Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Min otålighet försvann och jag blev mer avslappnad #Min oro inför framtiden lättade genom en mängd upplevelser på omvägar #Mötet med andra gav mig mycket styrka
När det gäller att umgås med många människor, ha många samtal och ta mig tid att reflektera över mig själv hjälpte det mig mer än jag hade väntat mig. Inte bara de två ägarna och personalen (äldre systrar och bröder), utan även många av vandrarhemmets gäster var i 30- och 40-årsåldern. Trots att de träffade mig för första gången gav de mig uppriktiga råd och uppmuntran som livserfarna personer, vilket var ett stort stöd.
– Jeju! Ett gap year på vandrarhem, början på nya möten / Jimi-hyuns gap year-stam / 8 veckor av gap year |
I mars betalade jag som vanligt terminsavgiften i tid och gick till skolan, men jag bestämde mig för att ta studieledigt, något jag hade funderat på länge. Under hela min tid på universitetet”Är den väg jag går på nu verkligen den väg jag vill gå?”Den frågan följde mig som en etikett, men jag tvekade inför att samla mod nog att välja en annan väg. Jag tänkte att om jag inte gjorde det nu skulle jag inte få någon ny chans att ta ett år ledigt och på allvar fundera över min framtida karriär, så jag fattade det svåra beslutet att ta studieledigt.
Sammanfattningsvis hjälpte det mig mer än jag hade väntat mig när det gäller att umgås med många människor, ha många samtal och reflektera över mig själv. Inte bara de två ägarna och personalen (äldre systrar och bröder), utan även många av vandrarhemmets gäster var i 30- och 40-årsåldern, och de personernagav mig, trots att de träffade mig för första gången, uppriktiga råd och uppmuntran som livserfarna personer. Det var ett stort stöd.Den avslappnade stämningen gav många tillfällen att prata med gästerna, och genom mötena med dem kunde jag, via olikaindirekta erfarenheter, reflektera över mina drömmar.Det här var det jag uppskattade allra mest.
Framför allt var det en tid då jag kunde vila bekvämt utan att oroa mig för framtiden. Jag tillbringade tre timmar som om de vore en enda och levde varje dag med nästan inga tankar alls, så till den grad att jag undrade om det verkligen var okej. Mitt oroliga sinne kom naturligt till ro. När man deltar i programmet – eller även utanför det – är det bra att sätta upp mål som man verkligen vill nå och arbeta mot dem. Men jag insåg också att det ibland kan vara hjälpsamt att vila helt utan att tänka, och att jag inte borde vara alltför besatt av att åstadkomma något i framtiden.
Ärligt talat tvivlade jag, när jag först såg det här programmet, skickade in ansökan och gick på introduktionen, på att två månader på ett vandrarhem på Jeju skulle förändra särskilt mycket. Möjligheten att träffa nya människor och reflektera över mig själv finns där, men det beror på vad jag själv gör av den – och så var det faktiskt.
Överraskande nog fick jag mer energi på Jeju och levde mycket mer aktivt än jag hade befarat. Men om det finns personer som planerar att delta i gap year-programmet framöver hoppas jag att de åker dit med insikten att en resa till Jeju inte förändrar allt – se den snarare som en vändpunkt.Om du till exempel har frukostpass går du upp tidigt och börjar dagen ordentligt, men de dagar du inte har det passar perfekt för att ligga och dra sig. Den som brukar sova länge förändras alltså inte automatiskt bara av att åka till Jeju. Om bara kroppen reser iväg och allt annat förblir som förut finns det inte mycket att få ut av programmet.
Efter att ha lämnat Jeju tänkte jag att Chujaön och Geomeun Oreum (Svarta Oreum) var de platser som hade stannat kvar mest i minnet.
Chujaön känns som en plats där man nyss har varit och som man skulle kunna befinna sig på igen om man bara gick ut just nu. Geomeun Oreum är däremot en plats man vill ha nära och besöka när man känner för det. Utsikten över Jeju från Geomeun Oreum är verkligenså storslagen att den rensar tankarna.
