Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Hittade frihet och lycka #Internationella vänner och erfarenhet av att undervisa i engelska #Äkta lycka och värdefulla relationer
|
Jag var verkligen lycklig. Jag berättade för mina äldre systrar att jag var tacksam för att de hade kommit till Chiang Rai i Thailand för att tillbringa tid med mig. Det kunde ha varit en helt vanlig volontärupplevelse, men tillsammans skapade de dyrbara minnen som jag kommer att bära med mig för alltid.
Bygga en by i Chiang Rai i Thailand tillsammans med vänner från hela världen Dong-hyun Lee, deltagare i Korea GapYear (20 år) / fyra veckors gap year-upplevelse |
# Äntligen har jag gjort högskoleprovet … vad händer nu?
Under mitt sista år på gymnasiet sköt jag ständigt upp min frihet och lycka.Jag tänkte: Jag kan inte leva hela livet med att bara plugga och arbeta med sådant jag inte tycker om. Tänk om jag dör i morgon? Jag ville börja göra det jag älskar, redan nu. Jag kände mig så instängd i ett samhälle som tvingade mig att plugga inför högskoleprovet, och jag ville alltid fly någonstans. Men till slut vågade jag inte, så jag gjorde ändå provet.
”Jag har äntligen gjort högskoleprovet … vad händer nu?” Innan jag ens hade hunnit ställa klart frågan kände jag det i hela kroppen. Äntligen var det dags för mig att ge mig av.
När jag surfade runt på olika webbplatser upptäckte jag Korea Gap Year och hittade ett volontärprogram utomlands i Chiang Rai i Thailand, där jag kunde hjälpa till att renovera byar och stödja etniska minoriteter.Det var den ”volontärresa” jag länge hade drömt om.Det fanns inget att tveka över. Jag lämnade in min ansökan om praktikbaserat lärande till skolan och åkte sedan till Chiang Rai i Thailand i en månad för att hitta frihet och lycka.
* För Lee Dong Hyun, som ville få nya erfarenheter och utforska olika yrkesvägar, utformades dagliga personliga uppdrag för att utmana invanda föreställningar och uppmuntra till nya erfarenheter och utmaningar. Han fick också en Korea GapYear-anteckningsbok för självreflektion och planering.
# Trots våra olika nationaliteter, engelskkunskaper och värderingar levde vi som en familj.
Under de första två veckorna tillbringade jag det mesta av min tid med Chen från Kina och Sarah från Kuwait. Om Chen kändes som en storasyster var Sarah som en mamma.Trots våra olika nationaliteter, engelskkunskaper och perspektiv kom vi överens som en familj.
På vardagarna brukade vi stanna uppe sent efter volontärarbetet och prata och förbereda oss inför nästa dags engelskalektioner. På helgerna bokade vi ett hotell i centrala Chiang Rai och njöt av massage, nattmarknaden, lokal mat och tempelbesök. På Elephant Valley matade vi till och med elefanter, och senare gick vi till en koreansk restaurang och åt rätter som samgyeopsal, tteokbokki och kimbap.
De accepterade och tyckte om mig precis som jag är.När jag pratade engelska tyckte de att min accent och mitt uttal var gulliga. De berömde min förmåga att undervisa när jag hjälpte barnen med engelskan. Om jag såg ledsen ut frågade de flera gånger: ”Är du okej, Bruce?” Och när jag var glad skrattade och sjöng de med mig.
# Jag var verkligen lycklig. På riktigt.
Ju mer tid vi tillbringade tillsammans, desto närmare kom också avskedet. Helgen i slutet av den andra veckan var det äntligen dags att skiljas åt. Jag trodde att jag skulle kunna säga hej då utan problem, men när jag kramade mina äldre systrar började tårarna bara rinna.Jag försökte hålla tillbaka dem, men när de väl började kunde jag inte sluta gråta.Jag trodde inte att jag skulle känna någon ånger eftersom vi hade tillbringat två veckor med att äta, dricka och dela allt med varandra.
