Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Övervann rädslan; fick mental klarhet #En stark beslutsamhet att leva mitt eget liv #Jag fick modet att ta mig an världen
Nu när sabbatsårsprogrammet är slut har många av tankarna jag gått och burit på fallit på plats, åtminstone delvis. Så jag känner fortfarande samma rädsla, men det är också spännande. Min beslutsamhet att verkligen leva mitt eget liv har blivit starkare. Om jag ska uttrycka mig lite drastiskt har jag fått lite mer skinn på näsan, som i: ”Okej, världen, nu kör vi.” Haha
– Busan, Gap Year Stay :: Den passionerade andrastaden / Noh Yoon-jeong, deltagare i sabbatsårsprogrammet / fyra veckors sabbatsår |
” Ett år ledigt från skolan och ett år på working holiday. Jag ligger två år efter de andra. Vad ska jag göra?”
Nu finns det ingenstans kvar att falla tillbaka på, så jag borde åtminstone skaffa ett jobb. Men bara en sista gång ... Jag ska kämpa och försöka.
Med den inställningen klämde jag in tid för att delta i programmet Busan Gap Year Stay.Jag ville egentligen ta ett helt sabbatsår, men oroliga tankar som ”Jag ligger redan två år efter enligt världens måttstock ...” gjorde det till ett blygsamt upprorsförsök.
I ungefär fem år har jag sagt att jag någon gång skulle bo på en varm plats. Det spelade ingen roll om det var i Korea eller utomlands.
Och under de senaste åren har jag allt oftare velat prova att bo i Busan. Jag gillade det varma vädret och havet; jag hade aldrig gjort någon riktig resa dit, men jag tyckte helt enkelt om Busan.
Jag tänkte: ”Jag kan få jobb i antingen Busan eller Seoul, så även om boendekostnaderna blir högre, varför inte prova att bo i Busan?” Jag bestämde mig för att ta en månad ledigt för att se hur det kändes och, om jag trivdes, skaffa ett jobb i Busan.Jag ansökte till Gap Year Stay.
Introduktion. Introduktion.Jag trodde att det bara var en formalitet. Dessutom tänkte jag att det skulle vara ännu mindre märkvärdigt eftersom mitt program bara varade i en månad.
Fram till dess att jag fick introduktionen från Korea Gap Year hade jag en bekymmerslös inställning: jag skulle bo i Busan i en månad, resa runt lite och stanna där om jag trivdes. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att introduktionen skulle gå till på det sättet.
Det var ingen formell introduktion,utan ett tillfälle att fundera över varför jag tog ett sabbatsår,så jag kan inte skriva ner allt,, för migDe föreslog något annat än min ursprungliga plan att skaffa jobb: att träffa så många erfarna personer som möjligt inom det område jag ville arbeta i, lyssna på deras berättelser, åka ner till Busan och tillbringa ett sabbatsår där, och fundera ordentligt på saken..
Jag blev förvånad över att de stöttade mig trots att vi hade träffats i mindre än en timme, och det de sa fick mig plötsligt att börja tänka mycket.
Hjärtat bultade hela vägen hem, och jag tänkte också: ”Är inte det här lite väl fantasifullt?”
Hur som helst, eftersom det inte var någon svår uppgift,bestämde jag mig för att träffa de erfarna personerna och åka ner till Busan för att fundera på saken. Plötsligt tog allt en oväntad riktning, och jag började grubbla på allvar. Hela tiden jag var i Busan och reste runt snurrade tankarna i huvudet.
Jag bad om hjälp i sista minuten från vd:n för ett företag som jag hade lärt känna under min working holiday och som känner mig bättre än någon annan.
Och då hörde jag ett klick
”Det är inte många som kan göra det bra, men det är meningslöst om de som faktiskt kan bara går och tänker på det, haha.”
”Oavsett om du är utomlands eller i Korea, och oavsett om du misslyckas eller lyckas, måste du agera för att få veta hur det går. Att bara tänka är alltid ett misslyckande~”
För några månader sedan kom jag plötsligt att tänka på något jag hade skrivit på sociala medier: ”Även om du inte kan äta det, så kör!”Då sa chefen: ”Om du säger KÖR!, så kan du äta det!”
Så rensade jag tankarna och bestämde mig för att lita på mig själv. Under resan gav jag mig själv löfte efter löfte.
Sabbatsårsprogrammet ...är slut, och mitt sabbatsår ska nu börja. Det känns lite läskigt och skrämmande, men jag tror att 2015 blir ett spännande år fyllt av lärdomar, insikter och personlig utveckling.
