Jag känner att jag har blivit mer jordnära. När man är på en volontärplats har man mycket mer tid jämfört med i Korea. Man får mer tid att tänka på egen hand, och genom att prata med de andra volontärerna insåg jag mest om mig själv – sidor av mig själv som jag inte kände till. Jag undrar vad som skulle ha hänt om jag inte hade åkt.
[Volontärarbete utomlands/extraaktiviteter] Roligt volontärarbete som engelsklärare i Chiang Rai i Thailand tillsammans med internationella vänner Seoneul – deltagare i sabbatsår (25 år, arbetssökande) / sabbatsår på 12 veckor |
# ”Volontärarbete som engelsklärare” – något på min önskelista, där man verkligen ger andra det man själv har lärt sig
Hej, jag heter Seoneul och är 25 år. Jag tog examen från universitetet i december förra året. Jag har genomfört ett 12 veckor långt volontärprogram som engelsklärare i Chiang Rai i Thailand och har kommit tillbaka.
Jag åkte till Chiang Rai i Thailand. Jag valde Thailand eftersom jag alltid hade varit intresserad av landet. Jag har thailändska vänner och blev intresserad genom dem. Jag tycker också väldigt mycket om thailändsk mat (haha), och många i min omgivning reser dit, men jag insåg att jag inte visste så mycket om landet i sig. Jag ville lära mig mer.
I Thailand undervisade jag barn i engelska.Volontärarbete som engelsklärare hade alltid varit en av sakerna på min önskelista som jag ville prova. Det handlar verkligen om att ge andra det man själv har lärt sig. Jag tror att jag bara tyckte lite vagt att det verkade ”coolt”.
Jag var inte särskilt orolig för att bo utomlands under en längre tid. Däremot oroade jag mig för att vara i ett land jag aldrig hade besökt – Thailand – i den speciella miljö som volontärarbete innebär, och under en ganska lång period på tre månader. Men framför allt var min största oro: ”Kommer jag att klara av det bra?”
Är det okej att åka iväg och volontärarbeta i stället för att förbereda sig för ett jobb? Kommer jag att klara det bra där? Det var sådant jag oroade mig för. Jag tänkte på det ända fram till strax innan jag åkte. När jag ser tillbaka nu var det ändå inte någon särskilt meningsfull oro!
Jag tog god tid på mig att förbereda avresan. Först läste jag informationsmaterialet inför introduktionen som Korea Gap Year hade skickat och sökte på internet. När det gällde vaccinationer fick jag de sprutor jag rekommenderades. Det är svårt att ta alla sprutor på en gång, så jag skrev i förväg upp vilka jag behövde och bockade av dem en efter en.
Jag packade mina saker och mejlade samordnaren när jag hade frågor under förberedelserna. Jag fick också alla viktiga dokument via mejl. Vid första anblicken verkade det vara mycket att göra,men om man följer handboken från samordnaren på Korea Gap Year är det inte så komplicerat som det verkar.
Introduktionen innan avresan till platsen var särskilt hjälpsam. Jag hade en introduktion via Skype med samordnaren, och jag är verkligen glad att jag gjorde det.Det fanns mycket jag inte hade fått veta om jag inte hade deltagit. Jag fick flera olika råd och tycker att jag blev bättre förberedd mentalt.
# Ge sig av på sabbatsår för att ta sig igenom den förvirrande tiden efter universitetsexamen!
Målet med mitt sabbatsår var att observera mig själv.Jag behövde inte någon stor förändring i livet, men började undra om de sidor av mig själv som jag kände till verkligen var allt som fanns. Kunde jag verkligen bara vara sådan?
Jag började med en konsultation hos Korea Gap Year, och genom samtalet insåg jag: ”Aha, jag bär på en del känslomässigt bagage.” Jag tänkte att min bild av mig själv kanske inte var fullständig och kunde vara förvrängd. Det gjorde mig nyfiken på mitt sanna jag – vilka andra sidor jag kunde ha – och det var så jag till slut hamnade i Thailand.
Efter universitetsexamen kom en förvirrande period. Trots att jag var vuxen visste jag inte vad jag verkligen ville eller vilken riktning jag borde ta.Hittills hade jag stadigt gjort det samhället förväntar sig – pluggat och gått på universitetet – och nu var det dags att skaffa ett jobb, men jag var inte säker på att det verkligen var rätt för mig.
Vem är jag? Vad vill jag och vad är jag bra på? Borde jag bara börja tjäna pengar och fundera på det senare? Om det är så, varför återvänder så många till ruta ett även efter att de har fått ett jobb och säger: ”Jag vet egentligen inte vad jag vill”? Jag kände att jag behövde tänka mig för mer noggrant innan jag började arbeta.
