Projekt
|
Vanliga frågor
|
Meddelanden
#Övervann bristen på kärlek; strävar efter ett självständigt liv #Lärde sig att ge och ta emot kärlek; bestämde sig för att åka på arbetssemester #Utveckling, befrielse, tur
Recharging warm love with children in Hanoi, Vietnam Yoo Eun-ju, deltagare i sabbatsår, ”gapper” (26 år, tog ett sabbatsår efter att ha sagt upp sig) / 12 veckors sabbatsår
|
# No pain, no gain. Mitt sabbatsår på sju månader
Hej. Jag heter Yoo Eun-ju. Efter språkstudier i Filippinerna arbetade jag som volontär inom barnomsorgen i Vietnam.
Det var ganska länge sedan jag åkte på mitt sabbatsår.Efter att ha tillbringat sammanlagt sju och en halv månad på sabbatsår (tre månader med språkstudier i Filippinerna, tre månader som volontär inom barnomsorgen i Vietnam och en och en halv månads resande),Jag ville vila, och mina tankar om hur jag skulle leva framöver var så trassliga att jag inte kände mig redo att skriva en återblick. Först nu, när jag vill sätta ord på den här tiden, skriver jag – en månad senare än planerat.
* För Yoo Eun-ju, som led av en allvarlig brist på tillgivenhet utan att själv inse det,erbjöds ett dagligt, individuellt uppdrag med personlig handledning för att förbättra relationerna till andra och ge nya perspektiv och utmaningar. Hon fick också en sabbatsårsdagbok för att reflektera över sig själv och göra planer.erbjöds.
När jag kom dit var alla utom en koreansk vän och jag västerlänningar. De flesta pratade engelska. Jag hade svårt med deras accenter och hur snabbt de pratade engelska. Eftersom volontärarbetet kom efter språkstudierna hade jag varit säker på att det skulle gå bra att träffa människor från andra länder, men brittisk engelska var en helt ny värld.
Eftersom jag inte förstod engelskan kände jag mig hämmad, och skillnaderna i utseende och kultur gjorde det ännu värre. I början var det stressande bara att höra engelska. Jag kände också press över rollen som engelsklärare på en förskola.
Innan jag åkte på mitt sabbatsår,fick jag genom samtal veta att jag hade brist på tillgivenhet. Jag tog mig an det här projektet för att lära mig att både ta emot och ge kärlek genom att umgås med barnen.Eftersom jag inte riktigt visste hur man ger kärlek trodde jag att det handlade om att smeka, berömma och skämma bort. Även när jag gav kärlek på det sättet gick det upp och ner.
Men no pain, no gain. Jag tycker att jag arbetade hårt för att få ut något av det.
När jag bodde med engelsktalande vänner förbättrades min engelska naturligt, och även om deras olikheter ibland var stressande hjälpte de mig också att bryta mig ur mina invanda mönster.När jag såg människor som självsäkert hävdade sina rättigheter i stället för att bry sig om andras åsikter, eller som kände sig själva väl och levde självständigt på sitt eget sätt trots att de var unga, tänkte jag: ”Livet handlar inte om att ha lika mycket som andra eller leva som de gör – det är så här man ska leva.”
Därför ville jag tillbringa mer tid med sådana människor, och började fundera på min nästa plan: en working holiday.
Ochnär jag arbetade som förskollärare tänkte jag att det passade mig att arbeta med barn och leda gruppen, och att jag kunde göra det bra. Att axla rollen med stort ansvar gav mig nog självförtroende.
Under volontärarbetet kom jag till en insikt: jag hade ingen kontakt med barnen. ”Jag känner inte det här barnet särskilt väl. Jag har inte försökt lära känna det. Jag försökte vara snäll, men gav det ingen uppmärksamhet. När allt kommer omkring är uppmärksamhet kärlek.” Det var verkligen svårt att erkänna att mitt sätt att älska var fel. Det kändes som om all kärlek jag hade gett dittills förnekades.
Sedan började jag pröva mig fram, en sak i taget. ”Vad tycker det här barnet om? Varför då?” Jag pratade oftare med kollegorna om barnen. ”Det här barnet gjorde så här i dag. Det var gulligt just då, och barnet tyckte om det där.” På så sätt kände jag hur min tillgivenhet för varje barn växte.
# Mina personliga tips inför sabbatsåret
(Språk)
Personligenrekommenderar jag att åka på ett språkstudieprogram—Ja. Det är viktigt att faktiskt använda det i praktiken.
(Boende)
Eftersom du kommer att bo med ganska många rumskamrater är det viktigt att vara öppensinnad. Människor är olika, men även om jag tyckte att jag inte visade så mycket av mig själv var det förvånansvärt många vänner som visade att de tyckte om mig.I stället för att oroa sig eller grubbla är det bättre att själv ta kontakt med andra.
(Måltider)
Även om det ofta serveras liknande mat är det bekvämt att få måltiderna ordnade.
