Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Utvecklade en tydlig känsla av syfte #Ett syfte med livet; vanor av självständighet #Uppriktighet förenar människor när som helst och var som helst
Det finns inte ett enda fel i de där talesätten. Jag har själv upplevt innebörden av uttryck som ”uppriktighet når fram till människor när som helst och var som helst”, ”att veta och att göra är olika saker” och ”allt beror på din inställning”.
– Få ditt hjärta att slå med musik! Volontärarbete inom kultur och konst i Kambodja / Kim Taeri – deltagare i ett sabbatsår / 4 veckors sabbatsår |
Hej~ Jag heter Kim Taeri och går sista året på gymnasiet i år!
Varför jag tog ett sabbatsår
Jag har alltid varit intresserad av volontärarbete, så jag hade höga förväntningar på det här volontärprogrammet i Kambodja.
Dessutom visste jag, trots att jag snart skulle börja på universitetet, inte riktigt vad jag ville eller hur jag skulle leva. Jag behövde något som kunde stärka min tilltro till mina egna tankar. När jag sökte på internet hittade jag ett sabbatsårsprogram.
Mål med sabbatsåret
Jag ville ha ett syfte med livet. Jag har länge funderat mycket på livet – det började med den abstrakta tanken ”jag vill leva ett lyckligt liv” och utvecklades sedan vidare. Jag funderade över många saker: hur man lever ett lyckligt liv, vad som gör mig lycklig, vem jag är och så vidare.
Men jag insåg att det var dags att inte bara tänka, utan också omsätta tankarna i handling, och sabbatsåret blev det första steget. Eftersom jag snart skulle bli vuxen och behöva ta ansvar för mitt eget liv ville jag dessutom utveckla vanan att uppnå saker på ett planerat och självständigt sätt.
Aktiviteter under sabbatsåret
När jag kom till Kambodja stannade jag några dagar hos organisationen och utforskade Phnom Penh.
Jag besökte många platser, som Wat Phnom, Dödens fält, marknaden Toul Tom Poung och Nationalmuseet. Jag tog bilder, blev djupt berörd och fick många intryck.
Ungefär fyra dagar senare åkte jag direkt till skolan, träffade rektorn och fick schemat för de lektioner jag skulle hålla.
I början var det tufft. Vi var tvungna att gå upp tidigt, städa, äta och vara på skolan vid sjutiden för att börja förbereda lektionerna. Och som schemat ovan visar börjar första lektionen 8.30 eller 9.20. När jag var i Korea var jag...gymnasieelevmen i Kambodja...lärareså jag undervisade alla tre klasserna. Dagarna var faktiskt ännu mer fullspäckade än mitt schema när jag själv gick i skolan.
Vi höll ordinarie lektioner utan uppehåll: engelska i Davids klass, koreanska i Solomons klass och bild i Isaacs klass. Efter en kort rast började vi sedan med aktiviteter efter skoltid, som pianolektioner och koreanska för barn utifrån. När dagens lektioner var slut åkte jag genast hem för att äta och förbereda lektionerna för nästa dag.
Det jag tyckte om med sabbatsåret
Jag fick uppleva sådant som mina jämnåriga sällan får uppleva, lärde mig mycket och insåg många saker. Sammantaget var det en fantastisk upplevelse.
Det finns inte ett enda fel i de där välkända talesätten.”Uppriktighet når fram till människor när som helst och var som helst”, ”Att veta och att göra är olika saker”, ”Allt beror på din inställning”Jag har själv upplevt innebörden av de där talesätten.
Särskilt när man undervisar små barn lär man sig de allra minsta sakerna. Även om vi inte talar samma språk kommer barnen fram till mig och säger ”nakkur, nakkur” (som betyder ”lärare”), kramar mig, rör vid mitt hår och springer till och med fram och tacklar mig så att jag ramlar – allihop klänger på mig så där. I de stunderna kände jag mig verkligen lyckligare än någon annan i hela världen.
Jag ville ge barnen ännu mer kärlek, lära dem fler saker och få andra att förstå hur dyrbara, älskvärda och värdefulla de är. Varje stund var rörande, men här är några exempel: På skolan fanns en pojke som vanligtvis aldrig log och bara sänkte huvudet när han blev ombedd att redovisa. Kort efter att han hade börjat på min lektion sprang han fram till mig med ett stort leende varje gång han såg mig – det berörde mig verkligen. Jag kände att mina ansträngningar hade lönat sig; det här barnet hade öppnat sitt hjärta för mig. Det fanns ungefär fyra andra barn som också sa att de hade börjat le efter att ha gått på mina lektioner. Jag blev så glad.