* För Seoneul, som oroade sig mycket över sig själv och sin karriär, erbjöds dagliga, personligt anpassade enskilda uppdrag för självreflektion, nya perspektiv och utmaningar. Hon fick också en sabbatsårsbok för reflektion och planering.
# Barnen som verkligen tyckte om oss och de internationella vännerna som delade med sig av olika värderingar
En vanlig dag: frukost klockan 8, information klockan 8.30 och vid 9-tiden lämnar vi volontärboendet för att åka till skolan. Lektionerna börjar omkring 9.30–10. Vi har lektioner på förmiddagen, äter lunch och går sedan till eftermiddagslektionerna. De slutar vanligtvis vid 15-tiden.
När eftermiddagslektionerna är slut och vi har kommit tillbaka håller vi ett möte. Vi utvärderar hur lektionerna gick: vilka delar barnen förstod bra, vilka de inte förstod, hur de reagerade på en viss lek – även småsaker – och diskuterar hur vi kan hålla lektionerna bättre nästa gång.
Efter det förbereder vi nästa dags lektioner. Sedan äter vi middag klockan 17, och om det finns uppgifter kvar gör vi klart dem efteråt, men då brukar det oftast inte finnas något kvar att göra. Jag vilade mest, spelade brädspel eller kort med barnen, satte på musik och skrev dagbok.
I skolan pågår lektionerna från tisdag eftermiddag till onsdag, torsdag och fredag, samt lördag förmiddag. Vi är lediga på lördag eftermiddag, söndag och måndag och återvänder till skolan på tisdag.
Mitt sabbatsår var verkligen... fantastiskt. Jag lärde mig så mycket om sidor av mig själv som jag inte kände till. Det var mitt mål när jag började sabbatsåret – att observera mig själv. Jag upptäckte många nya saker om mig själv i Thailand.
Thailand är verkligen ett charmigt land. Människorna är vänliga. Smeknamnet ”leendenas land” är välförtjänt. Oavsett om jag går till marknaden eller till skolan ler folk alltid mot mig, eftersom jag är utlänning.
När jag tänker på volontärarbetet är det framför allt barnen jag kommer att tänka på! Att undervisa barnen. Thailändska elever brukar visa stor respekt för sina lärare. Vi undervisade på flera skolor, och även om man bara träffar dem en gång i veckan som lärare...Behandlade de oss uppriktigt och tyckte om oss. Så småningom blev jag fäst vid dem, och det var svårt att säga hej då.
Ett barn jag minns kunde aldrig koncentrera sig på lektionerna. Det var inte för att hen inte hängde med i undervisningen, utan för att lektionerna var för lätta och hen hade tråkigt. Jag kunde inte anpassa allt efter just det barnet, så jag tvivlade en stund och tänkte: ”Gör jag det här på rätt sätt?”
Men den sista månaden brukade barnet sträcka ut armarna och krama mig varje gång hen såg mig. Hen ville inte lämna min sida. Så fort jag kom in i klassrummet ropade hen på mig och höll sig nära, och det berörde mig verkligen. Jag fick så mycket kärlek.
På sätt och vis var vi volontärer lite som tillfälliga, en aning slarviga lärare, men barnen accepterade oss och tyckte om oss precis som vi var. Helt enkelt för att vi var lärare.
En annan sak: volontärvännerna var så värdefulla! Man får inte ofta chansen att träffa människor från många länder på en och samma plats. Vi hade så olika erfarenheter och kom från så olika platser, men delade väldigt liknande bekymmer.
Det kändes som att vi kom närmare varandra genom att dela saker som: ”Du oroar dig också för det?” eller ”Du kom hit för att volontärarbeta med sådana tankar.” Särskilt...Jag tillbringade tre månader där och träffade vänner från många länder. Varje gång öppnades mina ögon och jag lärde mig att bli mer ödmjuk.
# Jag förändrades märkbart före och efter sabbatsåret – tänk om jag inte hade åkt!
Till framtida sabbatsårsresenärer som ska komma hit vill jag betona hur viktigt engelskan är!!!! Man kan aldrig betona engelskan tillräckligt. Vi ska väl inte bara undervisa på engelska eller använda språket enbart när vi måste kommunicera? När vi äter tillsammans med lokal personal och andra volontärer berättar vi om våra intressen, kommunicerar, umgås, skämtar och pratar om våra bekymmer. Men allt sker på engelska. Bara engelska.
När jag säger att man ska vara bra på engelska menar jag självförtroende snarare än flyt. Det betyder att man inte ska vara rädd för att använda engelska!Jag har träffat många personer som inte har engelska som modersmål och som, även om de inte talar flytande, inte tvekar att prata. Deras engelska grammatik kan vara helt fel, men de pratar utan att hålla tillbaka. De vännerna får lätt vänner utan att vara rädda. Man ska kunna uttrycka sina tankar med självförtroende.