Horisonten – som är svår att se i staden – och husen som låg tätt intill marken nedanför fick mig att vilja hoppa ner till dem. I närheten var det några som skärmflög, och det är en stor ånger att jag inte provade själv. Det var en av sakerna jag ville göra på Jeju, och om jag får chansen igen ska jag definitivt prova. Om det fanns en plats som Geomeun Oreum överallt dit jag åkte skulle jag kunna sitta hela dagen och blicka ner och finna ro. Det är så synd att jag inte kan ta platsen med mig.
Ibland reste jag inte utan tillbringade bara tid på vandrarhemmet. En trevlig upplevelse var när mitt yngre syskon kom på besök och det akustiska bandet ”Vad ska vi sjunga i dag?” uppträdde den kvällen. Det ösregnade från morgonen, så jag tyckte synd om mitt syskon och hens vänner som hade rest långt, men kvällens uppträdande var så roligt att vi avslutade dagen på gott humör. Kanske för att alla var uppslukade av musiken var stämningen på kvällens dryckessamkväm med gästerna fantastisk, och jag är glad att mitt syskon och hens vänner hade roligt. När man bor på ett vandrarhem bjuder vardagen på sådana små händelser, och det känns som en händelse i sig att man aldrig vet vilken gäst som kommer nästa dag.
Jag undrar verkligen vad jag skulle ha gjort om jag inte hade deltagit i programmet. Jag upplevde mycket på Jeju och kände mycket. Även om tiden var kort lärde jag mig mycket om livet genom att se tillbaka på dagarna som gått och tänka på tiden som väntar. Oavsett hur mycket det regnar,om man omfamnar regnet och till och med uppskattar att bli blöt kan det aldrig stå i vägen för en resa,,och dagarna som väntar är inte annorlunda.Jag är glad att jag fick tid att inse det.
Det här lärde jag mig genom gap year-programmet jag deltog i
Först var jag lite orolig eftersom vandrarhemmets gäster var något äldre än jag hade väntat mig, men just därför fick jag många tillfällen att prata med personer i 30- och 40-årsåldern, vilket jag verkligen uppskattade. Jag tog studieledigt och gick med i gap year-programmet eftersom jag oroade mig för vad jag skulle göra med mitt liv, och på den punkten hjälpte det mig mycket. Jag blev rörd av att gästerna gav uppriktiga råd och uppmuntran till mig, en person de träffade för första gången, som livserfarna personer. Jag insåg att det verkligen finns många vänliga människor i världen.
Hur skulle du jämföra tiden före och efter att du deltog i gap year-programmet?
Innan jag deltog i gap year-programmet hade jag många tankar, men efteråt tänkte jag mindre, så pass att jag undrade om det verkligen var okej, och jag blev mycket mer avslappnad. Tidigare tog det också lång tid för mig att komma nära personer jag träffade för första gången, men nu kan jag känna mig lite mer bekväm med nya människor. Att möta olika människor med ett avslappnat sinne kändes som ett steg i min utveckling.
Berätta om din egen resrutt under gap year (rekommenderade platser, tidsschema och rutt).
Det finns förvånansvärt många platser på Jeju som är fina att besöka när det regnar. De tre platser jag vill rekommendera är Bijarim, Stenkulturparken och Kim Young-gap-galleriet. Av dessa tyckte jag personligen bäst om Bijarim. Redan innan jag åkte till Jeju hade jag läst i en bok att Bijarim är ett måste när det regnar, och det är en plats som rekommenderas unisont inte bara i boken utan också av Jejus invånare.
Följer man den korta vandringsleden breder regnvåta vyer ut sig: trädens väldoft, regnets doft och jordens arom gläder näsan, och den mjuka, pudriga luften omsluter hela kroppen – det är en plats som tillfredsställer alla fem sinnen. Saryeoni-skogsvägen påminner en del om den, men jämfört med Bijarim är den större och stigarna är asfalterade, så den känns mindre avskild. På Saryeoni-skogsvägen är det bättre att ta bilen och långsamt köra längs de dimmiga vägarna nära skogen. Vill du få känslan av att köra genom molnen rekommenderar jag också vägen halvvägs upp på Hallasan.