Till alla som läser det här: var dig själv. Jag hoppas att du tillbringar ditt ”sabbatsår” med att vara sann mot dig själv :)
Och som ett tillägg: livet på pensionatet
Vid elvatiden vaknar jag, äter brunchen som värdinnan lagar och sopar gården för att vakna till ordentligt.
När jag har städat rummen där gästerna bott är klockan redan två; hänger jag upp den sista tvätten har jag tjänat ihop dagens matpengar :D haha
I början reste jag runt mycket i Busan. Jag gjorde en lista över platser jag ville besöka”Avbockat—”Det är verkligen roligt att bocka av platserna allt eftersom.
När jag hade sett mig omkring en del tillbringade jag mer tid på pensionatet. Jag hälsade på de andra gästerna och pratade med dem, läste böcker och tittade på film med den yngre killen som jobbade i dvd-rummet i källaren. Jag undrade när jag senast hade haft så avkopplande stunder i livet och tyckte om känslan av att vara frivilligt arbetslös. Hehe
Så småningom blev jag fäst vid familjen på pensionatet, och det var så sorgligt och svårt att ta farväl. Jag kan inte glömma brisen som svepte förbi den kvällen då jag gick till Taejongdae med den yngre medarbetaren, dagen före min avresa. Jag vill också länge minnas regnets smattrande den kväll då personalen tog sig en slurk makgeolli och vi trängde ihop oss i en och samma säng i mitt rum.
Jag hade en riktigt härlig tid och träffade många fina människor. Senare hoppas jag kunna uppnå precis det jag strävade efter och komma tillbaka för att träffa dem igen.
Utsikt från Yonggungsa-templet
Min egen resrutt i Busan, som jag upptäckte under sabbatsåret
Om jag skulle välja ut mina tre favoritplatser, i ordning,Haedong Yonggungsa,Taejongdae,Dongbaekön. Så skulle jag rekommendera dem.
Yonggungsalåg ungefär en och en halv timme från pensionatet, men det var så fint att jag inte ångrade mig. Det var det första stället jag rekommenderade när gäster frågade efter bra utflyktsmål. Det är verkligen imponerande att ett tempel ligger precis vid havet.
TaejongdaeJag åkte dit tre gånger under min vistelse i Busan. Solnedgången är vacker och de grillade skaldjuren är utsökta. Sista gången jag var där var på kvällen, och medan jag tittade på fyren tänkte jag tillbaka på tiden jag hade tillbringat i Busan.
För att beskriva rutten: börja i Nampo-dong. På morgonen såg jag soluppgången vid Songjeong Beach och promenerade sedan till Yonggungsa-templet (det tog ungefär 20–30 minuter).
Jag tycker om att promenera, så den dagen jag åkte till Dongbaekön utforskade jag ön och gick sedan i lugn och ro från Haeundae till Dalmaji Hill (Nurimaru på Dongbaekön är också väldigt vackert!).
Soluppgång vid Songjeong Beach
Några tips för dig som funderar på att delta?!
NågramålAtt sätta upp mål och ägna sig helhjärtat åt dem under ett sabbatsår kan vara en värdefull upplevelse.
Jag menar inte att du måste hålla dig sysselsatt. Oavsett hur du tillbringar ditt sabbatsår tror jag att det du känner och upplever under året kommer att bli mer mångsidigt om du bestämmer dig för att göra tiden meningsfull och håller fast vid den ursprungliga avsikten.
Eftersom ett sabbatsår inte är en tid som andra har ordnat och planerat åt dig, kan du lära dig så mycket som du själv väljer att uppleva.
Jag hoppas att alla gör sina egna stunder meningsfulla och låter dem lysa.
Det jag tyckte om med sabbatsårsprogrammet
Jag tyckte om att jag kunde resa fritt på min lediga tid, utöver arbetstimmarna, och jag var tacksam för introduktionen (OT) före programmet, som hjälpte mig att få ut så mycket som möjligt av sabbatsåret.
Under en månad tog jag det lugnt och gjorde nästan ingenting, tänkte tillbaka på mitt tidigare hektiska liv och tog en paus medan jag skissade på planer för framtiden. Så när jag kommer tillbaka till Busan kommer jag nog att minnas den här tiden och känna mig lite underlig till mods.
Trädfestivalen i Nampo-dong
Före och efter sabbatsåret
Innan jag deltog såg jag fram emot Busan, men kände mig samtidigt nedstämd på grund av vag rädsla och oro inför framtiden.
Nu när sabbatsårsprogrammet är över har en del av det jag gått och funderat på fallit på plats. Så även om rädslan finns kvar känns det spännande.
Min beslutsamhet att verkligen leva mitt eget liv har blivit starkare. Om jag ska uttrycka det lite drastiskt,”Okej, världen – kom an bara.”Man kan säga att jag fick den sortens mod. Haha.
