Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
Fokusera bara på din egen utveckling.
GapYear är en tid för utveckling och lycka.
Tillbaka till listanTillbaka till listan
Numera åker många på språkstudier utomlands. Vi brukar tänka att språkresor bara är till för personer i tjugoårsåldern eller universitetsstudenter, men tittar man närmare åker även många i trettio- och fyrtioårsåldern. Alla har sina egna skäl, men i stora drag handlar det om att förbättra sina karriärmöjligheter, bo utomlands under en längre period, känna att man åtminstone borde kunna ett andra främmande språk, träffa utländska vänner eller helt enkelt att alla omkring en har gjort det. På senare tid åker fler vänner ut för att emigrera eller arbeta utomlands. Ett intressant fenomen är att många åker i början av tjugoårsåldern, men de som åker då är ofta inte själva de som bestämmer sig – det är deras föräldrar som rekommenderar eller uppmuntrar dem att studera språk utomlands. Anledningen är enkel: av egen erfarenhet verkar vänner som talar främmande språk leva bättre än de som inte gör det. De som har bott utomlands säger att kunskaper i ett främmande språk hjälper en att bli befordrad och ta kontroll över sitt liv. Det ligger en viss sanning i detta, men det gäller inte alla.
Vilket land passar mig?
Det är verkligen svårt att välja land för en språkkurs. Även om man bara åker en kortare period bör man vara borta i minst sex månader, och räknar man med ungefär två miljoner won i månaden inklusive fickpengar blir det omkring 12 miljoner won – tillräckligt för att byta ut de flesta vitvaror i ett hushåll. För familjer med gott om pengar kanske det inte känns som någon börda, eftersom de tänker att pengarna ändå skulle gå åt även om man stannade i Korea, men i de flesta fall måste man vara ytterst försiktig. Jag kommer att fokusera på engelska eftersom det är ofrånkomligt, men vänner som vill lära sig spanska, kinesiska eller japanska bör också läsa detta. Mitt perspektiv skiljer sig från de vanliga sätten att välja land för språkstudier, så det kommer säkert att vara till hjälp.
De vanligaste länderna att åka till för att lära sig engelska är USA, Storbritannien, Kanada, Filippinerna, Australien och Malta. Det finns också länder som Indien, Malaysia och Indonesien, och till och med Cypern – ett land som många inte känner till – men jag kommer att fokusera på de vanligaste alternativen.
De flesta vill språkstudera i ett land som de tycker om eller beundrar. De som prioriterar säkerhet väljer Kanada; de som tänker att livet bara har ett riktigt bästa alternativ åker till USA; och de som lockas av prestige och brittiskt uttal väljer Storbritannien. Jag menar inte att det är fel att välja land utifrån sådana kriterier, men jag tycker inte nödvändigtvis att det är det bästa sättet. Det kan låta som ordklyveri, men hör gärna på.
Svaret är personlighet.
(Beroende på om privatlektioner finns: Kanada, Storbritannien, USA, Australien jämfört med Filippinerna, Malta, Indien och Malaysia)
Det här är en oerhört viktig aspekt, så ta hänsyn till den när du planerar. Indelningen i Kanada, Storbritannien, USA och Australien jämfört med Filippinerna, Malta, Indien och Malaysia kan vid första anblicken se ut som en uppdelning mellan mindre och mer populära engelskspråkiga länder. Den verkliga skillnaden är dock om de erbjuder privatlektioner eller inte. Har du råd kan du få privatlektioner även i USA, men flera månader med ett sådant upplägg skulle kosta orimligt mycket. Varför är privatlektioner viktiga? Redan från ung ålder identifierar vi oss som introverta eller extroverta, och den egenskapen är en avgörande faktor när man väljer land för språkstudier. Först slutsatsen, sedan förklaringen …Om du ser dig själv som introvert, eller lär dig språk genom att leva i språket och ta in det snarare än genom böcker, rekommenderar jag starkt att du tar ungefär tre månaders lektioner i ett land som erbjuder privatlektioner innan du går vidare.Om du i stället tror att det kommer att gå bra i ett land som du tycker om, avråder jag från det av följande skäl.
