Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Att uttrycka mig ärligt och inte bry mig om vad andra tycker #Ett nytt språk, en ny kultur och nya relationer #Betydelsen av frihet och lycka
|
Rekommenderas varmt av Korea Gap Year-deltagaren Kim Young-jun 👏👏👏
Studera engelska i Cebu i Filippinerna utan stress och med glädje — svårare än så är det inte!Ladda batterierna med varm kärlek medan du umgås med barn i Hanoi i Vietnam |
Innan jag ryckte in i militären tvivlade jag mycket på mina studier på universitetet. Oron för att jag bara skulle glida igenom utbildningen och ta examen om jag fortsatte att studera på det här sättet blev allt starkare. Så i stället för att följa den väg som alla andra tar fattade jag det stora beslutet att ta ett års studieuppehåll och få ordning på livet.
När jag först kom till Cebu i Filippinerna kändes allt främmande och ovant, men med tiden lärde jag mig att hitta och kunde leva fritt som en lokalbo. Aktiviteter som ö-hoppning, dykning och fallskärmshoppning var helt nya utmaningar för mig, och tack vare dem kändes varje dag ny och härlig. Särskilt fallskärmshoppningen var så läskig när planet steg allt högre att jag till och med tänkte: ”Ska jag bara ge upp pengarna och be att få gå av?” Men spänningen när jag till slut klarade det är fortfarande levande i minnet.
Jag blev också mycket påverkad av vännerna jag träffade i Cebu. Tack vare en vän som alltid tog initiativet och brydde sig om andra bestämde jag mig för att själv ta första steget, och jag ansträngde mig verkligen. Jag känner mig fortfarande stolt när jag tänker på hur vi planerade rutten dagen innan och till och med diskuterade lunchalternativ innan vi gick iväg för att göra nyckelringar tillsammans. Särskilt de handskrivna breven som mina vänner lämnade innan de åkte var fyllda av en varm känsla av att acceptera mig som jag är. De berörde mig djupt och fick mig att uppskatta mig själv mer.
Ärligt talat tvekade jag inför att åka till volontärprogrammet i Vietnam, eftersom jag kände mig nöjd efter att ha haft det så bra i Cebu. Jag undrade: ”Måste jag verkligen åka igen? Blir det lika roligt som i Cebu?” Men i samma stund som jag träffade barnen försvann oron.
”Fröken~ fröken~” — när barnen kom fram till mig först och tog min hand, och efter lektionen bad mig att inte gå, kände jag en obeskrivlig glädje och värme.
Under de här två sabbatsåren blev jag bättre på att uttrycka mig mer ärligt och njuta av livet. Det var nog den friare och mest spännande tiden i mitt liv. Men det handlade inte bara om att roa sig — det är ingen överdrift att säga att jag fick ut mer av de sex månaderna än av två år på universitetet.
I Korea levde jag alltid med tanken att jag inte skulle sticka ut, men utomlands visade jag mig som jag var. När jag märkte att andra respekterade mig för det började jag förstå vem jag verkligen är. Jag insåg också hur viktigt språk är och planerar därför att börja studera japanska och spanska. Nästa år förbereder jag mig för ett utbytesprogram.
Förr jämförde jag mig med andra och kände mig underlägsen, men nu bryr jag mig mindre om vad andra tycker och mitt självförtroende har vuxit betydligt. Sabbatsåret på sex månader var en oersättlig och värdefull tid som förändrade riktningen på mitt liv.
|
Rekommenderas varmt av Korea Gap Year-deltagaren Kim Young-jun 👏👏👏
Studera engelska i Cebu i Filippinerna utan stress och med glädje — svårare än så är det inte!Ladda batterierna med varm kärlek medan du umgås med barn i Hanoi i Vietnam |
Innan jag ryckte in i militären tvivlade jag mycket på mina studier på universitetet. Oron för att jag bara skulle glida igenom utbildningen och ta examen om jag fortsatte att studera på det här sättet blev allt starkare. Så i stället för att följa den väg som alla andra tar fattade jag det stora beslutet att ta ett års studieuppehåll och få ordning på livet.
När jag först kom till Cebu i Filippinerna kändes allt främmande och ovant, men med tiden lärde jag mig att hitta och kunde leva fritt som en lokalbo. Aktiviteter som ö-hoppning, dykning och fallskärmshoppning var helt nya utmaningar för mig, och tack vare dem kändes varje dag ny och härlig. Särskilt fallskärmshoppningen var så läskig när planet steg allt högre att jag till och med tänkte: ”Ska jag bara ge upp pengarna och be att få gå av?” Men spänningen när jag till slut klarade det är fortfarande levande i minnet.
Jag blev också mycket påverkad av vännerna jag träffade i Cebu. Tack vare en vän som alltid tog initiativet och brydde sig om andra bestämde jag mig för att själv ta första steget, och jag ansträngde mig verkligen. Jag känner mig fortfarande stolt när jag tänker på hur vi planerade rutten dagen innan och till och med diskuterade lunchalternativ innan vi gick iväg för att göra nyckelringar tillsammans. Särskilt de handskrivna breven som mina vänner lämnade innan de åkte var fyllda av en varm känsla av att acceptera mig som jag är. De berörde mig djupt och fick mig att uppskatta mig själv mer.
Ärligt talat tvekade jag inför att åka till volontärprogrammet i Vietnam, eftersom jag kände mig nöjd efter att ha haft det så bra i Cebu. Jag undrade: ”Måste jag verkligen åka igen? Blir det lika roligt som i Cebu?” Men i samma stund som jag träffade barnen försvann oron.
”Fröken~ fröken~” — när barnen kom fram till mig först och tog min hand, och efter lektionen bad mig att inte gå, kände jag en obeskrivlig glädje och värme.
Under de här två sabbatsåren blev jag bättre på att uttrycka mig mer ärligt och njuta av livet. Det var nog den friare och mest spännande tiden i mitt liv. Men det handlade inte bara om att roa sig — det är ingen överdrift att säga att jag fick ut mer av de sex månaderna än av två år på universitetet.
I Korea levde jag alltid med tanken att jag inte skulle sticka ut, men utomlands visade jag mig som jag var. När jag märkte att andra respekterade mig för det började jag förstå vem jag verkligen är. Jag insåg också hur viktigt språk är och planerar därför att börja studera japanska och spanska. Nästa år förbereder jag mig för ett utbytesprogram.
Förr jämförde jag mig med andra och kände mig underlägsen, men nu bryr jag mig mindre om vad andra tycker och mitt självförtroende har vuxit betydligt. Sabbatsåret på sex månader var en oersättlig och värdefull tid som förändrade riktningen på mitt liv.
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
