Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Ro från otålighet, sinnesfrid #Problemlösningsförmåga, värdefulla relationer #Förvissningen om att det är okej att inte skynda sig
|
Under min månadslånga vistelse i Paris försvann gradvis den starka känslan av att jag måste åstadkomma något, och jag började hitta ett mer avslappnat sinnestillstånd. Tack vare fina relationer och underbara miljöer kommer den här resan att ge mig många goda minnen, och jag kommer förmodligen att sakna den mycket i framtiden.
Bonjour! En månad i Paris Yoo Jeongmoon, deltagare i Korea GapYear (21 år, högskolestudent) / fyra veckors sabbatsår |
# Jag bestämde mig för att åka till Paris för att fundera över vad jag verkligen ville.
Hej, jag heter Yoo Jeongmoon och är 21 år. Jag är studieledig från institutionen för idrottsvetenskap. Under tre år på gymnasiet fokuserade jag på att bli idrottslärare, men när jag började på universitetet var verkligheten så annorlunda än jag hade föreställt mig att jag efter bara en termin bestämde mig för att ta studieledigt och resa utomlands på egen hand.
Jag hade aldrig rest utomlands eller rest ensam inom landet, och jag hade aldrig ätit ensam på restaurang. Jag var ganska introvert. Men ville jag varken återvända till universitetet eller byta utbildning. Jag kände mig maktlös när mina drömmar gled mig ur händerna, så jag ville lämna allt bakom mig och tillbringa lite tid ensam. Jag var rädd för nya miljöer och ogillade oväntade händelser. Tanken på att resa ensam till Paris som 20-åring kändes alltför abstrakt. Ändå bestämde jag mig för att inte slösa bort min studieledighet och tänkte att jag kunde åka till Paris för att fundera över vad jag verkligen ville, samtidigt som jag fick vara för mig själv.
När jag letade efter projekt för ett sabbatsår hittade jag många olika alternativ. Det fanns många meningsfulla projekt, som språkkurser och volontärarbete utomlands, men projektet ”bo en månad” fångade min uppmärksamhet. Just då ville jag ha mer tid för mig själv och större frihet, snarare än ett strukturerat projekt som språkstudier eller volontärarbete.
Platsen var Paris i Frankrike, en stad som alla drömmer om att besöka, så jag blev verkligen glad. Det var inget eget rum, utan ett rum som delades med fem andra, men det tyckte jag faktiskt ännu mer om. När jag bodde i ett sexbäddsrum på ett koreanskt gästhus träffade jag många olika människor, skapade många meningsfulla relationer och fick en ännu härligare upplevelse under min månad där.
* För 유정문, som ville hitta sin yrkesväg och inre frid, fick hon varje dag ett personligt, skräddarsytt uppdrag med fokus på självreflektion, ett lugnare liv samt nya utmaningar och tankar. Hon fick också en sabbatsårsbok för att kunna reflektera och planera för framtiden.
# Jag insåg att allt ordnar sig på något sätt om man bara tar itu med det.
Innan jag åkte var jag väldigt orolig. Ärligt talat var jag så upptagen med förberedelserna inför avresan att jag inte hann tänka så mycket på det. Men på flyget till Paris hade jag många tankar. Jag skulle bo en hel månad i en främmande stad utan att känna någon, och det kändes överväldigande. Jag oroade mig till och med för hur jag skulle hitta till boendet efter att ha landat på flygplatsen.
Men jag insåg att allt ordnar sig på något sätt om man bara tar itu med det. Trots att jag inte var bra på engelska och hade svårt att börja prata med folk lyckades jag på något sätt fråga mig fram och hitta boendet när det väl gällde. När jag kom fram till gästhuset kände jag mig lättad och fick mer självförtroende. När jag väl hade kommit fram tryggt den första dagen var jag inte längre orolig eller ängslig, utan kunde verkligen njuta av resan.
Först och främst var den noggranna introduktionen inför sabbatsåret till enorm hjälp. Jag beställde ett SIM-kort i Korea och hämtade ut det på Incheons flygplats. Jag växlade 1 000 euro och tog med två kort, eftersom jag hade hört att vissa kort kanske inte fungerade. Som tur var fungerade båda korten bra.