Slutsats: språkstudier utomlands ska vara roliga och givande. Man lär sig inte bara på en språkskola. Vanligtvis är de flesta lektioner på en språkinstitution slut vid två- eller tretiden, och ibland slutar de redan vid lunchtid. Om du tar vara på tiden efteråt skulle du till och med kunna halvera längden på din utbildning. Sedan 1950-talet har många lingvister och dagens amerikanska kommittéer för undervisning i främmande språk uppskattat att amerikaner behöver 2 400–2 760 undervisningstimmar för att nå en nivå där de kan arbeta som tolkar eller jurister på ett främmande språk. Vi behöver inte bli jurister, men det är viktigt att komma i kontakt med och tala målspråket mycket – det förstår alla både intellektuellt och rent praktiskt. När lektionerna är slut på eftermiddagen bör du förstås prata, umgås och ha roligt med andra. Om du inte gör det kommer språkstudierna att ta mer än dubbelt så lång tid, och du blir troligen nedstämd och börjar längta hem till Korea, vilket kan få dig att vilja ge upp. Därför ska det vara roligt. Om du är introvert och inte har någon att umgås med efter lektionerna, eller tycker att det är svårt att få vänner, blir det tuffare och mer ansträngande.Ta därför lektioner i ett land som erbjuder privatlektioner innan du åker till landet där du i slutändan vill studera.
Det genomsnittliga antalet elever per lärare och lektion är mellan 10 och 25. På skolor som tar lite mer betalt men har tydliga utbildningsmål brukar det vara omkring 15. Anledningen blir tydlig om man räknar på tiden. En lektion är i genomsnitt 45 minuter lång. Den tid en lärare kan tala med en elev är tre minuter (45 minuter / 15 elever = 3 minuter). Om du har fem lektioner om dagen får läraren bara ungefär 15 minuter om dagen på sig att lyssna på dig och rätta din grammatik och ditt uttal. På 22 lektionsdagar i månaden (helgerna borträknade) blir det sammanlagt 330 minuter. Om du däremot går på en skola med två timmars privatlektioner om dagen får du 90 minuter om dagen (45 minuter gånger två timmar), vilket blir 1 980 minuter på 22 dagar. En jämförelse av siffrorna visar en ungefär sexfaldig skillnad: 330 jämfört med 1 980. Med fyra timmars privatlektioner blir skillnaden tolvfaldig, och med sex timmar artonfaldig. Språkskolor erbjuder dessutom lektioner i grupper om fyra eller tio. I grunden skiljer sig tiden som läraren lägger på att rätta din grammatik och ditt uttal med minst en tiopotens. Det är ett av skälen till att jag rekommenderar privatlektioner för introverta personer som tycker att det är svårt att umgås efter lektionerna. Tyvärr har många engelskspråkiga länder där man kan få långa privatlektioner säkerhetsproblem, och Malta är det enda landet där man tryggt och till ett rimligt pris kan få ungefär två timmars privatlektioner. Filippinerna är mycket bra på den här punkten och många program erbjuder ungefär fyra timmars privatlektioner om dagen, men sedan presidentbytet har oron för säkerheten ökat ur en utlännings perspektiv. Lokalbefolkningen kanske säger att det har blivit säkrare, men utlänningar kan ändå känna sig oroliga. Personer som har respektive inte har varit i Malaysia och Indien kan beskriva säkerhetsläget olika, men det finns också verkliga säkerhetsrisker. Om du väljer Filippinerna, Indien eller Malaysia som resmål bör du överväga både säkerheten i landet och säkerheten i städerna. När man bedömer säkerheten i en stad kan turist- och resmål vara säkrare än landets allmänna säkerhetsnivå.
Oavsett om vi är extroverta eller introverta behöver vi alla en känsla av gemenskap och vänlighet. Vissa har redan en stabil grund i främmande språk och behöver bara bygga vidare på den, men de flesta börjar på osäker mark och måste bygga upp sina språkkunskaper från grunden. För koreaner kan det vara mycket svårt att ständigt be andra att påpeka ens svagheter och misstag. Eftersom många koreaner tycker att det är svårt att ställa frågor och uttrycka sig är privatlektioner bekväma och givande. Efter ungefär tre månader får du självförtroende och når en nivå där det känns okej att vara lite framåt. Då blir det naturligt och bekvämt för både introverta och extroverta att prata och ställa frågor.
