inte var sista gången vi sågs och att vi kunde träffas igen i Korea i stället för i Paris.
#Mina dagliga anteckningar hjälpte någon.
Under vistelsen i sabbatsårsprogrammet skrev jag om min vardag i Paris på min blogg, ungefär som i en dagbok. Många lämnade meddelanden och kommentarer där de tackade mig och sa att mina inlägg hade hjälpt dem att förstå att Paris var tryggt.
Jag skrev inte för någon särskild, utan dokumenterade bara vardagen, men tänk att det kunde hjälpa andra! Jag blev verkligen stolt.
#Jag fick modet att göra saker på egen hand.
Jag läste också om min lista över saker att göra innan årets slut, som jag hade skrivit i början av 2015, och blev väldigt förvånad när jag såg ”resa utomlands ensam” på den. Jag skrev det nog utan att tänka så mycket då, men nu känns det märkligt och härligt att så många saker jag skrev ner på papper har blivit verklighet.Jag tror fortfarande att man ökar chansen att något ska hända om man skriver ner det man vill. Jag ska fortsätta skriva en lista över saker att göra varje år!
Under vistelsen på sabbatsåret gav det mig mod att göra saker på egen hand att åka utomlands ensam och bo tillsammans med människor jag inte kände alls.På en obekant plats hittade jag själv, åt själv och tittade på kvällsutsikten själv. Efter hand slutade jag oroa mig för vad andra tyckte och lärde mig att ta ansvar för följderna när jag gjorde det jag ville.
När jag bodde i Korea satt jag alltid med mobilen, men i Paris använde jag inte roaming, så när jag lämnade boendet kunde jag inte använda mobildata. Genom att spara platser på Google Maps när jag hade wifi och hitta rätt på det sättet har jag lärt mig att jag numera kan tillbringa en hel dag utan att bli uttråkad, även utan mobildata eller wifi.
#Mitt betyg på min personalinsats: 89 poäng
När vistelsen i sabbatsårsprogrammet började närma sig sitt slut kändes två månader alldeles för kort. Jag hade precis börjat vänja mig vid Paris, morgonpassen, människorna jag bodde med och hur man tar hand om gäster – och redan var det dags att åka … Plötsligt bad chefen mig att sätta ett betyg på min insats som personal.
När jag tänkte tillbaka på de två månaderna i Paris och sa att jag tyckte att jag hade gjort bra ifrån mig och gav mig själv 89 poäng, berömde chefen mina insatser och skickade iväg mig på en utflykt till Mont Saint-Michel.Kvällsutsikten vid Mont Saint-Michel, som jag såg två veckor innan sabbatsårsprogrammet avslutades, kändes verkligen som en gåva för allt mitt hårda arbete.
Jag var glad över att få stanna länge i Paris genom programmet med en vistelse under sabbatsåret och stolt över att ha kunnat hjälpa människor som reste i Paris, om så bara lite.Jag antar att personalarbetet passade mig – varje gång jag kände att jag kunde hjälpa någon mådde jag bra. Jag är verkligen tacksam mot dem som planerade sabbatsårsprogrammet och gav mig en så stor och underbar upplevelse i ung ålder, mot våra chefer, moster som lagade maten och personalen jag arbetade med.
Mitt sabbatsår var …
Upplevelser★★★★★
Under vistelsen på sabbatsåret pratade jag med många människor och fick uppleva en mängd olika saker.
Vissa dagar gick jag till en park jag ville besöka och satt där tills solen gick ner, eller tills det började regna. Ibland gick jag ut med gäster och strosade runt på deras villkor. Jag träffade en vän som jag verkligen klickade med och reste tillsammans med henne, och en gymnasievän kom till Paris och vi började resa tillsammans.
Lärande★★★★★
För mig, som tog ett uppehåll från skolan tidigt, var det min första riktiga erfarenhet av arbetslivet. Genom jobbet på pensionatet lärde jag mig mycket av cheferna och gästerna, både direkt och indirekt. Jag lärde mig också mycket om mig själv – vad jag tycker om och inte tycker om, vilka sorters personligheter jag kommer överens med och vad som får mig att må bra eller dåligt!
Miljö★★★★★
Chefen gav mig många tips om arbetet så att jag kunde fylla min lediga tid utan att bli uttråkad, och mosters mat passade mig väldigt bra. Rummet och sängen jag bodde i var bekväma, nästan som mina egna. Det var särskilt roligt eftersom jag kom bra överens med personalen jag arbetade med.
Säkerhet★★★★☆
Jag oroade mig mest för säkerheten på grund av terrorismen, men Paris var tillräckligt tryggt för att jag skulle gå ensam och titta på kvällsutsikten efter middagen. Jag kände mig aldrig någonsin i fara.