Jag använde kort för att köpa tunnelbanebiljetter och betala på restauranger, så jag använde inte särskilt mycket kontanter. Det beror förstås på personen, men jag tycker inte att det var nödvändigt att växla 1 000 euro i kontanter i en stad som Paris, där risken för fickstölder är stor. Jag packade så mycket kläder jag kunde, men två eller tre uppsättningar överdelar och underdelar hade räckt. Jag köpte inget som museumskort i Korea. För transport använde jag carnet-biljetter under hela vistelsen, men för en månad rekommenderar jag verkligen att skaffa ett Navigo-kort.
# Jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår eftersom jag kände att jag aldrig hade tid att tänka på mig själv.
Med det här sabbatsåret ville jag förändra min situation då. Medan det verkade som att andra hittade sina vägar och gick framåt kände jag mig fast, oförmögen att anpassa mig till studierna, och hade inget annat val än att ta studieledigt. Det var otroligt frustrerande, och resan kan delvis ha varit ett sätt att fly från verkligheten.
Jag ville ta mig tid att tänka på mig själv medan jag bodde en månad i Paris. Jag hade kämpat vidare utan vila under högstadiet och gymnasiet och nått resultat, men aldrig haft tid att verkligen reflektera över mig själv. Därför bestämde jag mig för att ta ett sabbatsår.
# En dag i Paris
De flesta dagar vaknade jag omkring klockan åtta, åt frukost som min moster hade lagat och tillbringade dagen med att utforska olika sevärdheter i Paris. Efter ungefär två till tre veckor hade jag besökt alla de viktigaste sevärdheterna i staden. Mot slutet tog jag mig också till Belgien, Mont Saint-Michel, Giverny och Disneyland och utforskade många platser i närheten.
Jag åt ofta lunch och middag ute, även om jag vissa kvällar återvände till boendet för att äta middag. De dagar då vädret var klart och det inte regnade gick jag ut igen efter middagen och promenerade längs Seine eller gick i två timmar i närheten av Eiffeltornet innan jag återvände.
# Den viktigaste lärdomen: Det är inte för sent, och det finns ingen anledning att skynda.
Innan jag åkte trodde jag att en månad i Paris skulle ge mig tydliga svar på vad jag verkligen ville och vem jag var. Men ärligt talat blev det inte så. Ändå tror jag att jag fick med mig något ännu större.
När jag berättade för människor i Korea att jag skulle ta studieledigt och åka till Paris fick jag blandade reaktioner. En del frågade: ”Är det verkligen okej att ta en paus efter bara en termin? Är inte Paris för farligt för en kvinna som reser ensam?” Andra sa: ”Det är okej. Om du har det svårt kan du ta en paus i förtid.” Jag åkte till Paris med liknande tankar, men berättelserna jag fick höra från människor jag träffade på boendet var helt annorlunda.
De som hörde min berättelse sa saker som: ”Hur kunde du komma på en så häftig idé när du var 20? Jag önskar att jag hade tänkt så tidigare. Din resa låter fantastisk – jag är så avundsjuk.” De försäkrade mig också om att det aldrig är för sent och att det faktiskt är tidigt att tänka så här redan nu. När jag hörde de här orden avtog min känsla av brådska gradvis, och tanken på att jag måste åstadkomma eller lära mig något betydelsefullt under resan började försvinna. När det väl hände började jag verkligen njuta av resan. Den viktigaste insikten var att jag inte är för sent ute och att det inte finns någon anledning att skynda.
# Utan de här människorna hade upplevelsen inte varit lika minnesvärd
Under min vistelse på boendet träffade jag så många människor. Några av dem blev särskilt viktiga för mig, men till skillnad från mig, som stannade en hel månad, åkte de flesta vidare efter bara några dagar, högst fem. I början var det svårt för mig, eftersom jag kämpade med att komma nära människor för att sedan se dem åka. Ibland kände jag till och med hemlängtan.
Men jag träffade också många underbara människor. En gång bodde fyra vänner i min ålder samtidigt på boendet, och vi kom så bra överens att vi fortfarande håller kontakten. Utöver dem träffade jag många vuxna, äldre personer och till och med en äldre student från min skola. Jag mötte så många människor som var alldeles för värdefulla för att bara träffa en gång och sedan skiljas från.
