Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Från kunskapsutforskande till värderingsbildning #Hur jag kan knyta humaniora till mitt liv #Jag kände hur mina rötter blev starkare
Jag lärde mig att vi inte bara ska nöja oss med att känna till något, utan göra det till våra egna tankar, säga det högt och forma våra värderingar. Och att det är så mina rötter får fäste och blir starka.
– [Mentor Song Ji-eun] Omdöme om ChamToring |
Mötet den 13 november var det sista, och träffarna med läraren och alla som deltog har nu avslutats ^^
Vi började träffas under sommarlovet, och innan vi visste ordet av hade det blivit kallt och vi sågs i tjocka kappor – tiden flög förbi och vi kom naturligt närmare varandra.
Det känns tråkigt att skiljas åt ..
Jag hade faktiskt sett mycket på tv om hur viktigt det humanistiska är och tänkt: ”Jaha, det är viktigt, men vad är det egentligen som är viktigt?” ”Det är svårt nog att kämpa sig igenom en tung bok – kommer jag att förstå den och kunna relatera den till mig själv?” Sådana tankar hade jag.
Jag försökte läsa några berömda klassiker inom humaniora på egen hand, men gav upp ... haha, ”Åh, jag borde läsa den, jag köpte ju den där boken ...” Så kände jag tills jag av en slump hittade den här föreläsningen! Egentligen tvekade jag eftersom huvudämnet var ”debatt” – det var ovant för mig, och humaniora är svårt, så debatt ... det oroade mig. Men efter att ha träffat läraren och gått kursen insåg jag att jag hade närmat mig humaniora med fel inställning, och därför hade det känts svårt.
Jag hade velat utforska olika humanistiska forskares berättelser, argument och intellektuella sidor och lära mig mer om dem, men jag kunde inte hitta någon koppling till mig själv. Läraren betonade alltid att kunskap ska användas för ”människor”.
Genom debatterna förstod jag vad det betyder. Det räcker inte att bara veta något; man måste göra det till sin egen tanke, säga det högt och forma sina värderingar. Och det är så mina rötter får fäste och blir starka.
Nu känner jag inte längre motstånd inför humaniora, utan vill fortsätta i tio år och, när jag fyller 34,
fortsätta läsa som ett projekt och föreställa mig hur jag kommer att vara då! ^^
Jag är inte särskilt begåvad inom konst eller idrott, och även om jag pluggar hårt finns det många som är bättre än jag.
I en verklighet där alla går igenom ungefär samma skolgång, engelskaplugg och jobbförberedelser – som ekollon som tävlar med varandra – vill jag tro på och praktisera ”humanioras kraft” mer än någon annan ^^ Jag hoppas att det blir min unika styrka och mitt vapen, så att jag kan känna mig lugn och trygg när jag möter vem som helst ^^
Jag tyckte också verkligen om gruppmedlemmarna. Ända från början tog Ga-eun unnie kontakt med oss, tog hand om alla och tog de yngre under sina vingar som en storasyster ^^; Dayoung unnie – hon tillhör gruppen som tar ett sabbatsår – är lugn när man pratar med henne, har ett kaninlikt ansikte och arbetar alltid hårt ^^; Da-woo oppa, den enda killen, debatterar artigt och verkar övertyga med blicken haha; Hye-jin är väldigt bra på att debattera, tar alltid initiativ till sina uppgifter och ler mycket,
Jiyoon, den glada, matglada, ärliga och självsäkra lillasystern som snart åker iväg på ett working holiday ^^ Alla var roliga att umgås med, och det fanns mycket att lära sig ^^
Jag är glad över att skriva det här omdömet, övertygad om att jag verkligen har lärt mig mycket och utvecklats genom sabbatsårsprogrammet ^^
Jag kommer att läsa många böcker framöver, men det här var ett utmärkt tillfälle att lära mig hur man läser för att finna värde och hur man inte bara kan berika sig själv utan också dela med sig till andra. Stort tack, lärare Song Ji-eun!