* Obs: Jag är ingen guru när det gäller språkstudier utomlands. Under flera år i det här arbetet har jag varit mer försiktig och observant än andra och följt upp resultaten, samtidigt som jag funderat på hur man kan nå goda resultat på ett roligt sätt. När jag hade skrivit det här tyckte jag att det kanske kunde skapa den fasta föreställningen att privatlektioner är det enda sättet, så jag lade till den här meningen för att säga att det inte nödvändigtvis är det enda rätta svaret. Jag är ingen guru när det gäller språkstudier utomlands. |
Hur länge ska man åka?
Det här är också en allvarlig fråga. Vissa säger tre månader, andra sex, nio eller tolv månader, och när man söker på internet hittar man så många olika åsikter att vänner eller äldre bekanta slänger ur sig saker som ”Du blir inte bättre ens efter tolv månader” eller ”Se det bara som en resa”. För mig är det en stor utmaning och ett svårt val. När folk pratar så lättvindigt börjar jag tänka på hur mycket min engelska förbättrades under grundskolan, högstadiet, gymnasiet och universitetet – och kommer fram till att den inte förbättrades särskilt mycket. Då börjar jag tvivla på mig själv och undra om jag verkligen kommer att bli bättre den här gången. Men om du kommer fram till att du måste förbättras eftersom du satsar den här tiden, börjar du oundvikligen göra en grundlig analys.
Det rätta är att byta var tredje månad.
Det rätta svaret är att byta miljö var tredje månad. Om du besöker många språkinstitutioner kommer du att träffa många långvariga studenter – personer som har studerat på samma ställe väldigt länge. De är alla påfallande håglösa och trötta, och när man pratar med dem säger de att det inte var så när de först kom dit. I början blev de glada när deras engelskaprovresultat steg och upprymda när de började tala mer obehindrat, men efter en tid blev de trötta av att stanna på samma plats. De kunde inte avgöra om deras språkkunskaper förbättrades, nära vänner började lämna en efter en och det kändes meningslöst att skaffa nya vänner, vilket fick dem att dra sig undan från umgänge. Deras motivation sjönk naturligt, och eftersom klasskamraterna redan hade varit tillsammans i sex eller sju månader blev gränserna och grupperna tydligare, vilket ytterligare tog udden av deras entusiasm.
I verkligheten tror vi att våra språkkunskaper kommer att växa i en rak linje, som den röda kurvan – ju mer tid vi investerar, desto högre stiger den. Med andra ord förväntar vi oss att ju mer tid och ansträngning vi lägger ner, desto bättre blir våra språkkunskaper. Men i verkligheten ser det ut som den gröna kurvan till höger. När vi studerar engelska föreställer vi oss den röda kurvan och har höga förväntningar, och vi blir frustrerade i samma utsträckning som förväntningarna är höga. Ju fler stunder av frustration vi upplever, desto mer känns det som om språkstudierna har misslyckats och att vår engelska inte blir bättre. Författaren Scott Young, som skriver om produktivitet, säger faktiskt följande om detta …Det är nödvändigt att ofta försöka bryta sina vanor och förändra sin miljö. Genom sådana ansträngningar kan man utvecklas mer.
Sammanfattningsvis får du en period på tre månader. Du kommer att utvecklas snabbt och känna dig nöjd med dina framsteg och ansträngningar. Men efter ungefär tre månader gör vanan och tryggheten på institutionen där du bor att du glömmer bort spänningen och ansträngningen, och du börjar bli missnöjd över att engelskan utvecklas så långsamt. Då är det dags att agera. Även om du stannar i samma land är det dags att byta institution, och kanske till och med land eller sätt att lära sig språket. I den bemärkelsen kan de koreanska programmen för sabbatsår, som organiserar och rekommenderar språkstudier i tremånadersperioder, sägas ta hänsyn till deltagarnas trivsel och vägledning.
Under grundskolan, högstadiet, gymnasiet och universitetet lär vi oss naturligt vilken kurva språkinlärning följer. Det finns flera stadier, och lärare och människor omkring oss säger hela tiden att det bara är genom outtröttliga ansträngningar och uthållighet under varje stillastående fas som vår engelska kan förbättras. Men sett från en annan vinkel: betyder det att de som inte kan hålla i gång inte kommer att lyckas med språk och främmande språk? Om det är så, kan vi då inte i stället göra uthålligheten roligare eller ta oss igenom den lättare?
