Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Jag återfick mitt självförtroende och en positiv inställning till livet #En bättre relation med min pappa och bättre kunskaper i engelska #En värdefull tid då jag kunde fokusera enbart på mig själv
Jag började spela piano när jag var liten och läste piano på högskolan. Även efter examen undervisade jag barn, men jag började tvivla på mitt liv, som bara hade följt en enda väg. ”Är det här verkligen rätt väg?” Eftersom jag aldrig hade upplevt något annat område än piano, fortsatte tankarna om vad jag egentligen var bra på och vad jag tyckte om i all oändlighet.
– Plugga engelska utan stress och njut av det! / Kim Chae-hyun, gapper i Gap Year Tribe / åtta veckors sabbatsår |
Är det här verkligen rätt väg?
Jag började spela piano som barn och läste piano på högskolan. Även efter examen undervisade jag barn, men jag började tvivla på mitt liv, som bara hade gått i en enda riktning.”Är det här verkligen rätt väg?” Eftersom jag inte hade upplevt något annat område än piano, fortsatte tankarna om vad jag egentligen var bra på och vad jag tyckte om utan slut.
En dag, fylld av så komplicerade tankar och obesvarade frågor att jag varken kunde gå framåt eller backa, råkade jag läsa om sabbatsår på internet. Jag fick först höra talas om sabbatsår via en blogg och besökte av nyfikenhet webbplatsen om sabbatsår. Vid första anblicken fanns det tydligt många projekt, men jag var osäker på vilka som passade mig eller kunde hjälpa mig. Eftersom jag ville veta mer om min nuvarande situation ansökte jag om ett personligt samtal.
För första gången fick jag ur mig det jag bar på inom mig
Under samtalet berättade jag ärligt om alla mina bekymmer. När jag öppnade mig om problemen inom mig insåg jag att jag aldrig i mitt liv hade berättat för någon att jag hade det svårt eller bett om råd. Därför blev samtalet ett tillfälle att lyfta fram problemen inom mig ochinse att jag befann mig i det här tillståndet.Det blev ett tillfälle att inse det.
Det jag minns bäst från samtalet var stunden då jag försonades med min pappa. Jag hade haft många konflikter med honom ända sedan barndomen. När jag växte upp undvek jag honom därför allt mer, och vid det här laget pratade vi knappt med varandra. Men under samtalet fick jag några uppgifter som skulle hjälpa mig att komma närmare min pappa.
Först blev jag ställd. Jag undrade hur jag skulle kunna göra det när jag inte ens pratade med honom och i hemlighet kände agg – att komma närmare var inte att tänka på. Men datumet för nästa samtal närmade sig, och när jag tänkte att jag inte kunde fortsätta leva så här för alltid slöt jag ögonen och tog det första steget mot min pappa. För varje modigt steg blev vår relation bättre, och jag kände att det blev mycket lättare att vara med honom än tidigare.
Ochinför sabbatsåretbestämde jag mig för att åka på en språkresa. Jag gjorde inga konkreta planer för tiden efter språkstudierna, men målen med sabbatsåret var två. Jag ville bo tillsammans med vänner från språkskolor runt om i världen och uppleva olika kulturer, och jag ville få en så fantastisk tid att jag inte skulle ångra mig när jag kom tillbaka till Korea.
På planet till Filippinerna hade jag oräkneliga bekymmer. Om det bara hade varit en resa skulle jag ha åkt utan att tänka så mycket, men tankarna på att jag först måste åstadkomma något fyllde huvudet och gjorde mig förvirrad.
Engelskan och sabbatsårets början
Men så fort jag kom fram glömde jag helt bort mina bekymmer. Språkskolan gav ett prydligt första intryck, och både lektionssystemet och organisationen var bra. Undervisningen var uppdelad i lektioner i helklass och smågrupper, vilket jag tyckte särskilt mycket om. I grupperna gjorde vi rollspel, debatter och olika aktiviteter där vi fick använda engelska. Eftersom grupperna dessutom bestod av vänner från många länder vidgades mina perspektiv, och jag fick möjlighet att lära mig av dem.
En typisk dag såg ut så här.
Från klockan 6.00 till 8.00var det morgonrutiner. Då åt vi frukost och gjorde ett glosförhör.
Från klockan 8.00 till 11.30var det lektioner i smågrupper med fyra elever.