Nu när sabbatsårsprogrammet är slut har många av tankarna jag gått och burit på fallit på plats, åtminstone delvis. Så jag känner fortfarande samma rädsla, men det är också spännande. Min beslutsamhet att verkligen leva mitt eget liv har blivit starkare. Om jag ska uttrycka mig lite drastiskt har jag fått lite mer skinn på näsan, som i: ”Okej, världen, nu kör vi.” Haha
– Busan, Gap Year Stay :: Den passionerade andrastaden / Noh Yoon-jeong, deltagare i sabbatsårsprogrammet / fyra veckors sabbatsår |
” Ett år ledigt från skolan och ett år på working holiday. Jag ligger två år efter de andra. Vad ska jag göra?”
Nu finns det ingenstans kvar att falla tillbaka på, så jag borde åtminstone skaffa ett jobb. Men bara en sista gång ... Jag ska kämpa och försöka.
Med den inställningen klämde jag in tid för att delta i programmet Busan Gap Year Stay.Jag ville egentligen ta ett helt sabbatsår, men oroliga tankar som ”Jag ligger redan två år efter enligt världens måttstock ...” gjorde det till ett blygsamt upprorsförsök.
I ungefär fem år har jag sagt att jag någon gång skulle bo på en varm plats. Det spelade ingen roll om det var i Korea eller utomlands.
Och under de senaste åren har jag allt oftare velat prova att bo i Busan. Jag gillade det varma vädret och havet; jag hade aldrig gjort någon riktig resa dit, men jag tyckte helt enkelt om Busan.
Jag tänkte: ”Jag kan få jobb i antingen Busan eller Seoul, så även om boendekostnaderna blir högre, varför inte prova att bo i Busan?” Jag bestämde mig för att ta en månad ledigt för att se hur det kändes och, om jag trivdes, skaffa ett jobb i Busan.Jag ansökte till Gap Year Stay.
Introduktion. Introduktion.Jag trodde att det bara var en formalitet. Dessutom tänkte jag att det skulle vara ännu mindre märkvärdigt eftersom mitt program bara varade i en månad.
Fram till dess att jag fick introduktionen från Korea Gap Year hade jag en bekymmerslös inställning: jag skulle bo i Busan i en månad, resa runt lite och stanna där om jag trivdes. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att introduktionen skulle gå till på det sättet.
Det var ingen formell introduktion,utan ett tillfälle att fundera över varför jag tog ett sabbatsår,så jag kan inte skriva ner allt,, för migDe föreslog något annat än min ursprungliga plan att skaffa jobb: att träffa så många erfarna personer som möjligt inom det område jag ville arbeta i, lyssna på deras berättelser, åka ner till Busan och tillbringa ett sabbatsår där, och fundera ordentligt på saken..
Jag blev förvånad över att de stöttade mig trots att vi hade träffats i mindre än en timme, och det de sa fick mig plötsligt att börja tänka mycket.
Hjärtat bultade hela vägen hem, och jag tänkte också: ”Är inte det här lite väl fantasifullt?”
Hur som helst, eftersom det inte var någon svår uppgift,bestämde jag mig för att träffa de erfarna personerna och åka ner till Busan för att fundera på saken. Plötsligt tog allt en oväntad riktning, och jag började grubbla på allvar. Hela tiden jag var i Busan och reste runt snurrade tankarna i huvudet.
Jag bad om hjälp i sista minuten från vd:n för ett företag som jag hade lärt känna under min working holiday och som känner mig bättre än någon annan.
Och då hörde jag ett klick
”Det är inte många som kan göra det bra, men det är meningslöst om de som faktiskt kan bara går och tänker på det, haha.”
”Oavsett om du är utomlands eller i Korea, och oavsett om du misslyckas eller lyckas, måste du agera för att få veta hur det går. Att bara tänka är alltid ett misslyckande~”
För några månader sedan kom jag plötsligt att tänka på något jag hade skrivit på sociala medier: ”Även om du inte kan äta det, så kör!”Då sa chefen: ”Om du säger KÖR!, så kan du äta det!”
Så rensade jag tankarna och bestämde mig för att lita på mig själv. Under resan gav jag mig själv löfte efter löfte.
Sabbatsårsprogrammet ...är slut, och mitt sabbatsår ska nu börja. Det känns lite läskigt och skrämmande, men jag tror att 2015 blir ett spännande år fyllt av lärdomar, insikter och personlig utveckling.
Till alla som läser det här: var dig själv. Jag hoppas att du tillbringar ditt ”sabbatsår” med att vara sann mot dig själv :)
Och som ett tillägg: livet på pensionatet
Vid elvatiden vaknar jag, äter brunchen som värdinnan lagar och sopar gården för att vakna till ordentligt.