Det här är kanske något alla känner till, men Scott Young säger att det är viktigt att få regelbundet stöd, beröm och positiv återkoppling under sådana perioder då utvecklingen står stilla. Om jag studerar engelska konversation på egen hand är det väldigt svårt för andra att utan anledning bedöma min engelska och sedan uppmuntra och berömma mig. Jag tror att det här problemet också kan lösas genom att byta institution var tredje månad. Alla språkskolor låter nya elever göra ett nivåtest och placerar dem sedan i lämpliga grupper. Språkskolorna är dessutom organiserade så att de ägnar nya elever extra uppmärksamhet i början. Oavsett vilken grupp du hamnar i kan det intresse och den uppmuntran som nya elever får i början göra perioden då du måste fortsätta kämpa mer positiv och givande. Att träffa en ny stad, nya lärare och nya vänner är dessutom ett praktiskt sätt att lära sig inte bara orden och uttrycken du redan har använt, utan även språkets mångfald. Du kan också bryta den tråkiga rutinen med skola–hem–skola–hem som uppstår när du blir alltför bekant med en stad.
Människor har olika kunskapsnivåer i engelska, och var och en vill nå en egen nivå. Därför blir den ungefärliga slutsatsen följande:Planera för minst sex månader och gå två språkkurser.Om dina framsteg går långsamt efter sex månader kan du söka till ytterligare en språkkurs på ungefär tre månader. Om du däremot lär dig snabbt kan du fortsätta använda engelska genom roligare aktiviteter i stället för att gå på språkskola. Som vi tar upp senare blir det effektivare att återuppta språkstudierna och fokusera på dina svagheter om du upptäcker brister genom andra aktiviteter.
Vilken institution ska du välja?
Vilken institution ska du välja? Det självklara svaret är att välja en institution som undervisar bra. Det är en mycket enkel fråga med ett enkelt svar, men eftersom de flesta av oss åker på språkstudier utomlands för första gången och inte har besökt många institutioner eller länder blir det ett svårt problem. I den bemärkelsen undrar jag ibland varför jag skriver det här. Kanske vore det snabbare att hitta en pålitlig och bra förmedling än att läsa allt detta. I Jongno 3-ga finns det många språkskolor som kan hjälpa dig att få bra resultat på prov i främmande språk. Intressant nog går de flesta eleverna inte bara på en enda skola. De går på skola A i två månader, skola B i två månader och skola C i två månader, och fortsätter så tills de hittar det som passar dem. I efterhand kan man se att deras provresultat faktiskt förbättras under processen, och skolan de går på när resultaten stiger blir den bästa i deras ögon. Att språkundervisning är ett eget akademiskt ämnesområde visar hur svårt det är att lära sig ett språk. Därför är det oundvikligen svårt att hitta en undervisningsmetod som passar just dig. Du bör undersöka och förbereda många saker kring lektionerna, men det säkraste riktmärket är att minnas under vilka förhållanden du studerade som bäst och välja en metod som motsvarar dem. Det minskar risken för misstag och är det mest positiva valet. Jag ska ge ett exempel för att förklara.
Det var under första året på högstadiet som mina betyg förbättrades mest. Jag tyckte om hur snäll NO-läraren var. Andra vänner sa att de knappt ansträngde sig på lektionerna, men jag tyckte om lärarens omtänksamma sätt, som nästan kunde verka obekymrat. Min mamma råkade vara ledig från jobbet i ett år och lagade god mat, så jag kände värme hemma och kunde fokusera helt på studierna. När mina betyg steg växte målen naturligt fram, och jag fick en rival som delade samma mål. Jag kom naturligt nära min rival och blev till slut vän med personen. Mina betyg fortsatte att stiga.
Av det här kan vi seföljande kriterier för att välja en institution för språkstudier.
– Välj hellre en omtänksam plats där du kan känna gemenskap än en stor och välkänd institution. (Lärarnas kompetens är viktig, men leta också efter lärare som har arbetat där länge eller visar omtanke.)
– En mindre institution kan dessutom vara bättre. (Men det kan också vara en dålig institution, så kontrollera hur länge den har funnits.)
– Välj gärna ett boende hos en värdfamilj där måltider ingår. (Föredra värdar som har fokus på att ta emot inneboende framför dem som ofta är borta på jobbet.)