Jag var verkligen lycklig. Verkligen. Jag tackade mina systrar för att de hade kommit till Chiang Rai i Thailand och tillbringat tid med mig.Det kunde ha varit en helt vanlig volontärresa, men de gjorde den till ett kärt minne som jag skulle sakna. Även om vi inte ses igen tror jag att energin vi delade här kommer att ge oss styrka i vardagen.
# Det var så roligt att tillbringa tid med dem, och det gjorde mig verkligen lycklig.
När det gäller volontäraktiviteterna gjorde vi många olika saker, som att reparera bystängsel, plocka kaffebönor, undervisa barn i engelska, berätta om koreansk kultur för munkar, måla banderoller och ansiktsmåla.Utomhusaktiviteterna (volontärarbete utomhus) kändes givande eftersom allt arbete vi lade ner lönade sig.Vi hade volontärer från flera olika länder, och även om det var svårt att kommunicera lyckades vi göra oss förstådda med hjälp av gester. Jag tycker att jag lärde mig mycket om lagarbete och samarbete. Dessutominsåg jag att jag är bra på att få barn att skratta och ha roligt tillsammans med dem. Framför allt upptäckte jag hur lycklig jag blir av att vara med barn.
På min lediga tid reste jag ensam till Chiang Rai och Chiang Mai och umgicks med mina thailändska praktikantvänner. Under den tredje och fjärde veckan tillbringade jag det mesta av min tid med dem. Mina thailändska vänner tyckte verkligen om mig. Vi åt middag tillsammans varje kväll, pratade om koreansk kultur och språk, ritade och förberedde oss tillsammans inför barnens dag.
Tillsammans med Pei, en thailändsk praktikant, åkte jag motorcykel runt i Chiang Rai.Jag träffade underbara människor som jag kunde säga ”jag älskar dig” till på thailändska utan att skämmas, och jag hade en så rolig och lycklig tid med dem.
# Tack för ditt leende, din volontäranda, din sociala förmåga och allt annat som gör dig till den du är.
En månad hade gått, en tid som både kändes lång och kort. Under dessa fyra veckor hade många människor lämnat sina spår här och sedan gått vidare. Varje gång föreställde jag mig hur det skulle kännas att vakna någon annanstans, och nu var det äntligen min tur att ge mig av. Under frukosten gav chefen för den ideella organisationen mig en liten visselpipa i present tillsammans med mitt volontärintyg.Chefen kramade mig och sa: ”Tack för ditt leende, din volontäranda, din sociala förmåga och allt annat som gör dig till den du är.” Jag kände att jag skulle börja gråta.
Det var en volontärresa som jag gav mig av på utan någon särskild plan, helt enkelt för att hitta min egen frihet och lycka. När jag var ledsen grät jag som om världen skulle gå under, och när jag var lycklig skrattade jag som om världen tillhörde mig.I stället för att oroa mig i onödan för en oviss framtid fokuserade jag på varje steg jag tog, dag för dag.
Därför kunde jag säga av hela mitt hjärta: ”Jag var verkligen lycklig”, ochjag träffade underbara människor som kommer att finnas kvar i mitt hjärta länge. Jag kommer alltid att tycka om Chiang Rai och alla människor jag träffade här.Dessutom ska jag leva ett liv där jag värdesätter i dag, i stället för att oroa mig för gårdagen eller en oviss morgondag.Jag vill vara en resenär som lever varje dag som en resa och resor som en del av vardagen.
# Mina tips inför mitt gap year
- Språk
Det kan vara bra att läsa enkla böcker om engelska samtal innan du åker.
- Boende
Jag deltog i programmet i december–januari, och det blir riktigt kallt på nätterna, så det är en bra idé att ta med varma kläder.
- Måltider
Jag vill inte skapa onödiga förutfattade meningar genom att ge råd innan man har provat själv. Jag var nöjd med maten.