Vi hade debatter, presentationer, grammatiklektioner och skrivlektioner,och av dessa minns jag att presentationerna var svåra. Varje nivå hade olika ämnen, och efter att ha valt ett ämne skulle man hålla ett tal enligt en bestämd mall.
Från klockan 11.30var det en timmes lunchrast.
Efter lunchen,fram till klockan 17.00hade vi tre timmar i helklass och tre timmar enskild undervisning.
Helklassgrupperna bestod av ungefär 6–8 personer och följde olika kursupplägg, till exempel att skriva manus och framföra dem som en pjäs eller hålla debatter. SärskiltDe enskilda lektionerna var verkligen till hjälp. Då kunde man prata fritt med läraren eller få ytterligare förklaringar till sådant man inte hade förstått på lektionen.
När dagens schema var slutförberedde jag mig inför nästa dags lektioner, pluggade glosor och somnade.
Det svåraste varDen första veckan gick åt till att vänja sig vid det fasta schemat och memorera glosor. Men när jag väl hade vant mig och min engelska märkbart förbättrats hade jag väldigt roligt. Så bortsett från anpassningsperioden under den första veckan minns jag inget som var särskilt svårt.
Glädje och motivation
I stället är mina minnen fyllda av glädje.Efter de tuffa lektionerna måndag till fredag var känslan av att ha klarat det på helgen enorm. Dessutom kände jag, som inte kunde prata engelska alls, att jag faktiskt kunde göra det när jag småpratade med utländska vänner. Roligast av allt var tiden på de enskilda lektionerna.
Lärarna som undervisade mig var glada och livliga, raka motsatsen till min personlighet, och efter en månad med dem blev även jag gradvis gladare.Att dessutom märka hur mina färdigheter förbättrades direkt blev en stor källa till glädje och motivation.Jag kom väldigt nära min lärare, så utanför lektionerna åkte vi in till stan och åt, jag blev hembjuden till läraren och kunde alltid få hjälp när något kändes svårt.
Jag förändrades mycket före och efter mitt sabbatsår.
För det förstasjälvförtroendetökade mycket. Jag känner att jag inte bara fick bättre självförtroende i engelska, utan också i livet. Jag kommer fortfarande att fundera på vad jag ska göra i framtiden, men i stället för att oroa mig och bara grubbla som tidigare ska jag tänka ut sätt att agera och gå framåt ett steg i taget.
Ochkänslolivetblev rikare. Förr reagerade jag knappt ens när jag såg något vackert. Om en vän till exempel gav mig en present tackade jag, men kände inte så mycket, och om en bekant gifte sig var jag likgiltig. Men nu känner jag verkligen tacksamhet och blir rörd. Därför säger folk omkring mig ofta på sistone att jag har blivit gladare och ler mer. Tiden under mitt sabbatsår, fylld av många olika upplevelser, har förändrat mig mycket.
Planer för framtiden
Mitt sabbatsår är inte över än. Eller rättare sagt, eftersom det börjar nu ska jag undersöka andra projekt för sabbatsår. Jag vill också prova att arbeta inom andra områden. Jag har ännu inte bestämt mig för vilket område jag vill satsa på, men jag planerar att bredda mina karriärmöjligheter genom att prova olika områden utöver pianot, som jag har ägnat mig åt hittills.
Vad ett sabbatsår betyder för mig
Det är väldigt enkelt.Helt enkelt en tid då jag bara kan tänka på mig själv. Det är alltså en tid då jag inte behöver lägga energi på att ta hand om andra och som hjälper mig att förändras. Det är mitt sabbatsår.För två månader sedan hade jag verkligen ingen aning om att jag skulle förändras till den person jag är nu.
Sabbatsåret jag tillbringade är
en upplevelse ★★★★★
En upplevelse där jag träffade människor från olika länder och lärde mig om deras tankar och kulturer.
Lärande ★★★★★
Det handlade inte bara om att gå på engelskalektioner; att bo på en främmande plats innebar att jag lärde mig saker som jag inte skulle ha känt till om jag inte hade åkt dit.
Miljö ★★★★☆
Jag hörde många berättelser, till exempel att det finns mycket fler insekter än i Korea, men miljön var bra. Det fanns inga insekter på boendet där jag bodde.
Säkerhet ★★★☆☆
Det är säkert på dagarna. Det är bäst att undvika att gå ut ensam på natten, men det är inte särskilt farligt att gå ut med vänner.
Fritid ★★★★☆
På vardagarna har jag fullt upp med studierna. Men på helgerna går jag och shoppar i stan, äter god mat eller åker ibland på en utflykt till en närliggande ö.