– Med tanke på rivalitet och socialt umgänge är det bättre att ha åtminstone några landsmän omkring sig än inga alls. (Om andelen landsmän är för hög kan det dock påverka dig, så ta även hänsyn till det.)
Det sammanfattar det hela ungefär. Eftersom det förstås bara är ett exempel kan det finnas andra kriterier att ta hänsyn till vid valet. Men om du identifierar den period i ditt liv då du kunde fokusera bäst på studierna, analyserar förhållandena då och tydligt berättar förmedlingen om dina önskemål och krav, kan de hjälpa dig att hitta den bästa möjliga institutionen för språkstudier. De flesta förmedlingar känner institutionerna väl (även om vissa inte gör det). De vet mycket mer än du kanske tror: hur nöjda eleverna är, under vilka årstider det ibland kan bli vatten- eller strömavbrott, hur kallt det är, vilka institutioner som har bättre stämning och hur undervisningsmetoderna skiljer sig åt. Men om den som söker hjälp inte känner till eller frågar om sådant kan förmedlingen inte gå in på detaljerna. I ett verkligt fall ogillade en vän som jag rådfrågade mycket kallt väder. I hennes fall borde man inte rekommendera Kanada eller Storbritannien på vintern. Om man skickade henne till Kanada eller Storbritannien bara för att de flesta elever var nöjda där skulle hon ha haft mycket svårt att förbättra sina studier. Även efter att jag förklarat hennes situation insisterade hon på att hon ville åka till Kanada. Om hon insisterade på Kanada hade jag behövt rekommendera platser med relativt mildare klimat, som Victoria eller Vancouver. Som det nu blev åkte hon till Malta och åkte till Kanada på sommaren, precis som hon ville. I sådana frågor är det viktigt att vända sig till en pålitlig eller kunnig rådgivare.
Var ska du sova och bo?
(Bo hos en värdfamilj, i kollektiv eller lägenhet med mera)
När du har bestämt land, institution och hur länge du ska åka kommer du naturligtvis att behöva fundera på var du ska bo. Som vi tar upp senare finns det några undantag, menslutsatsen är att ”de flesta bor hos en värdfamilj i minst två månader”.Det här kommer du att stöta på. Det du bör lägga märke till är två månader. Tidigare sa jag tydligt att man bör åka i tre månader, så varför två? Du kanske undrar om jag menar att du bara ska bo där i två månader, och även om du planerar att stanna i sex månader: var ska du då bo de återstående fyra? Sammanfattningsvis säger vissa att de inte vill bo hos en värdfamilj, i kollektiv eller i lägenhet, men de flesta bör välja ett av dessa alternativ. Anledningen är att det tar tid att vänja sig när man kommer till ett nytt land – minst en vecka och som mest tre. Om du under den perioden också måste hitta någonstans att bo, köpa möbler och köksutrustning, laga mat, tvätta och på andra sätt börja om på egen hand, kommer du att lägga alldeles för mycket tid på att bara komma till rätta. Det är svårt att studera språk innan man har hunnit anpassa sig. För att överdriva lite: under ensamma kvällar kanske du plötsligt börjar gråta och blir allt mer förtvivlad. Det är klokare att gå på lektioner och umgås med vänner under den perioden. Om du anpassar dig inom en till tre veckor kommer du att få mer utrymme omkring den fjärde veckan. Då kan du bestämma dig: om värdmamman passar dig bra kan du förlänga vistelsen; om du föredrar mer frihet kan du flytta till en etta eller lägenhet; eller om du vill bo mer socialt med vänner kan du flytta in i ett kollektiv. Om det enda du prioriterar är att snabbt förbättra din engelska rekommenderar jag att du bor kvar hos värdfamiljen. Det kan vara lite dyrare, men då ordnas måltider, tvätt och städning, och du får mer ut av tiden om du umgås och lär dig. Om boendet inte passar dig bör du byta snabbt. En sak till: jag avråder starkt från att bo i ett kollektiv där bara koreaner bor. Unga människor som bor tillsammans långt hemifrån föredrar naturligt att prata koreanska, roa sig och skvallra framför att prata engelska eller studera.
