Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Förvandlade spridda tankar till mina egna övertygelser #Styrkan att erkänna mina svagheter och fortsätta framåt #En klar resonans och ett bestående intryck dröjde sig kvar
Det som började som en ganska obetydlig skörhet och växte till en egen övertygelse om världen var tack vare frågorna läraren ställde och mina vänners olika perspektiv.
-[Mentor Song Ji-eun] Recension av Chamtoring |
Hej, jag heter Lee Ga-eun och kommer från Superman Eungga.
Vi träffades under den heta sommaren, och nu är det redan höst och vi sveper kläderna tätare om oss.
Nu tar jag mig tid att se tillbaka på våra möten hittills.
Jag känner mig stolt, lite ångerfull, glad och ledsen.
Under sex möten
delade vi två årstider,
läste vi fem böcker,
och tog del av sju personers tankar.
Det var en kort serie på sex möten,
men de lämnade ett tydligt eko och intryck hos mig.
Tack vare de stunderna
kunde jag skriva ”Berättelsen om de fem stjärnorna hos ett barn som drömmer om Superman”.
De ”funderingar kring hur man ska leva” som hade legat utspridda här och där som drivande moln
kunde jag uttrycka i skrift lite tydligare och med lite större övertygelse.
Ur ”Berättelsen om de fem stjärnorna hos ett barn som drömmer om Superman” – reflektion över den tredje stjärnan
Vid det första mötet, som svar på frågan om varför jag började intressera mig för humaniora,
sa jag att den grundläggande drivkraften var ensamhet.
Det som började som en ganska obetydlig skörhet
och gjorde att jag kunde forma en egen övertygelse om världen
var tack vare frågorna läraren ställde och de olika perspektiven hos vännerna jag var tillsammans med.
Från ”Boken är en yxa” till frågan om kärlek är självisk eller altruistisk.
Från ”Utmattningssamhället”, en diskussion om huruvida det är ett disciplin- eller prestationssamhälle.
Från ”Analekterna”, en diskussion om aktiv omsorg eller passiv omsorg är rätt.
Från ”Sådant pengar inte kan köpa”, en diskussion om det ska vara en gåva eller kontanter.
Slutligen, från ”Filosofikonsert”, en diskussion om huruvida en liberal (marknadsliberal) ekonomi eller en socialistisk ekonomi är att föredra.
Om det inte hade varit för den här tiden
hade jag kanske aldrig tänkt på de här ämnena, så jag är desto mer tacksam.
Som läraren sa handlar humaniora om
att kunna acceptera att människor är svaga,
och att den trots det odlar styrkan att stadigt gå vidare i sitt eget liv.
Jag ska bära med mig det i hjärtat och aldrig släppa taget.
Till läraren Song Ji-eun, som vägledde mig,
Hyejin, Dayoung, Daun, Daewoo och Jiyun, som var med mig.
Korea Gap Year, som planerade det här fantastiska programmet, och vd:n Choi Kyung-hee,
är jag innerligt tacksam.
Från din elev, Gaeun.
PS. När jag hamnar i en situation eller stöter på ett beteende som inte känns rätt (eller skiljer sig från mitt eget),
om det är att acceptera det
som verkligen innebär att fullt ut förstå den andra personen,
eller om det är min förklädda likgiltighet, avsedd att slippa bli trött,
har jag fortfarande svårt att vara säker. ㅠㅠ
Om säsong 2 inte blir av måste jag flyga till Beomgye. Hahahahaha.
Vi ses i december!
Det som började som en ganska obetydlig skörhet och växte till en egen övertygelse om världen var tack vare frågorna läraren ställde och mina vänners olika perspektiv.
-[Mentor Song Ji-eun] Recension av Chamtoring |
Hej, jag heter Lee Ga-eun och kommer från Superman Eungga.
Vi träffades under den heta sommaren, och nu är det redan höst och vi sveper kläderna tätare om oss.
Nu tar jag mig tid att se tillbaka på våra möten hittills.
Jag känner mig stolt, lite ångerfull, glad och ledsen.
Under sex möten
delade vi två årstider,
läste vi fem böcker,
och tog del av sju personers tankar.
Det var en kort serie på sex möten,
men de lämnade ett tydligt eko och intryck hos mig.
Tack vare de stunderna
kunde jag skriva ”Berättelsen om de fem stjärnorna hos ett barn som drömmer om Superman”.
De ”funderingar kring hur man ska leva” som hade legat utspridda här och där som drivande moln
kunde jag uttrycka i skrift lite tydligare och med lite större övertygelse.
Ur ”Berättelsen om de fem stjärnorna hos ett barn som drömmer om Superman” – reflektion över den tredje stjärnan
Vid det första mötet, som svar på frågan om varför jag började intressera mig för humaniora,
sa jag att den grundläggande drivkraften var ensamhet.
Det som började som en ganska obetydlig skörhet
och gjorde att jag kunde forma en egen övertygelse om världen
var tack vare frågorna läraren ställde och de olika perspektiven hos vännerna jag var tillsammans med.
Från ”Boken är en yxa” till frågan om kärlek är självisk eller altruistisk.
Från ”Utmattningssamhället”, en diskussion om huruvida det är ett disciplin- eller prestationssamhälle.
Från ”Analekterna”, en diskussion om aktiv omsorg eller passiv omsorg är rätt.
Från ”Sådant pengar inte kan köpa”, en diskussion om det ska vara en gåva eller kontanter.
Slutligen, från ”Filosofikonsert”, en diskussion om huruvida en liberal (marknadsliberal) ekonomi eller en socialistisk ekonomi är att föredra.
Om det inte hade varit för den här tiden
hade jag kanske aldrig tänkt på de här ämnena, så jag är desto mer tacksam.
Som läraren sa handlar humaniora om
att kunna acceptera att människor är svaga,
och att den trots det odlar styrkan att stadigt gå vidare i sitt eget liv.
Jag ska bära med mig det i hjärtat och aldrig släppa taget.
Till läraren Song Ji-eun, som vägledde mig,
Hyejin, Dayoung, Daun, Daewoo och Jiyun, som var med mig.
Korea Gap Year, som planerade det här fantastiska programmet, och vd:n Choi Kyung-hee,
är jag innerligt tacksam.
Från din elev, Gaeun.
PS. När jag hamnar i en situation eller stöter på ett beteende som inte känns rätt (eller skiljer sig från mitt eget),
om det är att acceptera det
som verkligen innebär att fullt ut förstå den andra personen,
eller om det är min förklädda likgiltighet, avsedd att slippa bli trött,
har jag fortfarande svårt att vara säker. ㅠㅠ
Om säsong 2 inte blir av måste jag flyga till Beomgye. Hahahahaha.
Vi ses i december!
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
