Tips om sabbatsår i Korea

[People’s Gap Year] ”Den unge lämnar hönshuset och blir vd för en NGO” Kim Heebeom

Tillbaka till listan

Namn: Kim Hee-beom
Nuvarande jobb: representant för en icke-statlig organisation (http://www.givueffect.com/)
Aktivitetsperiod: april–december 2012 (totalt 10 månader)
Länder jag reste till: Turkiet, Bulgarien, Serbien, Kroatien, Slovenien, Italien, Frankrike, Spanien, Marocko, Tyskland, Nepal, Indien

F. Berätta gärna varför du tog ett sabbatsår eller hur du förberedde dig.

”Studier jag inte ville bedriva … slöseri med tid”
Jag började på universitetet. Jag trodde att det skulle vara meningsfullt och lärorikt. Jag trodde att jag skulle lära mig hur man lever ett bra och lyckligt liv. Men i motsats till mina förväntningar hade jag bara blivit lite äldre sedan gymnasiet. Så jag hoppade av på eget initiativ. Jag tänkte också att det nog skulle vara bättre så. Jag gick runt på skolan och tog sedan värvning. Jag anmälde mig frivilligt till marinkåren. Jag tog värvning i marinkåren med inställningen att jag skulle utstå svårigheter. Träningen och livet i logementet var uthärdliga, men det jag faktiskt kände under den tiden var något annat.

Jag var en ”groda i en brunn”. Då visste jag inte ens vad pass eller visum var, och jag hade bara flugit en gång, på en skolresa. Men vännerna jag träffade där var annorlunda. Vi var ungefär lika gamla, men hade olika erfarenheter. Ingen av mina vänner hade varit utomlands, men de hade gjort en massa olika saker. Därför kände jag mig så liten. Jag hade svårt att anpassa mig till universitetet och tog värvning. I militären kände jag likadant, så jag bestämde mig. När jag muckade skulle jag ge mig ut på en ryggsäcksresa. Efter muckningen började jag resa runt i landet. Sedan backpackade jag genom Europa och besökte många platser, bland annat Baekdudaegan. Därefter återvände jag till universitetet.

Men nu börjar jag förstå. Vad tycker jag om? Jag började faktiskt läsa elektroteknik eftersom det var lätt att få jobb efteråt, men det var inte alls något jag tyckte om. Så jag fattade ett stort beslut: jag skulle byta huvudämne. Jag var intresserad av resor och affärer, så jag sökte till turismvetenskap. Men av någon anledning ville universitetet inte anta mig. Jag undrar fortfarande varför jag inte kom in. Det fanns tio platser, men de antog bara fyra och avvisade sex. Jag blev väldigt missnöjd med universitetet och samhället i stort och hoppade av.
Att studera något jag inte ville göra kändes som slöseri med tid. Så jag åkte utomlands på ett sabbatsår. Det var en flykt. Jag drömde om att resa jorden runt i ett år. Men vart var det lätt att åka? Jag hoppade av ett bra universitet för att läsa turism och affärsverksamhet, trots att det inte ledde till någon hög lön, och sa att jag skulle resa i ett år. Så jag ljög för min familj. Jag sa att jag skulle studera utomlands. Jag fick tillåtelse och åkte till Turkiet med en enkelbiljett.

F. Berätta om dina erfarenheter under sabbatsåret.

”Att ge sig av utan en plan”
Jag hoppade av universitetet och gav mig ut på resa. Innan jag åkte oroade jag mig för att folk skulle ge upp när de väl bestämt sig. Jag hade berättat för folk att jag skulle resa i ett år nästa år. Men ju närmare avresedagen kom, desto mer orolig blev jag. Jag hade inga pengar till resan och kunde inte berätta för min familj. Men sedan bestämde jag mig. Om jag inte har pengar åker jag ändå och försöker. Många säger att de reser utan pengar, så varför skulle inte jag kunna göra det? Jag hade gott om tid men inga pengar, så jag gick till fots. Från Istanbul i Turkiet, Europas östligaste punkt, till Fisterra i Spanien, den västligaste staden. En kontinent, åtta länder och sammanlagt 4 800 km. Jag åkte aldrig kollektivt och bodde aldrig på hotell eller vandrarhem. Jag försökte lösa problemen med hjälp av människor. Efter att ha gått i 170 dagar kom jag äntligen fram. Det är inte lätt att bära en ryggsäck på 28 kg och gå 35 km varje dag. Det är lika långt som att resa mellan Seoul och Busan tio gånger tur och retur. Hela resan genom Europa, som varade i 170 dagar, kostade 700 000 won. Helt otroligt.