Jag började spela piano när jag var liten och läste piano på högskolan. Även efter examen undervisade jag barn, men jag började tvivla på mitt liv, som bara hade följt en enda väg. ”Är det här verkligen rätt väg?” Eftersom jag aldrig hade upplevt något annat område än piano, fortsatte tankarna om vad jag egentligen var bra på och vad jag tyckte om i all oändlighet.
– Plugga engelska utan stress och njut av det! / Kim Chae-hyun, gapper i Gap Year Tribe / åtta veckors sabbatsår |
Är det här verkligen rätt väg?
Jag började spela piano som barn och läste piano på högskolan. Även efter examen undervisade jag barn, men jag började tvivla på mitt liv, som bara hade gått i en enda riktning.”Är det här verkligen rätt väg?” Eftersom jag inte hade upplevt något annat område än piano, fortsatte tankarna om vad jag egentligen var bra på och vad jag tyckte om utan slut.
En dag, fylld av så komplicerade tankar och obesvarade frågor att jag varken kunde gå framåt eller backa, råkade jag läsa om sabbatsår på internet. Jag fick först höra talas om sabbatsår via en blogg och besökte av nyfikenhet webbplatsen om sabbatsår. Vid första anblicken fanns det tydligt många projekt, men jag var osäker på vilka som passade mig eller kunde hjälpa mig. Eftersom jag ville veta mer om min nuvarande situation ansökte jag om ett personligt samtal.
För första gången fick jag ur mig det jag bar på inom mig
Under samtalet berättade jag ärligt om alla mina bekymmer. När jag öppnade mig om problemen inom mig insåg jag att jag aldrig i mitt liv hade berättat för någon att jag hade det svårt eller bett om råd. Därför blev samtalet ett tillfälle att lyfta fram problemen inom mig ochinse att jag befann mig i det här tillståndet.Det blev ett tillfälle att inse det.
Det jag minns bäst från samtalet var stunden då jag försonades med min pappa. Jag hade haft många konflikter med honom ända sedan barndomen. När jag växte upp undvek jag honom därför allt mer, och vid det här laget pratade vi knappt med varandra. Men under samtalet fick jag några uppgifter som skulle hjälpa mig att komma närmare min pappa.
Först blev jag ställd. Jag undrade hur jag skulle kunna göra det när jag inte ens pratade med honom och i hemlighet kände agg – att komma närmare var inte att tänka på. Men datumet för nästa samtal närmade sig, och när jag tänkte att jag inte kunde fortsätta leva så här för alltid slöt jag ögonen och tog det första steget mot min pappa. För varje modigt steg blev vår relation bättre, och jag kände att det blev mycket lättare att vara med honom än tidigare.
Ochinför sabbatsåretbestämde jag mig för att åka på en språkresa. Jag gjorde inga konkreta planer för tiden efter språkstudierna, men målen med sabbatsåret var två. Jag ville bo tillsammans med vänner från språkskolor runt om i världen och uppleva olika kulturer, och jag ville få en så fantastisk tid att jag inte skulle ångra mig när jag kom tillbaka till Korea.
På planet till Filippinerna hade jag oräkneliga bekymmer. Om det bara hade varit en resa skulle jag ha åkt utan att tänka så mycket, men tankarna på att jag först måste åstadkomma något fyllde huvudet och gjorde mig förvirrad.
Engelskan och sabbatsårets början
Men så fort jag kom fram glömde jag helt bort mina bekymmer. Språkskolan gav ett prydligt första intryck, och både lektionssystemet och organisationen var bra. Undervisningen var uppdelad i lektioner i helklass och smågrupper, vilket jag tyckte särskilt mycket om. I grupperna gjorde vi rollspel, debatter och olika aktiviteter där vi fick använda engelska. Eftersom grupperna dessutom bestod av vänner från många länder vidgades mina perspektiv, och jag fick möjlighet att lära mig av dem.
En typisk dag såg ut så här.
Från klockan 6.00 till 8.00var det morgonrutiner. Då åt vi frukost och gjorde ett glosförhör.
Från klockan 8.00 till 11.30var det lektioner i smågrupper med fyra elever.
Vi hade debatter, presentationer, grammatiklektioner och skrivlektioner,och av dessa minns jag att presentationerna var svåra. Varje nivå hade olika ämnen, och efter att ha valt ett ämne skulle man hålla ett tal enligt en bestämd mall.