När det gäller att umgås med många människor, ha många samtal och ta mig tid att reflektera över mig själv hjälpte det mig mer än jag hade väntat mig. Inte bara de två ägarna och personalen (äldre systrar och bröder), utan även många av vandrarhemmets gäster var i 30- och 40-årsåldern. Trots att de träffade mig för första gången gav de mig uppriktiga råd och uppmuntran som livserfarna personer, vilket var ett stort stöd.
– Jeju! Ett gap year på vandrarhem, början på nya möten / Jimi-hyuns gap year-stam / 8 veckor av gap year |
I mars betalade jag som vanligt terminsavgiften i tid och gick till skolan, men jag bestämde mig för att ta studieledigt, något jag hade funderat på länge. Under hela min tid på universitetet”Är den väg jag går på nu verkligen den väg jag vill gå?”Den frågan följde mig som en etikett, men jag tvekade inför att samla mod nog att välja en annan väg. Jag tänkte att om jag inte gjorde det nu skulle jag inte få någon ny chans att ta ett år ledigt och på allvar fundera över min framtida karriär, så jag fattade det svåra beslutet att ta studieledigt.
Sammanfattningsvis hjälpte det mig mer än jag hade väntat mig när det gäller att umgås med många människor, ha många samtal och reflektera över mig själv. Inte bara de två ägarna och personalen (äldre systrar och bröder), utan även många av vandrarhemmets gäster var i 30- och 40-årsåldern, och de personernagav mig, trots att de träffade mig för första gången, uppriktiga råd och uppmuntran som livserfarna personer. Det var ett stort stöd.Den avslappnade stämningen gav många tillfällen att prata med gästerna, och genom mötena med dem kunde jag, via olikaindirekta erfarenheter, reflektera över mina drömmar.Det här var det jag uppskattade allra mest.
Framför allt var det en tid då jag kunde vila bekvämt utan att oroa mig för framtiden. Jag tillbringade tre timmar som om de vore en enda och levde varje dag med nästan inga tankar alls, så till den grad att jag undrade om det verkligen var okej. Mitt oroliga sinne kom naturligt till ro. När man deltar i programmet – eller även utanför det – är det bra att sätta upp mål som man verkligen vill nå och arbeta mot dem. Men jag insåg också att det ibland kan vara hjälpsamt att vila helt utan att tänka, och att jag inte borde vara alltför besatt av att åstadkomma något i framtiden.
Ärligt talat tvivlade jag, när jag först såg det här programmet, skickade in ansökan och gick på introduktionen, på att två månader på ett vandrarhem på Jeju skulle förändra särskilt mycket. Möjligheten att träffa nya människor och reflektera över mig själv finns där, men det beror på vad jag själv gör av den – och så var det faktiskt.
Överraskande nog fick jag mer energi på Jeju och levde mycket mer aktivt än jag hade befarat. Men om det finns personer som planerar att delta i gap year-programmet framöver hoppas jag att de åker dit med insikten att en resa till Jeju inte förändrar allt – se den snarare som en vändpunkt.Om du till exempel har frukostpass går du upp tidigt och börjar dagen ordentligt, men de dagar du inte har det passar perfekt för att ligga och dra sig. Den som brukar sova länge förändras alltså inte automatiskt bara av att åka till Jeju. Om bara kroppen reser iväg och allt annat förblir som förut finns det inte mycket att få ut av programmet.
Efter att ha lämnat Jeju tänkte jag att Chujaön och Geomeun Oreum (Svarta Oreum) var de platser som hade stannat kvar mest i minnet.
Chujaön känns som en plats där man nyss har varit och som man skulle kunna befinna sig på igen om man bara gick ut just nu. Geomeun Oreum är däremot en plats man vill ha nära och besöka när man känner för det. Utsikten över Jeju från Geomeun Oreum är verkligenså storslagen att den rensar tankarna.