(Vad man bör ta med sig)
- Saker som var praktiska att ha: en grenuttag, en tvättpåse (jag använde den som underklädespåse när jag lade kläder direkt i tvättmaskinen)
Recharging warm love with children in Hanoi, Vietnam Yoo Eun-ju, deltagare i sabbatsår, ”gapper” (26 år, tog ett sabbatsår efter att ha sagt upp sig) / 12 veckors sabbatsår
|
# No pain, no gain. Mitt sabbatsår på sju månader
Hej. Jag heter Yoo Eun-ju. Efter språkstudier i Filippinerna arbetade jag som volontär inom barnomsorgen i Vietnam.
Det var ganska länge sedan jag åkte på mitt sabbatsår.Efter att ha tillbringat sammanlagt sju och en halv månad på sabbatsår (tre månader med språkstudier i Filippinerna, tre månader som volontär inom barnomsorgen i Vietnam och en och en halv månads resande),Jag ville vila, och mina tankar om hur jag skulle leva framöver var så trassliga att jag inte kände mig redo att skriva en återblick. Först nu, när jag vill sätta ord på den här tiden, skriver jag – en månad senare än planerat.
* För Yoo Eun-ju, som led av en allvarlig brist på tillgivenhet utan att själv inse det,erbjöds ett dagligt, individuellt uppdrag med personlig handledning för att förbättra relationerna till andra och ge nya perspektiv och utmaningar. Hon fick också en sabbatsårsdagbok för att reflektera över sig själv och göra planer.erbjöds.
När jag kom dit var alla utom en koreansk vän och jag västerlänningar. De flesta pratade engelska. Jag hade svårt med deras accenter och hur snabbt de pratade engelska. Eftersom volontärarbetet kom efter språkstudierna hade jag varit säker på att det skulle gå bra att träffa människor från andra länder, men brittisk engelska var en helt ny värld.
Eftersom jag inte förstod engelskan kände jag mig hämmad, och skillnaderna i utseende och kultur gjorde det ännu värre. I början var det stressande bara att höra engelska. Jag kände också press över rollen som engelsklärare på en förskola.
Innan jag åkte på mitt sabbatsår,fick jag genom samtal veta att jag hade brist på tillgivenhet. Jag tog mig an det här projektet för att lära mig att både ta emot och ge kärlek genom att umgås med barnen.Eftersom jag inte riktigt visste hur man ger kärlek trodde jag att det handlade om att smeka, berömma och skämma bort. Även när jag gav kärlek på det sättet gick det upp och ner.
Men no pain, no gain. Jag tycker att jag arbetade hårt för att få ut något av det.
När jag bodde med engelsktalande vänner förbättrades min engelska naturligt, och även om deras olikheter ibland var stressande hjälpte de mig också att bryta mig ur mina invanda mönster.När jag såg människor som självsäkert hävdade sina rättigheter i stället för att bry sig om andras åsikter, eller som kände sig själva väl och levde självständigt på sitt eget sätt trots att de var unga, tänkte jag: ”Livet handlar inte om att ha lika mycket som andra eller leva som de gör – det är så här man ska leva.”
Därför ville jag tillbringa mer tid med sådana människor, och började fundera på min nästa plan: en working holiday.
Ochnär jag arbetade som förskollärare tänkte jag att det passade mig att arbeta med barn och leda gruppen, och att jag kunde göra det bra. Att axla rollen med stort ansvar gav mig nog självförtroende.
Under volontärarbetet kom jag till en insikt: jag hade ingen kontakt med barnen. ”Jag känner inte det här barnet särskilt väl. Jag har inte försökt lära känna det. Jag försökte vara snäll, men gav det ingen uppmärksamhet. När allt kommer omkring är uppmärksamhet kärlek.” Det var verkligen svårt att erkänna att mitt sätt att älska var fel. Det kändes som om all kärlek jag hade gett dittills förnekades.
Sedan började jag pröva mig fram, en sak i taget. ”Vad tycker det här barnet om? Varför då?” Jag pratade oftare med kollegorna om barnen. ”Det här barnet gjorde så här i dag. Det var gulligt just då, och barnet tyckte om det där.” På så sätt kände jag hur min tillgivenhet för varje barn växte.
# Mina personliga tips inför sabbatsåret
(Språk)
Personligenrekommenderar jag att åka på ett språkstudieprogram—Ja. Det är viktigt att faktiskt använda det i praktiken.
(Boende)
Eftersom du kommer att bo med ganska många rumskamrater är det viktigt att vara öppensinnad. Människor är olika, men även om jag tyckte att jag inte visade så mycket av mig själv var det förvånansvärt många vänner som visade att de tyckte om mig.I stället för att oroa sig eller grubbla är det bättre att själv ta kontakt med andra.
(Måltider)
Även om det ofta serveras liknande mat är det bekvämt att få måltiderna ordnade.
(Vad man bör ta med sig)
- Saker som var praktiska att ha: en grenuttag, en tvättpåse (jag använde den som underklädespåse när jag lade kläder direkt i tvättmaskinen)
Vi dokumenterar våra deltagares
utvecklingsresor.
Hem
Bo på en ny plats,
träffa nya människor,
upptäck en ny sida av dig själv,
och skapa ett liv som är ditt eget.