- Utrustning
Myggmedel (praktiskt)
Mitt sabbatsår
Upplevelse ★★★★★
Lärande ★★★★★
Miljö ★★★★★
Säkerhet ★★★★★
Fritid ★★★★☆
|
Jag var verkligen lycklig. Jag berättade för mina äldre systrar att jag var tacksam för att de hade kommit till Chiang Rai i Thailand för att tillbringa tid med mig. Det kunde ha varit en helt vanlig volontärupplevelse, men tillsammans skapade de dyrbara minnen som jag kommer att bära med mig för alltid.
Bygga en by i Chiang Rai i Thailand tillsammans med vänner från hela världen Dong-hyun Lee, deltagare i Korea GapYear (20 år) / fyra veckors gap year-upplevelse |
# Äntligen har jag gjort högskoleprovet … vad händer nu?
Under mitt sista år på gymnasiet sköt jag ständigt upp min frihet och lycka.Jag tänkte: Jag kan inte leva hela livet med att bara plugga och arbeta med sådant jag inte tycker om. Tänk om jag dör i morgon? Jag ville börja göra det jag älskar, redan nu. Jag kände mig så instängd i ett samhälle som tvingade mig att plugga inför högskoleprovet, och jag ville alltid fly någonstans. Men till slut vågade jag inte, så jag gjorde ändå provet.
”Jag har äntligen gjort högskoleprovet … vad händer nu?” Innan jag ens hade hunnit ställa klart frågan kände jag det i hela kroppen. Äntligen var det dags för mig att ge mig av.
När jag surfade runt på olika webbplatser upptäckte jag Korea Gap Year och hittade ett volontärprogram utomlands i Chiang Rai i Thailand, där jag kunde hjälpa till att renovera byar och stödja etniska minoriteter.Det var den ”volontärresa” jag länge hade drömt om.Det fanns inget att tveka över. Jag lämnade in min ansökan om praktikbaserat lärande till skolan och åkte sedan till Chiang Rai i Thailand i en månad för att hitta frihet och lycka.
* För Lee Dong Hyun, som ville få nya erfarenheter och utforska olika yrkesvägar, utformades dagliga personliga uppdrag för att utmana invanda föreställningar och uppmuntra till nya erfarenheter och utmaningar. Han fick också en Korea GapYear-anteckningsbok för självreflektion och planering.
# Trots våra olika nationaliteter, engelskkunskaper och värderingar levde vi som en familj.
Under de första två veckorna tillbringade jag det mesta av min tid med Chen från Kina och Sarah från Kuwait. Om Chen kändes som en storasyster var Sarah som en mamma.Trots våra olika nationaliteter, engelskkunskaper och perspektiv kom vi överens som en familj.
På vardagarna brukade vi stanna uppe sent efter volontärarbetet och prata och förbereda oss inför nästa dags engelskalektioner. På helgerna bokade vi ett hotell i centrala Chiang Rai och njöt av massage, nattmarknaden, lokal mat och tempelbesök. På Elephant Valley matade vi till och med elefanter, och senare gick vi till en koreansk restaurang och åt rätter som samgyeopsal, tteokbokki och kimbap.
De accepterade och tyckte om mig precis som jag är.När jag pratade engelska tyckte de att min accent och mitt uttal var gulliga. De berömde min förmåga att undervisa när jag hjälpte barnen med engelskan. Om jag såg ledsen ut frågade de flera gånger: ”Är du okej, Bruce?” Och när jag var glad skrattade och sjöng de med mig.
# Jag var verkligen lycklig. På riktigt.
Ju mer tid vi tillbringade tillsammans, desto närmare kom också avskedet. Helgen i slutet av den andra veckan var det äntligen dags att skiljas åt. Jag trodde att jag skulle kunna säga hej då utan problem, men när jag kramade mina äldre systrar började tårarna bara rinna.Jag försökte hålla tillbaka dem, men när de väl började kunde jag inte sluta gråta.Jag trodde inte att jag skulle känna någon ånger eftersom vi hade tillbringat två veckor med att äta, dricka och dela allt med varandra.