Dagen jag skulle åka hem ritade barnen från Solomons, Isaacs och Davids klasser teckningar för att ta farväl av mig.
Lärarna hade förstås förmodligen sagt åt dem att göra det, men det var så sött att de skrev mitt namn på koreanska: ”Taeri”… Solomons klass, som var den äldsta gruppen och hade tillbringat mest tid med mig,”Lärare Taeri, glöm inte mig”skrev de. Ingen lärare skulle kunna hålla tillbaka tårarna när hen såg det.
Före och efter sabbatsåret
Det viktigaste är att jag fick en tydlig känsla av syfte och lärde mig vad som gör mig lyckligast.
Jag insåg också på nytt att man måste anstränga sig för att få det man vill ha. Innan jag deltog i sabbatsårsprogrammet gjorde jag allt – studier, skolliv och så vidare – passivt, utan att egentligen veta varför. Nu finns det en anledning till allt. Jag tycker att det är den största förändringen, haha.
Människor jag träffade under sabbatsåret
Jag är mycket tacksam mot Joo Hae-deun från Korea Gap Year, som hjälpte mig mycket, från intervjun med den kambodjanska organisationen till livet på plats, och mot professor Ryu Gi-ryong, hans fru och deras dotter Iseul. Jag är också tacksam mot den lokala läraren Mom, som visade mig runt, rektorn som inspirerade mig mycket och de underbara skolbarnen.♥
Till dig som funderar på att ta ett sabbatsår
Först och främst! Åk inte iväg utan att tänka igenom det. Ett sabbatsår är inte till för att fly eller bara ha lite kul. Därför bör du verkligen fundera på varför du tar ett sabbatsår. Tänk noga igenom vad du ska göra där och hur du ska tillbringa varje dag. Och oavsett hur perfekt du planerar i Korea går saker ofta inte som planerat när du väl kommer fram, beroende på omständigheterna, och du kan till slut bara driva med.
Förnya din inställning varje dag, som om du började om på nytt. Då kommer du säkert att få med dig åtminstone något.
I mitt fall, varje dagskrev jag aktivitetsrapportersom en dagbok. När du skriver i dagboksform kan du se tillbaka på vad du gjorde den dagen och upptäcka mycket – sådant du kan reflektera över, lärdomar, sådant du tyckte om och så vidare. Om du dessutom för dagbok och läser den senare kan du bli motiverad av ditt tidigare jag och tänka: ”Jaså, sån var jag då; jag hade verkligen den här passionen.”
Ett praktiskt tips är att alltid ta hand om din egen hälsa och vara försiktig, men samtidigt är det viktigt att komma nära lokalbefolkningen. När du lär känna dem upptäcker du att de har goda hjärtan. De visar sin tillgivenhet, är bra på att känna med andra och har mycket gemensamt med koreaner ^^ Om du närmar dig dem med uppriktighet kommer de att bemöta dig lika uppriktigt.
Det är också alltid viktigt att möta människor på deras nivå. Oavsett om de är barn eller vuxna ska du inte tvinga på dem engelska. Kambodja är deras land och vi är bara utlänningar. Vi bör anpassa oss efter dem. Försök lära dig och komma ihåg även grundläggande ord – du har inget att förlora, haha.
Min personliga resrutt som jag upptäckte under sabbatsåret
I mitt fall varade sabbatsåret bara en månad, så jag åkte dit med avsikten att ägna mig åt volontärarbete. Men under ungefär tre dagar efter ankomsten kunde jag utforska Phnom Penh. Jag följde med en anställd från organisationen. Se till att besöka Central Market (Phsar Thmei), Toul Tom Poung Market och nattmarknaden, och missa absolut inte Tuol Sleng-museet och Killing Fields. Att ta del av Kambodjas smärtsamma historia ger mycket att fundera över. Wat Phnom och nationalmuseet är också trevliga – där kan du beundra de fina detaljerna i skulpturer som påverkats av theravadabuddhismen.
Du bör också besöka Kungliga palatset. Det är verkligen rikt utsmyckat och rymligt. Aeon Mall påminner om ett varuhus här hemma. Det är också trevligt, och det är härligt att promenera längs floden. I närheten hittar du barer och restauranger med franskt inflytande.
