Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
Fokusera bara på din egen utveckling.
GapYear är en tid för utveckling och lycka.
Tillbaka till listanTillbaka till listan
Känner du till maratonloppets historia? Dess ursprung går tillbaka till år 490 f.Kr., då en grekisk soldat sprang omkring 40 km till Aten för att tillkännage den grekiska segern i de grekisk-persiska krigen. Därefter blev maratonloppet en gren vid de första moderna olympiska spelen, som hölls i Aten.
Det finns två viktiga händelser i maratonloppets historia. Den första är ursprunget som jag just nämnde, och den andra är en relativt ny händelse som har anknytning till bilden nedan.
Personen på bilden ärden första kvinnan som förändrade maratonloppets historiaDet stämmer! I dag ska jag prata om sådana' kvinnliga pionjärinsatser' Jag ska prata om dem.
Förr hade kvinnor en lägre social ställning än män. Både i Asien och i västerländska samhällen fick kvinnors rättigheter kämpas fram ända in i modern tid. Det innebär att kvinnor var en socialt förtryckt grupp, och i ett sådant förtryckande samhällevar det ingen lätt utmaning att bli först med något, och vi har mycket att lära av den utmaningenDet är också vad det innebär.
Kathrine SwitzerI april 1966 råkade hon ut för en omskakande händelse när hon arbetade som reporter för en universitetstidning. Det hon bevittnade var att Roberta Gibb hade anmält sig till Boston Marathon. Roberta Gibb nekades deltagande eftersom hon var kvinna. Hon klädde ut sig till man för att kunna delta i hemlighet, men diskvalificerades när det upptäcktes att hon var kvinna. Kathrine blev djupt skakad av detta och bestämde sig för att själv delta i Boston Marathon.
På den tiden fanns det ingen officiell regel som förbjöd kvinnor att delta i maratonlopp, men ändåhade den allmänna uppfattningen att ”kvinnor är fysiskt svagare än män och därför inte kan springa maraton” blivit nästan allmänt accepteradSå var det. För att förändra situationen började Kathrine träna med universitetets terränglöpningslag. Tränaren blev berörd av hennes engagemang, tog in henne som officiell lagmedlem och hjälpte henne mycket.
Dagens lopp firade de senaste 50 åren, och de kommande 50 åren kommer att bli ännu bättre.
– 17 april 2017 – Kathrine Switzer –
Dessa två händelser formade maratonloppet till det det är i dag. Ur vårt perspektiv kan Kathrine Switzers deltagande i maratonloppet verka märkvärdigt. I dag ses maratonlopp som utmanande tävlingar som alla med tillräcklig kondition kan delta i. Men det är viktigt att tänka på den historiska kontexten. På den tiden togs det för givet att ”män är fysiskt starkare än kvinnor”, och det ansågs otänkbart att kvinnor skulle delta i fysiskt krävande sporter som maratonlopp.
I dag framstår sådana tankar som absurda. Precis som vissa män kan vara fysiskt svaga och vissa kvinnor fysiskt starka har fysisk förmåga inget med kön att göra.
Men eftersom den utbredda uppfattningen på den tiden var att ”kvinnor är fysiskt svagare än män” kunde många inte ens föreställa sig att kvinnor skulle delta i maratonlopp. Kathrine tyckte däremot att den här uppfattningen var irrationell och utmanade den genom att själv ställa upp i ett maratonlopp.Hon kullkastade det som alla tog för givet och skapade en plattformdär människor kunde delta i maratonlopp tillsammans. Plattformen hon skapade handlade inte bara om maratonlopp, utani samhälleten revolution som ifrågasatte sådant som kvinnor automatiskt utestängdes frånkunde kallas.
Försök alltid att leva med fokus på vad som är rätt för varje tid.
– Yun Hee-sun –
Nu när vi har hört Kathrines historia,vårt lands första kvinnligaska vi prata om? Vem tänker du på när du hör om kvinnliga självständighetsaktivister? De flesta av er minns nog bara ”Yu Gwan-sun”. Av de 14 764 personer som i dag erkänns som koreanska självständighetspatrioter är faktiskt bara 292 kvinnor, vilket motsvarar endast 1,97 procent (i augusti 2017). Det betyder inte att det fanns få kvinnliga självständighetsaktivister. Den främsta anledningen är att de flesta kvinnliga aktivister verkade i det fördolda, så det finns inga uppgifter om dem.
