Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Från oro inför att bo utomlands till modet att anta utmaningar #Förstå vårdmiljön genom volontärarbete på sjukhus #En månad av oförglömliga möten
Jag är en vanlig universitetsstudent som går andra året på sjuksköterskeprogrammet. Under sommarlovet började jag undersöka möjligheterna till språkkurser och volontärarbete utomlands. En äldre student från min skola berättade att hen hade åkt utomlands som volontär genom Gap Year och tyckt mycket om det, så jag bestämde mig för att delta. Perioden jag deltog var mer än bara en tid med volontärarbete utomlands – det blev en värdefull upplevelse som jag kommer att minnas länge.
Fram till avresan var jag en person som oroade mig mycket. Det var inte min första utlandsresa, men det var första gången jag skulle vara utomlands ensam under en längre period. Jag var orolig, och ju närmare avresedagen kom, desto mer kände jag att jag inte ville åka. Särskilt eftersom jag inte kände mig säker på min engelska oroade jag mig för hur det skulle gå om jag inte kunde anpassa mig i Vietnamoch undrade om jag hade gjort ett misstag genom att anmäla mig. Innan avresan förberedde jag mig inte särskilt mycket på engelska, utan väntade på avresan medan jag steg för steg ordnade det som behövdes enligt schemat och anvisningarna från Gap Year.
Mitt mål var att bli vän med deltagare från andra länder och uppleva olika kulturer på nära håll.Jag ville använda engelska i verkliga situationer utan att vara rädd, även om den inte var perfekt, och få självförtroende genom att våga försöka trots att mina kunskaper inte var så goda.Jag ville också lära mig hur jag kunde tillämpa mina ämneskunskaper i praktiken, sådant som jag tidigare bara hade mött i teorin.
Det gick att anmäla sig till den volontärverksamhet man föredrog och välja arbetsområde vecka för vecka. Genom det medicinska volontärprogrammet blev jag också nära vän med flera koreanska tjejer. Mina rumskamrater kom från Italien, Kina, Japan, Frankrike och andra länder, så jag kunde umgås med människor från många olika länder. Vi åkte tillsammans till sjukhuset, och det fanns även en hemkomsttid på boendet, så det kändes tryggt.
När jag först kom till Vietnam använde jag en översättningsapp och lyckades knappt få fram ett enda ord. Ända fram till slutet av den första veckan tänkte jag ärligt talat varje dag: När får jag åka hem? Hur ska jag klara en hel månad här? Jag saknade min familj och mina vänner väldigt mycket. Med tiden vande jag mig vid den främmande miljön och kunde börja njuta av livet där.
När volontärarbetet var slut kunde jag vila på boendet eller gå ut på egen hand.Jag tillbringade tiden med vänner, till exempel genom att gå till bra restauranger eller shoppa. Det var också väldigt trevligt att kunna resa på fritiden. Frukost, lunch och middag ingick i programmet, men om jag var sugen på något särskilt kunde jag hoppa över måltiden och köpa mat någon annanstans.
På helgerna åkte vi på utflykter i Vietnam, och många vänner reste till Da Nang eller Nha Trang. En dag i veckan kunde man ta ledigt på valfritt datum, så ibland tog deltagare ledigt från fredag till måndag för att resa. Jag reste till Da Nang med koreanska tjejer och åkte också på utflykter med vänner från andra länder. Om du deltar i programmet tillsammans med en vän finns det många platser att besöka, som Da Nang, Nha Trang, Hanoi och öknen.
Med tiden hade jag blivit en person som tog initiativ och började prata med vänner från andra länder och skrattade och samtalade med dem, trots min bristfälliga engelska. Att volontärarbeta på sjukhuset och själv se och lära mig om en vårdmiljö som skiljer sig från den koreanska var en stor erfarenhet för mig. Jag frågade lärarna om sådant jag undrade över och tog mig tid att fundera på vad som skilde sig från Korea, vad som var likt och varför skillnaderna fanns, samtidigt som jag försökte hitta svar. Under den processen tror jag att min förståelse för mitt ämnesområde fördjupades ytterligare.
När den sista veckan plötsligt var här hade tiden gått så fort att det kändes sorgligt, och platsen hade blivit välbekant och värdefull för mig. Eftersom volontärperioderna var olika långa kom nya rumskamrater när de tidigare reste hem, och så fortsatte det. Det var spännande att träffa nya människor. Men varje gång jag behövde skiljas från en vän jag hade kommit nära blev jag ledsen och undrade när vi skulle ses igen. Trots att vi kom från olika länder och talade olika språk insåg jag att man kan leva tillsammans, skapa minnen och komma varandra nära på kort tid.
Jag trodde att det skulle vara svårt att få vänner från andra länder, men tvärtemot mina förväntningar träffade jag en person som jag kom väldigt bra överens med. Vi har fortfarande regelbunden kontakt, och när min vän nyligen kom till Korea träffades vi och hade det trevligt. Den här upplevelsen var mer än bara volontärarbete utomlands – det var en tid då jag fick värdefulla relationer och upplevelser som jag kommer att minnas länge.
Jag kan ge den här upplevelsen 10 av 10 när det gäller hur mycket den förändrade mitt liv. Jag insåg att människor är bättre på att anpassa sig till nya miljöer än man kanske tror, och jag lärde mig också att man kan bli god vän med någon även utan perfekt språkkunskap, bara man vågar ta kontakt.Genom att skapa relationer med nya människor i en främmande miljö och själv hantera oväntade situationer förbättrade jag också min problemlösningsförmåga och anpassningsförmåga avsevärt. Framför allt lärde jag mig att jag också klarar mig bra på egen hand Självförtroende och en tro på att jag kan anpassa mig väl oavsett vart jag åkerfick jag.
Innan jag deltog i programmet var jag väldigt rädd för att bo utomlands på egen hand . Men när jag ser tillbaka efter en månad där insåg jag att jag klarar mig mycket bättre på egen hand än jag trodde. Nu har jag fått modet att anta nya utmaningar i stället för att vara rädd för nya miljöer, och även när jag ställs inför en utmaning kan jag nu tänka att jag åtminstone ska försöka, i stället för att bli rädd direkt som förr. Jag tycker att det här programmet inte bara var volontärarbete utomlands, utan också en värdefull erfarenhet som hjälpte mig att växa ytterligare som person.
Till dem som funderar på att delta vill jag säga att man klarar av det när man väl är där, så oroa er inte för mycket. Jag kunde knappt någon engelska och åkte dit ensam, men jag lärde mig otroligt mycket och fick en fantastisk upplevelse.Månaden på en främmande plats kommer jag att minnas hela livet – den var en tid som gav mig värdefulla relationer, och jag vill fortsätta anta nya utmaningar utan att glömma den här erfarenheten.
Slutligen vill jag rikta ett varmt tack till personalen på Korea Gap Year, som alltid hjälpte mig vänligt och tog väl hand om mig under den månad jag deltog i programmet. Från förberedelserna före avresan till livet på plats fick jag snabba svar varje gång jag hade frågor, vilket gjorde att jag kunde fokusera på programmet utan större oro trots den främmande miljön . Eftersom jag reste utomlands ensam kände jag mig ofta orolig, men vetskapen om att jag alltid kunde få hjälp gjorde att jag kunde känna mig trygg under vistelsen.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