Sammanfattning
– De flesta väljer att bo hos en värdfamilj i två månader (skriv inte modigt upp dig på bara en månad – det är tufft)
– Använd den första månaden till att anpassa dig (börja fundera på vad som händer sedan under den andra månaden)
– Om ditt enda fokus är engelska, bo kvar hos värdfamiljen (om det inte fungerar, byt värdfamilj; fokusera inte på kostnaden – minska hushållssysslorna och prata mer engelska)
– Om du värdesätter frihet, välj hellre en lägenhet eller en etta
– Om du vill prata mer engelska med vänner, flytta in i ett kollektiv (men undvik kollektiv där bara koreaner bor)
Hur ska du bo?
Inledningen och helheten
Det är lite svårt att kalla det strikt för den ”inledande” perioden, men som nämnts ovan kan det som följer vara ganska valfritt om du studerar utomlands i tremånadersperioder. Först och främst: var inte rädd. Precis som vem som helst kan åka buss ensam är flygplan gjorda för att otaliga människor ska kunna gå ombord och kliva av. Även om du aldrig har flugit förut klarar du det med lite förberedelser. När du kommer fram till ett nytt land stannar planet, och du följer helt naturligt strömmen av passagerare ut ur flygplanet. Du träffar en eller två tjänstemän som ställer några frågor, hämtar ditt bagage och går mot utgången precis som alla andra. Precis som i tv-serier och filmer kanske någon står där med en skylt med ditt namn eller namnet på din organisation. När du närmar dig ropar de ditt namn. Det känns lite obekvämt och tröttsamt, men efter det berättar de att de har ordnat en bil och ber dig följa med. Du sätter dig i bilen, håller dig om ditt tunga huvud och ser dig omkring – fylld av både förväntan och rädsla inför hur annorlunda allt är jämfört med hemma. Efter ungefär 30–40 minuter (flygplatser ligger ofta en bit från stadskärnan) stirrar du frånvarande ut genom fönstret medan personen som hämtade dig ställer frågor som går in genom ena örat och ut genom det andra. När spänningen släpper kommer du fram till ditt boende. Du är trött, men får se ditt rum och får veta vilka regler som gäller i huset. Efter att snabbt ha tvättat av dig och lagt dig sover de flesta betydligt längre än vanligt och vaknar först långt efter den vanliga tiden. När du går ut hittar du kanske något i kylskåpet eller vardagsrummet som du kan äta. Du småäter, tar en promenad i närheten av huset och somnar sedan om. Så här börjar din språkutbildning. Du har Google och en karta från din värdmamma, och när du hittar språkskolan börjar introduktionen. Du gör ett nivåtest och, efter att ha gått runt i området med dina nya klasskamrater, är din tredje dag över. Resan hem känns tung på grund av jetlag, kvarvarande trötthet och spänningar, men du känner dig lite stadigare. Hemma hälsar värdmamman dig med ”Kom du tillbaka ordentligt?” och du svarar lite stelt. När du återvänt till sängen och tagit dig igenom en lätt tomhetskänsla har du klarat av den svåraste delen av språkutbildningen.
Nästa dag känner du dig lite piggare, lägger märke till omgivningarna på vägen till skolan och vännerna som kändes obekanta i går börjar kännas mer välbekanta. Någon som skämtade med dig börjar kännas som en vän du har känt länge. Under de kommande två veckorna återfår du gradvis energin, dina vänner blir mer avslappnade och även du släpper vanan att vara alltför självmedveten, som du hade i Korea – och blir mer lekfull med dina vänner. Det nya studentlivet som börjar där får människor i övre tonåren, i mitten av tjugoårsåldern och i slutet av trettioårsåldern att tillsammans bete sig lite omoget. De klasskamrater som en gång tvekade inför att bjuda med dig på en promenad eller en kaffe blir innan du vet ordet av reskamrater. Ni sitter uppe och pratar hela natten, ger varandra komplimanger för det som är bra i era hemländer och besvarar svåra frågor om ert land – ibland med känslor och ibland med ett objektivt perspektiv när ni förklarar. De stunder då språket inte räcker till blir sådant du pluggar på nästa dag. När ni kommer närmare varandra tillbringar ni lediga stunder med att promenera och lagar och äter mat tillsammans. Till slut börjar ni prata om era drömmar, ert förflutna och hur ni vill leva i framtiden. Chocken över att inse att det finns andra sätt att tänka och leva än det du kände till som korean får dig att vilja skapa om ditt liv. Nyfikenheten och den omvälvande upplevelsen följer med dig hem och in i kvällsrutinen och blir en del av ditt liv. Den tiden är stillsam och enkel, och de små, fridfulla stunderna samlas på hög tills du en dag känner dig lycklig.