Har du då hört talas omYun Hee-sun– känner du igen namnet? Yun Hee-sun varvårt landsförsta kvinnliga milisledareoch sägs ha samlat bykvinnorna och själv bildat ”An-saram” (kvinnomilisen). Milisen som Yun Hee-sun bildade hade inte bara en stödjande roll; den bedrev militär träning och drev en ammunitionsfabrik som försåg miliserna med ammunition. På så sätt spelade den en viktig roll i självständighetsrörelsen.
Ska vi se på den historiska bakgrunden till tiden då Yun Hee-sun var verksam? Under den japanska kolonialtiden, då hon verkade, började synsätten gradvis bli öppnare, men det ansågs fortfarande naturligt att män och kvinnor hade olika roller. Därför leddes självständighetsrörelsen främst av män, medan kvinnor vanligtvis utförde uppgifter bakom kulisserna, som att dela ut mat eller vårda sårade. Det togs för givet. I det här sammanhanget yttrade Yun Hee-sun följande:
”Även om män och kvinnor är olika är det meningslöst utan nationen.”
Med de orden uppmanade hon kvinnor att ansluta sig till milisen. Även om det fanns motståndare gick hennes släktingar först med på att hjälpa till, tack vare hennes entusiasm. Efter hand började också de som hade motsatt sig henne att stötta och hjälpa henne när de såg hennes engagemang.
Ovanstående kommentar kan tyckas självklar i självständighetsrörelsens sammanhang. Självständighetsrörelsen borde ha självständighet som sitt enda mål, inte fördela uppgifter utifrån kön. Så framstår det förstås ur dagens perspektiv.
Med tanke på den historiska kontexten är sådana ord begripliga på ett intellektuellt plan, men känslomässigt tänkte man fortfarande: ”Va..? Kan kvinnor verkligen strida direkt..?” Det var därför ett mycket banbrytande uttalande. På den tiden uppfostrades kvinnor till att tro att ”en god kvinna måste ta väl hand om sin make”, och därför betraktades kvinnors deltagande i självständighetsrörelsen som att de stöttade sina makar, som kämpade för självständigheten, så mycket de kunde.
Aktivisten Yoon Hee-suns agerandeär ' självständighetsrörelsen' som det enda målet för bryter mot samhällets blick och fördomar och omsätter det i handlingär meningsfullttycker jag. Trots påtryckningar från samhället i stort.
Kvinnor är fria och har från födseln samma rättigheter som män.
– Olympe de Gouges –
Slutligen är personen jag ska presentera den i Frankrike föddaOlympe de Gouges.den första kvinnliga revolutionärenoch anses ha lagt grunden för 1900-talets kvinnorörelseHon föddes under en absolut monarki där omkring en procent – prästerskapet och adeln – hade rikedom och makt på bekostnad av de skatter som betalades av 99 procent av allmogen och slavarna. Vid den tiden började den franska revolutionens anda göra sig gällande. Den franska revolutionen växte fram ur ett utbrett missnöje med den absoluta monarkin, och medborgarna genomförde den framgångsrikt samtidigt som de förkunnade läran om de naturliga rättigheterna.
Men visste du det här? Den franska revolutionen var inte en revolution som representerade alla 99 procent. I artikel 1 i Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter, där de naturliga rättigheterna till frihet och jämlikhet slogs fast, ingick formuleringen att ”sociala skillnader får tillåtas för det allmänna bästa”. Dessa tillåtna skillnader riktade sig mot svarta slavar och kvinnor. Visst är det märkligt? Deklarationen om att människor föds med rättigheter omfattade inte kvinnor och slavar. De ville avskaffa ett klassamhälle, men samtidigt skapade de nya klasser.
Här ville Olympe de Gouges representera de kvinnor som deltog i revolutionen. Under denna revolutionära period, då man försökte skapa ett nytt samhälle, ville hon vidga perspektivet från ett samhälle av ”manliga medborgare” till ”alla medborgare”. Hon lämnade efter sig följande uttalande.
”Kvinnor har rätt att bestiga schavotten. Likaså måste de ha rätt att bestiga talarstolen.”
Hon påpekade att kvinnors möjliga yrken var förutbestämda på den tiden och att de blev beroende av sina makars hushåll när de gifte sig. Hon krävde att alla begränsade yrken skulle öppnas för kvinnor och att skilsmässa skulle legaliseras. Olympe de Gouges ansåg att alla medborgare skulle vara jämlika. Hon företrädde kvinnliga medborgares rättigheter och ägnade sig åt olika aktiviteter, men avrättades under Robespierres skräckvälde.
