[Mentor An Si-jun] Recension av rådgivning inför ett sabbatsår | Jag insåg att jag själv är huvudpersonen, inte bara en statist

#Jag insåg att jag själv är huvudpersonen, inte bara en statist #Ett objektivt perspektiv på mig själv #Det var en viktig vändpunkt i mitt liv.

Författare: Jeong Hye-ju
Land / stad: Asien/Sydkorea/Seoul
Visningar : 6157

Hela konsultationsprocessen var, för någon som dittills inte hade haft tid att fundera över ”Vem är jag?” och inte heller känt något behov av det, en tid som en spegel där jag kunde betrakta ”mig själv” ur ett objektivt perspektivDet var det.

– Konsultation om sabbatsår

På väg till konsultationen snurrade bara en tanke i huvudet: ”Vad i hela friden är konsultation om sabbatsår?” Det kändes inte som om någon skulle planera min resa under sabbatsåret eller bara erbjuda enkel karriärvägledning. Helt förbryllad och lite nervös kom jag fram till den avtalade mötesplatsen.

Innan jag träffade konsulten föreställde jag mig vagt att han skulle vara sträng och rättfram, men hans varma första intryck, som av en storebror (?), gjorde att konsultationen på ungefär två timmar kunde genomföras i en avslappnad atmosfär.. Var ärlig och öppen med vem du är. Det var konsultens allra första uppmaning till mig, som fortfarande kände mig obekväm.Det var inte lätt. Att förklara ”mig själv” för någon jag träffade för första gången var verkligen inte enkelt. Var skulle jag börja, vad skulle jag säga, hur skulle jag berätta? Men när mina tankar började ta sig ut genom munnen och få konkret form som ”ord”, började berättelsen om mig själv, som hade varit ett enda virrvarr i huvudet, så småningom hitta en riktning.

Så var hela konsultationsprocessen,”för någon som dittills inte hade haft tid att fundera över ”Vem är jag?” och inte heller känt något behov av det, en tid som en spegel där jag kunde betrakta ”mig själv” ur ett objektivt perspektivDet var det. Och den insikten kom av att jag vågade visa mig ärligt inför andra. Jag brukade vara en sådan person som lyssnade på andra snarare än hävdade mina egna tankar.

Eftersom jag alltid tänkte: ”Vad kommer den andra personen att tycka om jag säger det här? Hur kommer hen att döma mig?”, höll jag naturligtvis tillbaka mina åsikter och tankar. Men även utan sådana beräknande funderingar kring samtalet,hjälpte konsultationens upplägg, som gjorde det så lätt att öppna upp om mig själv, mig enormt mycket med att upptäcka vem jag är.Hittills hade den ”jag” jag tänkt på varit ”person 1”. Utan att inse det hade jag sett mig själv som inget mer än en statist i en pjäs – varken huvudpersonen eller en biroll.

Jag hade följt manuset som den verklighet jag fått tilldelad hade skrivit, och inom ramen för det koreanska samhället tänkte jag helt enkelt att jag borde göra så. Eftersom jag inte värderade mig själv högre än som en statist begravdes det som mitt hjärta ropade efter – det jag verkligen ville göra – av allt omkring mig, och jag kunde inte höra det. Egentligen stängde jag öronen för att slippa höra och kunna anpassa mig till verkligheten. Men genom konsultationen,var den största förändringen hos mig att mitt sätt att se på ”mig själv” förändrades.Det är så. Min blick hade alltid varit riktad mot människorna omkring mig, och eftersom måttstocken för mitt liv var andras omdömen hade jag varken tid eller utrymme att se tillbaka och tänka på mig själv.

Så småningom började jag tiga av en obestämd oro: ”Om jag berättar för folk att jag har de här tankarna eller åsikterna kommer jag säkert att bli dåligt bedömd.” I stället för att fokusera på vad jag ville göra hade jag format mitt liv efter familjens förväntningar. Men under konsultationen kunde jag helt och hållet koncentrera mig på vad jag ville, och jag kunde upptäcka varför mina tankar hade hållits tillbaka inom mig.

”Det är inte svårt. Det här är saker du kan uppnå om du bara samlar mod här och nu.”

Kanske var det just de här orden jag allra mest hade velat höra och få bekräftelse på under hela mitt liv. Och jag hörde dem från konsultens mun, honom jag träffade för första gången. Genom Korea Gap Years konsultationsprogram träffade jag någon som jag vågar kalla en mentor, någon jag länge hade längtat efter att möta. Faktum är att andra kanske tycker att min situation inte har förändrats särskilt mycket, inte ens nu efter konsultationen.