Fritid★★★★☆
De dagar jag inte var ledig gick jag ut varje dag efter morgonens personaluppgifter. Även när jag inte hade något särskilt att göra gick jag ut för att se mig omkring i staden och köpa något att äta. Sedan gjorde jag snabbt klart uppgifterna jag behövde utföra under jourtiden och planerade antingen mina resor efter vistelsen under sabbatsåret, tittade på koreanska dramaserier som jag hade på hög, eller skrev dagboksinlägg på min blogg. Genom att på det här sättet även använda jourdagarna som min egen tid fick jag gott om fritid.
▼▼▼Vill du se fler spännande projekt?▼▼▼
▼▼▼Osäker på vilken typ av sabbatsår som passar dig bäst?▼▼▼
Det jag är allra mest stolt över är att jag lärde känna så många riktigt fina vänner när jag arbetade på pensionatet. Jag brukade äta lunch eller gå ut och titta på kvällsutsikten med gäster som jag kom bra överens med. När jag umgicks med många olika människor insåg jag att jag inte var så skarp i tonen som jag trodde. Genom att lyssna på och känna med olika gästers berättelser lärde jag mig mycket på ett indirekt sätt.
– Paris, Frankrike, vistelse under sabbatsår / Choi Yoo-jung, deltagare i familjeprogrammet för sabbatsår / 8 veckor på sabbatsår |
#De sorgliga nyheterna jag fick höra före sabbatsåret
Jag minns fortfarande tydligt allt, från ansökan till sabbatsårsprogrammet och telefonintervjun till beskedet om att jag hade blivit antagen. Under vårt sista samtal sa ägaren ”Vi ses i Paris ^^” och lade på. Även efter samtalet höll jag händerna för munnen och studsade omkring en stund.
Fyra dagar innan jag skulle åka till det efterlängtade programmet med en vistelse i Paris under sabbatsåret inträffade ett terrordåd i Paris och över 100 människor dödades. Först kunde jag inte tro det och fortsatte att följa nyheterna. Jag skämdes verkligen över min egen själviskhet när jag insåg att jag först oroade mig för mig själv i stället för att tänka på dem som skadats och dödats.
Situationen var allvarligare än jag hade trott, och alla omkring mig, liksom mina föräldrar, rådde mig att inte åka.Ärligt talat var jag också väldigt rädd, och till slut kontaktade jag sabbatsårssamordnaren och ägaren för att berätta att jag ställde in min medverkan i programmet.Efter det tappade jag all motivation och tillbringade varje dag med att gråta, inte göra någonting och bara ligga i sängen.
#För att jag kände att jag verkligen inte skulle kunna göra någonting mer.
Sedan tänkte jag att om avresedagen passerade på det sättet skulle jag verkligen inte kunna göra någonting i framtiden. Därför övertalade jag mamma och pappa genom att visa dem inlägg på sociala medier från människor i Paris om hur de hade det och berätta hur mycket jag hade förberett mig och sett fram emot resan. Lyckligtvis lät båda mina föräldrar mig åka, och när jag kontaktade sabbatsårssamordnaren och ägaren sa de att jag fortfarande kunde komma.
Jag är verkligen glad att jag vågade åka då.
#Jag som personal
Jag ansvarade för morgonpassen på pensionatet: att gå upp tidigt för att öppna porten och fönstren, hjälpa moster med matlagningen och väcka gästerna. Jag tyckte om att kunna hjälpa till mycket genom att fråga gästerna om deras planer för dagen vid frukosten, föreslå resvägar och ge tips.
Varje morgon kollade jag vädret. Regniga dagar tipsade jag gästerna om museer eller konstgallerier, och när vädret var fint föreslog jag platser där de kunde se himlen, som Montmartres höjd eller Versailles trädgårdar.Jag är en person som sover mycket, så i början var det svårt att gå upp på morgonen. Men när jag väl hade vant mig tyckte jag om att bli klar med jobbet tidigt och ha eftermiddagarna fria.
#Dagarna då jag träffade många fina vänner
Det jag är allra mest stolt över är att jag lärde känna så många riktigt fina vänner när jag arbetade på pensionatet. Jag brukade äta lunch eller gå ut och titta på kvällsutsikten med gäster som jag kom bra överens med.När jag umgicks med många olika människor insåg jag att jag inte var så skarp i tonen, och genom att lyssna på och känna med olika gästers berättelser lärde jag mig mycket på ett indirekt sätt.
Det var verkligen sorgligt varje gång gäster som hade haft roligt med oss i allt från tre till tio dagar lämnade pensionatet. Men det kändes lättare att tänka att det inte var sista gången vi sågs och att vi kunde träffas igen i Korea i stället för i Paris.
#Mina dagliga anteckningar hjälpte någon.
Under vistelsen i sabbatsårsprogrammet skrev jag om min vardag i Paris på min blogg, ungefär som i en dagbok. Många lämnade meddelanden och kommentarer där de tackade mig och sa att mina inlägg hade hjälpt dem att förstå att Paris var tryggt.
Jag skrev inte för någon särskild, utan dokumenterade bara vardagen, men tänk att det kunde hjälpa andra! Jag blev verkligen stolt.
