Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Från en inställning präglad av oro till en mer utmaningsinriktad inställning #Att bevittna ett kejsarsnitt och skapa goda relationer med vänner #En tid fylld av minnen från Jaipur
Hej. Jag heter Lee Hyunju och har varit på en medicinsk volontärresa utomlands i Jaipur i Indien från den 15 augusti till den 5 september. Jag blev intresserad av medicinskt volontärarbete utomlands efter en rekommendation från en vän, och eftersom jag tyckte att Indien hade något särskilt att erbjuda ansökte jag om att delta i den medicinska volontärresan till Jaipur.Jag ville lämna den miljö där jag levde ett stillsamt och fridfullt liv,umgås med människor med olika bakgrunder, ägna mig åt meningsfulla aktiviteter och se världen ur ett nytt perspektiv.
Inför avresan oroade jag mig inte bara för att vistas utomlands under en längre tid, utan också för säkerhetsproblemen, som är det första man tänker på när det gäller Indien. Jag hade verkligen många farhågor. Men med hjälp av riktlinjerna och säkerhetsföreskrifterna från Gap Year-organisationen förberedde jag mig, och efter hand oroade jag mig inte lika mycket för längre vistelser och säkerheten som jag hade trott. Jag började förbereda mig när tiden var knapp och tror därför att min förberedelseprocess skilde sig lite från andras. Gap Year-teamet var mycket omtänksamt, och jag sökte själv information och lärde mig om vaccinationer, packning och Indien, så att jag kunde lösa det jag behövde på egen hand.
På plats hölls en introduktion den första dagen, och dagen därpå hade vi ytterligare en introduktion för placeringen. Från och med nästa dag ägnade vi oss åt observationsbaserat volontärarbete från klockan 9 eller 10 på morgonen till klockan 14, de dagar då inget särskilt stod på schemat. Därefter genomfördes särskilda aktiviteter enligt det uppgjorda schemat. Även om verksamheten främst gick ut på att observera snarare än att delta direkt, fanns det så mycket att uppleva som jag aldrig hade kunnat vara med om i Korea att jag kom hem med mängder av nya erfarenheter och minnen.
Ett av de bästa ögonblicken var när jag tillsammans med vänner som volontärarbetade på sjukhuset under introduktionen fick observera ett kejsarsnitt i operationssalen. Efter volontärarbetet umgicks vi också på fritiden och tittade på souvenirer på marknaden. Vi kom närmare varandra. På skolan vi besökte inom barnomsorgsprogrammet spelade jag spel med barnen och hade så roligt att jag inte märkte hur tiden gick.
Jag kom bra överens med de andra volontärerna också, men den vän som arbetade på samma plats och vid samma tid som jag delade flest upplevelser och tankar med. Vi gladdes tillsammans när ett nytt liv föddes, och när vi såg patienter som hade det svårt kunde vi dela vår medkänsla och komma ännu närmare varandra. Genom min positiva och optimistiska väns ögon framstod världen som vacker, avspänd och fylld av lycka. En dag med den vännen, sedd ur hens perspektiv, var så vacker att den nästan kändes perfekt. Ibland tänkte jag att jag också ville leva som hen.
De indiska kontaktpersonerna var omtänksamma och månade om oss i allt, från boende till måltider, vilket gjorde mig nöjd. De bad varje dag om återkoppling på sitt arbete och visade att de hela tiden ville utvecklas. Tack vare utegångsförbudet och deras omtanke kring mat utifrån kunde jag vistas där tryggt och komma hem utan att något allvarligt inträffade. Jag hade också gott om fritid och kunde upptäcka omgivningarna, resa runt och njuta ordentligt av Indien.
Genom det här projektet började jag förstå att det liv jag tyckte var obetydligt och meningslöst kanske var ett liv som någon annan drömde om. Det blev en möjlighet att med ett mer moget sinne uppskatta mitt eget liv. Tidigare hade jag mest tänkt på och brytt mig om andra, men under det här Gap Year ville jag få tid att verkligen se mig själv, fokusera på mig, förstå mig själv och ta hand om mig.
Varje gång jag tog ansvar för något jag själv hade valt – som att bestämma mig för att åka till Indien, klara mig bra där i tre veckor och komma hem välbehållen utan olyckor – kände jag att jag hade vuxit. Jag lärde mig att inte låta oron ta över, att inte tveka inför sådant jag ville göra och att våga prova olika saker. Jag hade avundats människor som levde genom att bara göra det de ville, och känt både avund och svartsjuka över deras mod att leva så, men den här erfarenheten fick mig att inse att jag också kan våga prova och att det inte behöver leda till något hemskt. Nästa gång vill jag försöka ännu mer.
Innan jag åkte till Indien var jag orolig för mycket, men jag insåg att det inte hände något så fantastiskt eller dramatiskt som jag hade föreställt mig. Därför tänkte jag att det nog inte skulle vara så annorlunda med allt det jag hade tvekat inför och funderat över, och jag vill försöka mig på sådant framöver. Jag insåg också att ångern över något man aldrig har prövat är större än ångern efter att ha gjort det. Mötet med människor i Indien fick mig att känna att det går bra att inte oroa sig alltför mycket och i stället följa med i det som händer.
Jag pratade med människor som frågade om jag inte skulle ångra att jag lät oro för sådant som kanske aldrig händer i framtiden få mig att gå miste om lyckan här och nu. Därför bestämde jag mig för att låta livet ha sin gång och fokusera på att njuta av nuet. Samtidigt insåg jag att jag är som lyckligast och fungerar bäst i en välbekant och bekväm miljö. Jag har lätt för att anpassa mig, men miljöförändringar orsakar mycket stress, och jag förstod att den stressen påverkar allt jag gör.
Jag vill fortsätta att se på mitt liv och världen med uppskattning. Med tiden kanske jag glömmer känslorna jag har nu och faller tillbaka i gamla vanor, men när jag möter svåra stunder tror jag att minnet av de värdefulla ögonblicken kan ge mig styrkan och modet att fortsätta kämpa. Om du kommer till Jaipur rekommenderar jag att du besöker Hawa Mahal och sedan bokar en guidad tur på City Palace. Du får se Jaipur i all sin rosa prakt, lyssna på förklaringar och lära dig mer om staden.
En värld man aldrig har besökt kan kännas skrämmande, men ibland kan modet att våga prova leda till ett bättre resultat.Jag skulle inte rekommendera det till alla, men om någon tvekar vill jag gärna uppmuntra den personen. Jag vill säga att jag är tacksam mot alla för de drygt tre veckorna. Så mycket hände på så kort tid att jag ibland undrar om jag verkligen varit i Indien, men jag tror att det beror på att människorna omkring mig hjälpte och tog hand om mig så mycket. Jag är tacksam för allt.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