Horisonten – som är svår att se i staden – och husen som låg tätt intill marken nedanför fick mig att vilja hoppa ner till dem. I närheten var det några som skärmflög, och det är en stor ånger att jag inte provade själv. Det var en av sakerna jag ville göra på Jeju, och om jag får chansen igen ska jag definitivt prova. Om det fanns en plats som Geomeun Oreum överallt dit jag åkte skulle jag kunna sitta hela dagen och blicka ner och finna ro. Det är så synd att jag inte kan ta platsen med mig.
Ibland reste jag inte utan tillbringade bara tid på vandrarhemmet. En trevlig upplevelse var när mitt yngre syskon kom på besök och det akustiska bandet ”Vad ska vi sjunga i dag?” uppträdde den kvällen. Det ösregnade från morgonen, så jag tyckte synd om mitt syskon och hens vänner som hade rest långt, men kvällens uppträdande var så roligt att vi avslutade dagen på gott humör. Kanske för att alla var uppslukade av musiken var stämningen på kvällens dryckessamkväm med gästerna fantastisk, och jag är glad att mitt syskon och hens vänner hade roligt. När man bor på ett vandrarhem bjuder vardagen på sådana små händelser, och det känns som en händelse i sig att man aldrig vet vilken gäst som kommer nästa dag.
Jag undrar verkligen vad jag skulle ha gjort om jag inte hade deltagit i programmet. Jag upplevde mycket på Jeju och kände mycket. Även om tiden var kort lärde jag mig mycket om livet genom att se tillbaka på dagarna som gått och tänka på tiden som väntar. Oavsett hur mycket det regnar,om man omfamnar regnet och till och med uppskattar att bli blöt kan det aldrig stå i vägen för en resa,,och dagarna som väntar är inte annorlunda.Jag är glad att jag fick tid att inse det.
Det här lärde jag mig genom gap year-programmet jag deltog i
Först var jag lite orolig eftersom vandrarhemmets gäster var något äldre än jag hade väntat mig, men just därför fick jag många tillfällen att prata med personer i 30- och 40-årsåldern, vilket jag verkligen uppskattade. Jag tog studieledigt och gick med i gap year-programmet eftersom jag oroade mig för vad jag skulle göra med mitt liv, och på den punkten hjälpte det mig mycket. Jag blev rörd av att gästerna gav uppriktiga råd och uppmuntran till mig, en person de träffade för första gången, som livserfarna personer. Jag insåg att det verkligen finns många vänliga människor i världen.
Hur skulle du jämföra tiden före och efter att du deltog i gap year-programmet?
Innan jag deltog i gap year-programmet hade jag många tankar, men efteråt tänkte jag mindre, så pass att jag undrade om det verkligen var okej, och jag blev mycket mer avslappnad. Tidigare tog det också lång tid för mig att komma nära personer jag träffade för första gången, men nu kan jag känna mig lite mer bekväm med nya människor. Att möta olika människor med ett avslappnat sinne kändes som ett steg i min utveckling.
Berätta om din egen resrutt under gap year (rekommenderade platser, tidsschema och rutt).
Det finns förvånansvärt många platser på Jeju som är fina att besöka när det regnar. De tre platser jag vill rekommendera är Bijarim, Stenkulturparken och Kim Young-gap-galleriet. Av dessa tyckte jag personligen bäst om Bijarim. Redan innan jag åkte till Jeju hade jag läst i en bok att Bijarim är ett måste när det regnar, och det är en plats som rekommenderas unisont inte bara i boken utan också av Jejus invånare.
Följer man den korta vandringsleden breder regnvåta vyer ut sig: trädens väldoft, regnets doft och jordens arom gläder näsan, och den mjuka, pudriga luften omsluter hela kroppen – det är en plats som tillfredsställer alla fem sinnen. Saryeoni-skogsvägen påminner en del om den, men jämfört med Bijarim är den större och stigarna är asfalterade, så den känns mindre avskild. På Saryeoni-skogsvägen är det bättre att ta bilen och långsamt köra längs de dimmiga vägarna nära skogen. Vill du få känslan av att köra genom molnen rekommenderar jag också vägen halvvägs upp på Hallasan.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