Själva resan till Paris var vacker och härlig, men utan de här människorna hade den inte varit lika meningsfull eller minnesvärd. Tack vare de här fantastiska mötena längtar jag ännu mer tillbaka till den här resan.
|
Under min månadslånga vistelse i Paris försvann gradvis den starka känslan av att jag måste åstadkomma något, och jag började hitta ett mer avslappnat sinnestillstånd. Tack vare fina relationer och underbara miljöer kommer den här resan att ge mig många goda minnen, och jag kommer förmodligen att sakna den mycket i framtiden.
Bonjour! En månad i Paris Yoo Jeongmoon, deltagare i Korea GapYear (21 år, högskolestudent) / fyra veckors sabbatsår |
# Jag bestämde mig för att åka till Paris för att fundera över vad jag verkligen ville.
Hej, jag heter Yoo Jeongmoon och är 21 år. Jag är studieledig från institutionen för idrottsvetenskap. Under tre år på gymnasiet fokuserade jag på att bli idrottslärare, men när jag började på universitetet var verkligheten så annorlunda än jag hade föreställt mig att jag efter bara en termin bestämde mig för att ta studieledigt och resa utomlands på egen hand.
Jag hade aldrig rest utomlands eller rest ensam inom landet, och jag hade aldrig ätit ensam på restaurang. Jag var ganska introvert. Men ville jag varken återvända till universitetet eller byta utbildning. Jag kände mig maktlös när mina drömmar gled mig ur händerna, så jag ville lämna allt bakom mig och tillbringa lite tid ensam. Jag var rädd för nya miljöer och ogillade oväntade händelser. Tanken på att resa ensam till Paris som 20-åring kändes alltför abstrakt. Ändå bestämde jag mig för att inte slösa bort min studieledighet och tänkte att jag kunde åka till Paris för att fundera över vad jag verkligen ville, samtidigt som jag fick vara för mig själv.
När jag letade efter projekt för ett sabbatsår hittade jag många olika alternativ. Det fanns många meningsfulla projekt, som språkkurser och volontärarbete utomlands, men projektet ”bo en månad” fångade min uppmärksamhet. Just då ville jag ha mer tid för mig själv och större frihet, snarare än ett strukturerat projekt som språkstudier eller volontärarbete.
Platsen var Paris i Frankrike, en stad som alla drömmer om att besöka, så jag blev verkligen glad. Det var inget eget rum, utan ett rum som delades med fem andra, men det tyckte jag faktiskt ännu mer om. När jag bodde i ett sexbäddsrum på ett koreanskt gästhus träffade jag många olika människor, skapade många meningsfulla relationer och fick en ännu härligare upplevelse under min månad där.
* För 유정문, som ville hitta sin yrkesväg och inre frid, fick hon varje dag ett personligt, skräddarsytt uppdrag med fokus på självreflektion, ett lugnare liv samt nya utmaningar och tankar. Hon fick också en sabbatsårsbok för att kunna reflektera och planera för framtiden.
# Jag insåg att allt ordnar sig på något sätt om man bara tar itu med det.
Innan jag åkte var jag väldigt orolig. Ärligt talat var jag så upptagen med förberedelserna inför avresan att jag inte hann tänka så mycket på det. Men på flyget till Paris hade jag många tankar. Jag skulle bo en hel månad i en främmande stad utan att känna någon, och det kändes överväldigande. Jag oroade mig till och med för hur jag skulle hitta till boendet efter att ha landat på flygplatsen.
Men jag insåg att allt ordnar sig på något sätt om man bara tar itu med det. Trots att jag inte var bra på engelska och hade svårt att börja prata med folk lyckades jag på något sätt fråga mig fram och hitta boendet när det väl gällde. När jag kom fram till gästhuset kände jag mig lättad och fick mer självförtroende. När jag väl hade kommit fram tryggt den första dagen var jag inte längre orolig eller ängslig, utan kunde verkligen njuta av resan.
Först och främst var den noggranna introduktionen inför sabbatsåret till enorm hjälp. Jag beställde ett SIM-kort i Korea och hämtade ut det på Incheons flygplats. Jag växlade 1 000 euro och tog med två kort, eftersom jag hade hört att vissa kort kanske inte fungerade. Som tur var fungerade båda korten bra.
