Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Från en teoretisk förståelse till ett praktiskt perspektiv #Förmåga till empati och kommunikation i sjuksköterskearbete ute på fältet #Tre veckor då jag återupptäckte sjuksköterskeyrkets inriktning
En värdefull tid då jag fick lära känna mig själv
Hej! Jag heter Kim Eun-jae, är 24 år och tar just nu studieuppehåll från sjuksköterskeprogrammet. Genom att delta i ett medicinskt volontärprojekt i Vietnam ville jagutforska mina framtida möjligheter som sjuksköterska mer konkret och få meningsfulla erfarenheter med koppling till min utbildning. Jag hoppades att tre veckors volontärarbete inom vården skulle ge mig möjlighet att möta människor som behövde hjälp på plats och själv få uppleva sjuksköterskans roll.
Genom mitt sabbatsår ville jag gå bortom enbart teoretiska kunskaper inom mitt ämne och vidga mina perspektiv på omvårdnad genom att få praktisk erfarenhet av att ta hand om människor. Jag ville själv uppleva att omvårdnadens grund är densamma även i olika miljöer och kulturer, och tydligare utveckla min ansvarskänsla och yrkeskallelse som sjuksköterska. Jag ville också vidga mina vyer genom att umgås med deltagare från olika länder, utmana mig själv och anpassa mig till en ny miljö för att växa som person. Därför sökte jag till projektet.
Till en början oroade jag mig för säkerheten, hälsan och språket eftersom jag skulle bo utomlands under en relativt lång period. Men tack vare informationen inför resan och det välorganiserade stödsystemet fick jag tillräcklig kunskap om vardagslivet, vilket gradvis minskade min oro. Före avresan läste jag på om Vietnams kultur och grundläggande praktiska information, repeterade mina ämneskunskaper och förberedde noggrant nödvändiga vaccinationer och personliga läkemedel. Jag övade också på grundläggande engelska och förberedde mig mentalt på att anpassa mig till en ny miljö.
Efter ankomsten kunde jag leva tryggt och fokusera på aktiviteterna med hjälp av personalen och de andra deltagarna. Boendet och förhållandena på plats var överlag trygga, och vardagen fungerade utan större besvär. Informationen före avresan och stödet på plats var också välorganiserade, så jag kunde delta med relativt stor trygghet trots att jag var utomlands. Jag vill uttrycka min tacksamhet till alla på Korea Gap Year som gav oss omsorgsfull vägledning från förberedelserna inför projektet till vardagen på plats och alltid kommunicerade snabbt med oss.
En vanlig dag började med frukost klockan sju och en promenad till sjukhuset halv åtta. Det låg ungefär 20 minuters promenad bort. När jag kom fram bytte jag om till praktikkläder och praktiserade på den avdelning jag själv valt fram till halv elva. Därefter gick jag tillbaka till boendet, åt lunch och hade egen tid innan jag återvände till sjukhuset halv två för att praktisera fram till halv fyra. På helgerna och under fritiden kunde jag resa och vila, vilket gav en bra balans mellan volontärarbete och fritid.
På en plats där vårdresurserna var begränsade blev jag djupt berörd av hur uppriktigt tacksamma lokalbefolkningen var även för den lilla hjälp vi kunde ge. Genom volontärarbetet inom vården fick jag praktisk erfarenhet med koppling till min utbildning, och det blev en värdefull tid då jag själv fick uppleva vad omvårdnad innebär. När jag fick tillämpa sådant jag bara hade lärt mig i teorin på verkliga situationer insåg jag hur viktig empati och kommunikation är. Jag såg hur människor gjorde sitt bästa för att hjälpa varandra trots de begränsade förhållandena och insåg att omvårdnadens kärna ligger i omtanken snarare än i tekniken.
Jag tillbringade mycket tid med andra sjuksköterskestudenter från Korea under aktiviteterna. När vi delade våra tankar om volontärarbete inom vården och utbytte erfarenheter med jämnåriga som hade liknande utbildning och framtidsplaner kände jag stor samhörighet och blev mycket motiverad. Vi förberedde oss tillsammans, och erfarenheten av att samarbeta och delta i aktiviteterna visade mig hur viktigt lagarbete är. Jag tror att de här personerna kommer att förbli värdefulla kontakter även när jag utvecklas vidare till sjuksköterska. Genom att arbeta som volontärer tillsammans med deltagare från olika länder lärde jag mig också att respektera olika kulturer och värderingar och att samarbeta.
Under en helg under projektet tog jag nattbussen till Đà Lạt i Vietnam. Staden har ett svalt klimat och vacker natur, och det finns många fina platser att fotografera, så även ett kort besök var mycket givande. Jag tog det lugnt och besökte bland annat sjön, kaféer och trädgårdar. Jag vill rekommendera den här resrutten eftersom den passar bra för återhämtning efter volontärarbetet. Jag fick också tid att njuta av naturen och reflektera över mig själv. Hela upplevelsen blev ett meningsfullt minne där volontärarbete och resande gick hand i hand.
Före projektet såg jag min sjuksköterskeutbildning främst som teoretisk och hade många vaga tankar om min framtida karriär. Efter deltagandet, tack vare erfarenheten från verklig vårdverksamhet, började jag se sjuksköterskans roll och ansvar på ett mer konkret sätt. Genom att reflektera över mig själv och anta utmaningar i en ny miljö tillsammans med nya människor känner jag att jag har fått större tilltro till mitt yrkesval och en mognare inställning. Jag skulle ge projektet 9 av 10 när det gäller hur mycket det har bidragit till att förändra mitt liv, och jag tror att det blev en viktig vändpunkt som kommer att påverka mina framtida studier och yrkesval positivt.
De tre veckorna i Vietnam var en särskild tid som fick mig att se på min utbildning inom omvårdnad på nytt. Jag minns fortfarande de uppriktiga blickarna hos människorna jag mötte under volontärarbetet och hur tacksamma de var även för den lilla hjälp vi kunde ge. Med den här erfarenheten som grund vill jag fortsätta växa till en sjuksköterska som respekterar och visar empati för människor.
För mig är ett sabbatsår inte bara en utlandserfarenhet, utan en värdefull tid då jag kan reflektera över mig själv och växa. Om man deltar med ett öppet sinne i allt från volontärarbete och resor till möten med andra, kan man lära sig mer och få ut ännu större mening av upplevelsen. Jag vill råda andra att möta oväntade situationer med flexibilitet och engagera sig aktivt – då blir upplevelsen ännu mer givande. Jag vill också passa på att ännu en gång tacka alla på Korea Gap Year för den omtanke de visade var och en av deltagarna.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