Jag var verkligen lycklig. Verkligen. Jag tackade mina systrar för att de hade kommit till Chiang Rai i Thailand och tillbringat tid med mig.Det kunde ha varit en helt vanlig volontärresa, men de gjorde den till ett kärt minne som jag skulle sakna. Även om vi inte ses igen tror jag att energin vi delade här kommer att ge oss styrka i vardagen.
# Det var så roligt att tillbringa tid med dem, och det gjorde mig verkligen lycklig.
När det gäller volontäraktiviteterna gjorde vi många olika saker, som att reparera bystängsel, plocka kaffebönor, undervisa barn i engelska, berätta om koreansk kultur för munkar, måla banderoller och ansiktsmåla.Utomhusaktiviteterna (volontärarbete utomhus) kändes givande eftersom allt arbete vi lade ner lönade sig.Vi hade volontärer från flera olika länder, och även om det var svårt att kommunicera lyckades vi göra oss förstådda med hjälp av gester. Jag tycker att jag lärde mig mycket om lagarbete och samarbete. Dessutominsåg jag att jag är bra på att få barn att skratta och ha roligt tillsammans med dem. Framför allt upptäckte jag hur lycklig jag blir av att vara med barn.
På min lediga tid reste jag ensam till Chiang Rai och Chiang Mai och umgicks med mina thailändska praktikantvänner. Under den tredje och fjärde veckan tillbringade jag det mesta av min tid med dem. Mina thailändska vänner tyckte verkligen om mig. Vi åt middag tillsammans varje kväll, pratade om koreansk kultur och språk, ritade och förberedde oss tillsammans inför barnens dag.
Tillsammans med Pei, en thailändsk praktikant, åkte jag motorcykel runt i Chiang Rai.Jag träffade underbara människor som jag kunde säga ”jag älskar dig” till på thailändska utan att skämmas, och jag hade en så rolig och lycklig tid med dem.
# Tack för ditt leende, din volontäranda, din sociala förmåga och allt annat som gör dig till den du är.
En månad hade gått, en tid som både kändes lång och kort. Under dessa fyra veckor hade många människor lämnat sina spår här och sedan gått vidare. Varje gång föreställde jag mig hur det skulle kännas att vakna någon annanstans, och nu var det äntligen min tur att ge mig av. Under frukosten gav chefen för den ideella organisationen mig en liten visselpipa i present tillsammans med mitt volontärintyg.Chefen kramade mig och sa: ”Tack för ditt leende, din volontäranda, din sociala förmåga och allt annat som gör dig till den du är.” Jag kände att jag skulle börja gråta.
Det var en volontärresa som jag gav mig av på utan någon särskild plan, helt enkelt för att hitta min egen frihet och lycka. När jag var ledsen grät jag som om världen skulle gå under, och när jag var lycklig skrattade jag som om världen tillhörde mig.I stället för att oroa mig i onödan för en oviss framtid fokuserade jag på varje steg jag tog, dag för dag.
Därför kunde jag säga av hela mitt hjärta: ”Jag var verkligen lycklig”, ochjag träffade underbara människor som kommer att finnas kvar i mitt hjärta länge. Jag kommer alltid att tycka om Chiang Rai och alla människor jag träffade här.Dessutom ska jag leva ett liv där jag värdesätter i dag, i stället för att oroa mig för gårdagen eller en oviss morgondag.Jag vill vara en resenär som lever varje dag som en resa och resor som en del av vardagen.
# Mina tips inför mitt gap year
- Språk
Det kan vara bra att läsa enkla böcker om engelska samtal innan du åker.
- Boende
Jag deltog i programmet i december–januari, och det blir riktigt kallt på nätterna, så det är en bra idé att ta med varma kläder.
- Måltider
Jag vill inte skapa onödiga förutfattade meningar genom att ge råd innan man har provat själv. Jag var nöjd med maten.
- Utrustning
Myggmedel (praktiskt)
Mitt sabbatsår
Upplevelse ★★★★★
Lärande ★★★★★
Miljö ★★★★★
Säkerhet ★★★★★
Fritid ★★★★☆
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