Jag lärde mig att vi inte bara ska nöja oss med att känna till något, utan göra det till våra egna tankar, säga det högt och forma våra värderingar. Och att det är så mina rötter får fäste och blir starka.
– [Mentor Song Ji-eun] Omdöme om ChamToring |
Mötet den 13 november var det sista, och träffarna med läraren och alla som deltog har nu avslutats ^^
Vi började träffas under sommarlovet, och innan vi visste ordet av hade det blivit kallt och vi sågs i tjocka kappor – tiden flög förbi och vi kom naturligt närmare varandra.
Det känns tråkigt att skiljas åt ..
Jag hade faktiskt sett mycket på tv om hur viktigt det humanistiska är och tänkt: ”Jaha, det är viktigt, men vad är det egentligen som är viktigt?” ”Det är svårt nog att kämpa sig igenom en tung bok – kommer jag att förstå den och kunna relatera den till mig själv?” Sådana tankar hade jag.
Jag försökte läsa några berömda klassiker inom humaniora på egen hand, men gav upp ... haha, ”Åh, jag borde läsa den, jag köpte ju den där boken ...” Så kände jag tills jag av en slump hittade den här föreläsningen! Egentligen tvekade jag eftersom huvudämnet var ”debatt” – det var ovant för mig, och humaniora är svårt, så debatt ... det oroade mig. Men efter att ha träffat läraren och gått kursen insåg jag att jag hade närmat mig humaniora med fel inställning, och därför hade det känts svårt.
Jag hade velat utforska olika humanistiska forskares berättelser, argument och intellektuella sidor och lära mig mer om dem, men jag kunde inte hitta någon koppling till mig själv. Läraren betonade alltid att kunskap ska användas för ”människor”.
Genom debatterna förstod jag vad det betyder. Det räcker inte att bara veta något; man måste göra det till sin egen tanke, säga det högt och forma sina värderingar. Och det är så mina rötter får fäste och blir starka.
Nu känner jag inte längre motstånd inför humaniora, utan vill fortsätta i tio år och, när jag fyller 34,
fortsätta läsa som ett projekt och föreställa mig hur jag kommer att vara då! ^^
Jag är inte särskilt begåvad inom konst eller idrott, och även om jag pluggar hårt finns det många som är bättre än jag.
I en verklighet där alla går igenom ungefär samma skolgång, engelskaplugg och jobbförberedelser – som ekollon som tävlar med varandra – vill jag tro på och praktisera ”humanioras kraft” mer än någon annan ^^ Jag hoppas att det blir min unika styrka och mitt vapen, så att jag kan känna mig lugn och trygg när jag möter vem som helst ^^
Jag tyckte också verkligen om gruppmedlemmarna. Ända från början tog Ga-eun unnie kontakt med oss, tog hand om alla och tog de yngre under sina vingar som en storasyster ^^; Dayoung unnie – hon tillhör gruppen som tar ett sabbatsår – är lugn när man pratar med henne, har ett kaninlikt ansikte och arbetar alltid hårt ^^; Da-woo oppa, den enda killen, debatterar artigt och verkar övertyga med blicken haha; Hye-jin är väldigt bra på att debattera, tar alltid initiativ till sina uppgifter och ler mycket,
Jiyoon, den glada, matglada, ärliga och självsäkra lillasystern som snart åker iväg på ett working holiday ^^ Alla var roliga att umgås med, och det fanns mycket att lära sig ^^
Jag är glad över att skriva det här omdömet, övertygad om att jag verkligen har lärt mig mycket och utvecklats genom sabbatsårsprogrammet ^^
Jag kommer att läsa många böcker framöver, men det här var ett utmärkt tillfälle att lära mig hur man läser för att finna värde och hur man inte bara kan berika sig själv utan också dela med sig till andra. Stort tack, lärare Song Ji-eun!
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
.png&w=1080&q=75)