”Människorna och barnen jag mötte”
Det hände så många saker, både stora och små. Jag fick över 300 utländska vänner och träffade många koreanska vänner. Det viktigaste jag insåg under mina 170 dagar i Europa var hur viktiga människor är. Jag hade varit övertygad om att allt skulle gå bra bara jag gjorde mitt bästa och arbetade hårt, men så var det inte. Vi måste möta människor för att kunna leva i samhället, och lustigt nog kommer pengarna också från människor. När jag insåg det fann jag en vision. Efter sex månader i Europa åkte jag till Marocko, reste vidare genom Tyskland, Nepal och Indien och återvände sedan till Korea. Jag ville besöka Nepal och Indien, Europas fattigaste länder. Jag ville se med egna ögon, både de rikaste och de fattigaste länderna. Jag ville se hur olika saker kunde hända under samma tidsperiod. Det var verkligen hemskt. En gång ställde jag upp som volontär och serverade frukost. Hundratals barn kom för att äta. En del hade gått i två timmar för att få frukost och skulle sedan gå två timmar till för att komma hem. Jag såg sådant som jag behövde ta itu med. Jag tänkte att jag åtminstone borde återvända till Korea utan att klaga. Jag hade varit så uppslukad av konsumtionskulturen att jag inte ens visste vad som var värdefullt, men när jag såg barnen började jag rannsaka mig själv. Efter ungefär tio månaders resande återvände jag till Korea.

F. Till sist, vad vill du säga till unga som planerar att ta ett sabbatsår?

”I ett hönshus kan du bara vara en höna.”
Jag började läsa elektroteknik bara för att det var lätt att få jobb. Jag pluggade förstås, fick bra betyg och ett stipendium. Om jag hade tagit examen på det sättet skulle jag ha kunnat få jobb nästan var som helst. Men när jag var 24 år och gick min fjärde termin ställde jag mig frågan: ”Hee-beom, du är fortfarande ung. Borde du inte göra det du vill?” Alla människor föds som hökar som siktar på byten 30 meter bort, men skolan och samhället gör oss till hönor som jagar sådant som bara är 30 centimeter bort. Skolan är ett hönshus. I ett hönshus kan du bara vara en höna. När jag ställde mig den frågan lovade jag mig själv att verkligen göra det jag tyckte om medan jag fortfarande var ung.

Ärligt talat är jag orolig. Det jag verkligen tyckte om var ett ämne som inte ledde till något jobb och inte gav särskilt mycket pengar. Dessutom pekade folk på mig och sa: ”Varför håller du på med något sådant?” Men tänk efter ordentligt. Du lever ditt eget liv, inte andras. Du måste göra något som du själv tycker om. Om du gör något du tycker om bara för att imponera på andra kommer du till slut att gå under. Därför slutar folk som har det bra på stora företag, och jag var likadan. När jag sa att jag tänkte läsa turismvetenskap försökte alla övertala mig att låta bli. De sa att jag bara borde ta examen och skaffa ett jobb.

Men vad är resultatet i dag? Jag tog inte ens examen från universitetet och har varken några meriter eller TOEIC-resultat, men nu blir jag inbjuden att föreläsa på företag och får jobberbjudanden från flera företag. Självklart får jag lön från ett stort företag. Det viktigaste är att hitta något du tycker om. Om du hittar något du verkligen tycker om, ägnar dig åt det med glädje och arbetar hårt kommer pengarna definitivt också. Har du ännu inte hittat något du tycker om? Ta ett sabbatsår.
Dra inte ut på det. Ta en paus från studierna redan nu och prova allt möjligt.
För att hitta bra människor måste du träffa många människor. Varför skulle det vara annorlunda när det gäller ett bra jobb? Prova på många olika saker.