Det finns inte ett enda fel i de där talesätten. Jag har själv upplevt innebörden av uttryck som ”uppriktighet når fram till människor när som helst och var som helst”, ”att veta och att göra är olika saker” och ”allt beror på din inställning”.
– Få ditt hjärta att slå med musik! Volontärarbete inom kultur och konst i Kambodja / Kim Taeri – deltagare i ett sabbatsår / 4 veckors sabbatsår |
Hej~ Jag heter Kim Taeri och går sista året på gymnasiet i år!
Varför jag tog ett sabbatsår
Jag har alltid varit intresserad av volontärarbete, så jag hade höga förväntningar på det här volontärprogrammet i Kambodja.
Dessutom visste jag, trots att jag snart skulle börja på universitetet, inte riktigt vad jag ville eller hur jag skulle leva. Jag behövde något som kunde stärka min tilltro till mina egna tankar. När jag sökte på internet hittade jag ett sabbatsårsprogram.
Mål med sabbatsåret
Jag ville ha ett syfte med livet. Jag har länge funderat mycket på livet – det började med den abstrakta tanken ”jag vill leva ett lyckligt liv” och utvecklades sedan vidare. Jag funderade över många saker: hur man lever ett lyckligt liv, vad som gör mig lycklig, vem jag är och så vidare.
Men jag insåg att det var dags att inte bara tänka, utan också omsätta tankarna i handling, och sabbatsåret blev det första steget. Eftersom jag snart skulle bli vuxen och behöva ta ansvar för mitt eget liv ville jag dessutom utveckla vanan att uppnå saker på ett planerat och självständigt sätt.
Aktiviteter under sabbatsåret
När jag kom till Kambodja stannade jag några dagar hos organisationen och utforskade Phnom Penh.
Jag besökte många platser, som Wat Phnom, Dödens fält, marknaden Toul Tom Poung och Nationalmuseet. Jag tog bilder, blev djupt berörd och fick många intryck.
Ungefär fyra dagar senare åkte jag direkt till skolan, träffade rektorn och fick schemat för de lektioner jag skulle hålla.
I början var det tufft. Vi var tvungna att gå upp tidigt, städa, äta och vara på skolan vid sjutiden för att börja förbereda lektionerna. Och som schemat ovan visar börjar första lektionen 8.30 eller 9.20. När jag var i Korea var jag...gymnasieelevmen i Kambodja...lärareså jag undervisade alla tre klasserna. Dagarna var faktiskt ännu mer fullspäckade än mitt schema när jag själv gick i skolan.
Vi höll ordinarie lektioner utan uppehåll: engelska i Davids klass, koreanska i Solomons klass och bild i Isaacs klass. Efter en kort rast började vi sedan med aktiviteter efter skoltid, som pianolektioner och koreanska för barn utifrån. När dagens lektioner var slut åkte jag genast hem för att äta och förbereda lektionerna för nästa dag.
Det jag tyckte om med sabbatsåret
Jag fick uppleva sådant som mina jämnåriga sällan får uppleva, lärde mig mycket och insåg många saker. Sammantaget var det en fantastisk upplevelse.
Det finns inte ett enda fel i de där välkända talesätten.”Uppriktighet når fram till människor när som helst och var som helst”, ”Att veta och att göra är olika saker”, ”Allt beror på din inställning”Jag har själv upplevt innebörden av de där talesätten.
Särskilt när man undervisar små barn lär man sig de allra minsta sakerna. Även om vi inte talar samma språk kommer barnen fram till mig och säger ”nakkur, nakkur” (som betyder ”lärare”), kramar mig, rör vid mitt hår och springer till och med fram och tacklar mig så att jag ramlar – allihop klänger på mig så där. I de stunderna kände jag mig verkligen lyckligare än någon annan i hela världen.
Jag ville ge barnen ännu mer kärlek, lära dem fler saker och få andra att förstå hur dyrbara, älskvärda och värdefulla de är. Varje stund var rörande, men här är några exempel: På skolan fanns en pojke som vanligtvis aldrig log och bara sänkte huvudet när han blev ombedd att redovisa. Kort efter att han hade börjat på min lektion sprang han fram till mig med ett stort leende varje gång han såg mig – det berörde mig verkligen. Jag kände att mina ansträngningar hade lönat sig; det här barnet hade öppnat sitt hjärta för mig. Det fanns ungefär fyra andra barn som också sa att de hade börjat le efter att ha gått på mina lektioner. Jag blev så glad.
