Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
Fokusera bara på din egen utveckling.
GapYear är en tid för utveckling och lycka.
Tillbaka till listanTillbaka till listan
Den 34:e gapparenKim Hyun-doo (Geonkuk Youth)
Sammanlagt 4 år och 5 månaders sabbatsår
Ett sabbatsår då jag reste runt i landet med ”kaffebönor” och en ”lastbil”.
Jag önskar att jag hade en dröm.,Jag önskar att jag kunde leva på mitt sätt i bara ett år.
När jag råkar ut för något (sådant ser jag som livshändelser eller vändpunkter) brukar jag gå en promenad.
När jag ville ta ett sabbatsår funderade jag på det medan jag promenerade i Jirisan.En dröm för migJag önskar att jag hade en dröm.Men jag kunde inte forma mitt liv bara med den tanken. Så jag bestämde mig.Jag ville leva på mitt sätt i precis ett år.Men det gick inte. Ett liv på trettio år låter sig inte lätt omformas eller förändras på ett enda år.
En pojke som alltför tidigt anpassade sig till det liv han hade fått.
Jag minns tydligt att jag skrev ”komiker” som min dröm i mitt elevregister ända fram till andra året på högstadiet.Menhögstadiet3frånvad jag ska sägaom jag skrev vad dröm om jag drömde minne alls kommer inte.högstadiet3när min mamma kämpade mot en sjukdom var.vid den tiden sedan dess sak verkar. ideal som drömde pojkeverklighet mötte det var det som hände.
och1gång mamma gick bort pojken alltid på det sättet jag levde. Bara till mig given liv anpassade detär(artigt suffix). Samtidigt given liv inom sådana tankar jag tänkte.
Med pappa tillsammans vacker en familj låt oss bygga.Och det hoppetvar en dröm som tänkande jag levde. Således liv accepterade pojken att fylla trettio alldeles runt hörnetnärmade sig när, plötsligt hans far till och med skickades till himlen.
En trettioåring i Sydkorea bestämmer sig för att ta ett sabbatsår.
Utan att tänka på förberedelserna inför sabbatsåret bestämde han sig för att säga upp sig och ge sig själv exakt ett år på sig. Efter att ha sagt upp sig1när det började gå mer än ett år började vännerna Det är vansinne att hålla fast vid mig.De började fråga om jag åt ordentligt åtminstone och klarade mig.De äldre frågade mig igen om allt gick bra.
Då fick jag den här tanken.Jag mår bra,Varför frågar alla med oro och förebråelser om jag mår bra?.Trettio,Och jag insåg att åldrarna därefter har den här betydelsen i Sydkorea.Jag är i den ålder då jag borde ha ett lönearbete och bilda en bra familj.
År efter år ... så gick jag till väga för att hitta mitt liv.
Efter att jag sagt upp mig och levt med att lyssna på människors bekymmer och oro,fanns det i en bok jag råkade läsa en berättelse om handbryggt kaffesom såldes i ett gatustånd. Jag tänkte: ”Det är det här!”.En kaffebil tillsammans med handbryggt kaffe– låt oss bygga en och börja resa.Det var vad jag tänkte.
Jag planerade att resan skulle vara i ett år..Men,varje gång jag försökte sluta kände jag ånger..De berättelser som jag inte hade kunnat möta i skolan eller på jobbet..På resorna träffade jag otaliga människor, och jag började längta efter tiden då jag i lugn och ro kunde läsa böckerna som kallas ”människor”..Så tänkte jag: ”Bara sex månader, eller några månader till”, och gav mig sedan ut på vägarna med kaffebilen2och ett halvt års resande..
Världen jag mötte under resan (med kaffebilen) var ”människor”.
Att resa med kaffebilsamtidigt som jag gjorde det.Jag drömde aldrig om att få så mycket uppmärksamhet från människor.. Faktum är att jag genom mina kaffeäventyr en dag på landsbygden där jag bor(hemorten)ville jag bygga ett litet kafé där och skapa en plats att dela livet med goda människor..
Så tog jag kaffebilen och åkte till en början 1år ner till Jejuön för att campa och brygga kaffe 100Jag började resa runt till långt över 100 kaféer.. Och under den tiden började jag dela min vardag med människor..
Världen jag tidigare varit insnärjd i och världen jag såg under mina resor (i kaffebilen) var mycket olika.(kaffebil)Världen sedd inifrån den var helt annorlunda.. Världen jag mötte under mina resor”Människan”var. När jag umgicks med människor under resorna och såg på mig själv började jag så småningom reflektera över mina inre sår och samtidigt känna hopp, Den början förändrade min inställning till och blick på andra.
Jag läste otaliga böcker under mina resor. De böckerna förändrade mitt liv på många sätt. Jag kunde alltid läsa böckerna vart jag än reste. En bok mer värdefull än någon bästsäljare, det var just boken om människor. Även när jag läste otaliga tryckta böcker fick och mötte jag många saker, Det som är säkert är att en bok om en människa innehåller berättelsen om den personens liv.
Jag upptäckte mer om mig själv under mitt femåriga sabbatsår.
Om det finns en sanning jag kan uttala med klar stämma om mitt liv,att jag mötte och lärde mig genom trettio års liv innan jag gav mig ut på mina resorAtt det finns fler sidor av ”mig” – Kim Hyun-doo – som jag upptäckte under de fem årens resande än den ”mig” jag kände till tidigare.Sett till den faktiska tiden kan det vara svårt för fem år att överträffa trettio år,men jag tycker att vi bör fundera över om vi inte ger oss själva den tid vi behöver för att verkligen lära känna oss själva.
Känner du kanske andra bättre än du känner dig själv?
Den största vinsten med mitt sabbatsår är
att ha mig själv.
att känna mig själv.
Mer än något annat handlar det om att lära mig älska mig själv och möta de sidor av mig som jag inte kände till.
Folk tror att de känner sig själva, men jag tror inte att det finns många i vår tid som verkligen känner, älskar och har kontakt med sig själva..
Som jag ser det är vår tid (ungdomarna) helt inriktad på att studera andra. Alla vill bli mentorer(med andra ord ledare)De vill bli det och verkar först ställa upp som adepter. Därför...våraKanske vill vi, i stället för att bli medvetna om oss själva, lära känna andra bättre än oss själva, och genom att bli adepter och helt enkelt anförtro våra liv åt tidens trender och strömningar ger vi inte då bara bort våra liv?
#Ett ord till unga som ger sig ut på ett sabbatsår:Världen är en fantastisk plats för att hitta värme, mer än man kan tro.
Om du förbereder dig för ett sabbatsår,att världen är en fantastisk plats att möta värme på.Det stämmer. Det insåg jag först efter att ha gett mig av. Jag upptäckte att det finns långt fler varma och vänliga platser i världen än de kalla och hårda områden som vuxna talar om.Jag hoppas att du blir en resenär som reser för att möta människor. ^^!
Förslag och bidrag till ”100 sabbatsår” välkomnas alltid. Mejla marknadschefen Da-young Choi (choi@koreagapyear.com)! |
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