När jag har städat rummen där gästerna bott är klockan redan två; hänger jag upp den sista tvätten har jag tjänat ihop dagens matpengar :D haha
I början reste jag runt mycket i Busan. Jag gjorde en lista över platser jag ville besöka”Avbockat—”Det är verkligen roligt att bocka av platserna allt eftersom.
När jag hade sett mig omkring en del tillbringade jag mer tid på pensionatet. Jag hälsade på de andra gästerna och pratade med dem, läste böcker och tittade på film med den yngre killen som jobbade i dvd-rummet i källaren. Jag undrade när jag senast hade haft så avkopplande stunder i livet och tyckte om känslan av att vara frivilligt arbetslös. Hehe
Så småningom blev jag fäst vid familjen på pensionatet, och det var så sorgligt och svårt att ta farväl. Jag kan inte glömma brisen som svepte förbi den kvällen då jag gick till Taejongdae med den yngre medarbetaren, dagen före min avresa. Jag vill också länge minnas regnets smattrande den kväll då personalen tog sig en slurk makgeolli och vi trängde ihop oss i en och samma säng i mitt rum.
Jag hade en riktigt härlig tid och träffade många fina människor. Senare hoppas jag kunna uppnå precis det jag strävade efter och komma tillbaka för att träffa dem igen.
Utsikt från Yonggungsa-templet
Min egen resrutt i Busan, som jag upptäckte under sabbatsåret
Om jag skulle välja ut mina tre favoritplatser, i ordning,Haedong Yonggungsa,Taejongdae,Dongbaekön. Så skulle jag rekommendera dem.
Yonggungsalåg ungefär en och en halv timme från pensionatet, men det var så fint att jag inte ångrade mig. Det var det första stället jag rekommenderade när gäster frågade efter bra utflyktsmål. Det är verkligen imponerande att ett tempel ligger precis vid havet.
TaejongdaeJag åkte dit tre gånger under min vistelse i Busan. Solnedgången är vacker och de grillade skaldjuren är utsökta. Sista gången jag var där var på kvällen, och medan jag tittade på fyren tänkte jag tillbaka på tiden jag hade tillbringat i Busan.
För att beskriva rutten: börja i Nampo-dong. På morgonen såg jag soluppgången vid Songjeong Beach och promenerade sedan till Yonggungsa-templet (det tog ungefär 20–30 minuter).
Jag tycker om att promenera, så den dagen jag åkte till Dongbaekön utforskade jag ön och gick sedan i lugn och ro från Haeundae till Dalmaji Hill (Nurimaru på Dongbaekön är också väldigt vackert!).
Soluppgång vid Songjeong Beach
Några tips för dig som funderar på att delta?!
NågramålAtt sätta upp mål och ägna sig helhjärtat åt dem under ett sabbatsår kan vara en värdefull upplevelse.
Jag menar inte att du måste hålla dig sysselsatt. Oavsett hur du tillbringar ditt sabbatsår tror jag att det du känner och upplever under året kommer att bli mer mångsidigt om du bestämmer dig för att göra tiden meningsfull och håller fast vid den ursprungliga avsikten.
Eftersom ett sabbatsår inte är en tid som andra har ordnat och planerat åt dig, kan du lära dig så mycket som du själv väljer att uppleva.
Jag hoppas att alla gör sina egna stunder meningsfulla och låter dem lysa.
Det jag tyckte om med sabbatsårsprogrammet
Jag tyckte om att jag kunde resa fritt på min lediga tid, utöver arbetstimmarna, och jag var tacksam för introduktionen (OT) före programmet, som hjälpte mig att få ut så mycket som möjligt av sabbatsåret.
Under en månad tog jag det lugnt och gjorde nästan ingenting, tänkte tillbaka på mitt tidigare hektiska liv och tog en paus medan jag skissade på planer för framtiden. Så när jag kommer tillbaka till Busan kommer jag nog att minnas den här tiden och känna mig lite underlig till mods.
Trädfestivalen i Nampo-dong
Före och efter sabbatsåret
Innan jag deltog såg jag fram emot Busan, men kände mig samtidigt nedstämd på grund av vag rädsla och oro inför framtiden.
Nu när sabbatsårsprogrammet är över har en del av det jag gått och funderat på fallit på plats. Så även om rädslan finns kvar känns det spännande.
Min beslutsamhet att verkligen leva mitt eget liv har blivit starkare. Om jag ska uttrycka det lite drastiskt,”Okej, världen – kom an bara.”Man kan säga att jag fick den sortens mod. Haha.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