När jag ser på mig själv märker jag en tydlig förändring före och efter sabbatsåret.Jag antar att jag började reflektera mer över mig själv?Tidigare hade jag många negativa tankar om mig själv. Jag kände att jag inte var tillräckligt bra på någonting, att jag saknade mål, och undrade varför jag var så känslig och klagade så mycket. Jag tänkte bara: ”Jag måste vara en sådan person.”
Men livet på volontärplatsen slog hål på de fasta föreställningarna jag hade om mig själv. Mitt nyupptäckta jag tyckte mer om barn än jag trodde, fann undervisningen givande, var ansvarsfullt, kom bra överens med människor och log ofta. Jag brukade också känna självförakt för att jag saknade mål, men efter att ha åkt till Thailand släppte min tvångsmässiga fixering vid att ha mål lite grann. Jag började också utveckla mina egna uppfattningar och perspektiv.
Jag känner mig starkare och mer jordnära. På volontärplatsen har man mycket mer tid än i Korea.Jag hade mer tid att tänka på egen hand, och genom att prata med de andra volontärerna insåg jag mest om mig själv – sidor som jag inte kände till. Jag tänker hela tiden: ”Vad skulle ha hänt om jag inte hade åkt?”
Till sist vill jag säga: ”Det är bara att prova.”
Det är en sådan klyscha, och alla har olika bekymmer och tankar, men ibland måste man blunda och kasta sig ut. Men! Om du bestämmer dig för att utmana dig själv bör du förbereda dig ordentligt innan du åker.
Framför allt är din inställning till förändring viktig. Om du ”utmanar” dig själv utan att vara redo för förändring kommer du troligen att tänka: ”Varför är jag likadan? Jag trodde att allt skulle lösa sig om jag kom hit, så varför märker jag ingen förändring?” Först och främst …1) Bestäm dig för att åka; 2) Förbered dig sedan grundligt och noggrant; 3) förberedelserna handlar om att göra dig redo att ”låta dig förändras”.—ungefär så.
# Mina personliga tips inför ett sabbatsår
(Så tar du dig dit)
Möt personen som ansvarar för att hämta dig på flygplatsen.
(Språk)
Fräscha upp dina kunskaper i vardagsengelska. Det hjälper mycket att kunna åka utan att vara rädd för utlänningar. Att lyssna på mycket musik från iTunes topplistor är till hjälp när du umgås med de andra volontärerna.
(Boende)
Det är en väldigt naturnära plats.
(Måltider)
Varje dag serveras ris med tillbehör, och frukt ingår två gånger om dagen! Huvudrätterna består av kryddstarka och salta tillbehör av den typ som är vanlig i Thailand.
Jag tog med en liten flaska sesamolja och ibland, när jag inte hade någon aptit, blandade jag den med soja och ägg — det smakade himmelskt.
(Vad du ska ta med)
Se till att ta med myggarmband, myggspray och Vermuri (insektsmedel)! Du behöver också byxor som myggor har svårt att ta sig igenom, som mjukisbyxor eller jeans. Ett litet tvättnät är praktiskt när du ska tvätta underkläder.
I stället för bara ett allmänt förkylningsmedel är det praktiskt att ta med läkemedel mot särskilda symtom som rinnande näsa, huvudvärk, halsont och feber. Augusti till oktober är en period då det är lätt att bli förkyld. Kuddarna på boendet är lite höga, så om du ska stanna längre än en månad är det bra att ta med din egen kudde. Men jag klarade mig med kudden på boendet!
Ta aldrig med malariamedicin. Den är dyr (cirka 3 000 won per tablett) och onödig. Du behöver inte heller någon sovsäck. Det var bara en gång jag behövde en, och då lånade jag den från volontärboendet för 3 000 won.
Läs introduktionsmaterialet noggrant och se till att delta i introduktionen — den kommer att vara till stor hjälp!
Mitt sabbatsår var
Upplevelse★★★★★
En upplevelse man bara får en gång i livet.
Lärande ★★★★★
Jag hade aldrig förväntat mig att lära mig så mycket på tre månader.
Miljö★★★☆☆
Det är särskilt många bilar och mycket damm i staden. Faciliteterna går att bo i, men det tar tid att vänja sig.
Säkerhet★★★★☆
Den allmänna säkerheten är god, men var försiktig i omgivningarna (grusvägar, motorcyklar och gatdjur).
Fritid★★★★☆
På vardagarna är du förvånansvärt upptagen och det finns inte mycket att göra, men på helgerna kan du ge dig ut och utforska olika platser.
Hem