Att skaffa vänner
Som nämnts tidigare omfattar språkutbildning vanligtvis ungefär sju timmars lektioner om dagen, och hur du använder de återstående sju timmarna gör stor skillnad. Även om det inte är ditt främsta mål att förbättra din engelska behöver du komma någon nära för att få ut så mycket som möjligt av de sju timmarna – oavsett om det handlar om att observera det lokala livet eller umgås med andra internationella studenter. På vår introduktion rekommenderar vi som den andra metoden för att komma nära andra: ”JA”.
Säg ”ja”
Eftersom många av oss redan från tonåren till trettioårsåldern har lärt oss vilka slags människor vi tycker om och inte tycker om, tenderar vi att sålla bland människor och välja vilka vi vill bli vän med, även när vi är utomlands. Det är inte nödvändigtvis fel att välja sina vänner, men när människor med olika språk, nationaliteter och kulturer möts går man miste om en möjlighet om man snabbt dömer ut och väljer bort någon utan att ge det tid. Eftersom du dessutom känner att du måste arbeta hårt när du är utomlands och känner dig obekväm eller spänd tackar du ofta nej till inbjudningar lite för lätt. I Korea finns en kultur av att fråga två eller tre gånger, så även efter ett första nej kan det komma en ny chans. I andra kulturer kan sådana upprepade frågor uppfattas som oartiga, så folk brukar inte fråga igen.Försök säga ja, förutom till sådant som verkligen är orimligt eller farligt.Om du gör det kommer du att hitta människor omkring dig som du står nära, och dina erfarenheter kommer att breddas till områden och riktningar du aldrig väntat dig. Oavsett om det gäller en promenad, en öl eller hjälp med att handla, säg ja i stället för att automatiskt tacka nej av gammal vana.
Någon som uppenbart har gott om tid
En gång bodde jag tillsammans med en fransman och en taiwanes. Vi tre var alla hemmamänniskor. Vår taiwanesiska vän var spelutvecklare och lämnade sällan sitt rum, och den franska vännen hade uppenbart gott om ledig tid. Därför blev vi naturligt nära och tillbringade tid med att dela alla möjliga berättelser om Frankrike och Korea. Efter ett tag kommer du att röra dig i ett större område och helt naturligt lägga märke till människor – äldre såväl som tonåringar – som alltid sitter på samma ställe och verkar inte ha något att göra.Gå fram och prata med dem först! Presentera dig bara! Och berätta ärligt varför du började prata med dem.Dåkommer du att kunna lära dig om den värld de lever i, som du inte kände till. (Var dock försiktig: på vissa platser, som bibliotek och skolor, finns det lokala män som flirtar med östasiatiska kvinnor, så vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder.)
Vad ska man göra på helgerna?
Kort sagt: oavsett om du festar loss på fredags- eller lördagskvällen, gå ut och ha roligt.Det är regeln. Städer som London, Vancouver, Los Angeles, New York, Cebu och Malta är vanliga resmål för språkstudier, så där finns välkända platser att besöka. Med andra ord finns det ungefär 8–12 utflykter som tar en eller två dagar att följa. Fråga lokalbefolkningen, vänner du träffar eller koreaner som kommit tidigare, så berättar de var de har varit och vart de ska. Vissa grupper som bildas på skolan är riktigt bra på att planera veckovisa utflykter. Ställ inga frågor – följ med dem. Om du inte har haft en extremt utmattande vecka är det snabbaste sättet att förbättra dina språkkunskaper att se mycket och prata mycket. Ju fler vänner du får, desto fler har du att prata med efter lektionerna. För att lägga till lite mer: välrenommerade skolor erbjuder ofta kulturella utflykter och aktiviteter varje vecka eller månad, ofta i picknickformat. Om skolan inte bara försöker tjäna pengar brukar sådana gruppaktiviteter vara billigare än att göra samma sak på egen hand, så jag rekommenderar att du deltar.
Hur mycket pengar bör du spendera?