Min fortfarande osäkra framtid, den tunga studiebelastningen som vilar på mina axlar och titeln ”arbetssökande student” när examen närmar sig är alla desamma. Men mitt sätt att se på mig själv har förändrats tydligt. Jag kan med säkerhet säga att jag genom den här konsultationen om sabbatsår upplevde en mycket viktig vändpunkt i mitt liv, som jag kommer att minnas för alltid.

Hela konsultationsprocessen var, för någon som dittills inte hade haft tid att fundera över ”Vem är jag?” och inte heller känt något behov av det, en tid som en spegel där jag kunde betrakta ”mig själv” ur ett objektivt perspektivDet var det.

– Konsultation om sabbatsår

På väg till konsultationen snurrade bara en tanke i huvudet: ”Vad i hela friden är konsultation om sabbatsår?” Det kändes inte som om någon skulle planera min resa under sabbatsåret eller bara erbjuda enkel karriärvägledning. Helt förbryllad och lite nervös kom jag fram till den avtalade mötesplatsen.

Innan jag träffade konsulten föreställde jag mig vagt att han skulle vara sträng och rättfram, men hans varma första intryck, som av en storebror (?), gjorde att konsultationen på ungefär två timmar kunde genomföras i en avslappnad atmosfär.. Var ärlig och öppen med vem du är. Det var konsultens allra första uppmaning till mig, som fortfarande kände mig obekväm.Det var inte lätt. Att förklara ”mig själv” för någon jag träffade för första gången var verkligen inte enkelt. Var skulle jag börja, vad skulle jag säga, hur skulle jag berätta? Men när mina tankar började ta sig ut genom munnen och få konkret form som ”ord”, började berättelsen om mig själv, som hade varit ett enda virrvarr i huvudet, så småningom hitta en riktning.

Så var hela konsultationsprocessen,”för någon som dittills inte hade haft tid att fundera över ”Vem är jag?” och inte heller känt något behov av det, en tid som en spegel där jag kunde betrakta ”mig själv” ur ett objektivt perspektivDet var det. Och den insikten kom av att jag vågade visa mig ärligt inför andra. Jag brukade vara en sådan person som lyssnade på andra snarare än hävdade mina egna tankar.

Eftersom jag alltid tänkte: ”Vad kommer den andra personen att tycka om jag säger det här? Hur kommer hen att döma mig?”, höll jag naturligtvis tillbaka mina åsikter och tankar. Men även utan sådana beräknande funderingar kring samtalet,hjälpte konsultationens upplägg, som gjorde det så lätt att öppna upp om mig själv, mig enormt mycket med att upptäcka vem jag är.Hittills hade den ”jag” jag tänkt på varit ”person 1”. Utan att inse det hade jag sett mig själv som inget mer än en statist i en pjäs – varken huvudpersonen eller en biroll.

Jag hade följt manuset som den verklighet jag fått tilldelad hade skrivit, och inom ramen för det koreanska samhället tänkte jag helt enkelt att jag borde göra så. Eftersom jag inte värderade mig själv högre än som en statist begravdes det som mitt hjärta ropade efter – det jag verkligen ville göra – av allt omkring mig, och jag kunde inte höra det. Egentligen stängde jag öronen för att slippa höra och kunna anpassa mig till verkligheten. Men genom konsultationen,var den största förändringen hos mig att mitt sätt att se på ”mig själv” förändrades.Det är så. Min blick hade alltid varit riktad mot människorna omkring mig, och eftersom måttstocken för mitt liv var andras omdömen hade jag varken tid eller utrymme att se tillbaka och tänka på mig själv.

Så småningom började jag tiga av en obestämd oro: ”Om jag berättar för folk att jag har de här tankarna eller åsikterna kommer jag säkert att bli dåligt bedömd.” I stället för att fokusera på vad jag ville göra hade jag format mitt liv efter familjens förväntningar. Men under konsultationen kunde jag helt och hållet koncentrera mig på vad jag ville, och jag kunde upptäcka varför mina tankar hade hållits tillbaka inom mig.

”Det är inte svårt. Det här är saker du kan uppnå om du bara samlar mod här och nu.”

Kanske var det just de här orden jag allra mest hade velat höra och få bekräftelse på under hela mitt liv. Och jag hörde dem från konsultens mun, honom jag träffade för första gången. Genom Korea Gap Years konsultationsprogram träffade jag någon som jag vågar kalla en mentor, någon jag länge hade längtat efter att möta. Faktum är att andra kanske tycker att min situation inte har förändrats särskilt mycket, inte ens nu efter konsultationen.

Min fortfarande osäkra framtid, den tunga studiebelastningen som vilar på mina axlar och titeln ”arbetssökande student” när examen närmar sig är alla desamma. Men mitt sätt att se på mig själv har förändrats tydligt. Jag kan med säkerhet säga att jag genom den här konsultationen om sabbatsår upplevde en mycket viktig vändpunkt i mitt liv, som jag kommer att minnas för alltid.