Från klockan 11.30var det en timmes lunchrast.
Efter lunchen,fram till klockan 17.00hade vi tre timmar i helklass och tre timmar enskild undervisning.
Helklassgrupperna bestod av ungefär 6–8 personer och följde olika kursupplägg, till exempel att skriva manus och framföra dem som en pjäs eller hålla debatter. SärskiltDe enskilda lektionerna var verkligen till hjälp. Då kunde man prata fritt med läraren eller få ytterligare förklaringar till sådant man inte hade förstått på lektionen.
När dagens schema var slutförberedde jag mig inför nästa dags lektioner, pluggade glosor och somnade.
Det svåraste varDen första veckan gick åt till att vänja sig vid det fasta schemat och memorera glosor. Men när jag väl hade vant mig och min engelska märkbart förbättrats hade jag väldigt roligt. Så bortsett från anpassningsperioden under den första veckan minns jag inget som var särskilt svårt.
Glädje och motivation
I stället är mina minnen fyllda av glädje.Efter de tuffa lektionerna måndag till fredag var känslan av att ha klarat det på helgen enorm. Dessutom kände jag, som inte kunde prata engelska alls, att jag faktiskt kunde göra det när jag småpratade med utländska vänner. Roligast av allt var tiden på de enskilda lektionerna.
Lärarna som undervisade mig var glada och livliga, raka motsatsen till min personlighet, och efter en månad med dem blev även jag gradvis gladare.Att dessutom märka hur mina färdigheter förbättrades direkt blev en stor källa till glädje och motivation.Jag kom väldigt nära min lärare, så utanför lektionerna åkte vi in till stan och åt, jag blev hembjuden till läraren och kunde alltid få hjälp när något kändes svårt.
Jag förändrades mycket före och efter mitt sabbatsår.
För det förstasjälvförtroendetökade mycket. Jag känner att jag inte bara fick bättre självförtroende i engelska, utan också i livet. Jag kommer fortfarande att fundera på vad jag ska göra i framtiden, men i stället för att oroa mig och bara grubbla som tidigare ska jag tänka ut sätt att agera och gå framåt ett steg i taget.
Ochkänslolivetblev rikare. Förr reagerade jag knappt ens när jag såg något vackert. Om en vän till exempel gav mig en present tackade jag, men kände inte så mycket, och om en bekant gifte sig var jag likgiltig. Men nu känner jag verkligen tacksamhet och blir rörd. Därför säger folk omkring mig ofta på sistone att jag har blivit gladare och ler mer. Tiden under mitt sabbatsår, fylld av många olika upplevelser, har förändrat mig mycket.
Planer för framtiden
Mitt sabbatsår är inte över än. Eller rättare sagt, eftersom det börjar nu ska jag undersöka andra projekt för sabbatsår. Jag vill också prova att arbeta inom andra områden. Jag har ännu inte bestämt mig för vilket område jag vill satsa på, men jag planerar att bredda mina karriärmöjligheter genom att prova olika områden utöver pianot, som jag har ägnat mig åt hittills.
Vad ett sabbatsår betyder för mig
Det är väldigt enkelt.Helt enkelt en tid då jag bara kan tänka på mig själv. Det är alltså en tid då jag inte behöver lägga energi på att ta hand om andra och som hjälper mig att förändras. Det är mitt sabbatsår.För två månader sedan hade jag verkligen ingen aning om att jag skulle förändras till den person jag är nu.
Sabbatsåret jag tillbringade är
en upplevelse ★★★★★
En upplevelse där jag träffade människor från olika länder och lärde mig om deras tankar och kulturer.
Lärande ★★★★★
Det handlade inte bara om att gå på engelskalektioner; att bo på en främmande plats innebar att jag lärde mig saker som jag inte skulle ha känt till om jag inte hade åkt dit.
Miljö ★★★★☆
Jag hörde många berättelser, till exempel att det finns mycket fler insekter än i Korea, men miljön var bra. Det fanns inga insekter på boendet där jag bodde.
Säkerhet ★★★☆☆
Det är säkert på dagarna. Det är bäst att undvika att gå ut ensam på natten, men det är inte särskilt farligt att gå ut med vänner.
Fritid ★★★★☆
På vardagarna har jag fullt upp med studierna. Men på helgerna går jag och shoppar i stan, äter god mat eller åker ibland på en utflykt till en närliggande ö.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