#Jag fick modet att göra saker på egen hand.
Jag läste också om min lista över saker att göra innan årets slut, som jag hade skrivit i början av 2015, och blev väldigt förvånad när jag såg ”resa utomlands ensam” på den. Jag skrev det nog utan att tänka så mycket då, men nu känns det märkligt och härligt att så många saker jag skrev ner på papper har blivit verklighet.Jag tror fortfarande att man ökar chansen att något ska hända om man skriver ner det man vill. Jag ska fortsätta skriva en lista över saker att göra varje år!
Under vistelsen på sabbatsåret gav det mig mod att göra saker på egen hand att åka utomlands ensam och bo tillsammans med människor jag inte kände alls.På en obekant plats hittade jag själv, åt själv och tittade på kvällsutsikten själv. Efter hand slutade jag oroa mig för vad andra tyckte och lärde mig att ta ansvar för följderna när jag gjorde det jag ville.
När jag bodde i Korea satt jag alltid med mobilen, men i Paris använde jag inte roaming, så när jag lämnade boendet kunde jag inte använda mobildata. Genom att spara platser på Google Maps när jag hade wifi och hitta rätt på det sättet har jag lärt mig att jag numera kan tillbringa en hel dag utan att bli uttråkad, även utan mobildata eller wifi.
#Mitt betyg på min personalinsats: 89 poäng
När vistelsen i sabbatsårsprogrammet började närma sig sitt slut kändes två månader alldeles för kort. Jag hade precis börjat vänja mig vid Paris, morgonpassen, människorna jag bodde med och hur man tar hand om gäster – och redan var det dags att åka … Plötsligt bad chefen mig att sätta ett betyg på min insats som personal.
När jag tänkte tillbaka på de två månaderna i Paris och sa att jag tyckte att jag hade gjort bra ifrån mig och gav mig själv 89 poäng, berömde chefen mina insatser och skickade iväg mig på en utflykt till Mont Saint-Michel.Kvällsutsikten vid Mont Saint-Michel, som jag såg två veckor innan sabbatsårsprogrammet avslutades, kändes verkligen som en gåva för allt mitt hårda arbete.
Jag var glad över att få stanna länge i Paris genom programmet med en vistelse under sabbatsåret och stolt över att ha kunnat hjälpa människor som reste i Paris, om så bara lite.Jag antar att personalarbetet passade mig – varje gång jag kände att jag kunde hjälpa någon mådde jag bra. Jag är verkligen tacksam mot dem som planerade sabbatsårsprogrammet och gav mig en så stor och underbar upplevelse i ung ålder, mot våra chefer, moster som lagade maten och personalen jag arbetade med.
Mitt sabbatsår var …
Upplevelser★★★★★
Under vistelsen på sabbatsåret pratade jag med många människor och fick uppleva en mängd olika saker.
Vissa dagar gick jag till en park jag ville besöka och satt där tills solen gick ner, eller tills det började regna. Ibland gick jag ut med gäster och strosade runt på deras villkor. Jag träffade en vän som jag verkligen klickade med och reste tillsammans med henne, och en gymnasievän kom till Paris och vi började resa tillsammans.
Lärande★★★★★
För mig, som tog ett uppehåll från skolan tidigt, var det min första riktiga erfarenhet av arbetslivet. Genom jobbet på pensionatet lärde jag mig mycket av cheferna och gästerna, både direkt och indirekt. Jag lärde mig också mycket om mig själv – vad jag tycker om och inte tycker om, vilka sorters personligheter jag kommer överens med och vad som får mig att må bra eller dåligt!
Miljö★★★★★
Chefen gav mig många tips om arbetet så att jag kunde fylla min lediga tid utan att bli uttråkad, och mosters mat passade mig väldigt bra. Rummet och sängen jag bodde i var bekväma, nästan som mina egna. Det var särskilt roligt eftersom jag kom bra överens med personalen jag arbetade med.
Säkerhet★★★★☆
Jag oroade mig mest för säkerheten på grund av terrorismen, men Paris var tillräckligt tryggt för att jag skulle gå ensam och titta på kvällsutsikten efter middagen. Jag kände mig aldrig någonsin i fara.
Fritid★★★★☆
De dagar jag inte var ledig gick jag ut varje dag efter morgonens personaluppgifter. Även när jag inte hade något särskilt att göra gick jag ut för att se mig omkring i staden och köpa något att äta. Sedan gjorde jag snabbt klart uppgifterna jag behövde utföra under jourtiden och planerade antingen mina resor efter vistelsen under sabbatsåret, tittade på koreanska dramaserier som jag hade på hög, eller skrev dagboksinlägg på min blogg. Genom att på det här sättet även använda jourdagarna som min egen tid fick jag gott om fritid.
▼▼▼Vill du se fler spännande projekt?▼▼▼
▼▼▼Osäker på vilken typ av sabbatsår som passar dig bäst?▼▼▼
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