Dagen jag skulle åka hem ritade barnen från Solomons, Isaacs och Davids klasser teckningar för att ta farväl av mig.
Lärarna hade förstås förmodligen sagt åt dem att göra det, men det var så sött att de skrev mitt namn på koreanska: ”Taeri”… Solomons klass, som var den äldsta gruppen och hade tillbringat mest tid med mig,”Lärare Taeri, glöm inte mig”skrev de. Ingen lärare skulle kunna hålla tillbaka tårarna när hen såg det.
Före och efter sabbatsåret
Det viktigaste är att jag fick en tydlig känsla av syfte och lärde mig vad som gör mig lyckligast.
Jag insåg också på nytt att man måste anstränga sig för att få det man vill ha. Innan jag deltog i sabbatsårsprogrammet gjorde jag allt – studier, skolliv och så vidare – passivt, utan att egentligen veta varför. Nu finns det en anledning till allt. Jag tycker att det är den största förändringen, haha.
Människor jag träffade under sabbatsåret
Jag är mycket tacksam mot Joo Hae-deun från Korea Gap Year, som hjälpte mig mycket, från intervjun med den kambodjanska organisationen till livet på plats, och mot professor Ryu Gi-ryong, hans fru och deras dotter Iseul. Jag är också tacksam mot den lokala läraren Mom, som visade mig runt, rektorn som inspirerade mig mycket och de underbara skolbarnen.♥
Till dig som funderar på att ta ett sabbatsår
Först och främst! Åk inte iväg utan att tänka igenom det. Ett sabbatsår är inte till för att fly eller bara ha lite kul. Därför bör du verkligen fundera på varför du tar ett sabbatsår. Tänk noga igenom vad du ska göra där och hur du ska tillbringa varje dag. Och oavsett hur perfekt du planerar i Korea går saker ofta inte som planerat när du väl kommer fram, beroende på omständigheterna, och du kan till slut bara driva med.
Förnya din inställning varje dag, som om du började om på nytt. Då kommer du säkert att få med dig åtminstone något.
I mitt fall, varje dagskrev jag aktivitetsrapportersom en dagbok. När du skriver i dagboksform kan du se tillbaka på vad du gjorde den dagen och upptäcka mycket – sådant du kan reflektera över, lärdomar, sådant du tyckte om och så vidare. Om du dessutom för dagbok och läser den senare kan du bli motiverad av ditt tidigare jag och tänka: ”Jaså, sån var jag då; jag hade verkligen den här passionen.”
Ett praktiskt tips är att alltid ta hand om din egen hälsa och vara försiktig, men samtidigt är det viktigt att komma nära lokalbefolkningen. När du lär känna dem upptäcker du att de har goda hjärtan. De visar sin tillgivenhet, är bra på att känna med andra och har mycket gemensamt med koreaner ^^ Om du närmar dig dem med uppriktighet kommer de att bemöta dig lika uppriktigt.
Det är också alltid viktigt att möta människor på deras nivå. Oavsett om de är barn eller vuxna ska du inte tvinga på dem engelska. Kambodja är deras land och vi är bara utlänningar. Vi bör anpassa oss efter dem. Försök lära dig och komma ihåg även grundläggande ord – du har inget att förlora, haha.
Min personliga resrutt som jag upptäckte under sabbatsåret
I mitt fall varade sabbatsåret bara en månad, så jag åkte dit med avsikten att ägna mig åt volontärarbete. Men under ungefär tre dagar efter ankomsten kunde jag utforska Phnom Penh. Jag följde med en anställd från organisationen. Se till att besöka Central Market (Phsar Thmei), Toul Tom Poung Market och nattmarknaden, och missa absolut inte Tuol Sleng-museet och Killing Fields. Att ta del av Kambodjas smärtsamma historia ger mycket att fundera över. Wat Phnom och nationalmuseet är också trevliga – där kan du beundra de fina detaljerna i skulpturer som påverkats av theravadabuddhismen.
Du bör också besöka Kungliga palatset. Det är verkligen rikt utsmyckat och rymligt. Aeon Mall påminner om ett varuhus här hemma. Det är också trevligt, och det är härligt att promenera längs floden. I närheten hittar du barer och restauranger med franskt inflytande.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