När du har betalat för språkskolan, flyget och boendet kommer du naturligtvis att undra hur mycket du kommer att spendera per månad och hur mycket pengar du bör ha med dig för nödsituationer. Enkelt uttryckt kommer du troligen att spendera ungefär lika mycket som i Korea. För ett decennium eller mer sedan var priserna i Korea inte särskilt höga, så du kanske hade trott att du skulle behöva mer pengar utomlands, men levnadskostnaderna i Korea har stigit sedan dess. Därför …Om du inte ska till New York kommer du att spendera ungefär lika mycket som i Korea om du lever någorlunda sparsamt.Du kanske då undrar över platser som Filippinerna, Indien, Malta eller Malaysia, där priserna är relativt låga. Eftersom du inte kommer att äta, bo och handla som lokalbefolkningen kommer du att konsumera på en högre nivå i de länderna. Till exempel kan en filippinare äta en måltid för 500 won, men du kommer förmodligen inte att äta på det sättet, utan kanske beställa en biff för 7 000 won i stället. Samma sak kan hända i Indien, Malta och Malaysia. Å andra sidan kan den högre konsumtionsnivån där ge dig en mängd olika upplevelser. Om du planerar att göra ditt andra land till ett land med högre priser bör du räkna med att spendera lite mer än vanligt den första månaden. Om du planerar aktiviteter som en norrskenstur i Kanada, en resa till Paris från London eller att ta ett dykarcertifikat i Filippinerna är det separata utgifter för fritidsintressen eller resor. Budgetera extra för dem i stället för att räkna in dem som fickpengar.
Vad ska du göra när din språkresa är slut?
När den språkresa på nio eller sex månader som du planerade är över kommer du att ha fullt upp med att gå från köpcentrum till köpcentrum för att köpa presenter till familjen. Bagaget blir till ett helt knippe, och när väskan fylls med mediciner till din pappa och mamma och alla måsten de insisterat på att du ska köpa dyker det naturligt upp olika tankar. Kommer jag fortfarande att kunna prata bra engelska i ett annat land? Vilket resultat får jag om jag gör ett prov direkt när jag kommer tillbaka till Korea? Och så vidare. Men utöver de frågorna tycker jag att det också är ett alternativ att njuta lite mer av livet utomlands, och jag skulle vilja rekommendera några saker.
Resor
Bland internationella studenter väljer de som gillar att resa eller är äventyrslystna resor som korsar eller sträcker sig genom landet. Fyra personer går bra, tre går bra och det går också bra att resa ensam. Grupper brukar hyra bil för att resa, medan de som reser ensamma använder kollektivtrafiken. Jag rekommenderar det. Jag tror att du kommer att få förtroende för att din engelska fungerar ute i världen och samtidigt upptäcka områden där du behöver förbättras.
Volontärarbete
Volontärarbete i vårt land är ofta överdrivet fromt och mycket krävande. För att uttrycka det lite rakt på sak tenderar det att fokusera på arbete eller plikt. I de flesta länder ägnar man sig däremot åt volontärarbete som ett frivilligt val och en fritidsaktivitet snarare än som en tävling. Det finns till exempel många volontärmöjligheter där du arbetar om du vill och vilar om du vill. Det är inte konstigt eller något som lätt missförstås om vissa arbetar medan andra småpratar. Jag hoppas dessutom att du kan njuta av volontärarbetet samtidigt som du får varierade erfarenheter och lär dig det praktiska språk som människor från olika länder använder på arbetsplatser.
Arbetssemester
Personligen tycker jag att arbetssemestrar är mycket krävande. Om dina språkkunskaper inte är så starka kan det kännas svårt att arbeta tillsammans med andra och utföra jobbet väl, samtidigt som du sköter hushållssysslor och tar ansvar som en självständig person utomlands. Om du har studerat språket tillräckligt och känner dig säker rekommenderar jag att du arbetar eller tar ett deltidsjobb i ungefär tre till fyra månader – inte alltför länge – för att försöka få tillbaka pengarna du lagt på språkutbildningen.
Att återvända till Korea
Oavsett om du åkte på språkresa eller av någon annan anledning hoppas jag att du åtminstone gör ett muntligt språktest när du har kommit tillbaka. Du kanske blir besviken, eller så blir du överraskad av ett bättre resultat än du väntat dig. Men efter allt arbete och alla svårigheter du gått igenom kan det här vara den tid då du kan använda ett främmande språk som mest bekvämt. Var inte för hård mot dig själv – anmäl dig till provet och gör det åtminstone en gång under en helg.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
