Det livsförändrande JaegleJaegle-sabbatsåret med humanistiska debatter — Recension | Jag ändrade mina läsvanor och vidgade och fördjupade mitt sätt att tänka.

#Jag ändrade mina läsvanor och vidgade och fördjupade mitt sätt att tänka. #Fick erfarenhet av debattliknande diskussioner och lagarbete. #Jag insåg att händelser kan betraktas ur olika perspektiv.

Författare: Choi Minje
Land / stad: Asien/Sydkorea/Seoul
Visningar : 3564

Det som gjorde starkast intryck på mig var den ”plausibla illusionen att rättvisa är detsamma som lag” som introducerades under den första föreläsningen. En anställd på ett fotolabb upptäckte, när hen framkallade en kunds film, bilder där droger och en bebis förekom tillsammans och anmälde det till polisen. Bebisen räddades i säkerhet, men den anställda på fotolabbet blev faktiskt avskedad av företaget. Anledningen var att företaget hade en skyldighet att skydda kundernas personuppgifter och till och med en avdelning som ansvarade för sådana frågor, men den anställda anmälde saken utan att rådfråga företaget, vilket skadade företagets trovärdighet. Jag hade tagit för givet att den anställda gjorde rätt, men efter att ha läst om företagets ståndpunkt blev jag förvånad över att det kunde finnas olika perspektiv och ståndpunkter även i samma händelse.

– ”JaegeulJaegeul: ett humanistiskt samtal som förändrar mitt liv” / Choi Minje, Gap-Year Tribe, Gapper

Varför jag gick kursen

Jag såg en EBS-dokumentär som hette ”Varför går vi på universitetet?”. I dokumentären sades det att undervisningsmetoden vid välkända utländska universitet, som har fostrat många framstående personer, däribland Nobelpristagare, går ut på att läsa humanistisk litteratur och diskutera den. För någon som jag, som hade fått en utantillinriktad utbildning, var det ett nytt och uppfriskande perspektiv. Jag tänkte att undervisning genom läsning av humanistisk litteratur och diskussion kunde bli en möjlighet att förändras. När jag letade efter grupper eller föreläsningar med sådan inriktning fick jag syn på ”JaegeulJaegeul-programmet för humanistiska diskussioner” på webbplatsen Korea Gap Year och anmälde mig.

Det mest minnesvärda innehållet från kursen

Den ”plausibla illusionen att rättvisa är detsamma som lag” som presenterades under den första föreläsningen gjorde starkast intryck.

En anställd på ett fotolabb upptäckte, när hen framkallade en kunds film, bilder där droger och en bebis förekom tillsammans och anmälde det till polisen. Bebisen räddades i säkerhet, men den anställda på fotolabbet blev faktiskt avskedad av företaget.

Anledningen var att företaget hade en skyldighet att skydda kundernas personuppgifter och till och med en avdelning som ansvarade för sådant arbete, men den anställda anmälde saken utan att rådfråga företaget, vilket skadade företagets trovärdighet. Jag tyckte spontant att den anställda hade gjort rätt, men efter att ha läst om företagets ståndpunkt,olika perspektiv och ståndpunkterblev jag förvånad över att de kunde finnas.

Enligt mig är den här kursen en

debattliknande diskussionfördel. I en vanlig fri diskussion är det oftast bara de som är vältaliga som fortsätter att prata, eller så slutar det med att alla upprepar sina tidigare ståndpunkter. I en debattliknande diskussion finns däremot en bestämd ordning, och man måste bemöta den föregående talarens argument. Det gör att man uppmuntras att överväga påståenden man kanske inte hade tänkt på, vilket kan vidga ens perspektiv.

Dessutom är det en krävande lagaktivitet där man får roller som passar ens personliga läggning. Man kan också be om en paus i lagarbetet och diskutera med lagkamraterna för att justera strategin. På så sätt kan man även utveckla sin samarbetsförmåga.

Förändringar

Min läsvana har förändrats. Innan jag började kursen läste jag främst självhjälpsböcker, men genom kursen började jag uppskatta värdet av humanistisk litteratur. Numera läser jag verk inom humaniora.

När jag läser tidningsartiklar eller böcker nöjer jag mig inte heller längre med att bara ta till mig kunskap och information. Även om det bara är för en kort stundmina egna tankarhar jag fått för vana att strukturera dem.

”JaegeulJaegeul: humanistiska diskussioner” – Vem skulle jag varmt rekommendera det till?

Jag rekommenderar det till personer som tycker att de bara läser orden när de läser böcker eller tidningar. Du får lära dig att forma dina egna tankar. Det passar också personer som vill läsa men inte vet vilka böcker de ska välja.

Planer framöver

Jag planerar att starta en klubb tillsammans med personerna jag träffade genom de humanistiska diskussionerna på JaegeulJaegeul och regelbundet läsa och diskutera humanistisk litteratur tillsammans.