Olympe de Gouges kämpade också för 'kvinnors frigörelse'som sitt enda mål, med en sådan lidelse att hon riskerade sitt liv, och hon hävdade att alla medborgare måste vara jämlikaDet gjorde hon. Olympe de Gouges hade förstås också sina begränsningar. Hennes försök att utvidga de naturliga rättigheterna till att omfatta ”medborgarna” var betydelsefullt, men hon ägnade liten uppmärksamhet åt de svarta slavarna.
Ändå bör vi, för alla människor i liknande situationer som hennes egen, Hon offrade sig själv i försöket att förändra samhälletJag tycker att vi bör hylla Olympe de Gouges insatser..!
Så, dessa De ”första kvinnornas” gemensamma egenskaperärVad kan de vara?
(1) De ifrågasatte sådant som hade tagits för givet.
Ur dagens perspektiv är detta rättigheter som självklart borde finnas. Det innebär bland annat att både män och kvinnor ska kunna delta i maratonlopp, att män och kvinnor borde ha kämpat tillsammans i självständighetsrörelsen för ett gemensamt mål utan åtskillnad, och att människor ska ha samma medborgerliga rättigheter oavsett kön.
Men på den tiden gjordes allt detta så självklart att ingen kom på tanken att ifrågasätta det. Det gällde även kvinnorna, vars rättigheter hade tagits ifrån dem. Att säga ”Jag kan inte ens försöka springa ett maraton eftersom jag är kvinna” var en lika självklar sanning som ”det finns gravitation på jorden”. Om någon plötsligt ropade: ”Det finns ingen gravitation på jorden. Vi har faktiskt misstagit oss!” skulle folk tycka att personen var konstig. Det är samma sak. Jag tycker att dessa första kvinnor framstår som desto mer anmärkningsvärda eftersom de utmanade sådant som togs för givet och gav uttryck för sina invändningar redan då.
Det första steget som fick dessa anmärkningsvärda människor att förändra samhället var just ”Varför?”fråganDet stämmer. Varför inte försöka fråga ”varför?” om sådant som du tar för givet omkring dig?
(2) De fokuserade på det de ville uppnå.
Olympe de Gouges ägnade sitt liv åt att främja kvinnors rättigheter, Yun Hee-sun ledde kvinnliga milisverksamheter som alla motsatte sig och till och med betraktade som märkliga, och Katherine Switzer fullföljde ett maraton trots många hinder för att bevisa att ”kvinnor inte är fysiskt svaga”.
Det anmärkningsvärda med dem är att de alla mötte hinder, både direkta och indirekta.Trots det stora hindret i form av samhälleliga påtryckningar var deras hängivna strävan efter sitt mål det som gjorde att de kunde åstadkomma allt detta och skapa den samhällsanda och kultur som vi nu tar för given. En stor uthållighet och ansträngningtycker jag.
När jag den här gången undersökte berättelserna om de ”första kvinnorna” slog den här tanken mig plötsligt.
Vi började tjugoårsåldern med att drömma om allt möjligt, men har du sett någon omkring dig som fortfarande strävar efter de drömmarna? Förmodligen inte många. Självklart kan nya drömmar uppstå genom olika erfarenheter och studier, men de flesta unga, som möter råd som börjar med orden från människor omkring dem eller de samhällsförhållanden de får höra talas om krockar med våra ger vi inte upp många drömmar?Det tycker jag. Deras liv visar att de genom att agera och utmana det som ingen trodde var möjligt till slut uppnådde sina egna mål, och det känns annorlunda.
Med det sagt försöker jag inte säga ”jaga dina drömmar”. Med tanke på att dagens samhälle blir allt kallare och hårdare kan det vara mycket riskabelt att bara fokusera på sin egen dröm och jaga den. Ändå vill jag personligen säga det här.
”Är valet bakom det jag gör just nu verkligen mitt eget?”den här funderingenJag hoppas att du ställer dig den här frågan.
Även om det inte handlar om ett jobb, en dröm eller ett mål – kanske vill du ta studieledigt, ta ett sabbatsår för att få tid för dig själv eller prova på ett nytt liv genom olika erfarenheter – ger du då upp allt och går i skolan utan motivation eftersom du har fått höra ”ta bara examen först”?
Anledningen till att kvinnorna jag analyserade kunde satsa helhjärtat på sina mål är att dehelt och hålletsin egen beslutsamhetkanske för att de agerade utifrån den.Det tycker jag. Jag menar, oavsett vilka hinder som kan finnas längs vägen. Det här är sådant vi också kan klara av. Se det inte som någon annans historia. Kanske kan en enda person åstadkomma samhällsförändring.
Av redaktör Meru
|
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