Jag använde kort för att köpa tunnelbanebiljetter och betala på restauranger, så jag använde inte särskilt mycket kontanter. Det beror förstås på personen, men jag tycker inte att det var nödvändigt att växla 1 000 euro i kontanter i en stad som Paris, där risken för fickstölder är stor. Jag packade så mycket kläder jag kunde, men två eller tre uppsättningar överdelar och underdelar hade räckt. Jag köpte inget som museumskort i Korea. För transport använde jag carnet-biljetter under hela vistelsen, men för en månad rekommenderar jag verkligen att skaffa ett Navigo-kort.
# Jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår eftersom jag kände att jag aldrig hade tid att tänka på mig själv.
Med det här sabbatsåret ville jag förändra min situation då. Medan det verkade som att andra hittade sina vägar och gick framåt kände jag mig fast, oförmögen att anpassa mig till studierna, och hade inget annat val än att ta studieledigt. Det var otroligt frustrerande, och resan kan delvis ha varit ett sätt att fly från verkligheten.
Jag ville ta mig tid att tänka på mig själv medan jag bodde en månad i Paris. Jag hade kämpat vidare utan vila under högstadiet och gymnasiet och nått resultat, men aldrig haft tid att verkligen reflektera över mig själv. Därför bestämde jag mig för att ta ett sabbatsår.
# En dag i Paris
De flesta dagar vaknade jag omkring klockan åtta, åt frukost som min moster hade lagat och tillbringade dagen med att utforska olika sevärdheter i Paris. Efter ungefär två till tre veckor hade jag besökt alla de viktigaste sevärdheterna i staden. Mot slutet tog jag mig också till Belgien, Mont Saint-Michel, Giverny och Disneyland och utforskade många platser i närheten.
Jag åt ofta lunch och middag ute, även om jag vissa kvällar återvände till boendet för att äta middag. De dagar då vädret var klart och det inte regnade gick jag ut igen efter middagen och promenerade längs Seine eller gick i två timmar i närheten av Eiffeltornet innan jag återvände.
# Den viktigaste lärdomen: Det är inte för sent, och det finns ingen anledning att skynda.
Innan jag åkte trodde jag att en månad i Paris skulle ge mig tydliga svar på vad jag verkligen ville och vem jag var. Men ärligt talat blev det inte så. Ändå tror jag att jag fick med mig något ännu större.
När jag berättade för människor i Korea att jag skulle ta studieledigt och åka till Paris fick jag blandade reaktioner. En del frågade: ”Är det verkligen okej att ta en paus efter bara en termin? Är inte Paris för farligt för en kvinna som reser ensam?” Andra sa: ”Det är okej. Om du har det svårt kan du ta en paus i förtid.” Jag åkte till Paris med liknande tankar, men berättelserna jag fick höra från människor jag träffade på boendet var helt annorlunda.
De som hörde min berättelse sa saker som: ”Hur kunde du komma på en så häftig idé när du var 20? Jag önskar att jag hade tänkt så tidigare. Din resa låter fantastisk – jag är så avundsjuk.” De försäkrade mig också om att det aldrig är för sent och att det faktiskt är tidigt att tänka så här redan nu. När jag hörde de här orden avtog min känsla av brådska gradvis, och tanken på att jag måste åstadkomma eller lära mig något betydelsefullt under resan började försvinna. När det väl hände började jag verkligen njuta av resan. Den viktigaste insikten var att jag inte är för sent ute och att det inte finns någon anledning att skynda.
# Utan de här människorna hade upplevelsen inte varit lika minnesvärd
Under min vistelse på boendet träffade jag så många människor. Några av dem blev särskilt viktiga för mig, men till skillnad från mig, som stannade en hel månad, åkte de flesta vidare efter bara några dagar, högst fem. I början var det svårt för mig, eftersom jag kämpade med att komma nära människor för att sedan se dem åka. Ibland kände jag till och med hemlängtan.
Men jag träffade också många underbara människor. En gång bodde fyra vänner i min ålder samtidigt på boendet, och vi kom så bra överens att vi fortfarande håller kontakten. Utöver dem träffade jag många vuxna, äldre personer och till och med en äldre student från min skola. Jag mötte så många människor som var alldeles för värdefulla för att bara träffa en gång och sedan skiljas från.
Själva resan till Paris var vacker och härlig, men utan de här människorna hade den inte varit lika meningsfull eller minnesvärd. Tack vare de här fantastiska mötena längtar jag ännu mer tillbaka till den här resan.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
