1. Mina farhågor inför ett sabbatsår
Jag minns tydligt morgonen då jag vaknade på den första dagen av mitt sista år på gymnasiet. Så fort jag öppnade ögonen undrade jag plötsligt: ”Vart är mitt liv på väg?” Den dagen var dagen efter att jag officiellt hade avslutat alla fritidsaktiviteter eftersom jag gick sista året. Tanken på att ge upp alla aktiviteter som hade definierat och präglat mig och nu bara borde studera gjorde mig alldeles snurrig. Från och med då började jag längta efter att förstå vad jag pluggade för. I slutändan var det inte för att jag hade pluggat bra, utan tack vare fritidsaktiviteterna som jag hade lagt ner hårt arbete på, som jag kunde komma in på en ganska välkänd skola i storstadsområdet, trots att jag kom från landsbygden. Ändå visste jag inte varför jag skulle börja på universitetet. Jag började där i hopp om att det skulle lösa sig, efter att ha följt de vuxnas råd om att högre studier skulle hjälpa, men problemen inom mig försvann aldrig. Jag visste fortfarande inte vad jag pluggade för.
2. Vad jag gjorde under mitt sabbatsår
Direkt efter att jag avslutat mitt första år på universitetet tog jag studieledigt. Jag bestämde mig för att bo på egen hand, bli självständig och började arbeta på olika extrajobb. Det var inte lätt att arbeta i samhället, men med pengarna jag tjänade under ett år kunde jag åka utomlands. (Då tänkte jag att om jag tjänade pengar så borde jag helt enkelt åka utomlands.) På rekommendation av några vuxna i min omgivning fick jag höra talas om en icke-statlig organisation (NGO) i Filippinerna och sökte jobb som programansvarig där.En programansvarig är någon som leder NGO:ns projektoch genomför dem. NGO:n som jag tillhörde var organiserad med regionala samordnare, så det var viktigt att leda samordnarna, knyta samman dem för att göra projekten mer effektiva och följa upp hur de pågående projekten sköttes. Därför reste jag runt i Filippinerna minst två gånger i veckan för att träffa samordnare och utvärdera projektplatser. Jag tog också fram olika informationsmaterial för att knyta samman projektplatserna med sponsorer. Eftersom organisationen var liten fick jag prova på många olika arbetsuppgifter och hade många möjligheter att själv planera initiativ och kommunicera med lokalbefolkningen.
3. Mitt liv efter sabbatsåret
Min erfarenhet från NGO:n uppmärksammades, vilket gjorde att jag kunde delta i olika andra volontäraktiviteter utomlands och arbeta på KOICA. Men till skillnad från arbetet på en NGO var KOICA:s arbete främst administrativt och inte fältbaserat, så det passade inte min personlighet särskilt bra. Framför allt blev jag orolig för att jag skulle vänja mig vid den alltför bekväma atmosfären på en offentlig institution och till slut bara sträva efter trygghet i stället för att förverkliga det jag verkligen ville. Till slut sade jag upp mig och bestämde mig för att starta ett eget företag. Kanske gjorde erfarenheten av att besluta mig för att ta ett sabbatsår det lättare för mig att börja med något nytt. Nu förbereder jag därför, som ung entreprenör, en verksamhet för distribution av utbildningsinnehåll för min verkliga dröm: att skapa ett samhälle där varje individs särart får komma till uttryck inom ramen för medborgarskapet.
© Korea Gapyear
4. Vad som förändrades efter sabbatsåret
Den största vinsten under mitt sabbatsår var att jag själv kunde upptäcka vad jag ville. Det förändrade också min inställning. Drömmen jag upptäckte då var förstås väldigt vag. Men jag började naturligtvis tänka att jag borde fortsätta studera för att göra den mer konkret. Efter ungefär ett och ett halvt år på NGO:n (eller två och ett halvt år om man räknar in perioden med extrajobb) återvände jag därför till universitetet. När jag väl hade bestämt mig och började studera blev jag innan jag visste ordet av en aktiv student. Eftersom jag visste vad jag ville och vad jag behövde göra blev studierna dessutom roliga. Redan före sabbatsåret kunde studierna ibland vara roliga, men jag var orolig och vilsen eftersom jag inte visste vilken riktning jag skulle ta. Efter att ha lärt känna mig själv under sabbatsåret fick jag självförtroende i allt jag gjorde, vare sig det handlade om studier eller fritidsaktiviteter.
5. Om jag skulle rekommendera ett sabbatsår
Jag rekommenderar ett sabbatsår till tonåringar och unga vuxna som inte har fått tillräckligt med tid att utforska sig själva.
I vårt lands utbildningssystem är det som att försöka nå stjärnorna att få ha ”fritid”. Det finns så mycket att studera och så mycket att göra. Men under mitt sabbatsår kunde jag ägna ett helt år eller mer åt mig själv och fick en vag förståelse för vad jag ville. Att ta ett sabbatsår leder förstås inte plötsligt till en stor uppenbarelse eller förvandlar dig med ens till en fantastisk person. Men genom att omsätta de verkliga tankar och känslor jag upptäckte under sabbatsåret i praktiken och leva efter dem blev min dröm tydligare och mina känslor mer bestämda. (På sätt och vis utforskar jag fortfarande det ”jag” som började ta form under sabbatsåret.) Därför hoppas jag att unga människor som behöver tid att reflektera över sig själva kan lära känna sig själva genom ett sabbatsår.
© Korea Gapyear
Tillbaka till listan
Hem
